Högt SF-mått behöver inte betyda stor bebis. Med sonen låg jag en bra bit över högsta kurvan och han vägde 3880 gram :)

SF-måttet kan ju plana ut, men klart att du ska få ett till ul om du ororar dig!

Har pratat med familjen o vi ska försöka byta bm, är i vecka 30 o har inte fått moderskaps intyg ingenting o får inga vettiga svar och känner mig inte säker med denna barnmorskan alls, Även fått sura bemötande då hon glömt inbokade tider som vi fått påminna henne om ..

Jag fick hora hela tiden att min bebis varjattestor och ul visade att han vaxte bra mycket mer an normalt. Men nar han foddes var han 3,6 kg och det var pa bf+6 Sa de dar tillvaxt ul behover inte alltid ha ratt menar jag :)

Ne då, men kan ju ändå vara skönt. 
Känns hemskt att jag stressar upp mig pga hans storlek men kan inte hjälpa det iheller. ;/

Med min son låg kurvan på mitten och han vägde 4.1kg när han föddes. Den här gången är kurvan på den högsta, blev också lite orolig när jag såg det först men hittills ligger måttet stadigt längs den kurvan så jag är inte orolig längre. Men räknar inte med en bebis på under 4 kg eftersom varken jag eller pappan var mindre när vi föddes.

Vad är det som är så hemskt med att få en stor bebis? Min syster har fått 3 söner på 4,5 kg ; 4,8 kg resp 5,3 kg. Hon har inte haft några värre förlossningar än någon annan. Alla tre är födda vaginalt och de har fötts ganska snart efter att värkarbetet satt fart.

Jag förstår inte riktigt varför det skulle vara så illa.

#3 - Nej, men så får hon inte hålla på, klart du ska byta, vad tråkigt att det blivit så :/

#7 - Ja, jag har då aldrig hört någon som sagt att dom vill ha en stor bebis ;) Men man kan heller inte säga att det skulle vara lättare att föda fram en liten, varje förlossning är unik och oavsett storlek på din systers bebisar så hade det säkert varit lika lätt för henne ändå. Jag tror att många är av uppfattningen att stora bebisar tar längre tid på sig, gör ondare och man spricker mer, vilket jag tycker känns helt naturligt.

#8 Så kan det vara. Man tror en hel del men sanningen är inte alltid som man tror. Stora barn behöver inte alls vara värre att föda än mindre. Man kan säkert tro att man spricker mer men naturen är väldigt vis på den fronten. Det anpassar sig hela tiden.
Tycker det är så himla synd att folk förfasar sig över stora barn.

- - - - - - - - - - -- - - - -- - - - - - -- - - - -- - - - - - - - - -- - - - - - - - -
Jag har heller inte hört någon som önskar sig stora barn men inte heller hört att någon önskar sig små barn. De allra flesta vill väl ha ett normalstort barn och det är väl barn mellan 3-4 kg? Så lite drygt 4 kg känns inte så väldigt stort tycker jag.
Mitt minsta barn på 3,3 kg klipptes jag för att föda fram, tvåan som var störst (4,1 kg) behövde jag inte sy ett enda stygn för att föda fram, trean (3,7 kg) syddes jag med några få stygn. Så det kan ju kanske lugna några som tror att man spricker mer med större barn än mindre.

Att barn blir stora är väl okej så länge de inte blir stora pga t.ex diabetes eller liknande. Stora barn brukar vara stadigare än mindre barn.

Jag tror faktiskt inte att storleken behöver betyda så mycket i förlossningsväg. Det är så otroligt mycket som spelar in. Min ena bror föddes 2 mån för tidigt och mamma sa att det kändes som att hela hennes underliv skulle explodera! Han vägde 1600g när han föddes.

Små barn kanske gör att det går så fort när barnet ska pressas ut att man spricker lite lättare. Stora barn trögar sig ut långsamt så trycket blir jämt vilket gör att kroppen hinner med att tänja sig.

