Det är nog väldigt olika hur det börjar och hur man upplever eventuell smärta. Men om jag har förstått rätt från dina tidigare inlägg så har du en hel del förvärkar och att de har ökat på sista tiden?

Tänker att det kan bli så att de blir mer regelbundna (så att du kan klocka dem typ) och successivt mer intensiva. Förlossningsvärkar går inte över av att du t ex ändrar läge eller gör ngt annat, som förvärkar gör.

Precis sånna här frågor hade jag också och alla svar är så jäkla luddiga! Men det är olika för alla så det går inte riktigt att ge ett exakt svar, men jag kan berätta hur det var för mig.

Mina värkar började klockan 21 på kvällen så jag var vaken när de började. Då fick jag sammandragningar som kändes lite. Inte speciellt ont men lite, man kände av det iaf. De kom och kom trots att jag bara låg i soffan och inte gjorde något. Var 10e minut kom dom för min del och gjorde det hela natten. Jag tog 2 alvedon och badade och om det inte är på riktigt brukar värkarna sluta då, men mina fortsatte. Det tipset brukar man ge - alvedon och varm dusch. Fortsätter värkarna/sammandragningarna eller slutar dom?

De gjorde inte ont förän på förmiddagen därpå och då började de göra lite ont. Helt hanterbart! Jag var jätterädd för att åka in för sent så på kvällen efter att värkarna startat (ca 22 timmar efter första värken) åkte vi in trots att jag inte hade jätteont. Då när jag kom in var jag öppen 3cm.

Jag trodde att jag skulle ha så ont att jag grät men under hela förlossningen blev aldrig smärtan så intensiv för det är liksom en annan typ av smärta. Inte en aj-aj-aj smärta utan för mig var det helt annorlunda, men visst gjorde det ont! När värkarna började ta fart på riktigt gjorde det så ont att jag knappt klarade av att vara stilla under värken, kroppen ville automatiskt bort på något sätt.

För vissa drar det dock igång pang-boom men för de flesta kommer det nog lite smygande och blir mer och mer intensivt.

För mig började det helt plötsligt. Det gjorde ont och jag hade bara några min mellan varje värk redan från början. Låg hemma med värkar en timme innan jag valde att åka in och jag var nästintill fullt öppen när jag kom in. För mig gick allt jättefort. Men det finns ju dem som kan känna av i flera dagar att det är på gång men att inga riktiga värkar har startat.

För mig var det småsprutt hela dagen innan det drog igång ordentligt på kvällen helt plötsligt bara. Jag kände under hela dagen att det var "annorlunda tryck" i sammandragningarna än tidigare och att de strålade mer bak mot rumpan och i ljumskarna. Tidigare hade det varit mer i magen och bak i ryggen. det blev mer genomskärande så att säga. De var inte alls särskilt kraftiga och smärtsamma, men annorlunda. Min mor och syster var på besök den dagen och jag sa att jag trodde att det kanske var något på gång eftersom det var annorlunda. Men det var inte så att det blev kraftigare och kraftigare successivt under dagen, utan helt plötsligt bara på kvällen, inom loppet av en halvtimme, hade jag gått från att inte vara särskilt störd av värkarna(som det varit hela dagen), till att stå i duschen och grymta och försöka lindra.
En timme senare anlände jag skrikande på förlossningen.
Så det kan vara otroligt olika.
Men troligast kommer du märka skillnad på de vanliga sammandragningarna du haft och värkarna när de sätter igång. Kanske går slemproppen först eller så går vattnet plötsligt. Men jag tror att det vanligaste är att det börjar med värkar, eller?

Alltså, de vanliga sammandragningarna under graviditeten var mer ytligt "runtom" magen och ryggen, medan mina förlossningsvärkar var "genomskärande" från ljumskarna/magen bak mot rumpan/svanken.

Jag vaknade på natten mellan tisdag och onsdag och hade sammandragningar som gjorde lite ondare än vanligt. Gick upp ur sängen vid 8 och började klocka. Då kom värkarna med 6-10 min mellanrum och de var fortfarande helt hanterbara. Satt i soffan och klockade hela dagen. Vid 18 tiden började jag tycka att det var jobbigt och ville åka in. Sambon fick mig att stå ut till typ 21:30. Vi åkte in. Var öppen 2 cm och bestämde oss för att åka hem igen. I bilen hem satte det dock fart med en annan kraft. Var hemma till halv 4 på natten och då hade jag väldigt ont. Var öppen 4 cm och tyckte det började bli riktigt jobbigt. Det dröjde dock till 12:13 på torsdagen då min dotter föddes :)

Första förlossningen gjorde ont från första värken. Efter en halvtimma med kanske 3 värkar gjorde dem så ont att jag var dubbelvikt. Med andra barnet kom värkarna mitt i natten, men jag somnade om och när jag vaknade klockan 8 kom de med 2,5 min mellan. Stannade hemma i 4 timmar till med lika täta värkar…men de gjorde inte ont. Hade alltså haft värkar, tätt, i 12 timmar men de gjode inte ont…de bara kändes.

Det är så oerhört olika från person till person, och från förlossning till förlossning. Ingen kan säga hur det kommer att vara för dig. Spännande, eller hur!

Åh vad jag ser fram emot nästa graviditet och förlossning. Det är en otroligt häftig upplevelse. Magiskt! =D

#8 Önskar att jag också gjorde det…men jag vill inte ha några fler barn. Är så otroligt lycklig och tacksam över de två jag har, men jag håller med dig! Vilken upplevelse!

#8 håller med dig! Kan gärna slippa det här som kommer precis efter med för mycket mjölk och avslag, men både graviditet och förlossning är något man vill gå igenom igen! Det är sjukt coolt!

Ja det är det största man kan vara med om i livet. Jag vet då vad jag vill använda min kropp till i mitt liv - skapa liv! =D

Jag vaknade vid sju på morgonen av regelbundna värkar och det var ingen tvekan om att det var "riktiga" värkar. Jag tror att man bara vet, när det är dags, för det gör ont.

Jag tycker inte om att vara gravid för jag mår så himla dåligt. Men jag är riktigt peppad inför förlossningen för det är en så häftig upplevelse! Men sörjer även lite att det blir sista gången jag upplever det nu :-(