Det gör man som man själv vill, vissa berättar för de närmsta på en gång, andra väntar till efter RUL.

När man känner för att berätta, jag berättade för mamma i v 9 och resten i v 13-14 ungefär

Precis som dom andra säger, du berättar när du känner att du vill berätta. Vi berättade för våra närmsta typ direkt efter att jag plussat (v.5-6), sen har vi betat av nära vänner/släktingar en efter en ett tag efter det, beroende på tillfälle och (förstås) hur vi känt. Kan ju säga att jag läckt till många fler än min man har haha, men det är ju så spännande så har inte kunnat låta bli. Vi tänkte dock inte göra det helt "officiellt" förrän efter RUL den 10 augusti :)

Helt upp till var och en, vi berätta för de närmaste när jag plussa i vecka 4 resten av släkten i vecka 12, berätta för min chef i vecka 12-13 och gjorde det offentligt på Facebook vecka 28 ☺️

Berätta när Du vill. Barnet kan gå bort när som helst i graviditeten, så ingen vecka kan garantera att allt går väl. Frågan är mer vilket stöd man vill ha omkring sig oavsett resultat.

Jag håller med Snovit79, om någonting faktiskt skulle hända så känns det skönt att ha stödet. Vi fick missfall, ganska tidigt men ändå, och det var fruktansvärt jobbigt. Om de i vår omgivningen inte hade vetat om det hade det varit ännu jobbigare eftersom man då skulle behöva börja med att berätta… Nu förstod alla direkt. Men den här gången har vi sagt att vi ska vänta lite till, att vi vill hålla det hemligt till min pojkväns mormors födelsedag:)

I början av min graviditet hade jag som ondast i kroppen och pallade inte jobba i samma takt som innan. Dock hade jag ett möte inbokat med läkaren där VUL skulle göras där jag skulle få se om hjärtat slog eller inte på bebis, jag bestämde mig att efter det besöket skulle jag berätta för både chef och kollegor och då var jag i vecka 10 drygt. För jag ville inte få skit för att jag satt ned så mycket, ville inte att folk skulle börja tro att jag blivit lat.
Så tänkte jag bara ''Aja, får jag missfall kommer chefen och kollegor ändå få veta det då jag måste till sjukhuset då (har blödarsjuka nämligen)'' så det kvittade för mig.

Jag berättade för fåtals när jag plussade i vecka 5 och så gick jag ut offentligt med det någon dag innan vecka 12. Jag ville inte dölja min glädje och lycka direkt, vad som händer händer liksom och det kan ske när som helst utan att vi kan kontrollera det. Så man berättar när det känns rätt för en själv. Jag kände personligen att det var för tidigt att berätta i vecka 10 då jag själv inte hade smält det så det tog emot, men kände heller att jag inte hade något val då jag inte ville att folk skulle börja tycka att jag misskötte mig eller dylikt på jobbet. Däremot har jag inte pratat så mycket om graviditeten med kollegor efter jag berättade, just för att jag behövde tid att landa i mitt ''nya jag/nya liv'' så att säga.