Jag är inte blivande ensamstående mamma men tycker det är starkt gjort av dig att slänga ut han! Tyvärr accepterar många otrohet i större grad när dem har eller ska ha barn.

Jag har en kompis som gjorde slut med sin kille under graviditeten. Tragisk historia som är full av sorg och intriger idag när lillpojken är 8 månader. Det är viktigt att se till att man inte bär en massa bitterhet och ilska inom sig när man får barn men jag tror absolut det är bättre att dela på sig i stället för att hålla ihop i ett dåligt förhållande, ingen tvekan om det. Hoppas ni är mognare än dessa två personer och sätter ert barn i första rummet.

Lycka till! Kram

Samma dag jag kom på dem och slängde ut honom så sa jag faktiskt att han aldrig skulle få lära känna det här barnet. Jag var så förbannad, så ledsen och så sårad.

Men nu när känslorna har lagt sig så är det självklart att barnet ska lära känna sin pappa. Inte för att han egentligen har så mycket rättigheter kvar enligt mig men barnet har rättigheter att känna sin andra släkt.

Så jag kommer att vara mogen och sätta barnet i första hand. Hur pappan tänker göra har jag ingen aning om.

Här var det jag som blev utslängd när jag var i vecka 11. Hela graviditeten fick jag genomgå själv. Långt ifrån kul.
Massor av olika känslor ang om barnet skulle få träffa sin pappa osv. Ett tag ville jag inte alls. För han behandlade mig inget bra. Sen när jag ville att de skulle få en relation, ja då var det han som sa att han inte ville ha något med barnet att göra.

Nu är min son 6 veckor gammal och pappan till honom har funnits här hela tiden. Vi börjar sakta men säkert att hitta tillbaka till varandra.

Men jag är fortfarande ensamstående. Jag bor hemma hos mina föräldrar och får ta hand om min son helt själv. Jag köper allt och pappan gör inte så mycket mer än att komma hit så fort han får en stund över.
Det är helt galet tufft, men man klarar det. Man har ju inte så mycket annat val =)

#3 Håller tummarna för att allt går bra för dig och att ni slipper bråka. Det orkar man inte som nybliven förälder.

#4 Jag tog också hand om min bebis själv i början (fast jag har ett fast förhållande) så jag vet att det är tufft…men man blir stark av att ta sig igenom den "krisen". Minv lilla tjej hadde kolik och det är ju tufft även om man är två.

Jag har många goda vänner runt mig och min pappa som kommer ställa upp till 100%, så jag vet att det kommer att gå bra. :)

#6 Ja, det kommer det säkert att göra. Om man vet vad man vill och har hjärtat på rätt ställe så går det bra. Sen om man får leva på existensminimum är ju en annan fråga, men det går att göra det. Jag har gjort det ett tag nu och jag saknar inget.

# 7 Vet du, jag gör det redan pga skulder och jag lever rätt bra ändå. Visst, inga märkeskläder, ingen bil, inga dyra inköp men jag har hela, rena och enligt mig snygga kläder, bra och riklig mat, internet och mobiltelefon. Går alldeles utmärkt bara man är lite ekonomisk.

#8 Ja, det skulle alla behöva få göra ett tag. Folk slänger pengar åt höger och vänster. Ofta vet knappt folk vart deras pengar tar vägen.

#9 Precis. Sen är det inget fel i att köpa begagnat. Finns hur mycket fina barnkläder som helst. Iaf till bebisar och småbarn. Sen vill de väl ha nytt.

#10 Ja, men då har du förmodligen jobb och bättre ekonomi. :D

# 11 Tyvärr inte. Jag har sjukersättning så jobb kommer nog dröja.

#12 Men inte flera år väl? Tror inte ditt barn kommer bry sig om märkeskläder eller splitterny cykel på många år.

# 12 Jag har tillsvidare sjukersättning så jag kanske aldrig kommer att börja jobba igen, men jag hoppas ju.

Ska jag dessutom vara ensamstående mamma nu med en kanske inte så närvarande pappa till barnet, så kommer nog inte mycket ork finnas kvar alls. Som tur är har jag många goda vänner runt mig som i princip kräver att få hjälpa mig.

Bra gjort Sara!

att ha barn är krävande men inte i början! Har dock en vän som tog tillbaka sin man efter han varit otrogen flera gånger och hon vart lämnad mitt under graviditeterna ( har 3 barn) ..dom e inte lyckliga och hon är orolig hela tiden..

Jag tänker på dig!

#15  Jag tyckte att det var asjobbigt i början! Det var gränsfall till att jag klarade av det själv men det gick. Nu däremot tycker jag varje dag bara är rolig.

# 15 Jag skulle aldrig utsätta mig för det för jag vet hur paranoid jag skulle vara hela tiden. Jag har haft 6 förhållanden varav 4 av killarna var otrogna. En tog jag tillbaka flera gånger och kommer precis ihåg hur dåligt jag mådde när jag oroade mig.