Om din mens är beräknad tilla tt komma om 13 dagar innebär det att du antagligen inte ens haft ägglossning än! Om nu din mens brukar vara regelbunden.

Din Mens startade den 4 dec! 

Ja då tror jag att det du upplever på sin absoluta höjd kan handla om att du känner av din ägglossning är på gång. M A O har din cykel inte rubbats av något annat så är changsen minimal att du skulle vara gravid nu! Du har ju inte ens haft ägglossning än så att ett ägg ö h t kan bli befruktat!

Vänta med att använda testet åtminstone en vecka till, såvida du inte är rik och ivrig att bli gravid, då kan du ju köpa flera test och prova en gång om dagen tills du får mens igen.

För övrigt kommer ditt test med 99,99% säkerhet att visa negativt om du testar idag! Men tja… den där microlilla changsen finns ju där…

Ok tackar så mycket för Infon! Jag har inte full koll på allt sånt här, har aldrig varit gravid. Jag håller koll på kalendern via en app, enligt den har jag haft min ägglossning (dock igår, så kanske är tidigt ändå) Känner mig bara annorlunda mot vanligt, därför jag blivit orolig :)

Vad är du orolig för?

Vill du inte vara gravid? I så fall är det nog ägglossningen du känner av och oron gör att det känns ännu mer "annorlunda" i kroppen bara därför.

OM du haft ägglossningen igår och ni haft sex dagarna innan och idag, så tar det ändå 2 dygn för sperman att nå fram till ägget och befruktning att ske. Så tja… beräkna från senaste du hade sex..? När var det? När hade ni samlag senast?

Har ni haft sex igår eller idag kommer befruktningen ändå inte kunna ske förrän imorgon.

Det är ägglossningen du känner av. Dags att skaffa skydd om du inte vill bli gravid!

Vet inte om jag vill vara gravid, det har sina för & nackdelar just nu såklart (men skulle inte vilja göra abort). Men lång historia ang det… Vi hade nog sex tors,fre,lör & söndag (minns inte innan tors. Minnet är inte på topp.) vad tror du?

Men det är mest att jag känner mig lite annorlunda. Brösten, illamående… Men det kan väl kanske vara ngt tillfälligt vem vet.

Jag tror du känner av ägglossningen!

Jag skulle vänta med att överväga göra något gravtest tills mensen varit försenad en dag eller två i ditt fall. Du har ju liksom inte kontrollerat om du ens verkligen HAR haft ägglossning än ens och försöker inte aktivt bli gravid så varför stressa över något som ändå inte skulle göra någon skillnad nu.

Skaffa istället som #4 säger, något säkert skydd och börja använda det fortsättningsvis istället om du inte vill bli gravid. För just nu är chansen att du faktiskt är det redan mikroskopisk!

Ok tack för hjälpen :)

Baserat på din sexuella aktivitet i helgen och OM du nu verkligen hade ägglossning igår, så finns en risk att du blir gravid den här perioden!

Men du är det defenitivt inte gravid idag utan tidigast om en till två veckor i så fall. Och skulle det ske en befruktning nu så kommer den inte visa sig i något graviditetstest innan det vandrat ner och fäst sig i livmodern.

M a o kan du omöjligt ha en graviditet du kan se med något instrument eller test idag, men en liten risk finns att du kan se det om ett par veckor i så fall.

Så… tja… börja använda skydd!

Det du känner idag är INTE en graviditet, men risken finns att det BLIR en graviditet i tid till att du ska få din mens om 13 dagar. för OM du fick ÄL igår och det blev befruktat genast så tar det minst 11 dagar tills det är nere i livmodern och kan fästa! sedan tar det ytterligare ett par dagar för befruktningen att fästa i väggen och börja producera de hormoner som ett test mäter.

Dvs SKULLE du mot all förmodan blivit befruktad igår kommer det tidigast synas om 11-14 dagar ifrån nu! 

Men som sagt.. detta är IFALL du verkligen hade ägglossning igår, vilket jag inte tror. Med tanke på att din menscykel brukar vara 25 dagar och det tar 11 dagar för ägget att vandra ner till livmodern så är du just nu i uppstarten INFÖR en ägglossning om en dag eller två eller tre ;)

Hänger du med?

Många har mensvärksliknande symtom inför ägglossning också, om än inte lika mycket. Ömmande bröst är vanligt då!

Så VILL du bli gravid är bästa tiden för er att pippa på som kaniner just NU idag och imorgon! 