NE ja är nervös över o spricka o lite så…

Vet inte om de är lättare eller svårare att föda stort eller litet, men man vill ju ha ett hum om storlek iaf jag då jag känner mig mega nervös och har försökt tänka på annat men är rädd att bebis ska upp mot en 5kg.. ;/

#12 Tycker inte du ska vara orolig. Det är väldigt sällan som barn väger över 5 kilo vid födseln. Dessutom måste du lite på att förlossningspersonalen kan sitt jobb och gör allt för att du ska få en sån fin förlossning som möjligt och ett fint minne för livet.
Visst kan det hända saker men det kan man aldrig gardera sig mot till 100 %.

Ta det lugnt så ska du se att allt kommer att gå bra. Oftast är oron den största orasen till att man inte kan njuta av själva födseln. KOm ihåg att även om det är en viss smärta så är det så mycket glädje kring allt detta. Om det hade gjort ruskigt ont skulle det inte födas några barn till denna värld. (Smärtan är mindre än det jobb och arbete man utför under en förlossning.😉)

Min dotter vägde 4190g när hon föddes. Sköterskan var förvånad över hur runt huvud hon hade när hon kom ut. Trots en relativt stor bebis så hade jag gott om plats över för att huvudet inte skulle bli så ihoptryckt. Oavsett hur stor bebis man får så tror jag att det är så extremt olika hur förlossningen går. För att lugna dig lite tycker jag att du ska be om ett extra ultraljud men haka inte upp dig på vikten! :)

NE men de är ju ett extra jag fråga om va möjligt hos bm men blev avfärdad väldigt fort o hon bytte ämne så fort jag nämnde det, har bytat barnmorska för denna jag hade har hjälpt till och skrämma upp mig inte minskat någon rädsla alls utan börja informera ''om'' bebis blev hur och komplikationer runt det, bryr mig egentligen inte hur stor han blir.. vill vara bered iaf ha ett hum om han blir stor blivit varmt rekomenderad den andra barnmorskan av vänner o släktingar hon har liksom lugnat dem och tagit dem på allvar visat fördelar och annat med det och stöttat dem jätte bra, den relation har ja inte alls känt att jag haft med min andra bm då hon varit otrevlig mot mig,mamma o sambon X-antal ggr då vi ställt ''dumma frågor'' som egentligen är normala frågor som de med sf-kurvan fråga om de alltid stämde och om jag kunde få se hur jag låg, var knappt så jag fick, fick näst intill tjata .. ;/

Skönt att de gått bra för er på era förlossningar! :)

Men oavsett om det är en stor eller liten bebis så är ändå huvudet det som är störst. och där lägger inte bebisar på sig.
Tycker inte du ska vara orolig. jag sprack en del och det kändes inte alls och när de sydde kändes inte heller + att jag hade min underbara bebis i famnen. Efteråt så läkte de rätt snabbt och har inte fått problem efteråt. Min mamma kompis fick den svåraste sprickningen, det vill säga hela vägen och hon opererades efteråt och hon har inte heller några problem alls efter förlossnignen. Däremot min mammakompis som inte sprack ett dugg har massa problem med att hon inte kan sitta och har ont när hon går o.s.v
Min barnmorska sa att vi är gjorda för att spricka när vi får barn för att skydda vårkropp.

Tanken på att föda en fem kilos unge är inte jag heller så förtjust i och min barnmorska sa att om det blir en så stor bebis blir det kejsarsnitt. Och det säger jag inte nej till, har närstående som fått barn i den kilosklassen och det var inga nådiga förlossningar samt att de har haft hemska problem lång tid efteråt. Sorry om jag skrämmer upp dig ännu mer lillalifa men jag förstår din oro över en stor bebis.

#17 Ja man har ju blivit mer generös med kejsarsnitt mot förr. Min syster som födde en son på 5,3 kg fick aldrig välja.

#18 Nej de fick inte de jag känner heller, det skulle vara vaginalt och hör sen ;)

Jag hade också stort sf-mått, bebisen vägde 3450g. Det säger inte så mtcket, kan vara mycket fostervatten eller vad som, sen har jag hört att de större barnen "hjälper till" mer, därav går lättare. :)