v.20 (19+1)

Var på RUL förra veckan och fick äntligen bekräftat att allting ser bra ut med vårt lilla pyre! Blev flyttad +1 dag och har nu BF 22 december.

Hon tyckte att det såg ut som en pojke, men lät lite tveksam till en början, enda tills vi skulle gå, så sa hon: "skulle bli förvånad om det dyker upp något annat än en pojk på FL". Så det blir nog en lillebror till sonen :)

Så nu kan jag äntligen pusta ut, inga men från mina tabletter i början av grav syntes, och kan äntligen glädjas! :)<3

Har fortfarande inte packat bb väskan kanske dags att göra det. Läste zoritas inlägg om öppen 1 cm och fick panik och skit bråttom. Ändå sitter jag här i soffan och glor.

#2 Packa nu är allt jag kan säga! Det är inte kul att panikpacka och komma in till förlossningen utan vettig utrustning och sedan spendera ett dygn eller två med en jobbig förlossning och dessutom inte ha några vettiga bekväma kläder eller skor bara för att man inte packat. Ta det från en som provat:P

Igår kväll roade jag mig med att göra en gipsavgjutning av magen, som nu ligger och torkar. Ska roa mig med att dekorera den sen också, innan den sätts upp i "barnrummet". 🙂

#4 - Så avundsjuk! Hann inte göra någon, köpte dagen innan hon föddes för vi tänkte göra till helgen :P

#5: Vad tråkigt att hon hade så bråttom ut att ni inte hann göra någon.

Har fått ett löfte inskrivet i min journal från en specialistläkare om att jag kommer få mitt önskade kejsarsnitt om jag fortfarande vill under nästa möte. Så kommer "föda" min son på KS i Solna en vecka innan BF som är 26sep. Exakt datum för snitt bestäms under nästa möte som är om 4v, blir lite dryg väntetid nu när sjukhuspersonalen har semester. Känns iaf så otroligt skönt att veta lite hur det blir, en oro mindre. Som jag har längtat efter den bekräftelsen… :)

#2 Jag behövde nästan ingenting av det jag packade ner (och jag packade inte mycket), det enda jag använde var innetofflorna och kläderna till bebisen. Kommer man på att man vill ha något är det ju inte värre än att någon närstående får hämta det åt en sen.

Idag var mina föräldrar på besök, så jag fick äntligen hit den gamla rottingkorgen som både jag och min pappa legat i som spädisar. som ska stå i sovrummet. ❤️ Det enda som behövs är ny klädsel, annars är den i tip-top-kondition! Blev äntligen köpt madrass och spjälskydd till spjälsängen och sen trådbackar till klädställningen. Vecka 36 imorgon, så det tickar på nu..

Nu är äntligen alla papper till FK påskrivna och inskickade. Får hålla tummarna för att det inte tar allt för lång tid för dem att handlägga saken. Knallat in i vecka 30 nu och bortsett från foglossningarna (känner även av fogen fram numera) så är allt så bra det går tror jag. Vår inneboende flyttade ut i helgen så nu har vi äntligen ett rum till så vi kan få lite ordning här hemma igen. 😃

Önskar att det kunde sätta igång nu. Går runt och har lite mensvärks molande och det trycker neråt så det känns som om bebisen ska ramla ut. Ryggvärk har man också ibland när magen blir stenhård. Vet inte riktigt när man ska ta saken på allvar eller när man ska ringa och åka in. Har jag värkar eller inte när ryggen gör ont. Antar att tvivlar jag så är det inte på g.

#7 Varför vill du göra kejsarsnitt? Det är ju en stor bukoperation och medför många risker…

#12 Ungen måste ju ut på det ena eller andra sättet, och kejsarsnitt är det sätt som blir bäst för oss helt enkelt :)

#13 Jaha, okej. Det är bara det att många inte tänker på vilken stor operation det faktiskt är, men det förmodar jag att du har fått all information om. Min mamma är barnmorska och rekommenderar verkligen inte kejsarsnitt, det är därför jag reagerar lite.

Hoppas det går bra för dig! Det är ju inte för många det går snett :)

#14 Inget är ju riskfritt här i världen, vi har kommit fram till att det i min situation blir mer + än - med snitt. Sen är det jätteolyckligt om något går fel oavsett förlossningssätt men det kan man ju aldrig veta i förväg, så det bästa man kan göra är väl att anta att det ena blir bättre än det andra och köra på det :) Min mamma och syster har 2 snitt var bakom sig utan komplikationer så jag känner mig ganska lugn :)

#11 Du vet när det är dags.. De riktiga värkarna går inte att ta miste på, när de är igång kan man bara koncentrera sig på dem och inget annat. Vi ringde inte till förlossningen för att förbereda dem på vår ankomst förrän jag haft regelbundna värkar med tre-två minuter ett tag.

Fjärde besöket hos MVC idag. Det lilla monstret har växt på ordentligt sedan förra besöket för fyra veckor sedan och BM fick "jaga" hen med doptonen för att få in bra ljud på hjärtslagen. Sambons familj reagerade  väldigt starkt på att jag skulle dit själv denna gång, att sambon inte fick följa med. Jag tyckte inte det var något konstigt med det utan antog att BM ville prata om något som kunde vara lite känsligt och det hade jag helt rätt i visade det sig. Pratade nämligen om våld i nära relationer, om jag blivit utsatt för det någon gång osv.

En annan sak som jag tyckte var väldigt trevligt med dagens besök var att min BM var väldigt noga med att påpeka att det bara var jag som bestämde om amningen, om jag ville eller ej och hur länge jag skulle kämpa för att få det att fungera om det skulle visa sig problematiskt när det är dags. Fick med en broschyr från amningshjälpen och tips om olika sidor för stöd och tips med amning. Är oerhört glad att vi fått en så fantastisk BM! Hoppas bara att de på BVC är lika bra nu när vi fått blanketter för att välja den mottagningen.

Var hos BM idag och lillbusen är så gott som fixerad (yay!). Sen kom vi in på makens jobb och arbetstimmar, det faktum att han jobbar natt i en vecka. Hon såg väldigt menande på mig och sa: "nätterna blir jobbigast med amningen för dig. Om han då jobbar natt och sover på dagen, när ska du få avlastning? Har ni tänkt på det?!"

På ett sätt vet jag ju att hon menar väl, men på ett sätt blev jag irriterad. Ungefär som att det aldrig fallit oss in att det kan bli tufft när han jobbar. Just nu så känner vi båda att fördelen att han är helt ledig i en vecka överväger. Skulle det bli för jobbigt i vilket fall, ja då får vi kolla hur vi löser det.

#18 Min sambo jobbar skift, alla tre förekommer under veckan. Jag kan tycka att det måste bli mer ordning och reda när din i alla fall har alla nätter i ett streck och sen ledig. Här blir det ett himla hattanade ;) Det blir intressant att se hur det kommer gå.

#19: Ja, det blir ju lite mer sammanhängande och lättare att ställa in sig på när han jobbar sina nätter i ett sträck. Blir absolut intressant att se hur det kommer gå. Ingen idé att förutsätta varken det ena eller det andra.

Nä, alla vet inte när det är dags. Min sambos systers kompis födde i badrummet, förlöst av sin man, då hon inte tyckte att värkarna var så farliga fram till krystvärkarna och då var det för sent för att åka in. Har även en barndomsvän som tyckte att det började kännas lite i ryggen- då var hon öppen 10cm och redo att förlösas. Som tur var var hon redan inlagd annars hade första barnet fötts hemma. Andra barnet fick hon krystvärkarna i bilen in till förlossningen men hann komma fram innan hon födde ;) Det är så olika hur det känns.

#21 Mina värkar var inte så farliga fram till krystvärkarna heller men min sambo blev så nervös så han övertalade mig att vi skulle åka in. Fast jag hade visserligen regelbundna värkar då.

