Så djävla barnsugen att jag blir ledsen
Sedan jag och min sambo börjat planera barn så kan jag liksom inte släppa taget riktgt. Min sambo har en termin kvar på sin masterutbildning, sen är vi överens om att vi ska flytta större och aktivt börja försöka skaffa barn.
Tidigare har jag tänkt mycket "lösare" på framtiden, (den kommer när den kommer) men nu när jag NÄSTAN kan ta på den så blir jag så frustrerad. Jag längtar så mycket! Nu ser jag gravida magar och bebisar överallt! Vi har dessutom pratat om giftemål innan vi skaffar barn och därefter bestämt att vi gifter oss nästa år. Samma sak där - nu ser jag vigselringar ÖVERALLT och kan knappt tänka på annat än giftemål och bebisar!
Min sambo verkar ta allt mycket mer "med ro" och ser fram emot det men för honom är det liksom mer … "det kommer snart". Jag blir girig(?) och vill ha allt NU istället. Jag läser på en massa om graviditeter redan nu, vad som händer i kroppen och jag har redan börjat läsa på om förlossning och förbereder mig liksom mentalt redan nu på smärta (då jag vill ha en förlossning utan medicinsk smärtlindring).
Vi är ju trotts allt på samma bana, min sambo och jag, men han är så förnuftig och prioriterar stor lägenhet/radhus och giftemål (dessutom är det strikt omöjligt enligt honom att förlova sig och INTE gifta sig inom ett år - så jag kommer inte kunna "leva på" förlovning förens tidigast till sommaren).
Min kropp skriker efter bebisar! Haha! Så himla galet egentligen! Har slutat med p-piller och undrar om det kan bidra till denna hormonskjuts och bebislängtan.
SÅ, nu har jag fått skriva av mig! Ledsen att det blev så långt!
Hur har ni andra känt, visste ni att det var "dags" långt innan eller kom det mer plötsligt innan ni bestämde er för att bilda familj?
Jag förstår absolut att du känner som du gör. Kanske kan du hitta på ett annat projekt som du kan låta fylla dina tankar nu närmsta tiden?
/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus
Jag försöker göra det också #1, haha! Mellan alla förlossningsförberedelser och fysiologistudier så försöker jag göra annat (alltså inte titta mer på vigselringar, lägenheter eller dylikt). Haha! Men det är svårt, så jag ger vika lite ändå för att det gör mig så glad att få "dagdrömma" lite.
Jag har själv fram till sommaren kvar på min vidareutbildning så jag har ju ganska stort fokus på tentor och så där, sen är vi ju ännu mer "nästan framme" och då tillåter jag mig själv att tänka mer på den kommande framtiden igen… Men nu tar ju studierna fokus en hel del! Sen försöker jag gosa extra med våra katter, de får vara lite bebis-substitut just nu :D
I vilket fall tycker jag att kroppen och psyket är ganska häftigt. Att man kan ha sådana instinktiva begär!
:)
Fler förslag på distraktioner:
1. Sätt upp träningsmål. Typ klara plankan x antal minuter. Springa en mil (på viss tid?). Eller något annat.
2. Städa på ställen man aldrig städar. Typ rensa gamla papper, torka ur alla skåp i köket osv.
3. Lär dig något nytt pyssel, typ virka.
4. Skriv upp saker du ska plugga in och ta med dig en lapp på en långpromenad och förhör dig själv under tiden.
5. Förbättra dina relationer. Med din pojkvän men också med familj och vänner. Hitta på saker varje dag du kan göra för att visa dem din uppskattning och komma närmre dem.
6. Lär dig nya maträtter. Leta upp härliga recept, handla in och lägg ner din själ i matlagningen. Duka upp fint och gör vardagen lite festligare. :)
:)
/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus
JÄTTEBRA! #3
Jag har redan satt upp trägningsmål och börjat nå dem. Har också bestämt mig för att lära mig sticka, så det ska jag ta tag i! :D
Relationer till vänner och egentligen alla nära och kära kan man alltid förbättra! <3
Maträtter har jag redan börjat med då jag gått över mer och mer till en LCHF-kost.
Bra tips i vilket fall! :D
Vad kul med LCHF. Jag äter också det. Och det kan man ju bli ganska insnurrad på, vilket kan vara bra just nu. Haha!
/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus
Åh precis sådär kände jag innan vi äntligen satte igång på riktigt. Jag mådde dåligt varje dag jag tog ett p-piller och kunde knappt vara glad åt mina stackars vänner när de berättade att de väntade smått. Det var sjukt jobbigt kan jag lova!
För mig så hittade jag inget som kunde distrahera mig, det kunde gå någon dag jag inte tänkte på det, men annars så var det konstant.
Det enda tror jag som lugnade mig var att prata om det med sambon, allt från namn, till dop osv. Bara för att det var så jag höll mig lugnare, att prata om det. Istället för att trycka ner det jag kände och så skulle det explodera sen.
Så lider med dig!!
Du låter som jag :D Vi bestämde oss i oktober och jag såg bebisar och magar överallt. Tänkte inte på annat läste om allt osv. Men kom ingen bebis. :'( tillslut blev jag så ledsen på alla negativa test så jag struntade i det och tänkte att den kommer när den kommer. Köpte kattunge till mig själv i julklapp för det hade jag tänkt länge även innan. Och den hjälpte jätte mycket. Började motionera mer och försöka tänka på annat. I januari blev det en liten blubb i magen ;)
Mvh Emma, Låt inte rädslan att förlora hindra dig ifrån att spela!
medarbetare på Jack Russell Terrier ifokus
#6 åh, att det ska vara så jobbigt! Haha! Men vi pratar mycket om det hemma, både om barn och giftemål. Så det känns ju sjukt härligt på ett sätt - att prata bebisnamn och bröllopsgäster osv. Det gör mig ofta helt lyrisk - jag dagdrömmer verkligen om det känner mig lycklig "i förväg" för vi har så mycket roligt att se fram emot. Men sedan kommer jag ut i vardagen och BOM så är det bebisar överallt! Jag har dessutom 4 vänner i min närmaste krets nu som väntar barn och två stycket som försöker få plus. Så det blir ju väldigt mycket bebisprat utanför med vännerna också - jätteroligt på ett sätt (att få prata bebisar) men jag blir lite stressad(?) av mina vänner som försöker plussa nu när jag inte får börja med det själv ännu, haha!
Jag har ju redan slutat med p-piller så det känns inte jobbigt att behöva äta p-piller och så nu.
#7 Åh! Vad roligt, GRATTIS!! Vad glad jag blir! Alltid så härligt att höra om andra som lyckas! :D Jag har ju tre egna katter - så det där med kattmys är ett mycket bra substitut ;D haha! Jag har också börjat träna mer intensivt nu, har blivit lite för glest under vintern. Men det känns kul att ha en helt ny motivation till träningen, har läst att man har lättare att bli gravid när man är mer vältränad. Så jag förbereder inför att vi ska försöka med det efterlängtade plusset! :D
Starta ny diskussion