För mig var det gudasänt att jag och min man båda var hemma och delade föräldraledigheten. Jag förstår inte hur ensamstående klarar sig för att vara ärlig.

edit: Min man tyckte också om den kontakt han fick med dottern. Hon tyckte ju om sin pappa mer än sin mamma i början. Hon släppte till och med bröstet då han kom in även då hon var hungrig.

Ja jag skulle också vilja ha pappan hemma mer nu i början (hon är en månad idag).

Nu låter jag väl taskig men jag hade tyckt att det var onödigt att gubben var hemma längre än två veckor. Hellre ett par månader senare när man kan hitta på saker tillsammans. Första tiden är det ju mest amning och soffhäng med första barnet. Bebisen sover ju mest.

Min sambo är inte hemma från jobbet (men nu har han ett jobb som gör att han ibland är hemma 4 dagar i rad) och det funkade bra, ibland skönt för då kan jag se på tv det jag vill ist för att försöka enas :-p

Min man tog semester två veckor innan beräknad födsel och två veckor efter. Med tio dagar föräldraledigt blev det sex veckor. Jag hade det jobbigt i slutet av graviditeten och var lite nervös så jag är glad att mannen var hemma då. Förlossningen skedde på BF och var jobbig så jag är glad att jag hade min mans stöd där. Den första tiden med bebisen var oerhört jobbig och stressig, upplevde jag. Bebisen grät mycket och jag behövde handräckning när jag satt i soffan i flera timmar när bebisen åt och somnade i min famn. Jag hade det jobbigt med mycket hormoner (?) och stora känslor som fick mig att gå upp i limningen. Efter fyra veckor började min man att jobba och efter några dagar ensam hemma var en förlossningsdepression ett faktum för mig. Därefter hade jag det väldigt tufft. Dessutom fungerade inte amningen för mig och då var det skönt att kunna dela på nätterna när det skulle trixas med flaskor. Så med facit i hand så skulle jag velat ha min man hemma, åtminstone på halvtid i tre månader. Vad jag försöker förmedla är att det verkligen är olika för alla. Och födseln vet man inte heller när den blir :p

Min pojkvän får ut 20 pappadagar efter födseln P g a att det är tvillingar, sedan ska han ta sommarsemester i en månad efter det. Tror inte jag hade fixat att ta hand om två bebisar själv, eller jo det hade jag kanske om jag hade varit tvungen men det känns skönt att han ska vara ledig så att vi kan hjälpas åt:)vi kommer ju att vara nybörjare båda två för vi har inga barn sedan innan…

Med första barnet var han hemma 4 veckor (varav 2 var på neo). Nu med andra så kommer han vara hemma dom första 3 månaderna. Det är då jag upplever att jag behöver honom för jag blev fast i maraton amningar utan att kunna ordna mat.

Killen var hemma nästan 4 veckor, var såklart trevligt och mysigt att ha honom där. Men, helt onödigt då det kom till att ta hand om bebis. Vi la de veckorna på att renovera hemma. Var mycket mer värdefullt att vara lediga tillsammans en månad då hon var 4-5 månader.

Min pojkvän kommer att ta ut de tio dagarna han får i samband med födseln men sen kommer han att jobba ungefär sex veckor för att sedan ta ut kombinerad semester och föräldraledighet i tio veckor. Han jobbar ju i stan och komme raket att komma hem lite på dagarna för att titta till oss, sedan pratar vi ju i telefon om dagarna så om det skulle vara något är det ju en självklarhet att han kommer hem. Han har ju jobbilen med sig överallt så han är bara ett par minuter hemifrån:-)

Tack för era svar :) det är klart det kan bli olika men vi planerar utifrån att jag kan sköta det mesta själv. Vi har pratat om att ha färdiga matlådor så jag enkelt kan äta nåt på dagen så det inte glöms bort och så att jag inte behöver ställa mig och laga mat mitt i allt. Men skönt att höra att flera utav er känner likadant att partnern kan jobba på som vanligt första tiden utan att det känns allt för jobbigt. Vi har det lite lyxigt med att min sambo kan jobba hemifrån om det skulle behövas så just nu lutar det åt att han tar några veckor i augusti så vi får lite sommarsemester tillsammans :)

#19 Låter som en bra plan :)

#10*

Jag hade en väldig jobbig graviditet med mycket oro och ångest och sedan när våran dotter kom så blev det som att det var sista droppen som fick bägaren att tippa över och jag gick nästan in i väggen och blev sjukskriven så nu har vi varit hemma med dottern tillsammans nästan 2 månader och det hjälper så otroligt mycket. Jag förstår inte hur vissa klarar av de första 2-3 månaderna helt på egen hand, det är kämpigt!!

Jag hade min man hemma dom fär 10 dagarna och sen började han jobba igen. För mig funkade det bra, när han gick hemma gjorde jag mig bara mer "handikappad" än vad jag egentligen va