Men jag får ändra mitt uttalande, alla märker inte. Har ju också läst om kvinnor som inte ens fattat att de är gravida som åkt in för ont i ryggen och plopp, ett barn ;)

Halvvägs genom vecka 31: trött och lite grinig eftersom jag inte får sova. Det lilla monstret har den senaste veckan gjort det till en ful ovana att sparka och stöka omkring i magen non-stop mellan klockan tio och ett på nätterna (plus att sambon ibland ligger och fäktar med armarna i sömnen). Lite mer än två månader kvar nu bara och det ska jag väl klara av. Det har ju t.ex. gått fyra månader sedan jag gnällde om att "jag orkar inte med det här längre, jag förstår inte att kvinnor väljer att göra det här fler än en gång!" Lite roligt att tänka på så här i efterhand, men jag är verkligen dålig på att hantera illamående. Smärta är mycket enklare, får bara hoppas att jag tycker det även när det är dags för den lille att komma ut 😍

V.23 och har precis upplevt dagens tjockis(gravid)moment.. Ska testa ett par mammajeans för att ha tre mammabyxor o byta mellan (istället för två, plus leggings och sambons mjukisar). Och inser snabbt att vanliga storleken inte passar, tar en större - ja, dom satt som en smäck, NU.. Men om bara ett par veckor kommer jag inte i dom heller.. Så ska det köpas mammajeans blir det i två storlekar större än vänligt. Japp, i-landsproblem.. Men det va inte utan att jag gick från H&M (såklart utan jeans) och kände mig smällfet trots att jag bara gått upp 6-7kg :P

#24 för att trösta dig med något så köpte jag två likadana jeans på hm i exakt samma storlek för att de var så sköna. Provade ena paret andra paret tog jag förgivet skulle passa. Kom hem krängde på mig byxorna och insåg att jag kom till halva arslet. Med andra storlekarna skiljer även fast de är samma byxor. Så smällfet nej det tror jag inte snarare felsytt.

#25, Ja det känns ju lite väl med två storlekar för bara 6-7kg :P Vi får väl se hur det slutar.. Jag kör på en strl större än min vanliga, tack o lov är ju inte HMs kläder så dyra, så kan jag bara ha dom ett par veckor är det ju inte värre än att jag har "slösat" 299kr på ett par jeans :P

Jag ökade mycket i början men sen lugnade det sig. Ett tips är att handla billiga byxor på tradera. De har också barnkläder i paket med massor med bodies och byxor och grejer till billigt pris som ser helt nytt ut.

Har aldrig förstått mig på tradera.. Men "alla" pratar ju så gott om det.. Så jag får kanske ge det ett försök! :) Hur är det med frakten där? Står fraktkostnaden i annonsen eller är det nått man får reda på först efter och kan man ångra sig isf om man tycker det blir för dyrt med frakten? :)

Frakten brukar stå, gör det inte det kan man kolla med säljaren. Står frakten angiven på typ 50 spänn och du inte har lust att betala mer än 100 kronor allt som allt för tex. Byxorna så lägger du ett bud på 50. Är det sedan någon som lägger 51 så får du fundera om du ska höja eller lägga dig.

Tack för förklaringen/hjälpen! :)

Sovit dåligt hela natten, då det molt på ganska bra.. Så nu blev det att packa lillbäsens grejer och även lagt fram lite kläder till mig än så länge. Nu när maken kom hem så lättade "mensvärken". Undrar om lilleman tog oss lite väl bokstavligt när vi sa att allting var redo nu när bilstolen installerats.. 😛 Även om jag kan tycka att han kan hålla sig kvar någon vecka till, så är det ju upp till honom. Går in i vecka 38 idag.

Bf idag!!! Tror inte bebisen kommer idag heller. Har dock sammandragningar och tryck neråt så det känns som om bebisen ska trilla ut. Funderar på att dra igång något stort virk eller stick projekt. Eller kanske något litet som bebis raggsockor till vintern, istället för tossor. Förhoppningen är väl att något ska komma igång om jag gör det för då har jag inte tid att föda barn.

Var på glukosbelastning idag och fick bekräftat att jag har graviditetsdiabetes. Kändes lite hårt just nu då det känns som allt går emot mig. Som tur är har jag en underbar sambo som stöttar och hjälper. Nu väntar besök till nån specialist på Östra och ev ett UL för att se så lillen mår bra och har rätt storlek. Jag är i v 30 och har endast tagit glukosttest två gånger. Känns som det kunde upptäckts tidigare och man går ju och undrar lite hur länge man gått med det här. Jag har gått upp 12 kg och har inga symptom på det alls. Jaja 10 v kvar!

#33 - Jag fick också göra glukostest två gånger, efter v.30 då jag låg på gränsen så verkar som att det kan komma lite när som. Tråkigt men hoppas det inte blir så allvarligt!

V.24 och blev väkt av vår lille inatt som hade hicka så hela magen hoppade.. Kände mig sådär lagom fjantig när jag kände mig tvungen att tända lampan för att se och sen låg och småfnissade åt magen som hoppade till 10-15 gånger i en jämn takt efter varandra.. Ganska obehagligt, men otroligt gulligt och mysigt! Tänk vilken trygghet det är nu när man känner den lille, nu när vi vet att det är en liten pojke också.. Det är på riktigt, det är vår lille son. Och dessa hormoner.. Jag har varit rätt skonad fram tills nu.. Lite mer blödig och gråter lättare och oftare.. Men nu verkar djävulshornen ha hittat hit också. Och så har jag blivit jättebeskyddande om magen.. Jätteförsiktig kring hundarna och deras "hundkompisar" både inne och när vi är ute.. Känner mig lite som en hund som har ett ben o vakta liksom.. Att jag "vaktar" magen/bebisen redan nu :P

40+3 idag och fortfarande tjock. Fick en svepning idag eller vad det heter och bokade in besök på torsdag för extrakoll. Men läkaren trodde inte jag kommer komma på det besöket, hon tyckte det såg ut som om det var dags nu. Hoppas hon har rätt!

#36 tänkte faktiskt på dig idag och funderade om du fått bebisen eller inte. Jobbigt att du fortfarande är tjock men hoppas du smalnar v betydligt inom en snar framtid ;-)

Sitter här med förvärkar och klockar just nu. Hade lite förvärkar igår, magknipsliknande känsla snudd på hela natten och nu är förvärkarna igång igen. Har kommit en liten blodslemmig/blodblandad flytning också och även lite när jag torkade mig.. Tänkte ringa FL om en stund och se vad de tycker. Antingen busar lilleman med mig, eller så är han verkligen redo..

Imorse foddes var lilla Tristan pa bf+6. Det blev kejsarsnitt efter 48 timmars varkarbete pga att han fastnat. Skriver en mer fullstandig berattelse sen nar jag sitter vid en dator :)

Grattis Zorita!

Misstänkte att det nog var något i görningen 😉

Grattis zorita

Härligt! Grattis =)

Igår var vi på förlossningsinfo på Östra. Känner mig lite lugnare med beslutet att stanna i Göteborg nu, men jag har svårt att tro att vi kommer bli långvariga på BB. Av bilderna att döma (vi fick inte gå runt) så lär både jag och min sambo bli sjuka bara av att vistas där inne. Såg ju mer sjukhusaktigt ut än den avdelning jag var på när jag opererades för ett antal år sedan.

Grattis Zorita. Får för övrigt göra dig sällskap. Vår lille Birk tyckte han var färdigjäst redan i vecka 37+4. Efter jobbiga förvärkar i nästan 1 1/2 dygn och värkar som var en pina, kom han till världen igår kl 13.55.

Stort grattis Zorita och NinniH!

Vill absolut läsa era förlossningsberättelser, kom ihåg att vi har en egen kategori för det :D

Grattis till er båda två! Så härligt :)

Grattis :)

Grattis till båda Känns som om det bara är jag kvar nu som sitter här med bebis i magen och på bf+4

Känner mig lättad nu! Fått ett brev om tillväxt ultraljud. Vill ha en sista bekräftelse innan bebis kommer att allting stämmer som det ska där inne och hoppas att det denna gången ligger en normalstor bebis där :)

Besök hos BM idag, bebis växer på bra och verkar ha lagt sig tillrätta med huvudet neråt. Fick dock mer eller mindre en tillsägelse att sluta jobba oavsett vad FK tycker pga sammandragningar så fort jag anstränger mig lite. Turligt nog för mig så har jag inte ont av dem, ännu i alla fall.

Några gånger nu har det huggit till rejält i underlivet inifrån. Kommer lika oväntat varje gång och så tydligt så jag hoppar högt. Mest av chock men det gör riktigt ont också och är över nästan direkt. Undrar egentligen vad det lilla monstret sysslar med där inne. Har ju hört talas om foster som sparkar och har sig på revben så det gör ont etc, men det här hade jag inte väntat mig.

