När jag kom in till sjukhuset var jag öppen 7 cm redan och efter inskrivningen försvann personalen mer eller mindre kändes det som.

Min förlossning gick väldigt fort och bara en halv timme efter jag kom till sjukhuset började jag få krystvärkar och fick ringa på personal. Dom trodde nog inte riktigt på mig att det kunde gå så fort, men när dom undersökte mig så upptäckte dom att jag var fullt öppen och då blev det en väldig fart med en massa personal.

Kändes lite övergivet när alla bara försvann tyckte jag.

Bortsett från att vi fick sitta en timme i ett väntrum för att ett undersökningsrum skulle bli ledigt (jag tror att det var därför, minns inte exakta anledningen), så tyckte jag vi hade någon hos oss nästan hela tiden. Efter den här tiden i väntrummet blev jag undersökt och var öppen 5 cm så då blev jag inskriven och lade mig i badet ca en timme. Under den tiden var vi ensamma och jag bara njöt. Sen drog krystvärkarna igång och då hade vi någon hos oss i stort sett hela tiden. Jag är jättenöjd med personalen!

Jag har alltid känt att jag fått tid! Med första var jag helt öppen när jag kom in så då var det full fart från början till slut. Med nr 2 var vi själva i början, de tittade in var 20e minut. Dock sa vi att vi klarade oss och att det var lugnt. När allt satte igång sen så hade jag värsta teamet! Var två studerande med och två ordinarie. Kändes riktigt bra! Sambon kylde ner pannan med våt handduk, studerande killen hjälpte de två ordinarie och den studerande tjejen gav saft och kollade hela tiden av läget. Kan inte klaga alls!

Jag hade personal där nästan hela tiden men det var nog för jag var svårt sjuk i havandeskapsförgiftning o mitt blodtryck var uppe i 200/116. De velade hela tiden om kejsarsnitt så de tog kontroller på mig minst en gång i timmen

Hade personal hos mig konstant från igångsättningen på morgonen till snittet på kvällen, men var sjuk så antar att det berodde på det. Personalen var jättebra på alla sätt och vis, men önskar att vi fått vara lite själva ibland :) Tycker inte om att ha mycket folk kring mig när jag mår dåligt och har ont…

Tyckte det var skönt att få vara mycket ensam till och med under krystningsarbetet. Men att veta att personalen enbart var en knapptryckning bort.

Under ctg:et fick vi vara ensamma i 10min, egentligen skulle man tydligen ha den där aparaten på magen i 20min, men jag fick panik av att ligga på britsen så bm fick komma och ta bort den.

Sen när vi kom in på rummet kom hon var 20min och undersökte och pratade.
När narkosen skulle sätta ryggbedövningen var hon där hela tiden och 10min innan och efter för att se att allt var bra.

Dock fick sambon ringa på henne under krystvärkarna, för då var hon tydligen på lunch 😛men sen var hon där tills allt var klart. Hon kom stannade även och vägde/mätte fast hon egentligen hade slutat sitt pass då.

Jag tycker hon var där lagom mkt.

Jag kom in efter vattenavgång och var öppen 5cm. Eftersom jag skulle ha snitt under narkos och även behövde extra stöd så hade jag extra mycket personal runt mig både innan, under och efter förlossningen vilket kändes skönt. Kände mig aldrig bortglömd eller så. Möjligtvis under 4-5 dagen på bb innan hemgång men innan dess var personalen jättebra.

Försöker få en bild av vad som kan tänkas vara rimligt. Nu var det ju dessutom något/några saker som inte stod rätt till med mig/bebisen men vi fick inget veta och ingen tog sig tid att förklara eller vara hos oss. Det tog lång tid innan någon kom efter att vi ringt, smärtstillning som uteblev med mera. Känns så himla trist att man ska behöva skriva värsta romanen i sin journal för att man ska få en positiv upplevelse av när ens barn ska födas.

#9 - Jag tror du kan klara dig utan romaner ;) Jag skrev punktvis i ett förlossningsbrev vad jag tyckte var viktigt och hur jag ville ha det, det gör ju också att det blir lätt för personalen att läsa. Det absolut viktigaste skrevs in i journalen.

Hade ingen konstant hos mig, utan de tittade in ganska ofta. Men de kom snudd på omgående så fort jag eller maken tryckte på knappen, vilket kändes skönt. När jag först kom in fick jag ju en dos morfin för att kunna sova lite och då var de inte inne där särskilt mycket, mer än att de kollade till mig någon gång i timmen. Sen vartefter det gick framåt, var de oftare inne.

#10 hehe nä ska ju inte skriva en roman bokstavligt talat ;) Men jag har mååånga punkter som ska tas upp den här gången, och många av dem tycker jag inte att jag ens borde behöva nämna för de är ganska självklara saker.

De var med hela tiden från dess att värkarna var olidliga och vi åkte in till dess att vår dotter var född vilket var drygt 16 timmar. Hade minst två inne på rummet och max 7 stycken. Men så hade jag en väldigt jobbig förlossning då vår dotter satt fast.