Med tanke på att ni är så pass unga skulle jag råda er att vänta lite. Det är ju bra om åtminstone en av er har en mer säker anställning.

Nu vet jag inte hur läget ser ut för dig, men ett tips kan vara att passa på att utbilda dig vidare och skaffa dig ett bättre läge på arbetsmarknaden.

Har man grunden och inte behöver leva på bröd och vatten ser jag inget problem i att skaffa barn tidigt. Många väntar och väntar, kommer sen på att oj jag har visst problem att bli gravid..Sen kanske aldrig får barn.

Jag valde att satsa på att skaffa barn först, just för att jag vet inte hur fertil jag är senare i livet.

En självklarhet är att man har pengar så man har råd att försörja ett litet barn+ er själva. Räkna på de och se var er budget blir:)

Jag tänker såhär;

Ni ska klara er nu och under tiden du är gravid. Du kanske mår dåligt under graviditeten och inte kan jobba så mycket. Säg att ni blir gravida nu, i vecka 12 får du ett jobb och så kanske , om du har otur (man kan ju aldrig veta) kanske du bara kan jobba 2 månader innan du inte kan jobba mer.

Sen måste ni också ha så att ni klarar er under tiden du är mammaledig eller han pappaledig. Du måste jobba i 9 månader innan förlossningen för att få en OK mammapeng. Om du inte jobbat i 9 månader får du som ut ungefär 3000 - 4000 kr i månaden (beroende på om du tar 5 dagar i veckan eller 7 dagar i veckan). Om ni vill spara dagar och vara hemma längre med ditt barn blir det förstås mindre. Klarar ni er på det, om sambon t.ex inte fått jobb?

Om du däremot jobbat 9 månader får du ut mycket mer, beroende på hur mycket du fått i lön då.
Efter ledigheten kan ni ju båda jobba igen och då klarar ni er förstås!

Mitt tips är att minst en av er, självklart helst båda, jobbat i minst 6 månader innan ni börjar försöka. Då även om du skulle bli sjukskriven tidigt hinner du jobba 9 månader.

Dock kommer din mammapeng inte kunna försörja er båda när du är mammaledig, så han måste jobba då med. Så skaffa jobb båda två först, sen barn! Man vill ha råd med allt man behöver till bebisen utan att ha ångest över att pengarna inte räcker till!!

Jag fick mitt första barn vid 22år och det gick jättebra :) Vi hade båda fast anställning innan vi började försöka, en OK lägenhet och hund!

Jag är 21 och i vecka 17 nu, och min sambo/fästman är 23.. Vi köpte en stor lägenhet för ett år sen och har två små hundar.. Jag pluggar och han har ett fast jobb.. Enligt beräkningarna så borde jag bli klar 2 veckor innan bf om allt går som det ska! Sen är ju min framtid ganska osäker efter föräldraledigheten… Dock så jobbade jag innan jag började plugga vilket gör att min mammapeng baseras på min inkomst som jag hade då! Det jag vill säga är att trots det så är man ju alltid lite orolig För vad som händer sen.. :) Denne lilla sötnos var ju inte direkt planerad så.. Vi trodde att det skulle ta längre tid att bli gravida! Har du jobbat något innan du blev arbetslös som kan tänkas påverka din penning sen?? Vi hade turen att jag både kunde "sommarjobba" och studera i somras vilket innebär att vi sparade en hel del pengar som nu går till bebis och allt runt omkring.. För fy sjutton så det drar iväg när man inser vad som behövs!!!! Jag vet att längtan kan vara enorm men vore det inte skönt om åtminstone en av er hade en stadig fast inkomst? Jag säger inte att det inte går annars men det skulle nog underlätta! Dock så har jag ju min utbildning att luta tillbaka på efter att föräldradagarna är slut men det är ju ingen garanti för jobb :/ En liten tanke bara.. :)

Jag har jobbat i ca 1,5 år efter gymnasiet. Timanställd dock! Det här med att iaf ena har anställning låter väldigt bra, för barnvagn, säng, blöjor och kläder kostar en del. Allt känns bara så bra när vi har allt detta som hus, bil osv. Men vi har inte bråttom, bara känns bra och vi har som sagt allt. Jag vet folk som har blitt gravida, bott hemma, arbetslösa o allt som inte är så lägligt för barn. Men idag bor dom i hus, har pengar över i månads slutet. Tagit sig uppåt innan barnet kommit ut. Då tänker jag 'OM det kan gå så bra och lätt för oss…' Men en 'om' tanke känner jag att vi inte har råd med, OM det inte blir bra då? Då har skapat ett liv som kommer i ett dåligt tillfälle och det mina damer, får inte inträffa. Han/hon ska vara välkommen och allt ska vara så bra det går. Eller tänker jag fel?? Är smått förvirrad och tankspridd. Tack för era svar föresten, det hjälper

