När man läser om förlossningar står det överallt att man faktiskt ännu inte vet varför en förlossning startar när den startar (oavsett om det är i vecka 22 eller i vecka 40) men att det troligtvis är barnet som startar förlossningen på något sätt. Man vet alltså inte.

Det finns ju dock säkert en massa teorier om hur och varför, men det lämnar jag till någon annan :)

Dum fråga kanske, men om man inte vet vad som startar den, hur kan man då sätta igång en förlossning?

Att det är barnet som sätter igång det är ju en bra teori. Men då kan man ju undra varför dom sätter igång det för tidigt. Och tvillingar, kommer dom överens om att det är dags nu?

#2: Man vet hur man startar en förlossning. Det gör man antingen genom att ge hormondropp (oxytocin) för att få igång värkar, prostaglandingel för att livmoderhalsen ska mogna, man kan göra en hinnsvepning, man kan ta hål på hinnorna så vattnet går vilket oftast gör att värkarna startar.. Så man kan starta en förlossning på konstgjord väg men man vet alltså inte varför en naturlig förlossning startar just när den startar. Man vet inte hur/när barnet/kroppen bestämmer sig för att "nu är det dags".

Men ibland fungerar inte igångsättning heller. Oftast gör den det men ibland om kroppen inte är redo så händer inget av igångsättning och man kan få "sättas igång" flera gånger. Funkar det inte så kan det bli kejsarsnitt eftersom det liksom inte sätter igång. Men det är ovanligt, i alla fall enligt vårdguiden :)

Ok, tack för svar. 

Min bror,född i vecka 26
Min syster född ett år senare föddes i vecka 24 dock klarade sig inte hon då hon inte fick ngon kuvös på sjukhuset utan dom lade henne i en BADBAJLA och sa men jag har ju bäddat så fint åt henne.Och sa sedan med det hade inte spelat någon roll hon hade två hjärnblödningar.Min mamma vart naturligtvs rasande och sa att et hade min bror också när han föddes men är idag helt återställt.Alltså ett år senare,låg lite efter i utveckling bara inget mer.Idag hade hon räknats som missfall..20 år sedan i juli
jag själv är född 6 år efter min syster och jag föddes i vecka 29,Samma där fast jag fick kuvös,och klarade mig.
Men vi vart tidigt födda då mamma fick någe grejjs med livmoderhalstoppen eller vad det var eller om det faktiskt var cancer..som jorde att dom var tvungna att ta bort en bit av livmodern vilket gjorde att hon inte kunde hålla "Kvar" oss lika länge..

När jag var på bb träffade jag en kvinna vars tvillingar fötts för tidigt. Hon berättade att den ena tvillingen startat det hela och ville ut medan den andra inte alls var redo. Tvillingen som startat det klarade sig bra medan den andra fick ligga i respirator… Varför den ena bestämt sig för att komma ut visste de inte.

#5 Är det inte så att bebisar som föds innan v. 25 inte ges någon livsuppehållande behandling eftersom fostret är allt för livsodugligt utanför livmodern?

#7 De försöker rädda dem från och med vecka 22-23 nu för tiden, men det är inte alltid de klarar sig då.

#8 Hur långt ner kan man gå? När är det egentligen rätt mot fostret/barnet?

#9 Där går gränsen. Man får lov att göra abort upp till den gränsen… lite galet kan man tycka.

#7  inte då..dom skulle ha gjort sitt yttersta.men det gjorde dom inte..vi kunde ha stämt dom.dock nu är det försent. men min mamma vart så knävt att tanken inte ens hann komma.. Dom har rätt till att försöka.vilket dom ej gjorde i det fallet.