Åh, vad skönt! Håller tummarna att det hinner släppa för er och ni blir gravida innan så ni slipper genomgå utredningen :)

Ja de är klart man hoppas ju att man ska klara de själva

För oss tog det ett år och en månad. Jag hade just börjat tänka på undersökning etc., men så gick det. 6-7 av mina nära vänner klarade det på en månad, så lite stressande var det. Lycka till, på vilket sätt det än blir.

Ja har vänner och sambon har vänner som de gått fort för med, men vi har insett att de inte går själva. Men vi kommer ändå försöka tills vi blir kallade, så får vi se va de säger :)

#4 säg inte att det inte går :p 9 månader är inget konstigt. Vi försökte mer eller mindre aktivt i 2,5 år och var båda övertygade om att det inte skulle gå, sen vips är jag i v30. Men, bra att ni får hjälp.

Jag blev tillsagd att man måste försökt aktivt i 2 år. Gick 3 år innan vi sökte hjälp för det och efter 4 ½ år blev vi gravid. Hann inte få ivf eller liknande utan läkaren ville att jag skulle gå ned i vikt först och främst.

Jag pratade med min barnmorska idag och har redan fått tid för kontroll av hormoner och ultraljud osv. Och den tiden är satt i augusti/september just för att vi försökt i 1 år då. Och det var inga problem alls.

Vi sökte hjälp efter nästan 1,5år kom in i okt-13 och vi började försöka juni-12. Sedan i maj-14 plussade vi oc dagen efter kom brevet med tid för ivf planering. Fint att ni får hjälp, oss hitta de inget fel på utan att var tipp topp men det var skönt för hjärnan att man får hjälp ändå :)

Jo men de är ju de vi vill med, om vi behöver hjälp får vi den är vi friska så är de bara att vänta ut tiden :) Men man vill ju veta liksom :)

Vi klarade nummer två helt själva, redan på tredje försöket ;)

Härligt, men är de inte så att kroppen kan bli bättre och kanske fixa lite mer själv om man vart gravid en gång?

#11 - Dom säger det, men tror inte det finns någon forskning eller statistik som visar på fakta.