Att det suger att sambon inte får följa med på nått :(

Inget som jag rekommenderar. Kan man vänta något år med att bli gravid så vänta. Det är inte alls trevligt att gå på alla check ups på sjukhuset och om man upplever att barnet inte rör på sig som vanligt försöker man ändå vänta och undvika att gå in. Det är också inte kul att alltjämt åka ensam på dessa check ups. Hela upplevelsen blir definitivt mycket mer stressfull och mindre trevlig. Sen oroar jag mig för då bebisen är väl här och hur det blir med vaccinationerna. Det finns väldigt många orosmoment så jag har lite svårt att förstå varför vissa försöker ens bli gravid nu. Vet de ens vad de ger sig in i och vilken stressfull tid det är för gravida kvinnor? Om jag hade vetat om det här med Corona skulle jag aldrig försökt bli gravid men nu är jag i vecka 30 så det är bara att hålla tummarna för att allt går bra.

Jag tycker det är tråkigt att mannen inte kan vara lika delaktig men man får försöka hitta andra sätt att dela det på.samtidigt kan inte allt hamna på paus och livet fortsätter. Jag menar inte att jag på något sätt förminskar oron för det här, och det tar såklart bort lite av det mysiga. men nånstans finns en gräns, och jag vill välja att se det positiva. För mig är ljuset där framme med en liten bebis lätt värt trots att allt inte är helt perfekt. 🙏

Jag kan tänka mig att det inte är särskilt roligt att vara höggravid just nu då det händer att man måste åka in och kolla ”falska alarm” eller liknande. Förstår hur ni alla resonerar. Jag är kluven. Vi vill ha ett syskon till vårt barn men inte ha för långt mellanrum mellan de. Risken är att det blir många år emellan om man väntar ut krisen.. för den lär inte vara över snart. Men samtidigt känns det riskabelt.

Oroligt, vill inte bli smittad av corona, får inte jobba. Mycket tråkigt att åka på RUL & annat själv utan maken. Hade dock inte "väntat" med att bli gravid då vi kämpat med upprepade missfall och annat.

Tycker det är jättetråkigt att allt är så annorlunda, att man får gå själv på besök hos BM, inga föräldragrupper/utbildningar osv plus all osäkerhet inför förlossningen. Jag jobbar dessutom på sjukhus (ej patientkontakt dock men rör mig överallt på sjukhuset) och tycker det är jobbigt att vara rädd för smittan hela tiden. Hade önskat att man bara kunde slappna av under graviditeten och njuta men det är ibland svårt när läget är som det är. Dessutom inte kunna umgås med vänner, träffa släktingar osv på samma sätt är ju också tråkigt, de vill ju så klart vara delaktiga under graviditeten men det går ju inte. Är i vecka 29 nu så inte så långt kvar men känns ju som att det kommer dröja så oändligt länge innan man kan börja slappna av och leva som vanligt igen. ☹ Är lite orolig för att mitt första år som mamma kommer kännas otroligt ensamt och isolerat… Okej nu lät allt väldigt negativt, ljusglimten är så klart vår lilla bebis som kommer lysa upp den mörka tiden vi är i nu och jag och maken är så klart otroligt glada för att det äntligen är vår tur att få en liten guldklimp, hon är sjukt efterlängtad! 🙂

Jag jobbar som sjuksköterska på infektionskliniken och vårdar patienter med covid-19. Jag är inte särskilt orolig. Vi har försökt få till ett syskon i snart 2år och kommer inte ta något uppehåll pga Corona. Men såklart är det tråkigt att ens partner inte kommer kunna vara lika närvarande vid kontroller osv. Men tänker att man kan lösa det på andra sätt som tex FaceTime osv. Det är en väldigt speciell situation vi är i just nu.

#7 vilken vecka var du i? Var du inte orolig för coronan och typ fosterskador? Min oro tar över hela mitt liv. 🙃 vet ej hur jag ska hantera detta. Är i första trimetern. Läste att feber kan skada barnet i första trimestern

Jag är också sjuksköterska, jobbar med misstänkt fall av covid men ska såkalrt undvika det nu, och nu gravid i v 7, föröskt bli gravida sen i somras. Tredje barnet och ville inte vänta så det blir för långt mellan barnen. Min man nrönsrnsignockså 40. Krisen kommer hålla på länge till, och helt ärligt; tredje barnet så gör det inte så jättemycket att inte maken är med på ALLT. Slutresultatet är ändå värt det

#9 jobbar du på sjukhus? Stark du är! Har du munskydd då när du sitter på rast också och sånt?

#10: jag är distriktssköterska i hemsjukvården, så vi har alltid munskydd och visir hos alla patienter. Och alltid visir eller munskydd på kontoret och under raster osv. Inte så kul när man är gravid och illamående, jobbigt att andas i munskydd då…..

aaa de är verkligen tufft de där med munskydd. De är jobbigt att andas under ibland. Dock önskar jag fick använda munskydd inom förskoleverksamheten, där man träffar 30 barn per dag. Men icke sa Nicke. Nej jag är för rädd faktiskt:.. hälsa före pengar i guess

#8: Jag var inte gravid när jag skrev inlägget. Vi försökte på egen hand för fullt men tog sedan hjälp av IVF i början på oktober. Nu är jag gravid i vecka 20 och är fortfarande inte orolig. Jobbar fortfarande på samma infektionsavdelning men pga graviditeten jobbar jag nu heltid som sektionsledare (istället för halva tiden i vården som jag normalt gör). Vi har alla munskydd på oss hela arbetspassen.

Är man en person som tycker det är jobbigt att gå på undersökningar och så själv (vilket är helt okej) kanske man ska avvakta tills det lugnat ner sig i samhället, om man har den möjligheten. Det gör det säkert nu i och med vaccination.