Jag har varit vegan i många år och aldrig varit orolig över vare sig mig själv eller barn på det. Men, när jag blev gravid så orkade jag inte bry mig om maten. Det har varit för mycket annat. Har varken lust eller ork att laga mat ordentligt. Så det har blivit en del mejeriprodukter och ägg från grannen nu. Jag ångrar det verkligen men orkar ändå inte bry mig.

Jag har liksom bytt näringsrika, järnrika bönor och linser mot det sämre proteinsubstitutet mejeriprodukter, som dessutom hämmar järnupptaget. Inte konstigt att jag fått järnbrist :p usch

#1 Är du vegan igen nu? Låter inte som det när jag läser, men verkar ändå som du tycker det är bättre.😃Planerar du att bli/vill bli eller tänker du fortsätta inte orka bry dej?

Vegankost kan väl inte vara bra för små barn? Bröstmjölk räknas väl inte till vegankost?

#4 Såklart det gör! Människo bröstmjölk är vegansk, ja om det kommer från en vegansk person iallafall.😉

Jag är köttfri sedan ett drygt decennium tillbaka och vegan sedan 2-3 år, så för mig är det självklart att äta veganskt under graviditet och amning och även att mina barn ska växa upp med vegansk kost hemma.

Jag har funderat lite över det här med att "fuska" under graviditeten. Bebisens hälsa går naturligtvis först och tanken har funnits att jag kan överväga att äta något animaliskt om jag får extremt sug. Sen tänker jag ett steg längre och inser att jag mår väldigt dåligt om jag får i mig mejeriprodukter och att jag dessutom var extremt magsjuk i flera dagar efter att jag råkat få i mig kött för något år sedan, så det alternativet går bort.

Att mata mina barn med något som jag själv ser som kattmat är inte heller ett alternativ för mig. Jag är absolut för att varje människa ska ha valmöjligheter i livet, men en liten parvel måste man ju som förälder ändå välja åt. Sen kommer de få äta animalier i skolan om de vill det och så småningom laga sin egen mat ifall de väljer en annan diet än oss föräldrar. Naturligtvis skulle jag bli glad om de kommer vara av samma övertygelse som mig, precis som jag skulle bli glad om de i övrigt har liknande politiska åsikter som mig, men jag kommer knappast älska dem mindre om de väljer något annat 🙂

#6 Toppen!👍

Är i v30 och höggravid just nu, så nu orkar jag inte bry mig ett skit. Sen är det tillbaka till vegan igen. Tycker att det är bättre på alla sätt. Bröstmjölk är självklart veganskt. Finns inga hinder att ge små barn veganmat. Jag sa också självklart vegan under grav, men jag orkar verkligen inte.

Och då har jag ändå levt som vegan till och från i 18 år… I perioder har det varit lite mejeriprodukter, men i princip animaliefri i nästan 2 decennier. Trots vana och kunskap, så nej, ingen ork för det nu.

#9 Wow okej🙂 Vad bra😃

Edit #8 Är alltså bra🤪

Sen har jag inte gått till mejeri på allt såklart. Har ju inte bytt ut havregrädde mot mjölkgrädde, köper inte plötsligt smör istället för margarin osv. Men lagt till sånt som inte finns bra substitut till, ex keso och fetaost.

Detta är ett väldigt känsligt ämne för många vegetarianer/veganer tror jag. Jag är själv allätare och vårt barn äter det vi äter. Jag kommer aldrig tvinga i henne något hon inte vill ha, på samma sätt som jag aldrig kommer tvinga på henne en tro.

Ni veganer, kräver ni även veganmat till era barn när dom sover över hos kompisar tex?

Precis som att man kan förvänta sig att folk respekterar allergier så tycker jag att man kan förvänta sig att folk inte ger mitt barn kött. Min och killens kompromiss är laktoovoveg, då han är blandkostare. Vi äter veganskt tillsammans dock. Inga barn väljer själv sin mat, hoppas jag iaf, det är alltid föräldrarna. Jag skulle aldrig någonsin föda upp en köttätare, men vad hon gör när hon är större kan jag inte bestämma över. Jag vill att mitt barn ska lära sig respektera allt liv och den miljö vi har. Jag åt ju kött som liten och det var mina föräldrars val, så fort jag fick göra ett eget val så slutade jag. Ville inte äta mina vänner. Alla barn blir påtvingade en matkultur. Tycker att frågan är känsligare för blandkostare. Hur många mörkar inte vad kött är? Hur många berättar för barnen att mjölken bara finns för att en kalv inte får vara med sin mamma? Jag vill att mitt barn ska kunna ta ett eget beslut när hon är större, baserat på hur det är, inte hur folk målar upp det. Många föräldrar säger till vegos att de inte får berätta för barnet varför de inte äter kött, jag har varit med om det massa gånger. Sarah, om hen frågar varför du inte äter kött så måste du svara att du inte tycker om det…

