Idag är jag bitter över att jag förlorade mitt jobb. 
Jag är så himla bitter och arg och besviken. 
Jag jobbade som värvare, en av Sveriges bästa var jag, jag älskade mitt jobb och jag gjorde skillnad. Under ett år fick jag jobbet och hann stiga 3 "nivåer". I somras fick jag tjänsten som resande coach, för att lära ut till landets team hur man värvar bäst. Jag var stolt över mitt jobb, och jag kände mig duktig på det. 
Dock, för att jag kostade organisationen pengar med att vara sjukskriven så lades hela verksamheten ner i min stad för att de skulle kunna sparka mig på ett "snyggt" sätt. Då handlade det ju inte om min graviditet i sig, utan om att de inte behövde mig när det inte längre fanns verksamhet i min stad. Jag känner mig så sviken, och förrådd. Utnyttjad och ledsen. Jag fick erbjudande om att söka till dem när jag i framtiden inte längre är mammaledig så "kan vi se vad som händer". Men jag vill inte slicka någons röv som jag gett allt till. Det känns som en del av mig dog när jag förlorade mitt jobb, just för att det definierade mig på ett sätt. 

Jag vill bara gnälla av mig lite, även fast det inte hjälper någon…
Ha en fin dag!