;-) 😂

Jag hänger med nu, haha :) just när det gäller denna biten är jag helt lost. Vi får väl se vad som sker helt enkelt :) Att jag inte använder skydd är för jag inte tål kondomer så bra, har testat sånna där specialkondomer också. Sen kan jag bara äta minipiller & det har jag testat flera olika & jag fick hemska biverkningar. Så jag lever väl i en risk nu. Men har en stadig partner som är äldre än mig. Mest att vi inte är redo att ta steget att försöka ordentligt. Vi är nog ett typiskt par som blir redo när det sker, om du förstår mig rätt. :)

Btw, har testat graviditetstest förut som skall funka redan 5 dagar innan beräknad mens. Känns ju konstigt om alla säger att man skall vänta till utebliven mens… *trött i skallen*

De kan fungera så tidigt men det är flera här inne som testat tidigt, fått negativt, väntat en vecka och fått positivt då. Så senare test= högre hormonnivå= mindre risk för felaktigt negativt test.

Jag kan meddela att jag tog ett test den 21 dec för min pojkvän tyckte det. Jag visste att det skulle vara negativt, tog testet på eftermiddagen också. Löjligt & onödigt men det var hans önskan :) Skulle få mensen 29 dec (igår) och den har inte kommit. Har fortfarande ömma bröst & känningar i magen. Ännu mer igår & idag än tidigare (innan har jag känt lite). Nu känns det som mensen ska komma liksom, såpass mkt känns det i magen. Jag tog test i morse & då blev det ett klart streck & ett svagare, devillsäga att det finns chans att jag är gravid (enligt pappret). MEN var det svagt så skulle man testa igen om några dagar. Jag tog ett test som heter "RSFU". Är det skillnad på olika märken? Tänkte om jag skall ta ett dyrare mer vanligt test om ett par dagar. Eller funkar alla lika bra? Vill ha ett klart svar ju :) Tack för alla råd. Uppskattar det! :)

Ingen större skillnad på olika märken, och absolut inget fel på rfsu's tester! Jag skulle tolka testet positivt.

Ok :) skall ta ett nytt om ett par dagar för säkerhetsskull. Tack ! :)

Jag håller med #14,

GRATTIS! Du är i så fall helt klart gravid! På just graviditetstest är minsta lilla svagaste dubbelsträck ett säkert positivt svar!!! Oavsett märke! Det enda man inte kan lita helt på är negativa svar, då behöver man ta om! Men ett positivt test är alltid säkert så länge du inte äter någon väldigt speciell hcg-hormonhöjande preparat, vilket du knappast har gjort! Grattis och Kram!

Har dock läst en del om detta & det verkar som en del kan få positivt men sen nästa test är det negativt. Man blir ju förvirrad. Jag skall iaf ta ett nytt test typ torsdag & då har det gått längre tid. Spännande! Men min kille är livrädd hehe

Om nästa test är negativt betyder det att man haft ett tidigt missfall.

Ca 25 % av alla befruktningar slutar i missfall. Majoriteten av dem vet man vanligtvis aldrig ens om att de inträffat då det sker så tidigt att man aldrig ens vetat om att man varit gravid. 

Vanligtvis tror man bara att det varit en försenad mens då. Dessa tidiga missfall är heller inget att oroa sig för rent hälsomässigt då de inte utgör någon mer risk än en vanlig mens i sig.

Men har man tagit ett tidigt test som visat positivt och man sedan fått missfall direkt kan det verka som det bara visat fel och mensen bara var sen.

Tagit två stycken clearblue test & båda var positiva. Jag känner i kroppen att det är ngt annorlunda också. Därimot har jag haft problem med min pojkvän. När han fick det positiva svaret blev han orolig, ångest & stressad. Han är inte redo säger han (han är 31 & jag 25). Han har i ord varit väldig taskig mot mig så vi har haft lite tid ifrån varandra. Men det verkar som han finns där ifall jag behåller efter många om och men. Men han sätter sig verkligen på tvären. Vilket är psykiskt jobbigt för mig. Jag vill helst inte göra abort trots jag är livrädd för framtiden. (Jag har inga barn sen innan). Hur skulle ni hantera situationen? :/

Vad tråkigt att det blivit problematiskt mellan er.
Förhoppningsvis kanske han ändrar sig, det är ju ändå ganska lång tid han har på sig att vänja sig vid tanken. Säger han varför han inte är redo? Alltså är det bara en känslomässig fråga eller oroar han sig för praktiska frågor också som ekonomi och sånt?

Bina88,

jag tror att din kille helt enkelt är chockad och givetvis blir han nervös.

Jag tror att han kommer att komma till sans igen ska du se, han behöver bara tid att vänja sig vid tanken att det faktiskt är på riktigt nu och inte bara en hypotes.

