Jag tillhör den kategorin som kräks massor under mina gravidteter. Men sonen kräktes jag konstant till 5e-6 månaden och nu denna gången till drygt 4e månaden. In och ut på sjukhus med dropp är vad som gällt.

Nu i 6e månaden har jag kämpigt med foglossning och illamående, vissa dagar är skit och vissa är bättre. 9 år får jag emellan mina barn, då jag var inställd efter 1a barnet att inte skaffa fler då det var en pärs första gången. Med ny sambo så kände jag inga tvivel och med hans enorma stöd så går det ❤️

Du kanske kan ringa din barnmorska och be att få komma på ett samtal där ni reder ut hur stora riskerna är osv de är bra på att lugna oroliga folk. Sen måste man ju faktiskt inte vara gravid för att få barn man kan ju adoptera. Ett annat sätt att få barn i sitt liv är att vara familjehem åt sågot barn på hel eller deltid.

Har kräkts 1 gång. Är i vecka 10 nu och mår redan ganska så bra :) Det handlar bara om att det lugnt på morgonen, för min del.:)

Jag kräktes inte en enda gång. Mådde lite illa om jag bölev allt för hungrig men lite salta kex eller russin åtgärdade det lätt! Foglossning fick jag i mitten av grav. så jag använde stödbälte. Gick om så fort jag blev mammaledig (många tunga lyft på jobbet så det var nog största orsaken till ont tror jag). Utöver det inga större problem, lite halsbränna från o till.
Förlossningen gick super, epidural fixar allt! ;) Sydd blev jag men det blir dom flesta, dock inte många stygn. Hade däremot jäkligt ont ca 1½ vecka efter p.g.a. att hon lyckats sy "en fnurra på tråden" (en hudflik i kläm), det gick över så fort stygnet smält :)

Tycker det verkar som om du har haft "otur" med bekantskapskretsen för jag vet inte mer än en som haft en djävulsförlossning. De flesta förlossningar går bra :)Kör på bara, barn är det bästa man kan ha!

Jag håller med #2, prata med din barnmorska om dina funderingar. Själv kräktes jag 3 gånger under graviditeten, mådde i övrigt toppen.

Och såhär är det, den kvinnliga kroppen är gjord för att bära och föda ett barn. Det klarar du också!

Förutom lågt blodtryck mår jag, och har mått bra hela graviditeten. Så det måste inte vara så att graviditeten får dig att må dåligt utan snarare bra

Jag kräktes massor, men lyckades ändå gå upp 25 kg i vikt. Sen har jag en kompis som fick barn och hon har aldrig mått bättre än under sin graviditet. Det är väldigt individuellt hur man mår.

Under förlossningen sprack jag hela vägen och fick opereras, men nu snart två månader efter känner jag inget alls av det. De kändes inte heller direkt under förlossningen att jag sprack så mycket. Men även där är det ju väldigt individuellt. En tjej jag låg på bb ihop med sprack ingenting och mådde väldigt mycket sämre och hade mer ont än vad jag hade.

jag mådde illa men kräktes aldrig under min graviditet. Förstår din oro men prata med dina vänner om de verkligen är avskräckta för fler barn efter de som det varit med om. ofta upplever man de som tufft när man står där och trampar och alla säger att man ska vara glad för man ska få barn men den där jäkla ryggen gör ont så det är svårt att vara glad o.s.v
Jag hade tidig foglossning, och åkte berg och dalbana i känslolivet. Sprack (vilket typ alla kvinnor gör pga att skydda sin kropp och snippa. Den är designad så) och fick sy, bröst som värkte o.s.v
Men idag 4 månader senare är jag redan sugen på nummer 2. Det är så värt det. Lika så säger min kompis som fick den värsta sprickan och fick opereras efter förlossningen. :)

tyckte som de andra, prata med barnmorskan och är du fortfarande rädd finns även aurora samtal man kan gå på :)

Min första graviditet kräktes jag en eller två gånger i början, den här har jag inte kräkts någonting. Har mått ganska illa men som sagt inte kräkts alls.

Förra gången fick jag fruktansvärd foglossning någonstans i sjätte månaden, den här gången har jag haft det sen andra månaden. Det är jobbigt att ha så ont hela tiden men samtidigt kommer det försvinna så småningom, man får tänka på det.

Då min första förlossning och tid efteråt var enormt traumatiska för mig trodde jag aldrig att det skulle bli fler barn, men nu sitter jag här ändå och har två månader kvar tills barn nummer två kommer ;) Men det har varit en lång och svår resa för att komma hit, jag har tagit hjälp av läkare, psykologer etc för att bearbeta rädslan och allt som hänt för att ens våga tänka tanken på fler barn. Men det har hjälpt, uppenbarligen ;)

Tack för att ni delat med er av era berättelser för mej🌺
Jag är fortfarande orolig men jag ska ta ert råd att prata med barnmorska!

Så förhoppningsvis trillar jag in är om ett tag med mig egen mage :D

#10 - Du är välkommen anytime ;) Och det finns sååå mycket härliga saker med att vara gravid! Tänk bara första gången du känner sparkarna ;)

Jag är också 161 (och en halv) och vägde mindre än dig när jag blev gravid. Jag åt aldrig förrens efter kl 16 då jag kom hem från jobbet. Kan tillägga att jag jobbade som skogsröjare och gick upp 4.30 på morgonen. Jag klarade av att vara gravid. Hade en period i julas då jag kräktes men annars var det lungt på den fronten. Kan jag så kan du =) Man behöver inte äta (faktum är att man ska inte) för två. Min barnmorska sa till mig att jag behöve i princip bara äta ett äpple extra om dagen. Och hon visste om hur lite jag åt.