Vidare växer sig släkten större. Bebis nummer fyra (av sex) för i år tog sig ut i världen i måndags. Samtidigt fick jag veta att ytterligare en kusin ska ha barn i januari. Bebisar överallt! Och vi är nästa på tur 😃

#51 Min bebis flyttar runt i magen mycket och sparkar och "stretchar" hårt åt alla håll och kanter, jag har nog blivit "misshandlad" överallt vid det här laget ;) Men när den kommer åt underlivet är det ändå värst. Sparkarna blir ju inte mildare ju större bebisen blir heller…

#51, Här är en till med kickboxarbebis.. Vet inte hur han lyckas.. Och ibland tror jag inte ens det är bebisen, utan typ fogar/ligament/nerver eller nått.. För det känns som om nån sätter en kniv mellan benen på en.. =O Annars är revbenen och kissblåsan två favoriter för vår grabb!

Ja inte är det trevligt inte. Tur att bebis är lite lugnare på dagarna och att den där underlivsboxningen hittills bara hänt på kvällen. Annars kan det bli spännande nu när skolan börjar igen imorgon och jag sitter och hoppar i föreläsningssalen. Ska bli spännande som det är redan att se hur klasskompisarna reagerar. Nästan ingen som visste att jag var gravid när terminen slutade i våras även om det syntes rätt tydligt (tyckte jag i alla fall).

Går in i vecka 37 nu 🙂

Börjar bli lite trött på att vara gravid. Har inga som helst krämpor men är lite jobbigt att inte kunna göra riktigt vad man vill längre! Så hoppas att bebis kommer snart och att jag slipper gå över tiden för det har jag inte tid med 😂

Ibland blir en bara jättelycklig av sånt som folk säger. I våras när jag frågade en del kursansvariga (och till och med programansvarig) om jag kunde få göra en del saker i förväg för att jag visste att jag med stor sannolikhet skulle missa hela eller delar av dem nu i höst var det kalla handen. Men igår när jag träffade de två nya kursansvariga för höstens första kurser var det inga som helst problem att göra varken det ena eller det andra i förväg och på egen hand. En av dem sa till och med "ja men det är väl klart att vi ordnar det för något som är så viktigt"! Så det gjorde verkligen inget att den främre fogen höll på att döda mig igår på väg från skolan. Jag formligen skuttade fram i alla fall 😃

v.25 (24+1) och BM besök idag. Kunde börja ta järntabletterna varannan dag istället, då hb låg bra. Hon skickade iväg för att kolla UVI då jag har haft mycket och en del onda sammandragningar sedan några veckor tillbaka. Annars såg det bra ut och det var en väldigt aktiv bebis med stundtals för höga hjärtljud som han sparkade och härjade runt som vanligt. Blev mycket smällar på dopplern och inte så mycket hjärtljud :) Hade än så länge gått upp 0 kg och det känns väl sådär bra med det :/ Svårt när man mår illa och inte kan äta merän vad man redan gör…

Fasen vad jag är glad för att vi har en stor hundrastgård i vårt område, utan den hade hunden fått fnatt. Denna lilla hund är mycket mer energisk och i behov av att röra på sig än den förra vi hade.
Nu är hon i alla fall helt slut av allt rännande =)

Jag har svinont i underlivet, känns som att bebisen trycker neråt väldigt mycket. Ibland viker sig benen under mig, tack och lov för kryckorna för annars hade jag nog ramlat omkull många av de gångerna…

Senaste besöket hos barnmorskan visade att jag lyckas hålla mitt järnvärde stabilt med hjälp av kosten, känns skönt.

#57 I den veckan låg jag på -5 kg. Nu i vecka 30 (31) är det +3kg =P

#59 Skönt att höra, finns det kanske hopp om att jag med ska öka snart och må lite bättre :) Bebis i magen får vad den ska och mår bra, men jag själv mår inte bra av det.

Woho, idag fick jag brev från FK om att de beviljat mig hel graviditetspenning. Min rygg är överlycklig!

Stod vid babyhyllan på Coop och kollade nappar och såg då en napptermometer^^ undra hur tillförlitlig den är? Cool va den iaf.

#62 Jag litar inte på sånt, utan använder alltid rumptermometer för då vet man att man får ett exakt svar. Min syster har testar napptermometer och den var värdelös den hon testa. Bebis vägrade ta den sortens napp, tog tid och mäta och gav inget tillförlitligt svar.

Inatt bestämde sig vår son för att titta ut. Lägger upp en förlossningsberättelse senare :)

#64 Nämen se där, han orkade inte vänta på att få träffa mamma och pappa 😉 Grattis!

Varit hos BM idag. Magen har vuxit lite men nu verkar det plana ut lite 🙂 Inte mycket plats åt bebis var det heller utan nu tar den upp hela magen, och det känns! haha! Sedan har bebis legat fixerad ett tag men idag kände BM att hon ligger långt ner i bäckenet och magen har även sjunkit mycket på mig det senaste! Spännande! v.38 nu så inte alls långt kvar! 😃

Mindre än fem veckor kvar nu till BF, vet att tiden tickar på snabbt men är smått otålig emellanåt ändå. Sovit uruselt senaste veckan och vissa dagar orkar jag inte med något alls utan bara degar hemma och känner mig smått värdelös för att jag inte gör något. Men men, imorgon är nästa kontroll hos BM och att få lyssna på bebis igen kanske gör tiden mer uthärdlig.

Idag var första träffen med föräldragruppen. Skulle egentligen börjat förra måndagen men BM var sjuk så nu får vi två istället för tre tillfällen, fast lite längre tid om det behövs. Alltid nyttigt med repetition men det kändes som att jag och sambon hade mest koll av alla par som var där trots att vi har nästan längst tid kvar. Några i gruppen har bara någon vecka till BF och en del av dem hade inte koll på något alls kändes det som. Så de fick nog ut mycket mer av denna träff än vad jag och sambon fick.

Blev ett spontant UL under kontrollen hos BM nu i eftermiddag då hon inte kunde känna hur bebisen låg för att magen var så spänd. Så inte nog med att vi fick lyssna på bebis hjärta utan även se hen en smula. Men det var ju förstås inget vidare trevligt att bli klämd så mycket på magen när den var alldeles öm redan innan. Att det blev ett extra blodprov också som jag inte räknat med, pga av att jag är Rh negativ, gjorde inte saken bättre (gillar inte nålar). Men bebis verkar må bra, växer fint och ligger med huvudet neråt. Det är det viktiga.

Igår var vi på neonatalavdelningen och fick träffa sambons lilla brorsdotter för första gången. Nu väger hon 2,2 kg, pytteliten! Var knappt så jag vågade hålla henne, slangarna för syre och allt sånt hjälpte ju inte direkt till heller. Det var en något komisk situation ändå. Där satt jag med henne i famnen delvis stödd på min mage så hennes ofödda kusin stundtals sparkade henne i rumpan. Och med knappt fyra veckor kvar till BF så är bebisen i min mage en bra bit större och tyngre än sin nu två månader gamla kusin. Som sagt, en smått komisk situation. Och oj vad jag längtar ännu mer efter vårt lilla monster nu!

Går här i sista veckan nu! BF på lördag och tycker den kan komma ut nu! Har dock inte känt en antydan ens till att förlossningen ska starta så den lille kommer väl med buller och brak till slut 😃 Fortsätter väl att gå och pyssla lite hemma och med djuren så länge jag kan då!

V.28+5 och nyss hemkommen ifrån läkaren som jag fått en tid hos pga massa sammandragningar helt plötsligt sen i söndags-måndags.. Visade sig att lilla krabaten där inne redan vänt sig o ligger bra långt nere o trycker.. Så fick order om att ta det lugnt (vilket jag ju redan gör) och undvika sånt som ger mig massa sammandragningar. Så nu är det väl bara släppa i princip allt o ta det lugnt.. För några veckor till får han allt stanna!

BF+2 idag och här händer inte mycket! Borde skaffat mig en lagom hobby som jag kunde sitta och pysslat med lite tidigare för att fördriva tiden med något! 😴

#72 Kan rekommendera stickning. Jag stickade klart tio projekt de sista månaderna innan förlossningen. Men så gick jag oxå nio dagar över tiden haha.

Jag stickade små raggsockor när jag gick över tiden. Hade som mål att sticka en strumpa om dagen. Gick över nio dagar och nu har jag inte tid att sticka färdigt den tionde så det blir jämt par.