OM inget annat kommer han med största sannolikhet komma igen när barnet väl är fött. Men mest troligt behöver han nog bara några veckor eller ett par månader att ställa om sig.

Det är ju ett livsförändrande situation ni är i nu och han kan inte styra över den, det skapar lätt ångest och panik. Lätt att vara rädd för det man inte har kontroll över eller vet  vad det egentligen kommer leda till i praktiken.

Tänk dig själv tex att ni funderar på att flytta, plötsligt kommer killen hem och berättar att "nu måste vi packa! Lägenheten är såld och jag har köpt ett hus någonstans åt oss!" - men han har ingen aning om vad det är för hus eller vart det är ni ska bo sedan egentligen… bara att nu går flyttlasset! 😉

Hur skulle du reagera? Det är ju lite den situationen din kille står inför just nu… han har funderat över detta med att eventuellt kanske få barn någon gång med dig.. och nu plötsligt händer det bara! 🤪

Det kommer ordna sig ska du se!

Försök ha lite is i magen och låt honom fundera och bolla med honom men försök att undvika bråk.

Inget händer bara för att man tänker på det eller pratar om det! Ge honom lite luft att värma upp till tanken och fakta bara!

KRAM och LYCKA TILL! 

🌺

Han är orolig över ekonomin då han inte har något ordentligt fast just nu. Han gör små arbeten hit & dit men är enligt honom inget han vill göra. Han bygger upp en webshop just nu åt en smyckesbutik som finns i staden bredvid oss. Han vet inte om det kommer gå bra eller ej. Men som sagt är han ganska virrig & hans mål är att lyckas med sin musik… Han har spenderat 10år i USA med sitt band & producerat musik osv men gick inte så bra som han ville. Nu är han tillbaka i vår lilla stad där han egentligen inte vill bo alls. Enligt honom vill han fortsätta försöka. Och får han barn kommer han inte få tid eller lust för ngt. Han tror att han kommer ge upp allt & må dåligt bara. Enligt honom är hans liv över :( Han sa t.o.m "du förstör inte bara ett liv (barnets) utan du förstör mitt med" osv. Han har varit väldigt brutal. Jag har just nu sjukskrivning (aktivitetsersättning) som håller något år till minst. Min psykiska hälsa har varit dålig, deppig, ångest & har ADD & ocd . Men har det senaste året accepterat mediciner & ska gå i KBT (och börjar må bättre) Mitt liv känns ganska meningslöst förtillfället, inga hobbyers direkt och inget att kämpa för. Sen jag blev gravid, denna korta tid har jag börjat att tänka på mycket. Vad jag äter, vad jag gör osv. Känner redan en knuff i baken & jag tror jag kommer växa som människa & växa upp. Jag kommer inte ha mig själv att tänka på, utan ansvara för någon annan. Min familj stöttar mig på alla sett. Är fortf oklart vad hans föräldrar tycker. Nu är han hos mig igen. Men han vill inte direkt prata om det. Men han är väldigt off typ. Jag sa till honom för ett tag sedan att vill han nu inte vara med alls (som han hotat med) så kan jag utesluta honom totalt från våra liv isf & allt hamnar på mig - vårdnad, bestämma namn osv. Men att jag såklart inte vill ha det så. Men han verkar inte nappa på det. Sen för några dagar sedan skrev han i sms att han inte vill, och att han inte ville säga detta egentligen men att han skulle ställa upp för barnet blabla. Men vet inte , ena stunden är han jätte anti & sur. Nästa är han lugn (men såklart inte så positiv). :(

Känner igen det här väldigt mycket. Jag gick igenom samma sak. Jag gick igenom hela graviditeten själv då min man inte ville vara med alls. Jag tänkte inte tvinga honom men jag kände att jag kunde inte heller gå emot mig själv och göra abort. Jag har liksom du några diagnoser och jag har växt så mycket sen min son föddes för tre år sedan. Har fortfarande mina problem kvar men mycket har också blivit lättare. Att få min son var min räddning. Men iaf, jag var ensam, bodde hemma hos föräldrarna och hade hela min familj som stöd så allt gick ju bra ändå. Två veckor innan sonen föddes hörde pappan av sig och ville vara med. Jag gav honom den chansen och här sitter vi idag alla tre och är en liten familj. Och hade han inte kommit tillbaka så är jag 110% säker på att jag hade klarat mig väldigt bra ensam också. För mig löste sig allt och jag hoppas verkligen att det gör det för dig också! Vet hur sårande såna där ord om att man förstör andras liv gör, men försök att inte ta åt dig för mycket. Förhoppningsvis behöver han bara extra tid på sig att låta allt sjunka och komma på bra tankar igen.

