Kanske en bra ide´e att vänta lite till. Med tanke på att din omgivning kan regera negativt. Så att både du och din kille hinner landa i detta nya, med att få ett barn först.

Men det där känner du bäst själv, hur du orkar med.

Jag var också nitton när jag blev gravid med mitt första barn. Men det har jag inte ångrat en sekund. Det bästa som jag åstakommit i mitt liv är mina barn.

Så ett jättegrattis till dig, och lycka till!!

Jag berättade för mina "nära och kära" i vecka 9 och mina "kära" i vecka 12. Jag hade inte tänkt berätta så tidigt som i vecka 9 men mitt humör, min trötthet och spyorna talade sitt tydliga språk.

Klart att man kan berätta innan vecka 12-13, men jag ville vänta tills jag hade fattat själv.

De flesta berättar efter vecka tolv, missfallsrisken är ju störst fram till dess så många sätter det som en gräns.

Mamma var själv 19 när hon fick min syster, men hon är väl som de flesta andra föräldrarna, ha jobb, utbildning, bo tillsammans å lev livet först !
Tror hon egentligen är rädd att det ska bli för mycket.
Men ska vänta iallafall ett tag och berätta!

Grattis!

Vi berättade i vecka 11, i samband med att jag åkte in akut på ultraljud efter en hästspark i magen. Då höll mina föräldrar på att oroa ihjäl sig hemma för att de trodde att något riktigt allvarligt hade hänt eftersom jag aldrig tidigare åkt in efter hästolyckor (fått en spark i magen förut). Så vi kom hem med bebisbild istället och dom fattade ingenting ;)

Och när vi berättat för mina föräldrar så var det lika bra att berätta för sambons föräldrar också. Och sen spred det sig fort =)

Hade tänkt vänta till efter veckor tolv egentligen.

#5 Måste bara flika in med att slag och smällar mot magen ska man alltig kolla upp oavsätt om man är gravid eller inte. Man behöver inte känna att något gått sönder. Det kan räcka med en liten bristning för att man ska kunna förblöda av blod i buken. En bekant till mig dog av det. Helt utan förvarning.

#6 Det visste jag inte. Men ska ha det i åtanke. Fast har iof inte tänkt bli träffad några fler gånger ;)

Du berättar när du själv känner dig redo =)

Ja när det känns rätt, att tillägga är ju att många väntar med att berätta för just missfallsrisken är stor, men varför? de kommer ju inte kunna förstå om det nu händer ett missfall, de kanske är bra på att stötta om så är fallet, men hoppas allt går vägen och STORT GRATTIS!!!

Jag har berättat nu. Mamma vart väl inte så jätte glad, tycker att eftersom varken jag eller killen har jobb så är det lite dumt. Och vi inte ens bor tillsammans. Men hon sa att jag gör som jag vill och att hon inte stöttar mig men hon accepterar det. Tror nog mest hon sa så för det är så himla mycket runt oss allihopa nu. Och jag sa det till henne, du behöver inte stötta mig så länge du accepterar det så räcker det för mig. Min syster blev dock glad, fast hon trodde inte på mig, men när hon såg gravtestet så ändrade hon sig..
Jag sa det också, att inget säger ju att det går hela vägen, men jag hoppas det!

Jag förstår inte det här med att man ska vänta med att berätta till efter v 12 pga missfalls risken, skulle jag få ett missfall så vill jag inte låtsas som att mitt barn aldrig har funnits!! då vill jag alla ska veta att jag varit gravid men förlorat den lille! så jag berättade på direkten! vill absolut alla ska veta hur det än går! mitt barn har funnits lika mycket även om jag får ett missfall, är i v 11 eller 12 nu och det är mitt 4e barn och min 6e graviditet.

Men detta gör ju såklart alla som dom själva känner är rätt!! när tillfället känns rätt då är det det

#10 Du ska se att din mamma mjuknar med tiden. Min fd. svärfar blev jättechockad när vi berättade, första gången. Han sa inte ett ord resten av dagen, tyckte nog att det var på tok för tidigt. Men det slutade med att han blev en riktig toppenfarfar. Han är nog den person i vår omgivning som har engagerat sig mest i barnen. Och man kan riktigt se hur han njuter av att få vara tillsammans med dem.

# 11
Jaa det mamma egentligen oroar sig för är att det är för att det ska bli för mycket för mig. Men jag får ge henne lite tid!