#12 Är ju bara 15 och tog initiativet själv så mina föräldrar är inte veganer. Men kan säja att barnen (eftersom de faktiskt får reda på vad det är gjort av) inte vill äta animalier. De blir ju uppfostrade till att tänka "att djur, det äter man inte." Veganer iallafall, inte vegetarianer (inte lakto-ovo alltså). Jag kan säja att jag tror iallafall, jag kommer att prata med dennes föräldrar och fråga om det går att ordna och annars får barnet en matlåda, enkelt och smidigt.🙂

Hade du tyckt det var okej för ett "hindu-barn" tex att kräva få ko-fri mat eller hade dem bara varit tvungna att äta vad som serverades.😉Eftersom de båda är av etiska själ.

Sen är det i mina ögon ganska magstarkt att jämföra veganism, en etisk livsstil som går ut på att skada andra så lite som möjligt, med religion.

#15 Menar bara matdelen i hinduism. De tycker det är fel att döda kor, liksom gör veganer. Men visst.🙂

Eh… en familj med kannibaler så kommer ett barn och ska sova över, är det då okej att kräva att det inte ska vara människa i maten?😃Eftersom barnets familj tycker det är fel.

Nu var #15 inte riktat till dig #16

#17 Ahh tittade vad hon skrev nu, tänkte eftersom jag jämförde och ditt inlägg var precis efter, men ok.😃🤪

Jag är vegetarian, eller typ. Jag äter vilt ibland, jag är inte emot kött ätande utan industrin. Jag skulle aldrig köpa kött i affären. Jag handlar ägg, mjölk och smör av en bonde. På den gården lekte jag som barn och vet att djuren har det bra. Hemma serveras vegetariskt. Men min sambo äter kött om det serveras och min son får kött hos sin farmor ibland. Den dagen han undrar över mina matvaror ska jag berätta varför.

#19 Du är blandkostare.Men hade du inte ätit kött så hade du varit lakto-ovo-vegetarian.

Lakto = mjölk

Ovo = ägg 

Vegetarian = vegetabilier 

Vegan = Livstil

Matkultur (oavsett vad/hur man äter) är ju en livsstil, likaså religion, så jag tycker nog att det går att likställa dessa. Och båda är något man får med sig från föräldrarna. 

Även om vi är allätare så äter vi inte särskilt mycket kött här hemma, mycket fisk blir det men annat kött nej det kan jag inte påstå. Jag erbjuder min dotter att prova allt från både djur- och växtriket.

#21 Och vissa tycker det är både etiskt fel och ohälsosamt att döda och äta andra individer. Och inte tänker de ge in så deras barn kan smaka på något alldeles särskilt. Vissa föräldrar uppfostrar sina barn till rasister, precis som vissa uppfostrar dem till speciesister. Och vissa väljer att göra varken.

#20 Nej, som vanligt så är en vegetarian per definition i NE.se en person vars kost till övervägande del består av vegetabilier. Så det är ett samlingsbegrepp för veganer, ovo-vegetarianer osv. Precis som termen bil står för volvo, saab, fiat osv.

#23 Nej, vegetarian är inget samlingsbegrepp för veganer, lakto ovo vegetarianer osv.

#23 Det är så fint när folk "kan" svenska språket bättre än nationalencyklopedin. Vart har du slagit upp det? Wikipedia eller?

