Berätta för nån som fått missfall?
Vi har tänkt att berätta att jag är gravid för två släktingar snart, men tyvärr så känns det inte som det kommer bli endast en positiv respons.. Båda fick missfall för inte så länge sen, och båda vill väldigt gärna ha barn. Hur säger man på ett bra sätt, eller finns det ens nåt annat sätt än att bara säga som det är? Dom borde väl bli glada för vår skull ändå? Även om jag absolut förstår att det kommer kännas jobbigt för dem. Ska man nämna någonting om det, att man förstår att det känns jobbigt? Att det är okej att känna vad man nu än känner.. Men ja, jag kanske gör ett större problem än vad de egentligen är. Dom kanske blir jätte glada, eller såklart är det är ju okej om dom inte blir överlyckliga, men det känns jobbigt om dom skulle dra sig undan elr liknande. Ni förstår kanske hur jag menar? Vill bara ventilera lite här :) Har ni några erfarenheter av liknande eller vad har ni för tankar?
![[TanatosNyx]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Klart du ska berätta, tror de blir ledsna om du inte gör det pga deras missfall. Jag skulle glädjas med dig utan tvekan. (Jag har haft ett missfall).
Jag skulle berätta men kanske vara beredd på att reaktionen inte blir överdrivet glad eftersom dom minns sina egna missfall. När makens syster berättade att hon var gravid sökte hon ögonkontakt med mig och hade något likt beklagande i blicken. Jag hade då just haft ett ma och var ännu på den negativa sidan. Jag blev såklart glad för hennes skull men var ännu ledsen så hennes lilla stund av ögonkontakt med just mig kändes riktigt bra.
Jag tror nog att de glädjs åt Er, samtidigt som de påminns om sin olycka förstås. Kanske kan Du lägga in att Du hoppas att Er lycka kommer smitta av sig på dem, i form av barn. Det är en ärlig önskan, även om alla inte kan få barn lätt.
Det är ju ett sånt läge där det blir fel hur man än gör…. Första månaderna efter mitt missfall ville jag överhuvudtaget inte höra talas om andras graviditeter eller barn. Det gjorde så vansinnigt ont i själen efter vad som hänt. MEN. Är det nära släkt/vänner känner man sig definitivt ännu mer illa till mods om man hålls utanför. Att alla andra vet men man själv blivit utesluten… Tror det är jätteviktigt att du mitt i all din lycka är tydlig med att respektera deras sorg och förmedla att det är helt okej att beskedet tas emot med blandade känslor. Att du inte tar illa upp om dom blir ledsna. För dom är inte ledsna för att du är gravid utan över förlusten av sina egna barn. Och är det nyligen så är det svårt att vara glad för någon annans skull, men det kommer när sorgen och smärtan blir lättare att leva med.
Jag har inte riktigt samma situation, men en av mina nära vänner har verkligen försökt att få barn 1,5 år (går på utredning) och jag tyckte att det var jättejobbigt att berätta för henne att jag blivit gravid (på första försöket).
Starta ny diskussion