Klarar du dig på din A-kassa nu? För du borde få samma summa som föräldraledig sen. Om ni klarar er på A-kassan du får och din sambo får behålla sitt jobb så ser inte jag några bekymmer. Vi har hus, två hundar, två bilar, en ny sportfiske båt, ett barn och nu ett till påväg. Min man jobbar heltid och jag har jobbat ca 80% fram tills jag blev uppsagd för ca 2veckor sen. Vi klarar oss bra och kan spara ett par tusen varje månad. Nu ska vi dessutom renovera lite här hemma så vi får plats med ett barn till.

Mitt råd är att du ringer försäkringskassan och frågar vad du kommer få ut om du ska vara föräldraledig om ett år och inte hittat ett jobb tills dess. VIKTIGT om du tar en deltidsanställning är att du står kvar som helt arbetssökande hos arbetsförmedlingen hela tiden, annars kan det gå galet om du jobbar mer än 6månader! Det var så jag klarade mig, hade jag inte stått kvar på af som arbetssökande till 100% hade jag fått ca 4000:- när jag blir föräldraledig sen :-/ Nu kommer jag få lite mer än det dubbla.

jag är 22 och min sambo är 23. Jag är gravid i v.34 och vi bor i en lägenhet tillsammans med vår lilla hund som snart är två år gammal. Vi är i en liknande situation som er ekonomiskt…

Jag studerar mitt sista år på universitetet och går därför på studiebidrag och lån och kommer att göra det efter att min föräldraledighet är slut också… Min sambo blev uppsagd från det företaget han arbetade på och har ett extraarbete som enda inkomst just nu. Jag är inte orolig för framtiden eftersom vi under några månader sparat ihop till en bra buffert och han har jobb på g.

Eftersom jag jobbade innan jag började studera så har jag en helt okej föräldrapenning och sambons föräldrapenning ser också bra ut pga hans nystartade företag…

Det jag nog egentligen vill komma till är att alla utmaningar är till för att lösas och om ni har de andra sakerna som ger lite trygghet som bostad och en kärleksfull familj så kan det absolut fungera ändå. Du kommer att vara gravid i 9 månader innan bebisen kommer vilket gar tid till att skaffa sig den där bufferten vi alla vill ha. Kolla hur möjligheterna med föräldrapenning ser ut för det är nog det som är det mest avgörande i ert fall just nu.

Lycka till:)

Jag skulle tänka så iallafall, att åtminstone en av er har en säker inkomst :) Även fast man köper vagn och sånt begagnat så blir det en hel del! Vi har börjat redan nu att handla lite varje månad (förutom de stora sakerna) och detta tack vare sambons fasta inkomst så vi vet varje månad hur mycket vi kan spara, spendera osv! Men jag hoppas iallafall verkligen att det löser sig för er! Och i slutänden så är det bara ni som vet vad ni skulle klara av.. Allt handlar ju faktiskt inte om det materiella :)

#5: De här 9 månaderna du ska ha jobbat är alltså tiden precis innan förlossningen. 12 månader innan förlossningen (eller från det att du får havandeskapspenning/blir sjukskriven) ska du ha jobbat i 9 månader.

#9 Fast det där stämmer inte! Jag har jobbat deltid i 5månader och är nu arbetslös, jag kommer i april nästa år få ut 8-9000:- i föräldrapenning då det baseras på min fasta 100% tjänst jag hade förra året.

Gaaa. Dom här reglerna är för krångliga!! Det går ju inte att lära sig när det finns en miljard underparagrafer och undantag!

#11 Det är ju tyvärr så! Jag pratade med en handläggare på försäkringskassan som bara kunde svara på en av mina två frågor för han jobbade bara med det ena. Jag känner två stycken som jobbar med två olika saker på FK och dom får ringa till kollegor när dom själva eller deras barn är sjuka för att få hjälp med att fylla i blanketterna!

Så att vi vanliga svenssons inte förstår är inte ett dugg konstigt när inte dom själva ens förstår!

