Jag har fast jobb, sambon har det inte. Vi har okej  med skulder (gemensam ekonomi) som vi betar av hela tiden.Sambon har ingen utbildning medan jag har.  Vi hyr en 2a på 61kvm och bestämde oss förra julen att börja skaffa barn. 

Nu väntar vi vårt första barn i slutet på april och då är sambon 27 år och jag fyller just 31. 😃

jo jag känner väll lite att bara en av oss har det bra så ordnar det sig oftast men samtidigt så vill jag ha saker och ting ordnat helt innan men att få fast jobb kan dröja minst ett år och betala av mina skulder jag har minst ett år det också..

vi har inte gemensam ekonomi utan jag har mitt och han sitt.

Läs mitt inlägg så kanske du får lite hjälp jag känner ungefär som du fast på andra sätt :-)

Vi hade lägenhet, han fast jobb, jag vikariat, båda körkort, ingen bil, inga skulder utöver hans csn. När vi sedan blev gravida två år senare hade vi hus med lån, bil med lån, båda fast jobb. Att det tog tid för oss att bli gravida gjorde verkligen att vi kom närmare varandra. Jag var 29 och han 30 när hon kom.

Säger som #3 läs den tråden också!

Vill du ha barn nu så passa på NU!

Det finns aldrig några garantier för framtiden! Har en av er fast jobb osv har ni redan ett jättebra utgångsläge ändå! Allt kan inte vara perfekt jämt för alla, då funnes det inga barn i världen och mänskligheten skulle vart utrotad för länge sedan! 😉

När vi träffades (var 19 resp 22) ville vi ha det ordnat med boende, fast jobb för båda etc etc. Efter studenten har jag haft svårt att få mer än sommarjobb och efter ett par år kände vi helt enkelt att vi ville skaffa barn, trots att jag var arbetslös och körkortslös. Han var då fast anställd sedan flera år, bil, vi bodde ihop, inga större lån mer än bilen. Under tiden vi försökte började jag studera, plus att vi gifte oss. Vår lille son kom till världen i augusti -13 och vi är 25 resp 28.

1a barnet. Jag var 20, ingen utbildning, inget jobb eller körkort. Blev ensamstående rätt tidigt så levde på bistånd från soc.

2a barnet, 29, utbildning via komvux, fast jobb och körkort/ egen bil.

Märker stor skillnad.

När vi bestämde oss för att barn är välkommet (2012) var vi 24 resp.  28 år, hade fast jobb sedan några år tillbaka (2010 resp. 2007). Vi hade varit tillsammans sedan 2004 o gifta sedan 2011. Vi bodde sedan några år tillbaka i en 89 kvm trerummare som maken äger och börjat planera hus. Körkort har vi båda sedan vi var 18 (sånt skaffar så gott som alla när de fyller 18 här i Österbotten) och varsin bil. Så jaa.. så ordnat som man kan ha det skulle jag väl påstå 😉

ok tack för svar,kul att läsa lite olika berättelser:) Att jag har skulder är väll det störta problemet för mig känner jag, jag lever okej nu har billig hyra osv och skaffar vi barn delar vi ju på kostnaden på barnet så det känns ändå som de kommer fungera:) Jag försöker jobba så mycket jag kan nu och betala av skulderna samt ha råd med fortsatt körkortlektioner.

Vi bor nu i en tvåa men vi letar större boende. Jag skulle kunna göra barnet så snart som möjligt men min sambo vill att jag ska ha allt orndat innan och det känns väldigt pressat:(

När vi började försöka för snart 3 år sen så hade vi bra ekonomi enligt oss då var vi 23

Hus, skog, sparande, små utgifter och inga lån

Jag hade då och har fortfarande 100% aktivitetsersättning och min man springvickar (då som nu).

Körkort har/hade min man jag har/hade inte men jag håller på att ta. Bil hade vi både då och nu men nu har vi en betydligt nyare.

relation, då skulle vi gifta oss om 3 månader, nu är vi gift, vi har bara en gång sen vi blev ihop varit ifrån varandra mer än 1 dygn och vi klarar fortfarande inte att vara ifrån varandra, jobbar han ringer vi varandra och berättar hur mycket vi saknar varandra. Bråk sker då och då men vi brukar oftast tala om saker innan det blir bråk.

