Det är ett väldigt tydligt positivt svar, du är gravid.

Varför skulle det förstöra hans liv?

Han motiverade som så att han inte kommer kunna göra vad han vill längre (kan ju tillägga att vi är sambos och 20 år), att han inte är mogen nog för att uppfostra ett barn och att han kommer bli isolerad. Jag tror däremot att han skulle bli en jättebra pappa och han är verkligen mogen nog och vuxen nog för det, jag skulle inte vara sambo med honom om jag inte tyckte att han var vuxen. Han har ambitioner i livet som han tror skulle tillintetgöras av ett barn. Men allt detta sades igår när vi nyss gjort testet, och idag pratar han om att fortsätta på sitt extra- och sommarjobb på heltid till hösten vilket skulle vara bra för oss, och jag har tänkt börja plugga då mitt jobb inte kan erbjuda vidareanställning efter sommaren.

#3 Man mördar ingen, det är i princip bara en cellklump som lika gärna kan sluta i missfall ;)

Men detta bör ni nog diskutera för frågan är om ni håller om ihop om du behåller barnet och han inte vill. Han kan ändra sig under tiden, men även inte. Är du beredd att bli ensamstående så kan du ju givetvis fokusera på ditt val :) 

Talar av egen erfarenhet, trots att pappan ville ha barnet efter lite funderingar så fanns inte motivationen där när väl barnet var fött. Allt annat var oftast viktigare, så det tog slut när vår son var 6 månader gammal.

Klart han kan göra som han vill fortfarande. Men han kommer troligtvis vilja vara med bebis en hel del. Jag och min pojkvän gör fortfarande samma saker som vi gjorde innan vi fick barn. Dvs han gymmar som han brukar och jag tränar med hunden som jag brukar. Vi går på födelsedagsfester (mamma och pappa är barnvakt), vi har tvspelskvällar med kompisar. Min pojkvän är bara 23 och trodde väl inte heller att han var redo för barn. Men jag är 28 och han är troligtvis mer "mogen" än mig ^^ Är man redo för oskyddat sex så är man med på noterna att barn kan bli till. Det kommer gå fint :)

#4 Jo jag är ju med på hur det är biologiskt sett, men känslomässigt så känns det som att jag skulle göra det, även om jag vet att det är ologiskt. Nått jag har lärt mig är att man ska leva i nuet, för jag kan inte påverka vad andra kommer göra i framtiden, den enda framtiden jag kan styra någorlunda är min egen. #5 Ja, det är det jag försöker få honom att förstå, att hans liv inte kommer att vara över för att vi får barn. Det kräver bara lite mer planering. Tack :)

#6 Pappan ifråga kan du inte påverka, men du kan (och bör) påverka hur din bebis framtid blir :)

#7 Precis!:)