ja som ni säkret vet, ni som följt min "förlossningen inatt" - tråd så åkte vi in till Borås förlossning torsdag kväll.

Vi kom in ca 20.30 och då hade jag värkar med ca 5-6 min.mellanrum.

Det visade sig att jag var öppen 4 cm och var i aktivt förlossningsstadie ( var dock lite besviken över centimetrarna, trodde dom skulle säga typ 8, 9 ;) )

vi blev inskrivna och började traska fram och tillbaka. Värkarna blev ganska snabbt starkare och efter bara någon timma vile jag ha något mot värkarna, jag trodde min svank skulle gå av.

tyvärr gick jag med på kvaddlar, väldigt dåligt val. fick en spruta på varje sida svanskotan typ, och det slutade med att det tryckte på mina ischiasnerver vilket även bebben gjorde. Det resulterade i att jag knappt kunde gå,stå eller sitta. .  bara kved och tyckte att någon annan kunde göra detta så kunde jag sitta hemma i soffan istället. vid 24 tiden gick äntligen vattnet, denna lättnad :)

då kändes det lite bättre, et kort tag och sedan blev det nästan jobbigare. . .

jag provade varma omslag, promenera korridoren samt duscha men ingenting gav den smärtlindring jag ville ha.

Vid 3 tiden var jag öppe ca 8 cm och då kände jag att med tanke på att jag varit vaken nästan 24 timmar och inte var fullt öppen ännu vart jag rädd att jag inte skulle orka.

Stor Epiduralmotståndare som jag varit svalde jag stoltheten och pep till mig en sådan ( hade inte legat ner sedan 10 på förmiddagen). . 

grät lite smått när hon satte epiduralen men det var mest för att jag var trött och att det gjorde så förbannat ont att ligga ner. Men åh vad det var värt det, jag prisade EDAn när den väl hade verkat. Det släppte otroligt snabbt, gav inga biverkningar i form av bortdomnade ben osv utan gjorde precis det den skulle. Jag blev omstoppad och lämnad till mitt värkarbete. Kände just då att jag struntar i om förlossningen så tar 10 timmar längre, jag ville bara vila.

Killen byggde sig en sovplats av saccosäckar under skrivbordet och sedanlöste vi sudoku och fantiserade om när barnet skulle komma och hur det skulle se ut.

 Vid 8-tiden på morgonen var jag fullt öppen och fick värkstimulerande dropp. Jag hade verkligen fått tillbaka krafterna och var jättepeppad inför slutspurten. Det var så skönt att känna krystvärkarna istället för dom andra.

Jag satt i en gungstol och mös och BM kom hela tiden och höjde droppet.

Man hade märkt att vid värkarna så sjönk bebisens hjärtljud drastiskt, men än så länge var det ingen fara.

Mellan 10 och 11 kom en läkare in och sa att han ville ta ett PH på bebisens huvud. Det tyckte jag var riktigt läskigt. .  det lät obehagligt när man hörde att det gick hål på den lilla huden.

Blodproverna var inte jättebra men ok och läkaren sa att vi skulle fortsätta som hittils. Efter ca timman kommer en annan läkare in och babblar något om att hon vill ta nya blodprover då hon ansåg att det inte alls såg bra ut och att jag skulle skynda mig att lägga mig i gynstolen. 

Då fick jag panik ( detta var en människa med otroligt jobbiga, röriga och snuriga vibbar som spred sig igenom hela rummet) 

Jag fick som sagt panik och ansåg att jag inte riktigt hade "tid" för blodproverna för jag skulle på toa. Var uppkopplad till olika maskiner och dropp och dom förkte jag få med mig till toaletten. Läkaren började slita och dra i kablarna och sa hela tiden att jag skulle skynda mig ( hade jag inte haft värkar hade jag skallat ner henne, så oprofessionell och osympatisk)

När man väl tagit proverna började det pratas om akut kejsarsnitt eller sugklocka. .  Den manlige läkaren ( han som gjorde dom första proverna) kom tillbaka och sa att jag skulle vara förlöst inom en halvtimma med hjälp av sugklocka. 

Då rasade allt för mig, jag som verkligen, verkligen ville ha en naturlig förlossning. Jag var så trött och uppskrämd av den hemska läkaren att jag bara grät och grät och sa att jag inte ville och att jag behövde  gå på toaletten igen. Min fantastiska BM förklarade lite snällt att vi inte hade tid för toaletten utan att jag var tvungen att lägga mig nu för det var bråttom.

Inom beloppet va minuter fylldes rummet av flertalet barnmorskor, läkare, barnläkare och undersköterskor. 

Läkaren fick klippa 2 små klipp som aboslut inte kände och sedan gick det snabbt.  När sugkockan väl var på plats tog det 3 värkar och 2 drag med sugklockan. När huvudet var ute såg man att bebisen hade navelsträngen runt halsen och därför klippte man den innan kroppen var ute. en värk senare låg bebben på magen. huden var alldeles askgråblå och den andades inte utan låg stilla. Alla barnmorskor började massera, "dunka" och blåsa på den. Så fort skriket kom ville jag vända den för att se könet. .  men då tog en läkare bebben och min sambo och sprang iväg.

Kvar låg jag och kände mig lite " utmattad" om man säger så. . 

det var inga problem med att få ut moderkakan och det var jätteintressant att få se hur livets träd såg ut, på riktigt :)

innan dom gick upp till Neonatalavdelningen kom sambon förbi med den lilla. . han var alldeles tårögd och sa att det blev en Lovalie :)

mycket riktigt, en liten flicka med stora mörkblåa ögon och tjockt mörkt hår. . 

så fin så fin :)

väl på neo fick hon blod då hon hade blodbrist pga att dom klippte navelsträngen innan hon var ute och hon hade även en lindrig infektion.

Så våran lilla ängel fick en knölig start men amningen och allting har kommit igång jättebra, trots att vi inte fick ha henne hos oss över natt.

Så idag, en vecka senare, fick vi åka hem :)

så den 4e juli, kl 12.57 föddes Lovlie. Hon vägde då 3365 kg och var 50, 5 cm lång.

hon är helt underbar :)