Jag var inte orolig för smärtan innan.
all min oro försvann så fort jag fick veta att jag var gravid.

Nix. Men jag är å andra sidan en extremt o-orolig person! Det är klart att det kommer att göra ont och vara jobbigt, men framför allt tycker jag att det ska bli spännande att vara med om att föda fram ett barn.
Om jag tänker oroliga tankar så är det kring amningen, den kommer att pågå bra mycket längre än förlossningen och jag bara hoppas att det ska komma igång och funka bra så snart som möjligt. För att inte tala om hela konceptet kring att ta hand om ett barn resten av livet, det är en rejäl utmaning!

Men massor av andra har klarat det så varför inte jag?

jajjemen jag var livrädd.. :D

Jag är livrädd, hyperventlierar och blodtrycket går upp vid bara tanken.. Kommer nog inte att klara en vanlig förlossning

Du ska nog klara det Telefonkontakt ;)

Jag menar, kvinnor har ju fött barn i flera år bakåt i tiden.

Jag är inte orlig, jag bara längtar tills den dan jag får barn..

När jag vart gravid första gången var jag 100 på att jag skulle göra ett planerat snitt men ju närmare förlossningen kom ju säkrare kände jag mig och tillslut så var vi där på förlossningen och vi fick vår son genom en vaginal förlossning, det häftigaste jag någonsin varit med om…

Nu längtar jag efter nästa förlossning och hoppas att allt går lika bra, och vi får ett friskt och välskapt barn…

jag är inte orolig för själva förlossningen. om det är något vi kvinnor är gjorda för så är det att föda barn. Jag är mer rädd att saker ska gå snett så jag inte har något att säga till om själv..exempelvis akut kejsasnitt…

#6 Att få ett barn måste nog vara det bästa man har varit med om. Lycka till!

Ja, det tycker jag också :) Jag tycker man ska bli mer rädd för akut kejsarsnitt än om det ska görra ont att föda. Tycker jag också

hehe ont gör de ;)
men de e jag inte orolig de minsta för.
Klämmde juh ut 2 ungar med 5 minuters mellanrum varav de ena kom med fötterna först.

Däremot känns de som en nerv klämms varje gång jag får sammandragningar och den smärtan är jag rädd ska vara med vid förlossningen och göra de ondare än de behöver göra.

Men jag planerar förlossning utan smärtlindring och jag hoppas att jag håller de. HAHA har jag klarat de innan ska jag nog klara de igen :P Blir juh 4de lilla bebisen som jag ska trycka ut :D

Orolig han jag alldrig vara över att det skulle göra ont. Väntade alltid bara på att förlossningarna skulle starta som sedan startade och slutade båda med kejsarsnitt.

Med min andra son så hade jag starka värkar och hade då hjälp ut av lustgasen som var jättebra. Hade nog klarat mig genom hela förlossnigen med den om det hade blivit en naturlig förlossning.

ja absolut, jag och smärta går inte ihop och det är skrämmande ibland--

jag var aldrig orolig för smärtan…

jag tycker inte om smärta så den ser jag ju inte fram emot direkt, men som folk säger vet jag att vi kvinnor är gjorda för att föda barn så det ska nog gå galant, sen när filuren min är ute är jag nog inte så fixerad att tänka på smärtan som varigt=)