Det där med när man känner sig redo, det tror jag aldrig att man gör ;) Ni är fortfarande väldigt unga och hinner göra massa saker innan ni verkligen tycker att det är dags att "rota sig".  Han har fast jobb, men du då? Vill inte du också ha det innan ni bildar familj? Jag tycker att du ändå verkar tänka på ett moget sätt, men ni överlever att vänta ett tag till :)

Unga är vi fortfarande och hinner definitivt skaffa barn senare också. Jag ser inte barn som ett hinder, jag ska plugga vidare på universitet sen , även om det blir svårare med barn så är det inte omöjligt. Klart det är att föredra att vi båda har jobb, fast jobb kommer jag inte ha tidigast om 5 år, om ens då.

5 år känns länge och så länge vill ingen av oss vänta. Jag har alltid känt mig äldre än vad jag är, så står bara här och stampar och väntar på att bli vuxen. Medan andra i min ålder är ute och festar sitter jag hellre hemma med svärföräldrarna och spelar sällskapsspel. Har aldrig känt att jag hör hemma med jämnåriga.

Vi vet ju vad vi vill, vi har redan bestämt oss. Redan innan vi träffade varandra så har båda velat skaffa barn när man är ung. Nu när det blev verkligt så blev jag en aningen rädd. Jag har drömt och fantiserat om att få bilda familj. Men det går ju aldrig att föreställa sig hur det kommer att bli. Det är otroligt läskigt att hela livet kommer att bli annorlunda.

Nu är vi ju då inte ens gravida ännu och sånt kan ju dröja. Vi kommer inte att försöka försöka, utan mer sådär att om de händer så händer det 🙂 Det är ju inget vi bara kom på över en dag utan det här har vi pratat om i 1 års tid, till o från förstås.

Jag tycker ni verkar redo att skaffa barn och det kan väl vara bra isf att få barn innan du börjar läsa vidare på universitetet. Nackdelen är väl att du inte har nåt jobb och således inte får nån mammapeng förutom lägsta nivån (vilket väl är typ ingenting?) så kan ni klara er på hans lön? Annars kanske det skulle vara bra att du hittar nåt jobb och hinner jobba ett år innan ni blir gravida. 

Funderingar kring om man är redo, att bli en bra förälder osv tror jag aldrig försvinner oavsett hur gammal man är.

Med lägsta föräldrapenningen så kommer vi ha lika mycket pengar som vi får in idag. Vi klarar oss absolut och vi lever inte snålt. Vi kan unna oss saker som vi vill ha/behöver. Så klart ändras ju det om man får en bebis, men menar att alla pengar vi lägger på "strunt" nu kommer ju gå till barnet istället. Sambon använder aldrig hela sin lön i dagsläget utan lägger undan några 1000 till sparkontot och vi klarar oss ändå.

Vi kommer dessutom att kunna flytta till en annan stad (där sambon jobbar) så han slipper pendla 10 mil om dagen = mindre bensin kostnader.

Sen röker jag (fy skäms på mig) men jag ska absolut sluta om vi bestämmer oss till 100% att sluta med skydd nu. Så där kommer vi ju spara in några hundra lappar i månaden.

Jag är inte alls speciellt orolig över den ekonomiska biten, det tror jag att vi klarar galant. Mätta mun efter matsäck. Som sagt har vi ju också en hel del sparade pengar så vi har alltid en back up, vilket jag tycker är väldigt viktigt.

Det är mest den här oron, klarar vi verkligen det här? Vi vill ju ge barnet de bästa här i livet, som förmodligen alla andra också vill.

Jag försöker tänka mycket på barnet, hur kommer denne att få växa upp osv. Hade jag bara tänkt på mig själv så hade jag redan haft barn..

Det verkar ändå som om ni redan har bestämt er ;) Ta hand om din hälsa i första hand, och sen är det väl bara att köra på :) Oron kommer du aldrig på bli av med.

Puh, ja kanske är det så ändå. Nåja vi får se vad framtiden har att bjuda på, kanske dyker jag upp här igen om några månader. :)

Jg tycker ni låter redo. Fast jobb är som jag sagt innan en lyx som många nu för tiden inte får en enda gång under sin livstid.