Jaa, äntligen är alla papper hos chefen färdiga, föräldraledig t om maj 2014 till att börja med. Får se om sambon ska vara hemma sitt halvår eller om min föräldraledig ska förlängas då,

Om drygt 3 veckor avslutas min sjukskrivning och blir istället gravidtetspenning. Hurra för försäkringskassan som förstod mitt arbete till slut 😛

Ja då drar vi igång sista rycket här då. 4 veckor kvar och är nu hemma i väntan på baby. Baby som dock säkert låter vänta på sig då både jag och min syster kom bf+8. Har fortfarande en helt ok graviditet dock börjar det bli tungt och promenaderna med hundarna går ju inte så fort längre. Haft ont i ländrygg och lite molande menssmärta vid sänggång de senaste kvällarna men inget som stör nattsömnen. Nån letar sig väl nedåt tänker jag. Baby har ju legat neråt sedan v 32 dock inte i fixerat läge. Spännande tid man har framför sig =)

Inte ens tre veckor kvar till BF nu så antar att det börjar bli dags att "räkna ner". Tycker mest att dagarna segar sig fram men ändå händer det saker hela tiden. Störst av allt är att vi i fredags skrev på köpekontraktet för vårt blivande drömhus! 😃 Så nu väntar vi inte bara på att få träffa vårt lilla monster utan även på ett datum då vi får tillgång till huset. Väntar nämligen på att bygglovet (för ändring av husets användning) ska gå igenom och det kan ta allt mellan tre till nio veckor till.

BF + 4 idag, ingen bebis än! Varit hos BM idag och bebis har ingen plats kvar direkt i magen så änna dags att komma ut nu tycker vi 😎

v.29 BM besök innan i veckan och hade ingen graviditetsdiabetes, så det känns ju lugnande :) Blev dock jättesjuk (som vanligt känns det som nu av allt) efter sockerlösningen och kräktes upp allting, blää!! Men lyckades hålla det inne tillräckligt länge för blodprovet med hjälp av att ligga ner och blunda för att värsta illamåendet skulle försvinna, men sen var det kört :p Hade gått +2kg nu och magen hade växt som den skulle och följer mittenlinjen :) Så hoppas att Trombylen gjort sitt så det blir en stor bebis :) Känns skönt att allt verkade bra, så nu får jag fortsätta med att stå ut med illamåendet, kräkningarna och huvudvärken i dom sista ca: 10 veckorna som är kvar :)

Vi har fått åka på ultraljud för att kolla bebisens storlek, min barnmorska tyckte att det kunde vara bra. Kurvan ligger på översta linjen, visserligen stabilt men ändå. Vi räknar inte med en bebis på under fyra kilo men det behöver ju inte fara iväg alldeles för mycket… ;)

På ultraljudet visade mätningarna att bebisen ligger högt över medel i vikt och den är lång, så barnmorskan där skrev en remiss till ultraljud i vecka 38 plus ett samtal med specialistmödravården för att diskutera eventuellt snitt beroende på vad mätningarna säger då. Just nu känner jag inget speciellt inför detta att bebisen kanske blir för stor för att kunna komma på naturlig väg, men det kommer väl kanske sen. Kejsarsnitt är ju egentligen det sista jag vill vara med om igen… Men det är bra att ha koll så att det inte blir några tråkiga överraskningar.

En annan sak på ultraljudet var att barnmorskan gick och fixade en tid till mig till en läkare på specialistmödravården för samtal om förlossningen, det samtal som jag ändå ska ha. Min barnmorska skickade en remiss för flera veckor sedan men jag har fortfarande inte fått någon tid så banrmorskan på ultraljudet var snäll och ordnade det =)

#80 Vårt lilla monster har följt den övre kurvan sedan andra mätningen och det har aldrig varit tal om att kolla upp storlek eller så mha UL. Är det något de har som rutin hos er eller beror det kanske på din tidigare graviditet?

#81 Med sonen låg jag en bra bit över högsta kurvan redan från vecka 24 och det ledde till att göra glukosbelastning och drygt 10 tillväxt-ultraljud. Enormt mycket fostervatten var min anledning. Här kollar man upp varför magen är stor, om den är enormt stor vill säga. För drygt 4 veckor sen låg jag över högsta kurvan med bebis men min bm sa att det är inget oroväckande om den följer sin kurva.

#81 Barnmorskan sa det inte rätt ut, men jag misstänker att hon vill göra allt hon kan för att minimera tråkiga överraskningar för mig på grund av hur saker och ting gick till förra gången. Hon vet ju hur jag känner inför kejsarsnitt så om det skulle visa sig att denna bebis är stor är det ju bättre för mig att få ett planerat än att upptäcka på förlossningen att det inte går och så blir det akut igen…

Jag har hunnit fundera på detta faktum om att det kanske måste bli ett snitt igen och all min entusiasm, spänningen och förväntningarna på förlossningen försvann. Nu känner jag bara att jag inte vill. Jag vill inte vara med längre, vill inte ha ett snitt. De positiva känslorna är bortblåsta.

V. 41+2 idag… Fortfarande ingen bebis 😴

v. 31 Har fixat det viktigaste till bebis, har typ spjälsängen kvar och kanske skötbordet om vi ska ha något. Känns skönt så att jag kan lugna ner mig lite, blev beordrad vila pga. mkt sammandragningar och mensvärk. Så vi ska ner i källaren en dag och leta fram alla kläderna och sängkläderna som vi haft sparat sedan sonen och boka tvättstugan så vi får tvättat och torkat allt samtidigt. Vill ha allt klart nu, för med sonen hade jag bara knappt 6 veckor kvar vid denna tiden innan han var ute och ca: 4 innan jag blev inlagd… BM besök nästa vecka på tisdag och måndagen därpå TUL och läkarbesök. Skönt att det börjar närma sig, för detta känns som att det varit världens längsta kräksjuka :P

V.31

Och min sgi är höjd pga lönehöjning. Hurra, gött med lite extra pengar denna månad då lönehöjningen kommer retroaktivt sen april 😛

Passar bra till vårt Ikea-besök i slutet av månaden, där sängkläder till vaggan och dylikt ska inhandlas. Med en hel låda bebiskläder så är jag lugn. FÅr låna babyskydd av en kompis om vi inte köper eget, bara barnvagn som saknas sen är allt komplett.

Bebisen själv puffar och knuffar inifrån magen, mysigt ❤️

#86 Skönt när allt är fixat, så man bara kan vänta på den lille :) Mycket knuffande och sparkande här med. Fått så ont vid revbenen som den tar i!

#87 ja man blir lugnare själv när allt är klart :) Haha ja det är en himla kraft för att vara så liten :O

V.32 (31+2) idag och den här bebisen ger mig nervösa sammanbrott. På förra BM besöket va SFmåttet 27, vi hade sjunkit lite under mittenstrecket som vi så fint följde. Förra lördagen låg vi inne på förlossningen med CTG o fick göra UL från alla håll o kanter pga täta, regelbundna sammandragningar.. (Har varit ordinerad ganska strikt vila pga sammandragningarna sen ett par veckor tillbaka, men det tycks ju inte hjälpa det minsta). Allt va bra i alla fall o tappen opåverkad av sammandragningarna. Idag va det dags för BM besök igen, lyssnade på litens hjärta o han sparkade i vanlig ordning till dopplern eller vad den heter när hon tryckte den mot magen, men hans hjärta tickade på bra med 145-150 slag/min. Åsså skulle hon mäta magen.. SFmått på 28.. Och vi ligger nu o petar på understa strecket o måste tillbaka om en vecka, växer han fortf. dåligt då blir det tillväxtultraljud.. Och nu fick jag order om att va extra uppmärksam på om han sparkade mindre/blev lugnare.. Då va det bara ringa o åka in direkt. För hon (och jag för den delen med) har en känsla av att han lär komma lite för tidigt.. :/

För två veckor sedan var jag riktigt less på att vara gravid. Senaste veckan har dock varit bättre eftersom jag har blivit ytterligare aningens mer rörlig. Antar att bebis har sjunkit ner en smula till och stabiliserat mitt bäcken ännu mer för det är mycket lättare att gå nu.

Har tappat bort mig i dagräkningen igen. Räknas 39+6 eller 40+0 som BF? I vilket fall som, BF på söndag. Det lilla monstret kan dock gärna få titta ut på direkten. Vi anser oss vara helt klara nu, väntar bara på att bärsjalen ska dyka upp på posten (vilket den borde göra imorgon) så är allt färdigt.

Varför kan jag inte bara vara rädd för att föda vaginalt som alla andra? Hade underlättat en hel del… Samtalet idag på specialistmödravården gjorde mig inte ett dugg bekvämare med tanken på snitt, jag vill verkligen inte vara med om det, får ångest av att tänka på det =( Istället för att se fram emot förlossningen blir jag bara ledsen av att tänka på den.

