Behöver prata av mig bara
Hej, Jag kan prata om allt med min man, även om missfallet. Men det är inte samma sak som att prata med en kvinna som gått igenom samma sak. Jag fick ett missfall I början av augusti i ca vecka 8. Jag har många blandade känslor efter det. Dem första dagarna grät jag ihjäl mig. Sen blev jag successivt lite starkare och gladare. Sen nästan glömde jag bort det och levde som vanligt i dagar som blev till veckor. Men nu… idag, och 3-4 dagar tillbaka pendlar jag mycket. Jag känner många ledsamma känslor. Sen vänder det en liten stund. Jag tänker på alla fina saker som vi ska köpa till det barn som framöver ploppar ut friskt och vackert. Jag längtar verkligen. Kan nästa känna samma värme och pirr som jag kände när jag tappade hakan och såg att mitt både 1:a och 2:a graviditetstest visade positivt. (Man måste ju dubbelkolla he he he) Och idag… jag känner mig sanslöst löjlig när jag berättar detta. Jag köpte en söt napp idag med en nalle på. Jag köpte en napp och jag är varken gravid eller har barn. Jag längtar så mycket att jag köpt en napp. Nu efteråt känner jag mig galen och vill bara bromsa in hårt och komma tillbaka till verkligheten nästan. Hade jag kunnat knäppa med fingrarna och få föremål att försvinna, hade jag förmodligen inrett ett helt barnrum i hemlighet, och sen knäppt med fingrarna för att ingen annan ska upptäcka något. För att sedan igen knäppa med fingrarna så att rummet kommer fram igen, så att jag kan fixa och dona i rummet när jag är ensam och ingen ser mig. Jag vet att jag inte är galen, men känslorna för fostret som inte klarade sig var så starka. Och kärleken till det framtida barn som inte finns än är minst lika stark. Sitter här med nappen och undrar om det är vanlig att göra och känna såhär?
Jag tror inte det är någon ovanlig sak alls att man köper någon grej någon gång till ett barn man längtar efter. Och inte konstigt alls att känslor faller över en helt plötsligt när man gått igenom en sådan förlust. Men du kanske också är PMS-ig utan att ha tänkt på det? Dina tankegångar låter lite pms-iga. 🙂❤️
/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus
Känner likadant (var jag som svarade i allmänna tråden). Kände också kärlek och oro för fostret fanns vi aldrig fick träffas eller så. Gick aldrig så långt att jag köpte något dock. Men min man ville göra de. Men jag kände hellre för att vänta pga mina tidigare missfall. Men jag förstår dig fullt ut. Det är inget konstigt. Du behöver inte skämmas. Det är kvinnans sätt att fungera på. Inget konstigt alls. Kram på dig ❤️
Vill du bli sajtvärd? Besök listan på sajter som söker ny värd!
Sajtvärd på Anslagstavlan, Diabetes, Djurannonser & Misshandel iFokus
#1 Du fick mig att le. :) Kan ju vara pms. Haha.. så nu blev jag lite glad igen. Jag tänkte inte riktigt så långt.
#2Känns skönt att få bekräftat att jag inte är tokig, trots att jag ändå vet att jag inte är det innerst inne. :) Kram! Det är skönt att kunna skriva av sig lite. Tack tjejer! :)
Visst är det så! :) <3
![[Devya]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Du är inte alls konstig. Jag får liksom behärska mig för att inte göra om gästrummet till ett babyrum och vi håller inte ens på att försöka nu utan det är först om någon månad som vi kommer att börja försöka. Jag är nog mer knäpp än dig isåfall. :D
Låter inte konstigt :) Man måste väl få ge sig lov att sörja det som inte blev, men också ha rättigheten att glädjas och längta efter det som ligger i framtiden :)
Det är inte alls konstigt det du känner, Jag har inte fått uppleva något positvit gravtest än tyvärr och jag hoppas att jag aldrig kommer få uppleva ett MF.
Jag sörjer mycket när vi gång på gång inte får ett plus på gravtest. och vi köper väldigt mycket bebissaker redan nu till det barn som i sinom tid kommer att komma.
för mig är det inte alls konstigt att göra så… Jag hoppas och jag håller tummarna för dig/er
ge inte upp och ta dig tid att sörja❤️
Vilka fantastiska svar. Blir helt rörd. Tack för att ni får mig att känna mig både frisk i huvudet och på bättre humör haha. Tack, verkligen tack! <3
Starta ny diskussion