Att försöka aktivt
Jag och min sambo har bestämt oss för att börja försöka få barn.
Min sambo har dock känt sig pressad eftersom jag bara sagt typ "nu tror jag att jag har ägglossning". Så vi har inte haft samlag så ofta som vi brukar annars och det stressar jag upp mig över. Jag känner ju så tydligt i kroppen när det är dags och det går inte att koppla bort kroppen heller och vetskapen om att det är läge.
Vi trampar varandra på tårna nu och det blir inte riktigt bra.
Jag läser om så många som försöker som har sex varannan dag som på schema och det låter så lätt men för oss har det bara gått huvudstupa.
Vi har väl kanske inte riktigt pratat tillräckligt om det innan utan vi sa bara att vi ville ha barn och att vi skulle börja försöka.
Jag blir frustrerad eftersom han annars nästan alltid är villig men har nu backat. Vi pratade om det igår och jag förstod hur han kände sig.
Jag vet bara inte riktigt vad jag ska göra annorlunda. Jag har sagt att jag har ägglossning och sen tagit initiativ till sex men liksom inte fått något gensvar.
Hur gjorde ni när ni bestämde er för att försöka?
Hur lyckades ni ha "samlag efter schema"? Ni som har barn sen tidigare, när på dygnet tajmade ni in att ha det? Hade ni samlag trots att ni inte var särskilt jättesugna?
Jag sörjer att stå och se tillfället passera.
Får ångest över detta.
Efter att vi pratade ordentligt igår sa jag att jag inte skulle sätta någon press på honom. Han säger att han verkligen verkligen vill ha barn men att han har ont i kroppen och bara sätter press på sig själv. Dessutom var det sagt att han skulle sluta röka men har inte gjort det och känner press kring det också för han säger att han inte är redo. Han vill men är inte redo.
Den här månaden har vi haft sex 2 eller 3 gånger och en av gångerna fick vi halvt ge upp så det blev inte inne i mig när det väl blev för han hade ont i ryggen.
Att skaffa barn ska ju vara någonting positivt men jag kan inte bara låta bli att framföra när det är dags. Hela mitt väsen skriker efter ett till barn och jag tänker på det dygnet runt.
Alltså hur har er syn på sex påverkats sen ni började försöka aktivt?
Vi har inte egentligen svårt för att bli gravida men det gör ändå så ont i mig att han inte riktigt vill och tillfället bara passerar.
Det här är första månaden vi försöker och jag vet att jag inte borde stressa upp mig men jag kan inte koppla bort kroppen och tankarna på det. Det är verkligen en sorg att tillfället passerat. Månaderna går och tänk om det blir såhär stopp för honom nästa månad också?!
Hur gör ni?
Ha en bra dag! // Pernilla
Jag tycker det låter som att du behöver ta ett steg tillbaka och ge din kille lite tid. Du berättar att ni är redo för barn och att ni inte har svårt att bli gravida (har ni barn sen innan?), varför i hela friden ska du börja schemalägga sexet? Varför överhuvudtaget säga till honom att du har ägglossning? Lev som vanligt, ha sex som vanligt när ni har lust, det finns väl ingen anledning forcera fram det?
Jag vet precis hur kul det är med schemalagt sex, vi hade försökt ett år när jag pratade med barnmorskan om varför det aldrig hände nåt och då rekommenderade hon det. Men, min mens var ju varannan-var tredje månad, har du koll på din cykel behöver ni ju absolut inte ha det så.
Håller med #1, ta ett steg tillbaka gällande sex, slappna av och njut av varandra när lusten faller på!
/Christine
jo jag bad om ursäkt för att jag fått honom att känna sig pressad men jag vet inte hur jag ska hantera alla känslor jag har. jag menar heller inte att vi ska börja schemalägga än givetvis och det har jag inte försökt heller. men att lite försöka ta tillfället i akt när jag väl har ägglossning. inser ju att allt blev fel eftersom vi inte pratade ordentligt. mennu när jag har de känslor jag har så tänkte jag att det kanske kunde hjälpa lite att få höra hur det egentligen fungerar med det här schemalagda som jqg läst om som "låter så lätt". blev bara så flrtvivlad och frustrerad när han plötsligt inte ville alls nästan och jag inte tyckte det skulle vara någon stor grej att passa på eftersom han nästan ändå alltid är villig annars. det blev en låsning för oss båda och jag frågar inte för att få tips över hur vi ska schemalägga utan jag behöver få en annan syn på det här. för jag har känslomässigt kört fast i den här längtan efter barn och frustrationen över att vi plötsligt inte får till det. vi hade för bråttom och allt blev fel men nu kan jag inte sluta tänka på det här. behöver bara höra hur ni andra hanterat det känslomässiga kring det schemalagda. för att se på det annorlunda. har kört fast…
Ha en bra dag! // Pernilla
Ni pratar om det, nästa ägglossning får du panik och kastar dig över honom för det måste ske NU annars är tillfället förbi. Inte så konstigt om stämningen blir tryckt och det inte fungerar riktigt.
Ta tid på er, lär er hur du fungerar så du vet i förväg när ägglossningen är att vänta, så att ni båda är beredda och kan vara på topp när det är dags. Man vet ju ofta vilken dag det är att vänta och det samlaget behöver vanligen inte ske exakt på minuten samtidigt.
För den delen, om det kommer bredvid så är det ju faktiskt möjligt att föra in satsen där den ska vara 😉.
Jag har aldrig haft schemalagt sex och tycker det låter otroligt trist och jobbigt och det funkar nog bara om båda verkligen vill och så får man väl göra det bästa av det helt enkelt. Tror inte det är särskilt lätt för någon och det är väl också sånt man får ta till när man har haft sex "som vanligt" under en längre tid och inte blivit gravid.
Vi lovade varandra (och då ju även oss själva) att det inte skulle bli schemalagt sex när vi försökte, utan tog det lite extra tid så fick det vara så. Vi såg hellre att det blev sex när vi kände för det, för schemalagt skulle nog snarare förstöra det hela. Sen blev det naturligt i alla fall för oss att det blev kring ägglossningen, då maken fann mig mer oemotståndlig än vanligt. 😛 Trots att det tog tid är jag glad att vi hade den inställningen, för det minskade helt klart den stress som kan bli och på samma sätt blev det ingen påfrestning på förhållandet för just den sakens skull.
Släpp allt! När du släpper allt kommer allt klaffa. Ha sex för att det är skönt och roligt inte för att du måste.
Starta ny diskussion