Det vet man ju liksom inte. Hurvida magen växer är otroligt individuellt, det beror på livmoderns placering, barnets placering, ens magmuskler, hållning… Hos bm får man ju lyssna på hjärtljuden och det är väl ändå ett tecken på att det verkligen finns liv ;) Har dock för mig att du inte är så långt gången än? Har du varit på RUL?

Vilken vecka är du i? Kommer du att göra kub-ultraljud? Om inte så är det ju inte rutinultraljud förrän runt v 18-20.. men eftersom du har symptom så tror jag inte du behöver oroa dig! Och det tog låååång tid innan det syntes på mig att jag var gravid.

Jag är i slutet på v11 så jag är inte alls långt gången. Som jag skrev så är det snart dags att börja berätta. Nej det är inte gjort något RUL och ska inte göra kub. Bm har inte lyssnat eller ens undersökt. Hon har bara tagit blodprov. Hon frågade om jag börjat se något på magen och lät väl lite…förvånad när jag sa nej. Som sagt så vet jag ju att både min syster o min kompis hade en rejäl kula redan vid den här tiden. Hade ju varit lugnande att iaf höra hjärtljudet, men det går väl kanske inte att höra så här tidigt om man inte gör vul? Känns lite läskigt att det är så långt nu till nästa kontakt med bm, 7-8v till RUL och när det är gjort skulle vi ringa bm om ny tid, men vi skulle iaf få komma ganska snart efter RUL iaf. Fast då är man väl troligtvis redan lugn efter att få sett det. Känner mig så löjlig, men kan inte hjälpa att jag är så orolig :/

Ta o kika i magbildstrådarna så hittar du garanterat flera utan bula i den vecka :)

Är inte livmodern väldigt långt ner i vecka 11? Jag har förstått det som att har man mage så tidigt är det egentligen bara tarmarna som flyttat upp i magen och kan vara svullna och irriterade.

på mig syndes det inte förrän ultraljudet istortsett, pytteliten mage hade jag och sen efter det sa det bara pang! :)  var också orolig som bara den.

Kan trösta dig med att jag gick i extremt tighta byxor fortfarande vid v. 20-25 (och de vill jag säga att midjan va precis så att de gick och knäppa med helt platt mage) … Sen kom v. 28 nånting och då sa det bara BAM!

#3 - Vul kan du göra nu och se hjärtat, jag tror det är lite tidigt för att lyssna utanpå magen. Och det blir också senare som bm börjar mäta livmodern för att se så det växer.

När jag var nojig i början försökte jag alltid ha i tankarna att alla uteblivna tecken på missfall eller ma var bra tecken. I början händer det ju massvis där inne men det märks inte så väl på utsidan och att man inte fått mage i vecka 11 är ju inte konstigt med tanke på att livmodern fortfarande befinner sig så långt ned. Vecka 12 brukar man väl säga att livmodern börjar ta sig ovanför blygdbenet?
Jag började få en minibula i vecka 14, och den var verkligen mini. Tror inte att någon annan än jag såg den, drog jag in magen så mycket jag kunde när jag låg på rygg så kunde maken nog skymta lite men han såg mest förvirrad ut.

Du har ju symptom, betydligt mer än vad jag och många andra haft, och det tycker jag du ska tolka som en bra grej. Kroppen arbetar för fullt för att bygga den lilla människan därinne och innan du vet ordet av det sitter du där med magen i vädret och undrar hur du ska få på dig skorna 😛

Jag förstår din oro, jag är precis lika nojig just nu (så det hör nog till). I mitt landsting får alla gör ul i v 11-13, oavsett om man väljer att göra kub eller ej, hade det inte varit så så hade jag nog krävt ett extra ul för jag hade inte pallat med den hör oron i typ 6 veckor till :S Jag har ju istället inga symtom alls längre, bortsett från en liten liten mage som nog mest bara är svullnad (och som nog mest jag ser :P jag är precis platt i vanliga fall så jag tycker ju att det är enorm skillnad, haha). Jag försöker intala mig att allt ser bra ut för jag har ju inte haft några missfallssymtom, oh även om risken för MA finns så är den ju rätt liten. Men försök få till ett extra ul. Om inte landstinget vill ge dig det så gör det privat, om du har möjlighet till det?