#91, Ska du bli snittad? Får jag fråga varför i sånna fall? Jag ska inte bli snittad eller nått sånt.. Men jag är livrädd för att när det väl är dags för förlossning att det ska sluta i snitt, har ingen direkt aning om varför - mer än att jag är rädd för att det ska sluta i snitt. Antar att jag är rädd för att jag inte ska knyta an till barnet direkt, att jag inte blir den första som håller honom osv.. =/

#91 Jag fick kejsarsnitt med min son. Sonens pappa var den första som höll honom, efter läkaren då förståss. Jag hade inga problem att knyta an till sonen. Var iofs vaken under snittet så fick se honom direkt när han var nyfödd och kladdig 😛

Fick jag bestämma så hade jag inte velat föda alls :| Har sådan ångest och undrar vad som hände med v.20-29, känns som att jag missat dom veckorna och bara oroar mig för FL nu. Är rädd för vaginalt pga. det som hände första gången och inte gärna snitt heller pga. smärtan efteråt och nålarna innan! Men utav dom två, så vill jag helst slippa den hemska rädslan och stressen jag upplevde under förlossningen och föredrar snittet. Hade inga problem att binda till sonen, men jag var vaken under snittet och sambon fick hålla relativt snabbt efter hälsokontrollen av läkaren och visat honom för mig innan dom åkte vidare till sin avdelning och jag till min. Tog dock ett tag innan jag fattade att jag inte hade kvar en bebis i magen, utan att det var den fina som låg på mitt bröst dagen efter :)

Jag somnade under operationen (inte pga droger, jag var bara trött) och fick därför inte se min son förrän 3 timmar senare. Då var han nybadad och fin. Trots det hade jag inga problem att knyta an till honom alls. Lyckan jag kände när min son rullades in i mitt rum i sin lilla vagn var otroligt stark. Jag kan ju inte jämföra, men jag tror nog den var lika stor som om han lagts på mitt bröst direkt efter en vaginal födsel. Visst, jag hade föredragit en vaginal födsel, men det viktigaste är ju att barnet kommer ut friskt. Jag hoppas att jag någon gång får uppleva det, men just nu hade jag inte sån tur. Sen återhämtade jag rätt snabbt, vad gäller rörlighet var jag bättre än under graviditeten efter 2 veckor. Jag fick aldrig speciellt ont i ärret, och då fick jag ändå en infektion! Nu 7 veckor senare kliar det ibland och jag får inte på mig vanliga byxor än för de knäpps precis på det, men det blir bättre varje dag. Så det behöver ju inte vara hemskt med snitt :) Det viktigaste är som sagt att den lille mår bra, och behövs ett snitt för att det ska bli så är det ju så det är.

Jag har ju ett akut snitt bakom mig där bedövningen inte tog på djupet så det var ingen trevlig upplevelse att känna hur de skar i mig. Panik och sövd. Det är det jag har mardömmar om när det gäller själva snittet, att jag åter igen ska känna den smärtan. 

Sedan var tiden efteråt fylld av komplikationer, massor med smärta och problem till följd av snittet. Förlossningsdepression och posttraumatiskt stressyndrom - återupplevde snittet och smärtan gång på gång som om det hände på riktigt igen…
Fysiskt var jag så gott som återställd efter ungefär ett år, psykiskt tog det ytterligare ett år. 

Jag vet att det inte alls måste bli så igen, speciellt inte om det är ett planerat snitt. Men just nu kan jag bara inte tänka rationellt om det hur mycket jag än försöker.

Än så länge är det inte ens säkert att det ska bli något kejsarsnitt, men risken finns. Får veta om två veckor.

Började dagen med ett besök på Östra pga vattenavgång under natten. Japp vattnet har gått men lillen mår bra. Nu väntar vi på värkar inom 72 timmar annars sätts jag igång sön/mån. Har ju eg BF 31 okt så det här var lite oväntat :)

#97 vad skönt då har du din fis snart.

Hur jäkla mycke sammandragningar ska man ha egentligen.. Låg igår (v.31+6) med sammandragningar med som max 10 min mellanrum i 5 timmar.. När det va som värst va det 2-3 min mellan.. Är helt slut och öm i magen idag o bebis är lugnare än vanligt men sparkar på vra endå. Ska till BM på mån igen på ett extrabesök då bebis ju knappt växt alls på lite över 2 veckor.. Ska höra vad hon säger om alla dessa sammandragningar.. Börjar bli aningens jobbigt..!

Låter som mkt sammandragningar. Ring in till FL om du är orolig. Enligt min BM har vissa en väldigt lättretad livmoder som lätt får mkt SD. Men att man alltid skulle kontakta FL om det blev för många. Är väl inte säkert att det är bebis som växt dåligt? Eller har dom mätt det på UL? Uppfattade det som att det var magen som inte växt efter rätt kurva. Kan ju va mindre fostervatten eller att bebis ligger långt bak i magen också. Så behöver inte vara något allvarligt :) Hoppas på det bästa!

#100, Har varit inne på FL en gång tidigare för mkt sammandragningar.. Så länge dom inte gör ont eller jag blrjar få typ mensvärk under tiden så va det helt okej. Men ska höra med BM imorn vad hon säger, känns ju sådär o ligga med så mkt sammandragningar var o varannan dag =/ Det har du såklart helt rätt i, jag som inte kan formulera mig! Har den inte växt tillräckligt imorn blir vi skickade på TUL :)

#101 Hur gick det idag? Ska in till BM imorgon, är så nervös inför varje besök. Vill ju att allt ska se bra ut på kissetestet, trycket och allt annat. Och trött är jag, verkligen hela tiden! Men somna är desto svårare ovanpå allt…

Han hade haft en rejäl växtspurt! Så från att ha haft preciiis 28 som SF-mått låg vi nu på 30 o då sträckte hon bandet rätt hårt - på bara en vecka :) Fick lite skäll o lite mer strikta order om att ringa till förlossningen o åka in när sammandragningarna är sådär täta o håller i sig en stund, så dom kan stoppa upp det om han tycker att han ska titta ut redan nu. Men då kan vi få ränna på förlossningen var o varannan dag, men då får så va tyckte hon - och som hon sa, för rätt som det är kan jag ligga där 5cm öppen o då är det försent o stoppa det hela. Så nu lär det väl bli fler förlossningsbesök, men förhoppningsvis (inte för att nån av oss trodde det) så lugnar det ner sig. Fick en läkartid också o ska ha en regelbunden "kontakt" med honom för o ha koll på sammandragningarna osv. Åsså kände hon såklart på magen, och konstaterade att han ligger med ryggen mot min.. Och ligger som en liten groda o sparkas o slåss och när vi kom hem började han sitt lilla gympapass så börjar jag helt plötsligt storgråta för jag ju nu nästan kan "se framför mig" hur han ligger där inne.. Jisses så känslosamt allting är!

#103 Så skönt att magen växt nu! Man blir ju så orolig. Då kan det bli många FL besök för er framöver, kanske inte den roligaste utflykten, men säkrast om han skulle få för sig att titta ut helt plötsligt. Det är inte roligt med förtidigt födda, tyckte inte vi iaf och då var vår bara en månad innan men mådde inte bra av det utan skulle behövt ligga i magen ett tag till :( Jag sitter och tjuter för att det gör så o n t när bebben rör sig, haha. Helt otroligt att dom kan ha sån kraft! Vaknade halv 4 imorse med sån värk i magen och trodde att jag skulle spricka!! Fattade inte vad det berodde på förrän han där inne fortsatte att typ sträcka på sig kändes det som.

BM idag (31+1) & magen följde inte sin egen kurva längre, utan hade börjat plana ut sig och ingenting har jag gått upp i vikt. Så hon tyckte att det var tur att vi har ett TUL inbokat på måndag för att se hur det är med lillen. Men linjen ligger nu mitt på mittenlinjen, så är ju ok ändå tycker jag :) Så länge den inte sjunker under. Trycket hade stigit lite igen, men jag har fixat och donat idag med att måla det nya skötbordet och det är inte lätt med en tjock mage, haha :D Dock var allt annat bra! :) Bebis låg redo med huvudet ner, lite ruckbart. Är så underbart att höra hjärtat slå och när han själv slår tillbaka på dopplern ❤

Min kurva har ökat lite till =(
Känns dystert…

Hej!

Jag är ny här på tråden, bf 8 dec. 3dje barnet och är hemma och är sjukskriven…

Är mer eller mindre en liten sladdis vi väntar då vi har en 06 och en 08 här hemma sen tidigare.

Är väldigt förväntansfull och lite nervös inför vad som komma skall, känns som det var ett tag sen sedan sist.