Jag är verkligen emot den inställningen som folk verkar ha att "när man får barn är livet slut, man måste ge upp alla sina egna intressen osv". Vi har en kompis som är musiker och de har dels en 3-åring och dels en liten bebis och hans karriär har gått rakt uppåt senaste åren, verkar nästan som det har varit enklare att anpassa spelningar etc i samband med deras resp föräldraledighet. Nu är inte bandet ute och spelar var och varannan vecka men det har blivit en hel del spelningar både i Sverige och utomlands och dessutom plåtningar, intervjuer, videoinspelning etc. Dock har han ett annat jobb också så ekonomin är inte beroende av musiken.

Så din killes musikkarriär är väl kanske inte största problemet men däremot är det ju problem att han har fått panik och inte vill vara med och sen är ju er bådas ekonomiska situation inte den bästa. 

Hur länge har ni varit tillsammans?

Håll ut bina88. Försök för din egen och bebisens skull att lyssna på hans gnäll utan att bråka med honom. Skulle du bli ensam med barnet kommer du klara det ändå ska du se! Du har ju dina föräldrars stöd också! Du kommer växa massor och när din kille väl förälskar sig i bebisen kommer han också börja växa ska du se! Det handlar bara om att hålla ut för din del så kommer det ordna sig och bli bättre ska du se, bara du lyckas bevara ditt lugn! Bebisen är här i magen nu, tiden går inte att dra tillbaka! Killens liv blir bara förstört om han själv väljer att se det så, men Bebisens liv har precis börjat och behöver inte alls bli förstört eller dåligt bara för att hens pappa är en skrämd surpuppa just nu!!! ;-) Lovar! Bamsekram!

Emelie-E - Tråkigt att höra att du fick vara ensam under graviditeten. Min syster hade samma problem med sin kille, varjegång hon blev gravid så stack han i princip men sen när bebisen var född så kom han tillbaka. Tycker dock det är väldigt tråkigt och taskigt att man ska uppleva en sån sak helt själv. :/ Jag sa till min kille idag att jag är ganska säker på att jag kommer behålla bebis. I mitt hjärta har jag nog bestämt mig då jag tänker mycket framåt & att jag äter rätt osv. Pratade med min äldsta bror idag & hans tjej via telefon, hon var så glad att hon börja gråta. Jag var lite nervös just för att höra vad min äldsta bror hade att säga, trodde han skulle vara anti men det var tvärtom. Han tror det är en bra knuff i livet & var glad för min skull osv. Det är som du sa "ens räddning i livet" jag tror eller vet att det blir min med. :) Jag bor i min egna lägenhet med två chihuahuor tjejer, men några familjemedlemmar bor på samma gård så vi har nära till varandra & dem vill hjälpa mig. Tack för ditt stöd. Skall försöka hålla mig stark men det är svårt.

Beate - Eller hur, många klarar sig ju galant med karriär och barn. Han är bara rädd antar jag. Men sen vill han tydligen inte bo i Sverige så det är ju problem. Så nu känner han sig låst & mår dåligt. :/ Får han igång webshoppen ordentligt så kommer han få bra med pengar, men det kan ju dröja något år innan det sker. Vi har träffas sen maj 2012. Sen ngn vecka hit och dit när han var i Swe innan det

Tjeja - håller med dig i varenda ord! :) Mest han som är Skraj att när han får det bandet med bebis så kommer han bli låst här i Swe. Suck. Han är omogen. Får hoppas han ändrar åsikt när det gäller. Det är ju inte ens säkert Bebis klarar sig. Är i V6 (om jag fattat rätt).

Har fått influensan nu :( igår hade jag 39.7 i temp. Tog Alvedon. Batteriet i tempen tog slut så nu tar jag Alvedon var 4 Tim ca. Är det farligt för bebis när jag är såhär sjuk ? :(

#30 - Det är inte farligt att vara sjuk men ta inte för mycket alvedon. Max 3 per dygn.

#30 Precis, ta det lugnt med alvedonen! När man inte är gravid är 8 tabletter (1g var 6:e timma) absolut maxdos och nu när du är gravid skulle jag dra ner rejält.. Egentligen ska man undvika febernedsättande överhuvudtaget när man sjuk, feber är ett av kroppens sätt att bekämpa infektionen, så ta bara om du mår så pass dåligt att du inte kan äta/dricka/ta dig upp på toa. Du blir inte frisk fortare av alvedon.

Tycker du kan påminna honom om att han faktiskt har haft sex med dig trots att ni inte använt skydd. Så att du "förstör" hans liv, det har han minsann lika mycket ansvar för själv. 