Jag var runt vecka 23 när det började synas en liten, liten utbuktning. Hade mina vanliga kläder ännu längre utan några problem med att knäppa byxorna, men när magen väl börjat växa så växte den i en rasande fart.

Det är skönt att höra era stöttande ord! Fattar inte att jag är så nojjig =S Känner inte riktigt igen mig själv. Ni skriver att så länge man inte har missfallssymptom så ska man inte oroa sig. Men då vill jag gärna bli lite uppdaterad på missfallssymptom om ni vill vara snälla =) Blödningar är ju såklart sådant, men om fostret dör och ligger kvar så behöver det ju inte komma några blödningar. Vad brukar mer hända med kroppen vid missfall? Antar att jag är väldigt gravid, men känns ändå skönt om man kan se att man iaf inte haft några symptom som visar på missfall. Hade dessutom varit bra att visa på för sambon så man kan lugna honom lite ;P

#10 Hur ska man göra för att få ett ul via landstinget? Vi funderar lite på om vi tycker att vi vill lägga pengarna på ett privat ul, men helst skulle man ju vilja få det via landstinget.

Jag har upplevt det som många fruktar…en graviditet som slutade i tragedi i v 17. Jag kan av egen erfarenhet säga att man inte ska fixera för mkt vid tanken på ul. Visst kan det vara skönt att veta att skatten i magen lever, men det innebär inga som helst garantier….tro mig! Jag vet även av erfarenhet att det är svårt att få extra ul i tidig graviditet då inte heller jag, som förövrigt hade blödningar från ca v8 förra gången, fick ngt extra ul. Jag fick åka in akut många gånger pga blödningarna och då gjordes det ul men att få det tidsbokat var för mig möjligt 😕 Tror tyvärr att du/ni får vänta till det är dags för RUL om inget akut inträffar. Det enda jag kan råda dug till är att ni måste försöka sluta stressa varandra med oro och försöka njuta och glädjas istället 😊 ta vara på varje stund! Om något skulle vara fel så tror jag man känner det på sig, det gjorde i alla fall både jag och min man. Var rädd om dig och lilla pyret i magen ❤️

Att man upplever smärta och kramper vid missfall verkar vanligt. Vid MA däremot så är väl den jobbiga sanningen att man inte märker det på något sätt, förutom att många som upplevt det berättar att deras symptom hastigt försvunnit, från en dag till en annan. Att symptomen avtar med tiden är ju däremot vanligt, vecka 12 och fram tills man börjar märka på kroppen att man är gravid brukar ju kallas spökveckor. 
På ren svenska så är det pissjobbigt att inte veta och dessvärre kan man nog inte göra så mycket åt det.

Jag önskar att jag kunde ge dig ett bättre svar, hoppas någon annan kan göra det. Det jag kan säga är väl att du bör njuta av illamåendet hur knäppt det än låter, som sagt så tyder ju det på att det händer grejer där inne :)

Att få ett ul genom landstinget verkar inte vara så lätt, så att boka privat är nog det enklaste. Här kostar det 300 att göra det tror jag, är ju värt pengarna om man är väldigt orolig. Problemet är väl bara att oron mest troligt kommer tillbaka strax efter igen.

Som #14 skrive så försvinner sakta symtomen vid ett MA. Jag fick ett i v. 13 och när jag tänker efter så hade jag inte symtom mera. Denna gång hade jag symtom, dock små, hela vägen och nu slutar Bobfloyd aldrig att berätta för mig att han lever. :) För mig kändes det jättebra att få ul i v.13 men sen kom oron igen i och med spökveckorna. Försökte tänkte positivt och sen vid v.18 började jag känna honom så efter det har det känts lugnt. Tror den där oron är en del a graviditet och att man får försöka att ignorera den så gott det går och bara försöka att ta det lugnt..