Barn nr 2 kom redan i 29+6, efter prematur vattenavgång i vecka 21, men allt gick bra som tur var!

Hoppas jag kan få tiden att gå här tillsammans med er och att allting funkar bra för er därhemma :)

Var hos bm idag och  allt ser bra ut so far. Grabben har legat likadant i flera månader, med fötterna under högra revbenet och nu har han sjunkit lite o ligger ruckbar.

En energisk liten krabat som gillar att trycka på urinröret, känns mer eller mindre som att få en kateter insatt och alltid under hans happy our 21-22 på kvällen. Igår höll det på längre och jag var tvungen att gå upp och kissa för att han skulle lugna ner sig och låta mig sova.

Lycka till allihopa, så hörs vi!

#107 Sladdis? 

Haha min son fyller 9 om några veckor men jag ser inte denna bebis som sladdis då jag är 29 (genomsnitts-åldern för förstföderska tydligen enligt länken nedan)

http://www.scb.se/Pages/Article____333981.aspx

#108 Är nog olika. Mamma och pappa hade max 2 år mellan mina 3 syskon, men med mig som är den yngsta är det 6 år emellan mig och yngsta storasyster och dom anser att jag är en sladdis ;) #107 Välkommen hit! Vad roligt, då är det ju snart dags för din lille att titta ut :) Även om det kanske ibland känns som en evighet!

Jahapp, kvällen/natten tillbringad på förlossningen. Sammandragningar med 2-3 min mellanrum i 3 timmar som inte gav sig.. Så in på förlossningen, på med CTG, fick ligga med den i 20min medans sammandragningarna blev starkare och nu började ömma o trycka neråt. Barnmorskan kom in och va chockad över hur tätt dom kom o deras styrka och att jag endå va så glad o "vid gott mod", hon började prata om att det inte va världens katastrof om dom inte kunde avstanna det här och bebis skulle titta ut, att jag va så pass långt gången att det i princip alltid går hur bra som helst utan större komplikationer.. Och där började oron kicka in, herregud.. Än kan han ju inte komma! Vagnen har inte kommit, vi har inte tvättat några kläder eller nått sånt. Läkarn kom rätt snabbt sen och gjorde både vanligt UL och VUL, allt va som det skulle o tappen va otroligt nog inte påverkad, utan 30mm lång. Men eftersom jag fortfarande låg med sammandragningar som kom 3-4 st på 10 min, nu i över 5 timmar och det började bli riktigt jobbigt, så fick jag Bricanylpiller och sen in o vila på ett rum. Efter mycket om o men avtog sammandragningarna i styrka och kom med 4-5 min mellanrum istället.. Och en stund efter det fick vi åka hem, med strikta "vila order" och att vi måste in igen om det inte slutar eller nästa gång det blir såhär. 8 timmar från det att dom kom regelbundet o med 2-3 min mellanrum slutade dom äntligen och jag kunde äntligen få försöka sova, om än med hjärtklappning och världens skakningar av bricanylen.. Känns som det kan bli ett par jobbiga veckor fram tills bebis verkligen ska titta ut om det ska fortsätta såhär..

haha..ja alla har vi väl olika erfarenheter om vad vi kallar sladdis…

För oss känns det som det verkligen är en sladdis…känslan när man kliar sig i huvudet och funderar vad det är man behöver införskaffa…känslan av att vi borde veta men glömt infinner sig och känslan av att sömnbrist snart kommer tillhöra vardagen…

När det väl är dags tror jag att det sitter lite i benmärgen, att känslan infinner sig igen men just nu känns det faktiskt lite som första gången igen…oerhört spännande o roligt ska det bli och jag ska försöka njuta till max :)

Im går vi in i v. 35, det närmar sig så smått!

Sophie&Segra hoppas att du kan ta det lugnt och vila upp dig ordentligt så att bebisen kommer när ni känner att ni är redo.

Vilken vecka är du i nu?

# 108

Jag är förresten också 29 :) Så mitt mål är att vara en riktig vältränad 3 barnsmamma innan 30årsdagen haha…

Mål nr 2 är att springa tjejmilen nästa år, nån som är på? Saknar min träning sååå mkt just nu!

Från 3-4 ggr i veckan till 0…det blir spännande väg tillbaka!

#111 Gick in i v.34 igår, så 33+1 nu.. Så det vore ju bra om han stannade ett par veckor till! :) Har lyckats avstyra en "sammandragnings attack" igår genom en lång varm dusch.. Och nu ikväll va det dags igen, 2 min i mellan i en timme och mensvärk i ryggen.. Drog värmefilten över mig o har nu fått ner dom till var 5-8 minut, men mensvärken i ryggen är där ganska ordentligt fortfarande. Som sagt, det kan bli ett par spännande veckor om det ska fortsätta såhär..

Var inne på tillväxt ultraljud och läkarbesök igår.
Fick se finaste lillebror som växt som han skulle, låg på -3% så det var bra. Blir ett nytt UL om 3 veckor nu när jag slutat med medicinen för att se så han fortsätter växa :)

Dock gick väl läkarbesöket sådär… Allt ser bra ut så här långt - så det är ju jätte skönt (men visste jag sedan innan då hon inte gjorde något annorlunda än BM - så besviken). Men något planerat snitt får jag inte, hon förstod inte alls min rädsla och oro. Trots att hon höll med om att jag hade en svår och jobbig förlossning…
Men fick ett sånt tomt löfte från läkaren som inte hjälpte att lugna ner mig det minsta… Att när värkarbetet väl satt igång och förlossningen inte skulle utvecklas normalt och dom vill sätta in värkstimulerande eller något annat, så ska jag säga nej och få snitt ist. Vad det nu hjälper? Blir samma plötsliga skit förlopp som sist då ju, blir ju ingen förberedelse alls… Skillnaden denna gången är att jag kommer få vara hemma och inte inne på sjukhuset, så lär väl vara försent ändå för snitt när man väl får komma in.
Känner mig inte positiv längre, önskar bara att det fanns ett enklare sätt. Mår så fruktansvärt dåligt just nu och är trött på att vara orolig, trött så att inte kunna sova och bara trött på allting :(

#114. De kan göra snitt väldigt sent. Så länge inte huvudet är ute kan de ggöra snitt. Sen om de vill  är ju tyvärr en annan fråga:(

Vecka 33, och får obehagliga kramper från magen och neråt på kvällarna. Alvedon hjälper inte, så vissa kvällar lägger jag mig tidigt. Lite trött på att ta det lugnt nu.

#114 jobbigt när de inte lyssnar på dej! Jag ska på tillväxtultraljud nästa v med min tvillingar. Lite orolig också för dålig tillväxt då jag tar neuroleptika. V 19 var de normalstora. Är i v 26+3 idag. Det är så tråkigt när personal inte tar en på allvar. Jag har erfarenhet av det också tyvärr. Min förra graviditdt var hemsk, denna har varit tung också men ändå något bättre. Har bra barnmorska o psykolog. Läkarna man träffar då o då har jag tyvärr sämre erfarenhet av. Hoppas du kan peppa digsjälv…. Jag är sjukskriven nu för sammandragringar o foglossning, men intyget läkaren skrivit är kasst, så skulle jag få avslag är jag inte förvånad! (Jobbar själv med att sitta o berömma läkarintyg, så jag vet hur viktigt det är med formuleringar.)

Och jag är glad över att ett kejsarsnitt plötsligt tycks långt borta igen! Varit på ultraljud och fått göra lite undersökningar och allt tyder på att bebisen inte längre är någon gigant. Jag känner mig så lättad samtidigt som jag inte riktigt vågar hoppas på att slippa snitt, men utsikterna ser klart mycket bättre ut nu i alla fall.

Fick också veta att jag visst har sammandragningar, har inte trott att jag har det. Ibland har jag misstänkt att det är det men inte kunnat säga säkert, för jag har hela tiden tänkt att det är bebisen som typ spänner ut kroppen mot magen eftersom den ligger som den gör. Ofta är det bebisen men tydligen inte alltid. Med sonen var det lätt att veta för han låg så långt bak mot ryggen hela tiden.

#115 Det är det jag är orolig för, att dom kommer neka mig väl därinne. Har hört från andra som blivit lovade diverse saker och inte fått det väl på förlossningen för att dom har tyckt annorlunda där.