Boende då och nu: alldeles för stort hus för bara två, mordert med alla "bekvämligheter" osv, gård där vi kan odla och ha djur, vår egen skog nära som vi kan ta hand om som vi vill (tex vi kommer inte vakna upp och se ett kalhygge helt plötsligt) närnaste granne då 1 km nu 3 km, närmaste barnfamilj 4 km, närmaste nära släkting bara 1 mil 🙂

Hälsa (lägger till den): Jag div diagnoser blandannat en som ger ledvärk som blev värre och värre fram till bara några månader sen då jag testade glutenfritt, nu kan jag däremot inte träna för att jag bakar en bulle i ugnen så jag kan inte starta upp nått nytt.

Min man, träningsnörd, med den enda nackdelen med att han skadade ryggen då han fixade ved åt familjen då han var barn och försökte lyfta en stock som hade fryst fast. Därför måste han träna nästan varje dag annars får han ryggont.

Så vi var inte "perfekta" men vi anser att man inte måste vara det för att skaffa barn, det viktigaste är att man vill, det mesta ordnar sig på nått sätt har vi märkt.

edit: utbildning: varken jag eller min man har färdigt gymnasium men det kommer ändå inte hindra oss att skaffa dom jobben vi tänka ha.

När vi bestämde oss för att sluta skydda oss och blir vi gravida så blir vi. Hade båda fast jobb, inget körkort, en hund och sparade pengar. Nu är jag gravid i v 40 och jag har fast jobb min sambo studerar. Så eftersom jag går på mamma ledighet så har vi minskat våra inkomster om man säger så. Vi har typ inkomst som motsvarar vad en av oss hade innan. Dessutom har vi skaffat en valp till, tagit körkort och köpt bil :) Så länge båda är med på noterna och vill de så löser de andra sig sedan. Man behöver inte miljoner för att skaffa barn. Men man behöver pengar. Men eftersom ni båda jobbar så kan ni ju redan nu lägga undan och planera in lägre kostnader :) Tänk inte för mycket, man känner oftast att de är rätt eller inte! De blir ändå aldrig som planerat :)

Jag och sambon bestämde efter sommaren att det var dags. Jag slutade med preventivmedel i månadsskiftet aug/sept och trodde att det skulle ta ett tag, men icke sa nicke. I november blev jag gravid :) Jag är 28 och sambon 30. Vi är nyförlovade men planerar inget bröllop ÖB på ett tag… Vi prioriterar att köpa hus istället (bor i hyresrätt idag), vilket vi hoppas kan bli av innan bebben tittar ut. Vi har båda fast jobb med bra löner och inga skulder utöver CSN. Vi har en bil men kommer troligen behöva skaffa en till när vi flyttar. Just nu känns det väldigt skönt att våran tillvaro är rätt "ordnad", men även om det inte hade sett ut så så hade jag velat ha barn ändå (drömt om det i många år nu).

Ett år går så fort, varför inte vänta ett år och satsa på att ta körkort, betala av skulder och kanske få fast jobb?

Mammapengen baseras på inkomsten man haft 12 mån innan barnet föds så det spelar ingen roll hur länge man jobbat (fast oftast är det ju så att ju längre man jobbat, desto högre lön).

13# jo jag hade tänkt göra barnet efter sommaren isåfall så inte nu direkt men som sagt svårt att veta exakt hur lång tid de tar att få fast jobb och bli av med skulderna. körkortet är ju något jag kan påverka och tänkte skaffa det innan sommaren men fast jobb och skulderna kan jag inte påverka mer än att verkligen ge allt och försöka.

Vi hade båda fast jobb, bodde i en 2a - hyresrätt, rätt mycket pengar sparade på banken (ca 100.000kr), min csn skuld men inga andra skulder. Ingen av oss hade körkort och vi hade ingen bil.

Vi bor fortfarande i samma 2a, mannen har inte fast jobb längre, vi har ingen bil och fortfarande inga körkort, men det kommer vi nog inte skaffa alls. De sparade pengarna har minskat och jag är glad över den buffert vi hade, speciellt när mannen förlorade sitt fasta jobb och har jobbat efter behov istället.

Fast jobb/vikariat kan alltid förändras så vad för anställning är inte det viktigaste. Det kan vara fast ena veckan och så veckan efter står man utan.. Det viktigaste tror jag är att man har en ekonomisk trygghet ifall saker och ting skulle förändras, så man inte står där utan någonting ifall något skulle hända.

Vi fick dottern när jag var 22 och han 25. Vi är 25 och 27 idag!