#25 Har inte tillgång till hela artikeln, men såvitt jag kan se styrker  NE #20 och #23's påståenden..? Vegetarisk kost är samma sak som vegankost, men en vegetarian är inte en vegan då vegetarianism endast handlar om kosten, medan veganism är en livsstil. Tillsätter man mjölk i kosten tillsätter man ordet lakto-, och så vidare. Står förvisso samma sak på wikipedia. 

vegetaʹrisk kost, kost som enbart (vegankost) eller till övervägande del (laktovegetarisk[laktovegetabilisk] och lakto-ovo-vegetarisk

Tycker alltid att sånt här är intressant! Jag själv är blandkostare och vi är till stor del självförsörjande vad det gäller animalier. Jag ser det som en självklarhet att låta min dotter ta en del av lantlivet och lära sig allt om djurskötsel och allt som hör till, då det är vår livstil, precis som veganismens är en livstil och val. Men till frågan om hur jag ser kring det angående graviditet så säger jag bara, ät det du mår bäst av för då mår bebis också bra! Så länge du får i dig alla vitaminer/mineraler, fett, protein m.m så gör det ingen skillnad för bebis om det är veganskt eller blandkost. Men vill barnet sen när det är större äta på ett annat vis så anser jag att det är barnets val och ingen annans. Men…jag tycker inte att en vald kosthållning kan krävas på samma sätt som en allergi, en allergi är inger val, har själv familjemedlemmar som är glutenintolerant och får de fel kost blir dom riktigt risiga med bla kraftiga kräkningar/diarré. Får ett barn som äter vegetariskt/veganskt tex korv med bröd på ett kalas så blir ju inte följden det samma, tarmarna skadas inte för den personen som det gör för en person med en allergi. Men ett livsval ska respekteras, alltid! :)

En tanke som slog mig precis; hur ser ni som veganer på modersmjölksersättning? Den vanliga ersättningen som säljs i mataffären innehåller ju komjölk. Ersättning som är helt fri från komjölksprotein är ju svindyr om man inte får den utskriven på recept och jag tror inte att läkare skriver recept om inte barnet är allergiskt. Hur skulle ni göra - köpa den dyra, mjölkfria ersättningen eller ge den vanliga trots att den inte är vegansk? Som sagt, bara nyfiken, lägger inga värderingar i någons val.

#27 Äter en person inte animalier på länge kan den bli känslig mot dem, inte så de inte kan vänjas vid det men i början. Så det blir enkelt så faktiskt att en vegan som äter en korv (av kött, haha) med bröd spyr upp/får magproblem. 🙂

#28 Intressant fråga! Tror inte jag kommer drabbas av sådana problem men en vet ju aldrig.😃Jag hade köpt den dyra, fått dra in på allt annat under tiden. Det är ju bra på så sätt också att de komjölkfria företagen/sorterna stöds.🙂

#28 Jag har inga egna barn så jag har inte koll på det där med modersmjölksersättning, men jag har för mig att jag har läst att det ska finnas veganskt men är svår att hitta eller att man måste beställa utomlands. Det är i alla fall vad jag har hittat när jag googlat.

Jag hade köpt den dyra mjölkfria. Det är ju nu för tiden ganska så känt att animalier inte är bra för hälsan och jag vill inte ge det till mitt barn, då är det värt att köpa dyr mjölkersättning  för mitt barns hälsa. Min personliga åsikt.🙂

29# Det är jag fullt medveten om, var kanske otydlig. Självklar reagerar magen om man äter något man aldrig ätit/inte ätit på länge men min poäng var att det skadar inte tarmen på en person som valt att äta vegetariskt/veganskt då det inte är en allergi, det gör det däremot på en person med någon form av allergi tex glutenintolerans. Får de i sig tex vetemjöl om än bara lite så tar det 3 månader för tarmen att läka, vi regelbunden konsumtion av det du inte tål om än liten mängd så försvinner tillslut tarmluddet och kroppen tar inte upp näring.. Det händer inte med en person som är van vid en vegetarisk/veganskkost men att magen kan reagera med kräkning är inget konstigt :)

Jag har varit vegetarian i 30 år nu. Min son fick det i början, men runt 3 års ålder gick han över till kött på dagis och borta. Nu är han 16 år och blandar kött med soja o quorn. Tyvärr skyr han rena grönsaker vilket är trist, men det ordnar nog till sig med tiden. Varken haft bekymmer med graviditeter varken med son eller dotter då det gäller okunniga BM. BVC är en annan femma. Dem ger jag inte mycket för.