Men sluta röka helt innan nu börjar försöka. Jag tror det finns fler här inne som sagt att de skulle sluta så fort de såg plusset på stickan och att de aldrig i hela livet skulle röka och vara gravida. Sen visade det sig att det inte var så lätt som de hoppats att sluta även omd e var gravida. Så säkrast är absolut att sluta helt innan.

Jo absolut, tänker sluta röka då vi kastar kondomerna. Hur svårt det än kommer vara att sluta så har man ju större motivation. Men vi kanske inte kastar dom riktigt ännu, vid årsskiftet kanske :)

Bra då har du ju några veckor på dig att sluta helt innan ni kastar kondomerna;) Tänk på att det faktiskt kan ta sig på första försöket och då har du plötsligt bara någon vecka på dig att sluta.

Jo så är det ju förstås. Det är ju sånt man aldrig vet. Skönt iallafall att det är flera månader sedan jag slutade men p piller och har använt kondom istället. Då behöver man inte vänta på att allt ska återgå till det normala :)

Fast du kastar väl inte kondomerna i soptunnan? Skänk till nåt välgörande istället :)

Menade inte kastar bokstavligt talat ;) Kan faktiskt spara dom då de inte går ut förrän 2018 :)

Nu är jag på god väg att vara nikotinfri, ett steg i rätt riktning. Nu får gärna ett plus dyka upp när som helst, fast sånt kan ju dröja..

Hej Friton! Jag är oxo 20 år, fyller 21 i februari.Min kille är 24 år. :P Jag och min kille startade baby fabriken på 100% denna månad. :) Kanske vi kan peppa varandra? Laga ngon ung mamma tråd? ^^,

Ja jätte gärna! :) vi börjar också försöka seriöst nu, ägglossning i början av februari! Hoppas, hoppas :)

#15 Vet inte när jag har ägglossning ennu då pillrena just for i sopan fö ngon vecka sen :P Men vi sattsar sex 2-3gngr i veckan samt "avläser" kroppen min lite :P De känns som en timme kemi dehä med att baka bebbe ;)

Ja minst sagt!
Jag slutade med p-piller för ett år sedan då jag inte mådde bra av att käka dom, så vi har kört med kondom och det är skönt att kunna lägga dom på hyllan för ett tag :) Vi försöker ha sex varannan dag nu.

Önskar att det bara gick o knäppa med fingrarna så att man blev gravid, tänk så enkelt det skulle vara :)

#17 Jag skulle ha slutat tidigare med pillren då vi båda viste att barn kommer på tapeten medan vi båda e unga. Men eftersom min kille hatar kondom mera än pest så knaprade jag piller en stund till :P Jag lixom förberedde mig mentalt fö va ja skulle göra XD I början av januari hade jag "konstiga" känningar i kroppen. (Misstänkte graviditet) Jag hade missat 3 piller på 3månaders tid. Min kille fick helt plötsligt värre baby feber än jag. Men det var tomt… Eftersom vi båda växt ihop me tanken att ja var gravid så sköljdes all "oro" vi haft inför graviditet bort. :)

Hej tjejer, ni får gärna väcka liv i den här tråden ;)

http://gravid.ifokus.se/discussions/5138a1bdd3b4fd3daf00005e-vi-som-satsar-pa-bebis-2014

Hej! Det var länge sen. :P Tänkte skriva av mig lite. Idag tror jag att det händer något i kroppen :D Min hund har varit mycket mera "vild" irunt mig, han har försök i flera omgångar jucka mot mig. Han försöker helatiden snusa på mig mellan benen o i rumpan. (Jag blir tokig) XD Vilket han ALDRIG tidigare gjort. :P Jag gick in på toa och märkte att jag hade typiska ägglosnings tecken. :D Jeeee! Nu ska vi se om han är ett tillförlitligt "ägglosnings test" ;)

Haha ja det skulle ju vara lite skoj, då behöver du inte slösa pengar på sånt ;)

Jag väl hoppa in här jag också eftersom jag, precis som ni, ligger där runt 20 år ;) Fyller 20 i september. 

Jag har tänkt på barn i många år nu men inte riktigt haft rätt förhållande eller ekonomi för det. Inte för att vi har fasta jobb och lever något lyxliv och utifrån situationen som är idag här i Sverige så ska man nog vara glad om man får något fast jobb över huvudtaget så här hakar vi inte upp oss på ekonomin, jag är inte orolig alls för hur det skulle bli för oss ekonomiskt då vi lever och har det bra. 

