Avundsjuk att andra får barn när du redan har en son på 5 månader? Förstår jag rätt? :)

Många kvinnor som ammar kan reagera lustigt pga hormonerna, så ta det lugnt, dina konstiga reaktioner kommer gå över om några månader. 🙂

Om du varit ofrivilligt barnlös hade jag förstått men du har ett barn. Varför avundsjuk?

Exakt VAD är det du är avundsjuk på?

Okej, JAG är avundsjuk på andra med bäbisar o gravidmagar. För min dotter är död! Är det giltig anledning att säga att Du ska vara tacksam för det Du faktiskt HAR ?

För att jag vill ha en till. Saknar att vara gravid osv. Jag ammar inte heller för den delen

Äsch! Jag förstår dig till en viss del! Jag kunde känna avundsjuka på vänner som fick efter mig för att dom hade allt kvar att uppleva. Uppleva hur förlossningen starta, första mötet osv. Det blir nog så när man gått och laddat i 9 månader och så händer allt och så är det över. (Fast det är ju givetvis inte över men graviditeten) för min del var det nog en sentimental känsla i grunden. Det gick över :)

Normalt tkr jag. Men sen måste jag nog berömma dig att du vågar komma ut med känslan och inte förneka det. Kanske det kan hjälpa att tala med ngon? Själv är jag avundsjuk på att alla får barn runt mig… Personer som känt varan typ 3mån före de vart på smällen och så… Jag själv har försökt i 1,5 år rikitigt snart. Men kan ej tala ut med ngon annan än sambon. Då jag vill hålla baby fabriken hemlig… Viktigast är att man erkänner och godkänner sina känslor. Man ska ej kväva dem. Låt dem ventilera på ett sunt sätt. :)

Jag förstår ditt tänk. Min syster väntar barn och en på jobbet också. Är inte avundsjuk direkt utan saknar mer känslan av allt. Ha någon i magen, förlossning, amning och själva babybubblan. Holly blev ju 1 år i torsdags och är inte alls nån bebis längre. Det är helt otroligt att vara gravid och få en liten bebis. Vägen dit är inte alltid lätt och efter att man klarat allt så har iaf jag växt som person. Jag är glad och tacksam för det jag har och ser inget fel i att länga el känna. Vet inte om vi ska ha nå flera barn men jag kan tänka på det iaf.

Jag kan också förstå vad du menar ts. Din bebis går precis ur sitt "nyfödda bebis jag". Vist är det en bebis men inte en liten bebis :) Min son är 6 månader och jag kan bli lite avis för jag har 2 vänner som är gravida. En i v 20 och en i v 32. Eller som Jefo skrev, känslan spänningen förväntningarna osv. Klart man ska vara glad och tacksam för att man har ett friskt barn och självklart är man det men man kan ändå få känslor och man borde inte bli dömd och skuldbelagd för att man känner så. Man kan inte välja sina känslor ♡ Så att säga till ts att hon inte "har rätt att känna så" känns inte bra tjejer.

Jag förstår precis. Jag är också avundsjuk. Men inte på de som fått barn precis, utan på de som fortfarande är gravida. Men det går över när jag tänker att en dag ska jag bli gravid igen :)

Jag förstår ts fullt ut. Har tre underbara barn på 3 och 1 ( tvillingar) och fyller 41 snart. Vi ska inte ha mer barn för det är fullt upp som det är, men längtar efter att vara gravid igen. Det är en sådan mäktig känsla. Och att ha få privilegiet att bära två på en gång är magiskt….. Men för min del finna inte orken för fler barn samt så har jag ju passerat 40. Nan kan känna olika känslor, längtan, saknar, avund och tacksamhet för det man har. Inget konstigt alls!

Tack för att de flesta av er förstår. Självklart är jag tacksam för de jag har. Men känslorna finns ju ändå