#117 Hoppas att dina två också växt som dom ska :) Man blir lite lugnare, vill ju att bebisarna ska må bra i magen.
Försökt vara positiv hela tiden, men allt känns som att det har runnit ur mig. Förmodligen för att det är så nära nu (v.33) och kan snart inte komma undan längre…

#118 Tänk så olika det kan vara :) Hade hellre haft ett planerat snitt än att riskera att behöva genomgå samma sak som för 4 år sedan. Men du hade väl dålig erfarenhet av snitt om jag ej minns fel?
För mig blev ju snittet en befrielse, även om dagarna efter var duktigt kämpiga!

Tyvärr kändes det inte alls som att läkaren lyssnade på vad jag sa om hur jag ville ha min förlossning. Utan hon avbröt bara och berättade om hur hon ville att min förlossning skulle vara. Med ett barn som skriker direkt när det kommer ut och får ligga på mitt bröst, en normal förlossning, men normalt förlopp osv. Vem vill inte ha det så liksom?
Känns bara tråkigt allting och ser inte framemot denna förlossningen överhuvudtaget. Blir jobbiga veckor nu framtill bebis är ute…

#119 Ja det var ett rent helvete.

Jag var i vecka 34 nu när jag fick veta att denna unge kanske måste ut med snitt, och sen dess har jag haft rejäl ångest och nära panikattacker och mått illa så jag nästan kräkts bara av att tänka på ett kejsarsnitt. Har inte kunnat sova de få timmar jag annars brukar få, all glädje bara rann av mig och så vidare och veckorna har sniglat sig fram. Nu känns det mycket bättre men som sagt håller jag kvar tanken på ett snitt, man vet ju faktiskt inte hur det kommer att gå =/

Jag är glad att jag bara träffat förstående och trevliga, stöttande personer nu när jag varit på sjukhuset ett par vändor på ultraljud och specialistmödravården, måste ju vara skitjobbigt att träffa någon som motarbetar en så.

Ungefär en vecka kvar nu, man kanske ska ta och packa en väska snart…

#121 Vad spännande! :) Håller tummarna att allt går bra för dig :) 6 veckor kvar här och hela kroppen och knoppen är slut. Mensvärk i magen, fått ökade sammandragningar och förvärkar, så något händer i alla fall, dock fått lite huvudvärk på köpet ;) Nytt UL om 1,5 vecka och en läkartid. Magen växer fortfarande dåligt, men vi vet ju om att bebis växt som han ska där inne :) Allt här hemma är nästan fixat nu! Skötbordet är klart, spjälsängen redo och vagnen hämtad :) Imorgon blir det ner i källaren och rota fram alla kläder sen sonen var liten och boka tvättstugan.

Vi är verkligen ute i sista stunden med allt… Känns inte som att det är så nära och tiden bara rusar iväg.

Vi har också fått tid till nytt ultraljud, det blir nästa vecka, och då får vi se hur det blir; igångsättning, vänta eller planera snitt… Ser både fram emot det och inte. Jag hoppas att det sätter igång av sig själv.
Det enda jag känner är lite sammandragningar och ont nertill, antagligen för att bebis trycker sig ner mer och mer. Det blir när det blir.

Vecka 35.

Och vill ha bebis NU. Det trycker så gott som konstant neråt , hemskt obehagligt när jag går. Foglossningen gör att det gör ont att sova på sidan, och sova på rygg sätter igång illamåendet. Igår började jag gråta, och har ingen aning om varför alls. Iofs har jag inga direkta humörsvängningar så får väl vara nöjd över det. Tur att bebisens sparkar och knuffar får mig på bra humör 😃

Tredje dagen med växlande mellan molvärk och kraftig mensvärk i magen. Har ont av foglossningarna, ont i magen, ont i huvudet, illamående, fått äcklig halsbränna & ont i ryggen… Jag kan fortsätta gnälla länge ;) Haha! Tänka sig så less man kan bli tillslut :) Längtar så tills jag börjar må bättre igen!! Testet för UVI var negativt så blev beordrad vila nu, men det gör bara att allt går ännu saktare. Tråkigt nog att bara gå hemma… Men bebis rör på sig bra inne i magen :)

Visst är det jobbigt att bara gå och vänta. Jag har precis en månad kvar nu, och det känns som att dagarna bara sniglar sig fram. Vill träffa den lilla där inne nu.

Är det förresten någon i Umeå eller Skellefteå-området här som ska ha i december?

Vecka 35+3 Att ha 42 i SF-mått idag på mvc ledde till 6 timmar på förlossningen för undersökning. Bebis uppskattas väga strax över 4 kg, och jag har enormt mycket fostervatten utöver det. Ny undersökning om 2 veckor då det tas ställning till ev kejsarsnitt, igångsättning eller extra övervakad förlossning. Viktuppgång hittills är 27,5 kilo (!!).

#128 - Oj, över fyra kilo redan! Ujuj, förstår om du vill få ut den där nu :S

#128 Oj, 4kg redan!! :o Var på ett andra TUL idag och våran beräknades väga strax över 2kg… Låg på -9% nu. Läkarbesöket efter gick bättre denna gången. Tog med min journal från förra grav och då förstod hon verkligen varför jag var så orolig inför förlossningen nu. Så vi fick välja vad vi ville ha. Men slutade med att vi väntar på att det startar själv då bebis redan sjunkit så långt ned och var nästan helt fixerad och livmodertappen var påverkad av förvärkarna/mensvärken jag fått och var alldeles mjuk och 1cm kvar :) Så hon trodde att han skulle komma ut snart :) Gått och våndats mellan snitt och vaginalt hela dagen, så hoppas att detta är rätt beslut :/

#130 Jag lider med dig angående våndan kring förlossningssätt. Man vet ju att vaginalt antagligen är bäst för barnet men det är banne mig inte lätt att utsätta sig för den våndan och plågan en sådan förlossning kan bli om man haft en jobbig upplevekse innan:( Jag måste oxå bestämma snart om jag ska försöka få snitt igen (blev akut sist) eller änfå försöka vaginalt trots stor förlossningsrädsla.

#131 Usch ja :( Har haft ångest över detta valet länge nu, redan sedan vi fick plusset! Men nu är det så nära och avgörande valet var igår, så hoppas det blev rätt beslut nu, så det blir en okomplicerad förlossning. Är så nervös över vad som komma ska och gråter titt som tätt. Men snitt är ingen dröm heller. Iaf inte tiden efter för mig, usch!! Fy, förstår var du går igenom. Man är så kluven och kan ju inte ångra sig efteråt. Mitt blev också akut sist och fick lovat denna gången att dom inte ska dra ut på förlossningen om allting inte går som sig bör i rätt takt, utan då skulle vi sakta förbereda oss för snitt. Men vad är oddsen för två skräckförlossningar? :) Mer av slemproppen har lossnat nu, så det händer ju grejor här åtminstone :) Kom lite förra veckan och mer nu. MVC imorgon. Men iom alla prov va bra igår känner jag mig lugn denna gången :))

Haha, bara för att jag sa igår att jag var lugn inför besöket så blev denna dagen kaos *suck* Till BM imorse och hon tyckte själv att besöket var onödigt iom jag var iväg i måndags, tills det visade sig att mitt blodtryck var högt så blev skickad till akuten och undersökt ordentligt igen och fick sitta med CTG i en timme :P Så typiskt! Men slapp bli inlagd och fick låna hem en mätare och ska själv kontrollera trycket dagligen. Allt tackvare att jag inte hade protein i urinen. Men har en sådan fruktansvärd mensvärk i magen och är helt öm, så kanske annat på gång sa BM :)) Är så glad för att va hemma och här ska det nu vilas och ta det lugnt! Har ingen lust att behöva åka in igen!

Som sagt 42 i magmått nu ,har blivit kabalik av det hela. 

Mvc ringde igår så idag blev det glukosbelastning. Senast i måndagskväll på förlossningen så sa jag "bara jag slipper glukosbelastningen". Ja usch, lyckades behålla det iaf så nu inväntas bara svarresultaten. På måndag blev det ett extra ulttraljud då spec-mvc inte ville vänta tills om 2 veckor. Plus det redan inbokade besöket om 2 veckor. 

Och om det inte vore nog med bebis så är min 9årige son i farten på olika håll i skolan med sin nyfunna "bus-kompis". Krismöte på skolan om hur vi ska lyckas handleda honom framåt.

#128 Ja det är en del, fyra kilo. Vet inte vad jag hade för SF-mått men vi fick ju göra ett ultraljud i vecka 34+2 för att kurvan sköt i höjden och då låg vår bebis på 32% över medel för den veckan. Sen i vecka 38+0 sa de att bebisen var i normal storlek men i vecka 39+5 kom det minsann ut en bjässe på 4,8 kg. Hade också mycket fostervatten.