Med barn nr 1 var vi både 21. Vi hade fasta jobb, körkort, bil och hus. Jag vill ha jobb så jag visste att jag klarade av att klara mig. Har aldrig velat leva på min sambo utan stått på egna ben. Idag är jag 29 och vi väntar nr 3. Vi har byggt ut huset till ca 250kvm och alla andra saker är lika. Fasta jobb och bara lån på hus och bil som ligger väääldigt lågt. Är väl olika för alla vad som passar. Jag får rent ca 600kr/dag när jag är hemma med föräldrapenning idag. Har man inte jobbat innan får man väl ut jätte lite… Tyckte svägerskan sa hon hade ca 220kr innan skatt. För mig var det som sagt viktigt att jag klarade av mitt själv. Prata ihop er och förklara hur du känner! Lycka till :)

16# men hur kan man ta reda på hur mycket man kan få? någon sida man kan besöka och räkna ut så man har lite hum? jag har timanställd så mina timmar och lön varierar väldigt, kan vara allt från 8000 till 20000 en månad därflr jag inte vet hur mycket jag kan få ut.

jag har försökt prata med honom men han säger att jag måste ha ett ordentligt jobb först och då frågade jag vad innebär ordentligt jobb för dig? Då säger han nej men det gör väll inget om du jobbar extra men helst skall du ha en stadig inkomst så tycker han inte ger några tydliga signaler…

I detta inlägg finns länkar! Inlägget

18# gjort de testet innan men tycker inte det står just om min situation utan mer generellt..

Jag skulle också vilja veta om någon blivit gravid under studietid? Och vad ni gjorde isf och hur det blev med ekonomin? (Om ni hade CSN tex)

Har du olika inkomst från månad till månad så räknas det ut ett snitt på senaste 12 månadernas inkomst. Då kanske din snittinkomst hamnar på typ 15000/mån och på den summan räknas din SGI och sen föräldrapengen på den.

Precis som 21 skriver så räknar man ut ett snittbelopp på 12 mån för att få ut SGI;n. Försäkringskassan har så du kan räkna ut lite. Bara söka på "räkna ut SGI".

22# men är inte sGI för dom som studerar?

sgi handlar om pensionsgrundande inkomst för pension. Men används även som grund för beräkningar av flera andra av FK's ersättningar o bidrag i olika sammanhang.

Jag hade och har fortfarande inte något körkort, plastlappen är inte livsviktig då det finns kollektivtrafik. Jag var och är fortfarande sjukskriven med aktivitetsersättning men har en fastanställning. Har och alltid haft fast boende, min man jobbar (fastanställning) och har körkort. Vi var sambon när vår dotter föddes men gifte oss strax efter hennes födsel, hade då hållit ihop i 8 år, och väntar just nu vårt andra barn som kommer födas efter att vi flyttat och min man fått nytt arbete.

Jag har aldrig tagit ut min föräldrapenning och kommer inte behöva göra det för nästa barn heller iom att jag har aktivitetsersättningen.

#23 SGI betyder SjukpenningGrundande Inkomst. Det får man efter att ha jobbat i minst 6 mån, men med avsikt att jobba minst ett år (dvs om man har en anställnings som tar slut efter 6 mån så kan man inte basera sgi på enbart den, men om man jobbat i 6 mån och sedan blir sjuk så kan FK se att man hade tänkt jobba i 12 mån och då basera sgi efter dom 6 mån man hann jobba). Föräldrapenningen fungerar på samma sätt som sjukpenning, fast summan man får blir lite annorlunda då det innehåller olika många basbelopp (snurrigt, så bry dig inte om det). 

SGI räknas om varje år, och baseras på det du tjänat under året. Dock "pausas" SGI om du blir sjuk eller om du blir förälder, tror även den pausas om man studerar. Dock en begränsad tid, exakt vet jag inte när det gäller sjukskrivning, men när det gäller föräldrapenning så är det väl tills barnet är 1 år?

Jag har inte körkort och har inte tänkt ta heller, förstår inte riktigt stressen med attta körkort om man bor i en större stad. Sambon har körkort men vi har inga planer på att skaffa bil. Får låna eller hyra en om vi måste ha bil till något.

26# saken är den att jag är timanställd och kan jobba allt från deltid till heltid därför det blir svårt att räkna ut..

27# jag vill ha körkort dels för min egna skull och de blir enklare när jag hämtar hunden hos mormor som bor en timme härifårn och sen är de inte så kul för min sambo att köra runt mig ..

