Jag är verkligen sugen på att ha en till mysig liten knort här hemma, samtidigt är jag rädd att det kommer bli jobbigt ex. när man är ute på nåt och det är fler barn än vuxna. Fattar ni hur jag tänker?

Vi själv väljer att stoppa vid två barn. Vi vill inte bli "outnumbered" så att säga. Så jag tror jag förstår vad du menar med att du är rädd för att det är fler barn än vuxna.🤭 En annan orsak är att jag vet inte hur pass bra mamma jag skulle vara om vi hade tre barn. Jag vet inte hur pass bra mitt tålamod skulle vara vid det skedet. Min man tänker sterilisera sig efter att vårt andra barn har anlänt i juli. Det blir inte flera och vi tänker asap se till att han blir steriliserad så att vi inte blir frestade att skaffa en tredje. Vårt sunda förnuft säger helt klart nej. Det blir för dyrt, vi har inte tillräckligt med rum, min kropp är redan väldigt sliten, ingen av oss tycker om bebisfasen och vi vill att våra barn växer upp asap!🤭 Nu var det förstås inte något sådant du frågade om men även vi har tänkt väldigt noga igenom alltihopa och kom fram till att vi stoppar vid två, oberoende. Vi har även sett hur pass mycket min svägerska kämpar på med sina barn men hon råkade få tvillingar så det blev fyra barn istället för tre! Sådant är ju något som faktiskt också kan hända och det vill vi absolut inte även om chansen kanske inte är nu så stor för det (på min sida av familjen så finns det dock en del tvillingar så risken finns ju alltid även om den är minimal ).

Själv har jag fyra barn och visst har det varit tufft och slitigt ibland och visst har vi funderat på om det vore bättre för barnen om man bara haft två och kunnat ägna sig mer åt dem, gett dem med ekonomisk hjälp etc.
Och min kropp har tagit stryk, Att föda var en baggis, men att bära…….. Har verkligen tyckt det varit pyton på alla sätt att vara gravid, och det har haft sitt pris. Men jag känner andra som har fler barn och inte blivit så påverkade kroppsligt så alla är olika.

Det är opraktiskt på resor, alla familjepriser, familjerum mm är tänkta för 2 vuxna + 2 barn.

Men…..all glädje barnen har av varandra, allt roligt vi haft…..nej, skulle gjort samma val igen (kanske ännu fler om vi träffats när vi var yngre….). De två äldsta har knappt 2 år emellan, bästa kompisar från första början. Sedan ett glapp på fyra år och två till med drygt 2 år emellan. Nu är alla vuxna, umgås med varandra, bryr sig och är jättegoda vänner. De har delat lägenheter och åkt på event, haft fester ihop.
Det bästa jag vet är när vi träffas allihop och man ser hur kul de har, även med respektive partners.

Våra jular än numera utan äldre generationen, men härliga ändå eftersom vi är så många. Vi gjorde to.m. en långresa till andra sidan jordklotet för några år sedan, helt underbart! Det känns att alla barnen är så glada och tacksamma för sina syskon.

Om ni skall stoppa efter tre barn, vänta inte, då blir det en sladdis som känner sig utanför. Låt barnen bli såpass jämnåriga så de kan ha glädje av varandra. Skaffar ni en trea så kan de större sysselsätta sig med varandra, även en 2-åring kan vara till stor hjälp. För oss har det alltid funkat bra, vi har låtit barnen "följa med" i graviditeterna, läsa Ett barn blir till, komma med till barnmorskan etc.

#3 Låter som om det har gått riktigt bra för er. Jättefint att få läsa måste jag säga! :) <3

#4 av: Devya
Tack. 🙂 Ja, nu när alla är utflugna och sjävlständiga så är det ju lätt med facit i hand, men jag skall inte sticka under stol med att det tidvis varit kämpigt. Ensam ibland i ett par veckor med fyra barn, och vinterkräksjuka tar ju t ex inte hänsyn till sånt. Tack och lov har vi varit väldigt friska, men visst finns det gånger…..

Man kanske skall var helt tokig i bebisar och ungar också om man skall njuta lite av livet medan det pågår. 😁