jag kan till viss del förstå din frustration. är 22 och börjar känna att jag vill ha barn. har varit tillsammans med min sambo i 3 år, vi har precis köpt en 3:a i göteborg, båda har jobb och det har börjat ploppa upp bäbisar i släkten, min sambo däremot vill vänta på obestämd tid.

visst är det frustrerande, men barn är någonting som man måste vara med på båda två i en sån här situation. inte nog med att förhållandet kan få sig en rejäl törn om den ena helt sonika slutar med piller utan att säga till och skaffar barn. jag skulle nästan vilja likna det vid övergrepp. barn är det största som händer en människa i livet. en av de saker som vänder vardagen mer upp och ner och låser dig i minst 18 år, ett livslångt ansvar. att tvinga in en annan människa i det, tjata sig till eller helt enkelt köra över är det största svek man kan göra. hur mycket man själv än vill måste man förstå att det inte bara handlar om en själv, och vill man så mycket att man överväger att skaffa barn utan den andres medgivande kanske man ska överväga att lämna förhållandet och leta efter en person som är mer på samma plan.

ta det inte som personlig kritik ;) försöker bara förklara hur jag tänker när min längtan blir för stor :P barn är man i nästan alla fall två om. om en kvinna tvingas in i det av en man skulle det kallas övergrepp och vara vidrigt, men när det är tvärt om, en man som tvingas in i det är det ingen stor sak. underligt tycker jag nog :P

#1 Nej jag tänker precis som du där. Vill inte tjata till mig ett barn, vill ju att det ska vara en glädje som man delar. En nära vän till mig gjorde föe en vecka sedan abbort för att hon blivit gravid av misstag. Hon själv hade nog kunnat behålla barnet men hennes sambo ville absolut inte så därför fattade hon beslutet att inte behålla det. Hon fick en skitjobbig abbort med alla fel som kan uppstå och han var en skit som festade med polarna istället för att vara med på sjukhuset. D'r borde man ta en rejäl funderare över förhållandet. En sån situation vill man ju iaf undvika till varje pris så jag tänker absolut inte sluta äta piller för att bli smyggravid eller så ^_^. Men det är som sagt frustrerande att vilja ha nåt så mycket och sen inte kunna bestämma helt själv!

Hoppas det ordnar sig för dig med och att du inte behöver vänta allt föt länge. Bäbisfeber är en jobbig sjukdom ^^

fruktansvärt ;) framför allt när man har en svåger med en bebbe på en månad som man bara vill äta upp ;) det kommer nog…

håller med er oxå, visst är man bebissugen men man vill inte "tvinga" fram det. å andra sidan är jag inte mer än 22 år så har många år på mig. Jag tycker att #0 ska hålla sig tills partner oxå känner sig redo, lev ert egna liv fullt ut istället innan ni skaffar ett litet knyte som ni ska ta hand om resten av era liv. :)