#28 Nej det är inte ett dugg svårt att räkan ut ;P Jag antar att du deklarerar? På deklarationen står det vad du har haft för inkomst under året. 

Om du bara jobbat i ett halvår men med avsikt att jobba ett år så kan FK räkna utifrån att du skulle ha jobbat ett år. Men du skrev att du jobbat i 6år? Så det behöver ju inte du fundera över.

29# ok då är jag med, min mamma som deklarerar åt mig(jag vet jag ska börja i år) men varit smidigt att hon gjort det samtidigt som hon själv då min post är skriven hos mamma. Men självklart vet jag min årsinkomst.

Jag har jobbat i flera år och tänker jobba minst ett år till ja, eller menar du på samma ställe?

#30 Var du jobbar är skitsamma, det viktiga är din årsinkomst. Så om du jobbar på flera olika ställen samtidigt eller byter ställe flera gånger under året har ingen som helst betydelse. Det viktiga är hur många kr du tjänar under ett år. Det är det som sgi grundas på. 

Men om du jobbat på ett ställe och sedan går hemma i 5 mån innan du börjar jobba på nästa ställe så är det såklart ändå det du tjänat på ett kalenderår som räknas. Så om man haft uppehåll i arbetet så kommer ju såklart den slutgiltliga årsinkomsten att bli lägre än om man hade jobbat konstant (dvs varje månad) under året. Men det antar jag att du fattar ;P

31# ok tack:)

När jag slutade med p-piller och även när jag blev gravid så hade jag= körkort, jobbat som timanställd i ett år (jobbat både heltid & deltid) olika varje månad, men hade jobb varje månad. Pappan hade fast jobb, inget körkort, vi bodde tillsammans i en lägenhet. 

Har bf imorgon och jag hann jobba 1 & ½ år innan jag blev sjukskriven, kommer få runt 7000 i föräldrapenning varje månad. Nu hyr vi dock ett hus på landet :) 

Det är inte så krångligt att räkna ut som jag trodde om man jobbar olika varje månad…  man slår ihop sina lönespecar under tex 6 senaste månaderna. Delar den summan på 6. Då får man fram ungefärlig månadslön & gångrar det med 12(månader/1år)…  så får man fram ungefärlig årsinkomst : )  resten finns på fk:s hemsida : )

#25 det finns inte kollektivtrafik som man kan använda överallt

#34 Definiera överallt? Stadsbussarna går inte överallt om man ska utanför stan men det finns tåg, taxi, resebussar, flyg… Eller så kan man göra som vi då min man har körkort, hyr en bil om man ska åka långt. Beror givetvis på hur man bor, jag talade bara om hur det såg ut för mig och för mig funkar kollektiv samt resterande alternativ bra, eventuellt cykeln vid behov. Inte absolut nödvändigt att ha körkort bara för att man får barn.

#35 ah trodde du menade mer allmänt för mig är det nödvändigt, vi har ½ mil till busshållplatsen och dom bussarna går ungefär 5 ggr/dag åt vardera riktning så det är några timmar mellan dom olika bussarna.

Så inga här skulle skaffa barn om båda föräldrarna pluggade fortfarande?

Om några år kommer min man ha jobb som psykolog. Men då skulle han vilja jobba i ett år innan vi blev gravid så han skulle kunna ta pappaledighet. Jag kommer plugga i 5 år till. Han börja försöka i maj för att kunna ligga mer tid åt den eftersom man är ofta hem med pluggande och sånt. Han vill inte vänta 4 år till.

Jag funderar över det men känner osäker.

Skulle ni vänta? Går det att skaffa ändå? (Jag är 25, och han är 29). 

Vi har lägenhet, pluggar, två katter, och en hund. Jag har ett extra jobb och han ska söka ett bättre helg jobb. Han håller på att skaffa körkort, jag hade en där jag bodde innan men ska vänta med det eftersom de behöves inte så mycket nu.

#37 Jag tycker inte det är fel att skaffa medan man pluggar men det kanske är dumt att skaffa precis innan man börjar pluggandet. Kan nog vara lättare när man kommit halvvägs eller bara har nåt år kvar att skaffa barn. I ert fall så kan ju din kille plugga klart medan du är mammaledig och sen kan du plugga vidare när han är pappaledig. Men visst är det väl extra jobbigt att plugga, vara småbarnsförälder, kanske måste behöva jobba extra (föräldrapenningen är inte mycket att hurra för om det baseras på csn/ingen normal lön). Om ni dessutom har 2 katter och en hund - shit jag får typ panik bara vid tanken på hur jobbigt det måste vara!

