Det låter som att du har det väldigt jobbigt just nu och jag hoppas att allt löser sig till det bästa för dig.

Jag tycker att du ska behålla barnet om det är det som känns rätt och det är det du vill.

Man kan aldrig garantera någonting i framtiden, oavsett om man börjar graviditeten med en partner eller inte. Man kan separera, vara med om olyckor eller vad som helst som gör att man i slutändan står där helt ensam med ett barn. Det kan också vara så att man börjar graviditeten själv och slutar med en fantastiskt stöttande och fin partner - även om det inte är den biologiska pappan till barnet. Man kan aldrig veta! Jag tycker inte du ska oroa dig för hur folk kommer att se på dig. Det finns många ensamstående föräldrar och det viktigaste är att du gör det som känns rätt och är närvarande för ditt barn. Hellre en ensam och närvarande föräldrar än två som har tankarna på annat… Många har klarat det innan dig!

Det jag tycker att du ska fundera på är för det första hur din ekonomiska situation kommer att se ut när du har slutat plugga. Kommer du att ha råd? Hur mycket kommer du att ha i föräldrapenning? Kommer ni att klara er, eller behöver du dra ned på kostnader, ändra din livsstil, byta bostad mm för att få det att gå runt? Har du vänner och familj som kan hjälpa till och stötta så finns ju alla möjligheter för att det ska bli bra i slutändan ändå, jag tror att man behöver ett kontaktnät framförallt om man är ensamstående förälder.

Värk i livmodern är inte jätteovanligt och inget du behöver oroa dig för i dagsläget.

Lycka till!

Vad jag förstått det som kan alla graviditeter va olika så du behöver inte vara orolig :) Självklart kommer du kunna träffa en partner, det behöver du inte vara orolig för. Idag är det vanligt att vara ensamstående men det är tufft, jag hade personligen inte fixat det. Men kännee du att du fixar det är det bara att köra på :)

Jag kan svara på delen om att vara singel. Nej, det beror inte på om man har barn (ensam) eller inte. Det beror på vilken man Du söker. Dvs en som lekt av sig och gärna har barn själv (som han sköter om). 

Min son kom då jag var 20-år och jag var ensam från befruktning. Enda gång jag varit singel är för jag själv valt det.

Tack för era svar! Är fortfarande väldigt kluven gällande vad som är rätt och fel, jag vill behålla och har velat sen början men

men får småpanik emellanåt.. Jag vill givetvis ha barn med någon jag älskar, som är med hela tiden och stöttar men nu är jag i en sits som jag måste fixa själv.. Jag vill bara att det blir bra! Och jag tänker att det på något vis kanske är lättare att hitta den rätta om man har barn, tex trodde jag mitt ex var den rätta men han sa att om jag blev gravid skulle han skjutsa mig till akuten så jag fick göra abort på en gång.. Förstår ni lite hur jag tänker gällande att hutta den rätta? Studier, pengar osv är inga problem, studierna tar jag bara en paus från när förlossningen är isf!

TS jag tycker verkligen att det låter som att du vill ha det här barnet, och du skriver ju själv att du vet att du kommer att fixa det, är inte det det viktigaste? Du verkar ju dessutom redan ha planerat hur du kommer att lösa det med dina studier, jag tycker det låter som att du själv också redan vet vad du vill. Men jag förstår att du är kluven, det är inget litet beslut du ska ta. Visst kommer du inte kunna vara ute varje helg och träffa killar, men jag tror som du skriver att det kommer vara lättare att hitta den rätta. Hur en kille i framtiden ställer sig till att du har barn kommer ju att säga mycket om honom. De som inte accepterar ditt barn och de som hellre är på krogen varje helg än att spendera tid med dig och ditt barn är inga att slösa tid på. Önskar dig lycka till i det här och hoppas att det kommer att kännas bra för dig till slut, oavsett vilken väg du tar🌺