#32 Tips på hur man hittar en bra BM som accepterar ens val av kost? 😛

#28 Om jag fick göra om allt så skulle jag ha ammat så länge jag bara kunde. Pumpat när babyn blev större, modersmjölk är ju ändå det bästa.

Men om jag varit tvungen att använda ersättning hade jag valt en vegansk ersättning. Jag hade dock köpt den från USA (iherb) till en ganska billig penning.

BM är inga problem skulle jag säga, även om min är lättad att jag äter en del mejeri nu. De är mest okunniga, som en större del av befolkningen. Men i takt med att livsmedelsverket uppdaterar sig så hänger bm med.

Är själv väldigt ovillig att amma även om jag kommer ge det ett försök. Men vi kommer köra en del ersättning från början. Blir nog inte vegansk. Som sagt vår kompromiss är laktoovo och jag tänker inte köra över pappans oro med maten. Går såklart utmärkt att ge barn vegansk mat, men känner att ingen av oss har tillräcklig kunskap om vad små barn behöver för att göra det från början.

En vän till mig ändrade inte sin vegan-livsstil under graviditeten… Det enda jag kan tänka är viktigt är att om man på kontroller märker brister av något då tillsätter det, och det finns ju fler sätt än att äta animaliskt då också :)

Ja, det enda man "vinner" på ex kött är att det är lättare för kroppen att ta upp animaliskt järn. Men, mejeriprodukter hämmar järnupptaget. Och det är ju inte bara veganer och lakto-ovo-vegetarianer som står med järnbrist, det verkar ju var och varannan gravid göra.

Nu har jag inte läst svaren i tråden (har inte ork till det just nu), men vår familj är blandkostare, och det kommer vi även att föra över på lilleman. För oss är det det som är det naturliga valet, likväl som vår lott blir att lära vårat barn att välja bra råvaror i maten. Ekologiskt, närodlat mm, produkter från djur som haft det bra.

Den dagen han själv kommer och säger att han inte vill äta djur oavsett anledning, den dagen kommer han att få vegetariskt i stället. Självklart kommer vi att erbjuda anpassad kost till eventuella vänner mm. i den mån vi klarar att möta behoven. Jag är själv allergiker och stor djurvän, för mig är det viktigt att möta folks önskemål om mat, oavsett vad det önskemålet baseras på. Sen kanske vi inte kommer att acceptera typ korv och makaroner sju dagar i veckan för att "allt annat är blä", man får ju vara uppmärksam på vad barnet behöver hjälp att arbeta sig igenom och vad som bör respekteras så att säga.

Något jag planerar att ta tag i är att bli bättre på att ha vegetariska måltider som en del av kosten, vi är tyvärr väldigt förtjust i kött här hemma. Men jag tycker vi bör bredda våra matvanor en del tills lilleman ska börja äta, så han får prova lite av varje.

Nu är inte jag gravid.
Jag är blandkostare, då mitt mål är självhushållning och inte veganism.
Jag har tagit jägarexamen & ska börja odla, föda upp eget käk.
I vilket fall som helst, är detta vad jag kommer erbjuda mitt barn & detta kommer vara det jag ska äta under graviditeten, dvs blandkost (fast vi får se hur det går, under senaste graviditeten kräktes jag upp allt utom mcdonalds 😎).
Vill mitt barn inte äta kött, fläskkött eller annat när denne växt upp så kommer jag respektera det mot en bra anledning (kanske att hen vill bli vegetarian, eller är intresserad av islam el. annan religion etc).

Besökare hos oss kommer givetvis erbjudas en kost som denne kan äta, oavsett om besökaren är vegan, intolerant eller har religiösa själ att beakta.

Vi är blandkostare här hemma, jag hade högtflygande planer innan dottern blev så stor att hon själv kunde välja att hon skulle lära sig äta allt.

Tji fick jag, min dotter är oerhört kräsen och liten i maten. Det enda hon riktigt gillar är korv, köttbullar, tomat, gurka, morot (rå), broccoli, smörgås med bara smör och youghurt. För tillfället så är det det som gäller om jag ska få i henne någon mat så ofta blir det antingen korv eller köttbullar till middag för hennes del, sen erbjuder jag olika sorters kött och fisk samt vegetariska alternativ. Men det ratas stenhårt.

Får hon sen vänner som äter en viss sorts kost så kommer jag att försöka tillgodose deras behov så gott jag kan.