Det är inte alls ovanligt att studenter både pluggar, jobbar heltid brevid och har flera barn samtidigt här i uppsala i alla fall! Verkar sjukt jobbigt men uppenbarligen är det inte svårare än att flera klarar av det. När jag pluggade var det många i min klass som hade det så att en eller båda pluggade, hon var gravid, hade fler barn hemma och dessutom jobbade extra.

Det är jobbigt, men FULLT genomförbart! 👍

#37 Jag skulle inte det men då talar jag för mig själv. Knapert nog att få ett hushåll gå runt på csn lån och med barn i bilden gynnar inte en redan tight ekonomi, men det är min åsikt. Hur andra gör är inte min ensak. ;) Svaret på din andra fråga skulle alltså bli, ja jag skulle vänta. :)

Jag är bara glad att höra flera åsikter. Själv vill jag göra färdigt komvux och ett år av universitetet minst (så ca 2 år från nu) innan vi börjar försöka men han försöker övertala mig (han förstår också om jag vill vänta, men han vill gärna det redan detta år). Han är nästan färdigutbildad själv och kommer ha ett jättebra jobb. Jag vet inte. Jag funderar mycket på detta.

ang plugg kan jag inte säga nått, även om vi aldrig har haft nån bra inkomst så har vi aldrig gått på csn lån eller liknande.

Men vi har haft perioder då vi levt under mininormen vad den nu heter.

vi har inte hög inkomst nu men vi har små utgifter istället så vi klarar oss på så sätt.

barngrejer har köpts då och då då vi hittat nått vi gillar så att inte allt ska bli då väl barnet har fötts

#41 Frågat honom varför han vill ta det nu? Tänkte mest på att han inte behöver oroa sig för sin ålder eftersom han inte slutar producera sperma direkt, värre är det för en tjej. Tycker man ska skaffa barn när båda är redo, inte när den ena är redo för då kan mycket gå fel. Personligen skulle jag känna mig stressad av att ha någon som tjatar på mig.

#43 faktiskt så har det visat sig på senare år att att vara äldre pappa ökar risken för downs m.m. det är inte bara äldre mammor som ökar risken för det

Han tjatar inte alls. Han pratar om det och försöker förklara varför det skulle går bra för oss och varför han vill börja försöka nu. Det är ett väldigt lugnt konversation som pågår några månader nu. 

Jag ska fundera lite mer och komma tillbaka med några frågor och sånt. Tack alla!

#44 Jag vet men då pratar vi hög ålder och inte vid 30 års åldern. Jag anser det bättre att vänta tills båda parter är redo och tiden för barn är mogen istället för att med osäkerhet kasta sig in i det när det inte passar eller man själv inte ens vill.

#46 jo men man kanske inte ska vänta för längre heller

(jag minns inte exakt när åldersgränsen var för män var det 40 år eller? spermaproduktionen minskar också om jag minns rätt men det är i ganska hög ålder man märker av det även om det börjar vid 25 års ålder eller vad det nu var)

#47 Jag prata om 30 års åldern som skulle vara Sorbels fall, det är ändå rätt vanlig ålder i dagens samhälle. Anser inte det vara att vänta för länge. Vi hade diskussion på Barn iFokus som jag starta ett tag sen när det är rätt ålder att skaffa barn, slutsatsen blev "när man är redo oavsett ålder".

Vi försöker inte kasta oss in. Vi tänker genom det och kommer inte göra det om en av oss inte är redo.

#49 Låter bra. :) Känner ennsom gjorde misstaget och kasta sig in trots att hon inte ville men hennes man ville, ledde till depression och separation. Aldrig bra att ha brottom.

Vänta här nu,menar ni att risken med downsyndeom ökar om pappan är äldre än mamman ? Trodde de va äldre kvinnor som mer låg i riskzonen

#51 nya studier visar att det är ökad risk även om männen är äldre, men hur gammal dom är när risken är större minns jag inte

Även riskerna för andra sjukdomar (autism bl.a) ökar något när pappan passerat 40. Det är oxå ny forskning men jag antar att det är en väldigt liten ökning i risken vi pratar om eftersom de inte precis gått ut med några stora larm.

52# ok dags å skaffa barn omgående då med andra ord;)

#54 vi ville ju vara säker på att få första barnet innan 30 (för vi vill ha fler än ett) därför började vi när vi var 23 (vi fyller år bara en månad emellan)

och det var bra för för oss tog det 2 och 3/4 år fast vi var så unga.