I vårt förhållande är väl själva grejen att jag är redo att försöka medan min sambo inte riktigt är där. Han har själv erkänt att han inte tycker det känns som en främmande tanke längre men han är inte riktigt där än så här bollar vi fortfarande idéer och tankar. 

Jag är mitt i ett uppehåll i mitt p-piller knaprande då mina tog slut och så gick det en tid innan jag fick nya så nu väntar jag på mens men vi har redan pratat om att jag inte ens ska börja igen. Eftersom min sambo inte riktigt är framme vid bebisverkstad än så låter jag honom ta stor del i beslut angående p-piller osv. Däremot så har han sagt själv att han nog aldrig blir helt redo förrän vi är inne på BB och får se bebisen själv och det kan väl stämma in på många pappor (såklart även mammor) så vi har inte börjat med någon tillverkning här ännu men det är väl på gång iaf :)

#22 Välkommen :D Hoppas ni snart börjar försöka plussa ;)

#22 Så var det för oss också för någon månad sedan, vi pratade om det men han kände sig inte redo o ville vänta, sen helt plötsligt så hade han väl vant sig vid tanken och tyckte att vi skulle sluta skydda oss :)
Det gäller väl att försöka att absolut inte stressa den andra, då blir det bara fel!

Idag kom mensen :'( Tyvärr… men vi satsar på november bäbis och hoppas att babyn föds 7.11 för då fyller min sambo 25 ;) Snacka om kanon present :D

Tråkigt! Men det är bara att fortsätta försöka. Jag och vänta är inte bra kompisar ;) har så dåligt tålamod men sånt här kan ta tid. Det brukar ju ta sig när man "ger" upp :)

Tänker föja denna tråd =) Fyller 26 i år och längtar sååå efter barn. Sambon och jag har pratat om det. Jag är bipolär med panikångest så vi har sagt att jag ska spendera detta året med att hitta mig själäv och lära mig hantera det. Så mo ett år börjar vi försöka om allt flyter på =)

Inatt DRÖMDE jag att jag fick ett plus.. de var den finaste drömmen på väldigt länge!

#28 har drömt såna drömmar ofta :) Varje gång önskar jag att det vore ett "tecken" :D

Åh jag kommer också vilja följa den här tråden!

Jag fyller 25 i år och min sambo fyller 27. Vi har börjat planera barn fast på långväga håll - min sambo har en termin kvar innan han har sin masterexamen så vi kommer att försöka köpa en större lägenhet till våren 2015 när han är färdig med sina studier innan vi börjar "baka bebis". Det känns jätteskönt och jobbigt på samma gång.

Vi vill också ha barn tidigt, varpå vi båda på ett sätt egentligen skulle vilja ha barn NU, men det praktiska kommer emellan. Jag har också studerat en massa år nu och kommer bli klar till sommaren. Så jag kommer passa på att börja jobba efter examen - för att skramla ihop till en bra föräldrapnning (då den baseras på 240 dagars lön) vill jag gärna ha jobbat in dem innan med bra marginal. 

Men nu när vi ändå "bestämt oss" så kan jag knappt bärga mig, även om jag vet att det här året säkert kommer gå väldigt fort. Jag har redan slutat med mina p-piller sedan en månad för att komma i balans med kroppen nu (efter 9 år med p-piller utan ägglossning). Känns underbart!

Ska bli så roligt att få följa er resa under tiden! :)

Igår var jag och min kille och se på lägenhet. En 3a som är billigare än vår nuvarande 2a dessutom närmare jobbet, stan, hvc och tågstationen Vi skaffar den somsagt mest för att vi kommer närmare civilisationen. :D Vet inte när och om jag kommer och plussa men lite extra utrymme skadar då icke ;). Lägenheten blir vår from. 1.5 :) Vad vi gör med rumm nr 3 har vi inte bestämt men antagligen blir det hundens "ensam rum" när vi är bortta. Sen får bäbis flytta dit när den väl tänkt dyka upp. :D Idag fick jag reda på att min väninna från andra atbetsplatsen är gravid med tvillingar i vecka 17 :) Jag forts kissa på ägglosnings stickan med fingrena i kors. Ägglossningen för min del är beräknad att inträffa 8.3-11.3 då jag inte mins om min cyckel är 24 eller 28 dagar :P Oooo guud va jag hoppas att dt blir PLUUUUSSS!!! :D #30 Välkommen :D