TS, enklast är att ringa dom och fråga hur just DIN situation ser ut, då får du bäst svar.

bara ni kan veta om ni är redo. hur är er ekonomi i vanliga fall? gillar ni att shoppa och inreda eller annat som kostar pengar? Kan ni vara utan det helt om det blir jobbigt med ekonomin. Går allt åt pipsvägen kan ni tänka er att sälja huset och flytta till nått som kostar mindre?

Verkar som om det bara var ekonomin som var stora frågan?

Jag är gravid i v11 och min sambo blev varsslad här om veckan och jag jobbar som timanställd. Ingen av oss tycker om att shoppa så vi har lätt för att lägga undan pengar. Jag har lagt undan över 25.000kr sen i Juli och allt ska gå till vårat barn och saker som vi behöver hemma för att underlätta. Jag är inte orolig alls. Min sambo har bra meriter och kommer nog ha jobb igen inom kort. Som alltid inom industrin går det upp och ner.

Lite OT kanske men det går att komma undan shoppingbiten med barnväldigt billigt. Sen att inkomsten försvinner är en annan sak:P

Jag har nog lagt under 1000 kr på allt jag behöver till barnet, kläder, skötsaker, vagn, bilbarnstol m.m. Det handlar om att köpa begagnat, låna, byta och skamlöst tigga:) Vi ska t.ex försöka använda tygblöjor, finns tygklutar på Rusta märkta tvättlappar som är perfekta som vikblöjor, kostade mellan 30-100 kr för 10 st (minns ej priset). Sen får man inte vara rädd för att använda barnkläder man själv haft som liten. Vi har fått några fantastiska 70-tals plagg som min sambo hade som baby:) Vagn går att hitta riktigt billigt med lite tur. Min är en Brio från ca 05 som kostade 250 kr med ligg och sittdel samt åkpåse. Bilstolen bytte jag mot tjänster (målning, men folk med ett urvuxet babyskydd är säkert i stort behov av några gångers barnpassning).

En sak man bör vara medveten om är att vissa saker har ett bäst föredatum.exempelvis bil barnstol.
Skulle aldrig köpa begagnad om jag inte visste vem som haft den tidigare. Litar inte på att människor jag inte känner ska ha skött allt som det säger. Har bilbarnstolen inte gått ut kanske den är tappad, krockad eller något likande och kan då vara en fara.
Men vet man vem som haft den innan och är någon man litar på är det bara att tuta och köra.

Ja som sagt, mycket går att köpa billigt om man kan tumma lite på skick och kvalité. Men som tidigare skrev så är bilbarnstol inte något av det man ska chansa med! Visst, det är dyrt med en ny. Men helt klart värt pengarna om något händer. Många vet inte att stolarna blir dåliga med tiden och att dom blir sämre om dom tappats osv så det är inte ens säkert att dom talar om sånt när man köper begagnat. Jag skulle köpa en stol av en kompis som jag faktiskt litar på och när hon drog av tyget för att tvätta såg jag att stolen var skadad. Hon visste om det men trodde inte att den sprickan gjorde nåt. Det var ren tur att jag såg den. Köper alltid nytt när det handlar om säkerhet nu!

Tack för alla svar! Det hjälper en att se vad andra tycker.

När vi snackar om shopping, så är jag lite för glad i det.

Inredning, vi behöver en ny soff, tv, vi har 1 mattor i hela huset, och inga taklampor.

Så man får ju lite kli i fingrarna efter allt detta.

Men på en inkomst och lite avbetalningar varje månad så har vi inte ett öre kvar i slutet av månaden. Det är det som klämmer.

jag kan absolut ligga lågt med shopping för heminredning.

Men det är ju inte det som suger pengar. Det är just räkningar och sådant.

Jobb är ju ett helvete att försöka få just nu då lågkonjuturen är påväg att bli värre.

Jag söker ca 20jobb och dagen, ringer, åker runt och visar mig samt skickar in cv.

Men icke ett jobb som man får.

Jag får heller inte a-kassa då jag har för få timmar varje månad.

ett tips är att redan nu spara undan babypengar även om det handlar om en krona. När det väl är dags och ni sparat undan de ni kan så är det i alla fall mer än 0kr.
Så tänkte jag och är i v12 nu och har 25000kr undan sparat från jobb och annat då jag fått mer än jag behövt för att gå runt vissa månander.