Kunde du inte få veta svaret på glukosbelastningen på plats?

#132 Min andra förlossning blev rena drömmen. Det går knappt att jämföra den första som slutade i akut snitt och denna som slutade med att jag födde vaginalt. Jag mådde riktigt bra direkt efteråt på alla sätt och vis till skillnad efter snittet där jag var i princip handikappad i flera månader. Är fortfarande helt uppskruvad av lyckokänslor över denna förlossning och hur bra allt var, personalen på alla ställen jag var på var underbara och gjorde allt de kunde för att vi skulle ha det så bra som möjligt. Jag hoppas att det blir bra för dig med.

#135 Tack för dina uppmuntrande ord, hoppas verkligen att det blir bra denna gången :) Och visst händer det något här nu, fått värkar nu på kvällen, vissa riktigt ordentliga, så får se om dom tänkt fortsätta eller stannar av. Tycker dock att han kan lugna ner sig lite & vänta tills han räknas som fullgången om 2 veckor :)

#135 Bebis beräknas ligga 50 % mer än normalt, ny viktuppskattning får vi på måndag. Jag frågade om glukosbelastningen men hon berättade att hon inte får lämna ut svaren utan det ska lämnas av läkaren eller mvc.

Trött trött trött. Sover katastrofalt, massa sammandragningar, bebis borrar sig neråt och trycker på så det gör ont. Magen/bebis växer inte.. Igen. Den här gången har SFmåttet varit detsamma i över tre veckor, så tillväxtultraljud på tisdag. 20 dagar kvar till BF, han är mer än välkommen ut nu!

Ja det tyckte jag också vid den tidpunkten. Skrek ibland kom ut nu….gick 9 dagar över tiden

Jahapp, läkaren igår blev inte alls klok över vår bebis. Viktuppskattning igår visade drygt 4,7 kg. Han kunde inte säga vilken viktuppskattning som är närmast bebis vikt då det ofta skiljer 10 % plus och minus. 

Uppskattad födselvikt är 5,2 kg och därmed för stor för att föda vaginalt iom mitt tidigare kejsarsnitt. Risk finns då för att mitt ärr i livmodern spricker och jag/bebis riskerar livet. Så datum är inbokat för planerat kejsarsnitt för säkerhets skull även om de inte kan säga hur tung bebis blir förrän bebis hamnar på vågen. Hädanefter blir det bara planerat kejsarsnitt om jag skaffar fler barn då det kommer skrivas in i min journal att jag inte får föda vaginalt.

Hur går det för alla här? Vi är ju några med BF nu i december :) Blivit några fler bebisar eller är det på G?

Här går vi mest på kontroller. Möte igår på spec-mvc gällande kejsarsnittet om 1 vecka. Mvc idag för vanlig grav-koll. Fötterna är enormt svullna så det gör ont att gå, foglossningen är hemsk den med. Att sova är omöjligt då det gör ont, halsbrännan ger illamående. Dessutom flyttade vi i helgen så hemmet står i lådor. Samvon jobbar heltid och har snöjour utöver så jag får fixa det jag kan.

Här bara väntar vi på att liten ska behaga att titta ut.. Va på TUL förra veckan o då vägde han 3049g, mitt på mittenkurvan och allt annat va bra också! :) Slemproppen lossnade lite i förrgår och lite igår och jag går med sammandragningar o molande värk i ryggen, men det blir inte mer än så. Så nu väntar o längtar vi bara efter ordentlig smärta haha :) BF 14/12, så inte många dagar kvar till BF nu i alla fall :)

#142 Usch vad jobbigt :( Men då har du ett snitt om 1 vecka inplanerat?

#143 Hoppas det kommer igång snart då! :)
Mitt stannade av och kom igång i helgen igen, men stannade av igen :P Han kan inte bestämma sig riktigt tydligen :D

Far också på kontroller hela tiden känns det som, allt för att blodtrycket inte vill hålla sig i schack och att lillen har blivit lugn i magen och lite svårretad ibland… Fick se på UL igår att han låg med armar och ben mot moderkakan, så dom trodde det var därför hans rörelser är så mjuka och knappt kännbara ibland.

Så fått med en blodtrycksmätare hem och stickor för att kolla urinen.

Foglossningarna är värre än värst nu, ont överallt så sömnen är inte den bästa, huvudvärk, kräks och känner mig som ett vrak rent ut sagt!

Har i alla fall börjat packa förlossningsväskan och skötväskan lite smått :D
Allt annat är redo för bebis ankomst, så han är mer än välkommen nu! <3

Precis som läkaren trodde i lnlägg #140 så blev det en tungviktare på 5.270 gram (och 57 cm lång )för 2 veckor sen.

Dexter är ett enkelt barn, skriker ytterst sällan och när han väl gör det så varar det bara nån sekund. Han äter drygt 1 liter ersättning per dygn, allt från varann till var 4e timme. Än lever vi lite isolerade då han är så skör men igår firade vi jul med sambons släkt. 

Hur går det för er andra?

Den 20/12 på BF+5, kl 20.02 kom vår lille prins äntligen till världen efter en 16 timmar lång och fruktansvärt jobbig och smärtsam förlossning. Vägde 3210g (och inte 3510 som TUL två dagar innan visat) och var lite medtagen när han föddes men repade sig snabbt :)

Våran efterlängtade gosse kom den 19/12 kl. 13:25. 3040g & 50cm. Fruktansvärt smärtsamt, mycket värre än smärtan efter ett snitt. Men jag öppnade mig i en rasande fart när det väl satt igång ordentligt. Fick tyvärr endast ligga ner (vilket jag tyckte var värst att göra), då hans hjärtljud sjönk kraftigt när jag var upprätt. Men jag är nöjd, nu har jag testat båda sätten :P Och ut kom en frisk, men stressad pojke. Han är väldigt lugn av sig, hörs knappt och gör inte mycket liv av sig. Dock alltid hungrig och är inte nöjd om det inte väller över ;) Tyvärr får brösten ta stryk av det och blöder och ömmar! Så fick lägga till napp så hans snuttebehov blir tillfreds… BVC idag vägde han drygt 2960g men hade ökat sedan vägningen i måndags. Vägning om en vecka igen.

Stort grattis #147!! :D Så du har börjat med napp redan? Frågan är om vi kan göra det då också.. Vår lilla ligger vid bröstet hela tiden i princip.. Äter varje-varannan timme o gnäller, gnyr o snuttar upp hela händerna så fort han får ligga själv, vilket gör att han ju då ligger klistrad på mig eller vid bröstet. Vi har inte vågat napp då vi tänkt att det är på tok för tidigt, men det är det kanske inte då?! :)

#148 Så fort amningen fungerar kan man börja använda napp

Hade vi haft en napp på bb hade sonen fått en fastän amningen inte fungerade än för han höll på att suga sönder bröstvårtorna, och det var inte för att han var hungrig. Personalen till och med frågade om vi hade en napp.

#147 Vad var det som du tyckte var mer smärtsamt än efter ett snitt?

#148 Grattis själv! :) Ja, tyckte också det var tidigt. Men BVC sa att det var bara till att ge nappen när han ätit klart och bara låg kvar och små snuttade. För det gör han mer för att han tycker det är gosigt, än att han är hungrig ;) Med första sonen så var det personalen till och med som gav en napp till honom på neo för att han låg och snuttade heeela tiden. #151 Värkarna var så fruktansvärt intensiva under den perioden när jag öppnade mig så snabbt så jag till och med "försvann" så fruktansvärt ont det gjorde. Kändes precis som att jag svimmade av en stund. Smärtan efter snittet var hemsk, men den kunde jag kontrollera, det kunde jag inte med värkarna när dom var som värst. Annars var det otroligt skönt när all smärta bara försvann sådär på studs när han var ute och att man kunde gå och resa sig normalt direkt efteråt. Det jobbigaste med värkarna var att jag inte kunde hantera dom alls när jag låg ner och det var den enda ställningen jag fick ha, liggandes på vänster sida - skit jobbigt!!

#152 Tror jag kan relatera till den smärtan i så fall. Jag fick också bara ligga ner, fast på rygg, första gången och jag har sällan haft så ont som då. Hade redan svinont i ryggen bland annat på grund av foglossning så att bara ligga platt på rygg med värkar utan paus var verkligen inte roligt.

Hittils bara pojkar i tråden 😮

2 veckor och 5 dagar gammal så väger Dexter exakt 6 kg. Inte konstigt att han är tung att bära 😉

Blev en pojke för mig med, den 26/12 föddes lille Odin.

#155 Grattis! :)