Vi har lärt oss att det mesta löser sig om man vill så därför var allt runtomkring inte lika viktigt.

55# jag menar en pik till mig själv alltså:)

Jo det är ju inte säkert man blir gravid på direkten men jag har varit gravid tidigare och min man har gjort en annan tjej med barn tidigare dock vet man ju inte om just vi matchar

#56 fast inget är ju säkert ändå, abort tex kan ju göra en steril eller annat som kan ske i vuxen ålder

Jag har varit gravid flera gånger men aldrig lyckats få bära ett enda barn till födsel.

Att ha varit gravid är ingen som helst garanti för att kunna få barn!

Jag är inte steril, jag är okapabel till att få barn! Surrogat skulle fungera för mig men det är ju inte lagligt i sverige.

57# enligt läkaren så stämmer inte det riktigt att chansen minskar att kunna få barn för man gjort abort..

#59 saker kan alltid gå fel och det finns som sagt annat som också kan leda till sterilitet

Nej det är sällan en abort påverkar den funktionen! Men med varje abort ökar ju risken att livmoder, äggledare eller stockar ska ha blivit skadade.

För min del handlar min oförmåga om att bära barn till förlossningsdatum inte ett dugg om aborter. Men var orsaken egentligen är har läkarna inte kunnat hitta.

Och med åldern har min möjlighet att bli befruktad också minskat drastiskt så idag kanske jag inte ens lyckas på den biten heller.

60# klart det finns men man hoppas ju att man fortfarande kan få barn såklart…annars vet jag inte hur jag skall göra..:S

#62 Vi hade tänkt spara ihop till IVF om inget annat skulle funka

och vi bestämde oss för att försöka på adoption då vi skulle bli 30 (vi hade totalt gett upp då jag plussade så vi är inte ens säker på vilken vecka jag är i) då de flesta länder kräver att man är minst 30.

annars om det inte skulle funka hade vi tänkt vara fosterhem och om inte man skulle få det vara stödfamilj

Visst hoppas man att man själv inte ska ha problem att få barn!

Jag tillhörde dem som var dum nog att ta för givet att jag skulle ha lätt att bli gravid och få barn!

Jo, i början hade jag lätt att bli gravid… men sedan var inget därutöver lätt längre.

Idag skulle jag ALDRIG vänta längre om jag fick changsen att vara ung igen och var redo att skaffa barn!

I min mening ska man börja direkt så snart man är känslomässigt redo för det, för man har inga garantier! Om man nu verkligen vill ha barn vill säga. OM det kvittar spelar det ju ingen roll förstås. Då kan man ju ta det lungt och bara ordna allt perfekt först. Eftersom det inte gör något om det sedan inte blir något barn i så fall.

Men om man verkligen VILL ha barn någon gång i sitt liv. Då gäller det att börja tidigt! För OM man tillhör de 25 % av sveriges befolkning som har svårt att bli gravida eller få barn, vill man ha några år på sig att försöka, samt ytterligare tid kvar på sig om man till sist måste eller vill överväga adoption!

Adoption kan bara det emellanåt ta många år att få till och vill man ha fler än ett barn får man inte vara för gammal när man börjar. (såvida man inte är nöjd med att adoptera tonåringar.

I sverige blir man inte accepterad till adoption om någon av föräldrarna är över 45.

64# fast jag vet flera som adopterat och någon av partner varit äldre än 45,dock inte adopterat i sverige då… men bott i sverige.

min vän kan bli gravid men hon kan inte behålla barnet så hon har valt att vara fostermamma istället..

#65

Man börjar med att söka tillstånd för att adoptera. De du känner som var äldre än 45 måste ha varit yngre när de fick sitt tillstånd. Ett beviljat tillstånd gäller fortfarande efter 45. Men man får inget om man söker efter 45.

Jag vill inte bli fosterförälder!

Jag vill ha mitt eget barn som ingen kan ta ifrån mig bara för att en annan dålig förälder plötsligt haft en vit månad och vill ha sin unge tillbaka! Jag skulle aldrig orka leva med vetskapen att mitt barn antagligen inte kommer få stanna hos mig. Ännu mindre skulle jag stå ut med vetskapen att mitt barn riskerar att fara ännu mer illa igen än det redan gjort innan hen kom till mig.

Så egoistisk är jag.. :/

66# håller med dig om det med fosterföräldrer,hade inte heller klarat av de.