Sen tycker jag du ska fundera på om du verkligen vill behålla barnet med en sån pappa. Han är trots allt 31 och verkar vara otroligt egoistisk och omogen, han vill inte ha barn, han vill inte ens bo i Sverige, ni bor inte ihop och ni har bara varit ihop i ca 1,5 år. Och du är bara 25 och har gott om tid att träffa en trevlig kille som VILL ha barn, som VILL ta ansvar osv. Det är inget lätt beslut men jag tror det är bra att verkligen fundera igenom alla möjligheter.

Jag är väl en glädjedödare nu men tycker tyvärr det låter som om han inte alls är mogen för barn. Vissa blir det ju aldrig….Han vill inte bli bunden till något. Vet inte hur jag ska förklara men tror tyvärr inte alla smälter av att se sitt barn om man har fel inställning från början. Självklart hoppas man och för din skull hoppas jag att han ändrar sig. Tror tyvärr att om inte förhållandet är bra från början så är det ytterst få som överlever barn. Det tar på en! Självklart finns det starka människor som klarar sig själva och så. Man kan bara själv avgöra vad som är hanterbart för en själv. Är inget som säger att han inte kan lämna Sverige bara för att han får barn. Man får göra det bästa av situationen. Min sambo spelade fotboll i den högre divisionen när vi skaffade barn. Han hade träning 6ggr i veckan och match en gång. Alla klagade men jag visste förutsättningarna och vi klarade oss. Nu väntar jag nr 3! Håller tummarna för att allt går vägen!

#30 Som de andra sagt ska man undvika värttabletter så långt det går när man är gravid MEN har du hög feber dvs över 39 är det bra att ta då det inte är bra för foster att bli överhettade. Av samma anledning ska man inte basta eller ta jätteheta bad när man är gravid.

Basta får man väl….. Sa iaf MVC till mig.

Och varma bad är ok. Är typ bubbelpool i simhallar man ska undvika pga bakterierna som kan finnas. Man är ju känsligare för svamp och så när man är gravid. Heta bad för killen om man försöker bli gravid är inte att rekommendera då spermierna blir slöare. Man får tom sola solarium gravid för strålarna når inte enda in till bebisen.(inte för att jag gör det, skulle känns fel!)

Ja okej jag har kanske läst äldre källro eller något då för där stod det att det inte var bra för barnet att bli för varmt. Men när jag var gravid sist o var sjuk med feber i två veckor sa de åt mig att ta tabletter om febern blev hög. Ännu ett fall där man får olika råd beroend epå vem man frågar alltså:P

#37 Fast sola får man väl inte? Har hört att det inte är allt för bra att vistas för mycket i solen utan blus/skydd över magen, iaf sent i graviditeten?

Det finns ingenting som säger att man inte får det eller det. Solning är inte bra för vuxna människor heller, solarium eller ute. Barnet i magen vänder sig från starka ljus, exempelvis solarieljus, men vad man väljer är upp till en själv.

#39 Min äldsta är född 24 aug och jag solade och badade utomhus med henne som vanligt. Fram till typ 10 aug sen blev det kallt det året. Jag hade en handduk över magen för var den i solen sparkade hon på så det gjorde ont. Låg inte och tokpressade men undvek inte solen heller. Man kan ju få pigmentförändringar av solen men det fick inte jag. Sola solarium gör jag inte normalt och skulle inte göra det som gravid heller. Även om man får skulle det kännas fel. Gäller och känna av själv vad som passar och inte.

#41 Fast då bekräftar det ju faktiskt lite att det inte är bra att sola magen. Om ungen sparkar så det gör ont så är den inte nöjd, iaf så som jag tolkar det. Sen menar jag inte att man skulle undvika solen. Utan jag har mer hört att det inte är så käckt att sitta o sola med magen i vädret, utan att skydda magen (tex med en handduk eller att man har ett linne/blus på sig)

Det var en dag när jag hade lite blödningar, typ som rosa flytningar när jag gick på toa. Igår började det komma rent blod, men bara när jag är på toa. Kommer ett par droppar varjegång. Nu har det varit blod två dagar. Jag har inte haft ont i magen heller så har bara avvaktat. Idag känner jag lite "mensvärk känslor" som jag känt tidigare i graviditeten. Skall ringa mödravården imorgon & kolla med dem tror jag :/ Tror ni det är missfall? Har hört att man kan få lite blödningar men vet inte riktigt hur mycket normalt är. :/ (Ps. Och ser att folk skriver nid-blödningar ibland här i forumet, vad betyder det? :) ..)