Min sambo & jag har varit tillsammans sedan 12 januari 2013. Vi förlovade oss i april förra året & har haft ett bra förhållande, fast svårt då han fick åka tillbaka & vänta på uppehållstillstånd 5 månader. Men våran kärlek var väldigt stark & blev starkare av det. Nu har jag slutat äta mini piller & vi har haft oskyddat. Fick en blödning dagen efter (antagligen pga att jag slutade med pillren). Han jobbar, men inte fast jobb. Han pluggar också & ska fortsätta 1,5 år. Jag är utbildad & jobbar som timvikarie samt studerar på distans så får 9 000 kr från CSN + jobbpengar. Min sambo kommer få CSN då jag blir gravid, inte innan pga uppehållstillståndet. Så vi kommer leva på 9 000+9 000+hans lön+min lön. Jag vet inte om vi klarar det ekonomiskt? Jag tror det. Allt blir ju billigare om man vill. Gillar man att slösa pengar så gör man ju det. Min sambo är 21 & jag 22 år. Jag har varit redo sedan 16 års åldern. Vad tror ni, är vi redo eller klarar vi det ekonomiskt?

#32 Jag tror ju på att det absolut går om man vill. Det gäller ju att prioritera rätt bara. #29 Jag hoppas också på att det är tecken men jag tror tyvärr inte att det tagit sig denna gång heller :/ Mensen lär dyka upp till veckan…

Alla är vi olika! Jag var 21 med första men ville ha allt klart. Jag är sån som person. Vill ha tryggheten. Så för vår del var jobb, hus, körkort, bil och det vi ansåg nödvändigt klart. Vår första föddes med hjärtfel. Det drog iväg direkt. Åka till sjukhuset 3ggr veckan 8-9 mil tur å retur, medicin och näring (näring räknas inte som medicin å ingick inte i högkostnadskortet) Tyra vägrade massa sorter, kostade 1000kr/sort och det var inte så smart att man fick testa innan köp. Så runt 1000kr/v la vi på det. Nu behöver det ju inte bli så men ibland sker det. Resan till Göteborg och hennes operation kostade ca 10.000kr som vi fick ligga ute med. Jag var därför glad att vi hade det bra ställt!

#32 Gör en nogrann budget där du skriver upp allt ni betalar varje månad o även sakre som betalas årsvis men utslaget på 12 mån. T.ex mat hyra försäkringar kläder internet osv. Jag brukar loigga in på min internetbank för att kunna se vilka utgifter jag har. Då kan jag t.ex lätt räkna ihop hur mycket man lägger på mat eller nöjen varje månad.

Då vet du hur mycket ni behöver. Vi kom fram till att vi behövde minst 13 000 ihop jag o min sambo för att gå runt varje månad men då bor vi billigt o har bara en bil.

Jag har nu testat CB ägglossningstest jag höll på och ge upp hoppet då jag gått genom 6st stickor med neg resultat. Idag när jag skulle göra det sista testet så tänkte jag "Jag gör det för att jag betalade för det". Jag trodde inte mina ögon när jag fick en smiley! Jag sprang utan byxor in i köket och visade resultatet till min sambo :D Han saa "Jag vet vad vi har för program ikväll" ;) Hahahaha :D Önska mig lycka till :D

Lycka till!! :) BIM +2 idag men kroppen spelar mig nog bara ett spratt. Brukar alltid känna flera timmar innan mens att det är på gång. Inte känt någonting men nu efter att vi hade sex idag så började det komma lite rosa blod så antar att mensen är på intågande. Bara o fortsätta med försöken efter mensen :)

Hej! Har inte hört av mig nu på en stund igen. :) Jag har BIM mellan 27-31.03 väntar med spänning! Har inte haft några "symptom" av graviditet men det har varit lite "värk" på vänster sida i tjejmagen på vecko slutet. Kanske jag inbillar mig… :P Jag tror jag ej tänker testa förän efter 31.03 då jag helst inte vill bli besviken. :)

Jag håller tummarna för dig #38 :)

Håller tummarna här också! :)

Tror att mensen är på intågande :S Hittade ett brunaktigt litet koagel idag… Får se om det var falskt alarm eller ej under dagen/kommande natt… Suck… Nå babyfabriken forts isf ;)