Tycker det beror på individen, men över 50 tycker jag inte är lämpligt att skaffa barn.

Jag personligen, om jag skaffar barn, vill ha första innan 30och sista innan 40.

Jag har aldrig sett att mannens ålder skulle ha betydelse?

Som kvinna tycker jag nog 35 är max för första barnet, men det är svårt att säga. Man är inte sämre föräldrar för att man skaffar barn sent. Men kromosomfel och liknande kan man upptäcka på ultraljud och man har ju då valet att ta bort det om man vill det.

Det kom någon studie för något år sedan eller så, om att just mannens ålder kunde ha en viss negativ påverkan. Känner att det är svårt att sätta en övre gräns. Vi blir piggare och piggare som art. När man är 20 är det lätt att tro att man är gammal då man är 30 :) känner själv att 33 är en jättebra ålder för mig att få mitt första barn. Jag är en vuxen komplett person, med ett lugn jag inte hade för några år sedan. Jag kommer bli en bättre mamma nu än för några år sedan. Fysisk ork… Jag är i bättre form nu än för 10 år sedan. Tror att dagens 40åringar är tillräckligt pigga för småbarn. Dagens pensionärer är ju för tusan piggare än oss :)

Man är för gammal för att skaffa barn när man själv känner att man är det, inte när andra tycker det. Jag är 39 år och känner mig inte för gammal, en kvinna jag kände fick sitt första som 47-åring, när hon var runt 90 år gick hon fortfarande på raska långpromenader varje dag.

Så åldern har absolut inget med orken att göra, som äldre har man dessutom en tendens till att fokusera mer på barnets behov.

Jag har alltid sagt att jag inte vill ha barn efter 30. Dvs att jag ska ha fått alla mina barn som jag vill ha innan jag fyller 30. Jag har nu 3 barn och jag fyller 30 nästa år. Tror inte att det blir fler även fast prat om ett fjärde barn dykt upp här hemma. Men när andra vill få barn har jag inga åsikter om, andra gör som de själva vill och känner.

biologiskt är ju kroppen som starkast runt 25, men i dagens samhälle så behöver inte inte innebära stora problem att få barn efter 35 trots att det inte är optimalt för kroppen. Vi är ju så friska och har så bra sjukvård att folk förtusan blir 90! 
Jag däremot ska ha hunnit få mitt första barn innan 30 har jag sagt, men det är väl mest för att det känns rätt för mig (jag har ju ändå 10 år på mig då, haha)

Det är upp till var och en när man känner sig redo oavsett ålder, men med tanke på riskerna så skulle jag personligen aldrig skaffa barn efter 35. Jag skulle iförsig inte skaffa efter 25 heller men det är för att jag är klar med att föda barn nu haha :). Jag har släkt som valt att börja om vid högre ålder och det har gått utmärkt för dom. Har kusiner som är i mina föräldrars ålder (något yngre kanske) som har barn i min ålder och även småbarn :).

Tycker inte det finns någon åldersgräns så länge man är införstådd med att det innebär ökade risker. Enligt vad jag har läst är t.ex risken för missfall hela 50% när du blir 40.

Där emot tycker jag det är korkat att vänta till efter 33 om man är säker på att man vill ha barn och har ett förhållande. Om man då behöver hjälp med t.ex IVF, viktnedgång, adoption osv är det osäkert om man hinner få det innan man hamnar på fel sida åldersgränserna som Landstingen sätter upp.

Själv vill jag inte ha några barn efter 30. Hade vi haft problem och startat innan men det inte funkat hade det nog vart en helt annan sak dock. Annars håller jag med pogopedagog i allt hon skrev :)

Jag sa att alltid att min maxålder för barn var 25, men min sladdis föddes när jag var 29 ;) Nu är min maxålder 40 år, dels för att min äldsta då är 20 och jag ville inte att mina barn och barnbarn blir hyfsat jämngamla. Men hur andra gör lägger jag mig inte i, tex min storasyster (33 i år) fick bröstcancer förra året och tvingas ofrivilligt att vänta.

Oj enligt nästan alla resonemang så är jag alldeles för gammal för barn nu :). Är 42 och väntar min nr 4 vilket är en riktig liten sladdis. Går vi tillbaka några år så var min bestämda åsikt att jag var klar och inte skulle ha flera barn. Men men så kommer livet emellan och här är jag nu, gravid och lycklig. Jag har alltid haft lätt för att bli gravid så även denna gång och det trots att jag passerat 41 och enligt Kub och ul står allt bra till med Lill skrutten.

#8 Nej, den är inte 50 % utan dubbelt så stor mot kvinnor i 20 års åldern.  

#11 Notera att de flesta som skriver så är yngre, det kommer att låta annorlunda när de själva har "en fot i graven". 🙂

Jag var 38 när dottern blev till och 39 när hon föddes och tycker inte jag var för gammal. Vi hade stora problem att bli gravida så det blev inte förrän då.

Fick barn mellan 32-37 år, det är ju inte alltid det passar och att man hittar den rätte. Det beror ju på ens livssituation, tycker inte  kvinnor (+40) ska känna att de är för gamla, det är ju alltid vad man själv känner och tycker.

Nä inte är jag för gammal inte, det är inte många som tror att jag är 42 :) . Och ska jag vara helt ärlig så har jag träffat på "gamla" 27 åringar som tyvärr var gamla både till kropp och sinne likväl som jag har träffat på ungdomliga 50åringar. Så på sätt och vis så är åldern bara en siffra på ett papper.

Jag vill lägga till ett lite konkret svar också på när jag tycker att man är för "gammal" för att (biologiskt) skaffa barn!

Efter klimakteriet 😃

Jag tänker som #8. Jag tycker väl att 40 är en gräns för mig - sen skulle jag börja bli förvånad om kvinnort >40 berättade för mig att de försökte få barn. Fast jag själv vill gärna vara "färdig" och ha fött i alla fall 2 barn före 30. Men man vet ju inte, går inte att planera som man vill. Men ju längre man väntar desto svårare kan det bli. Nu är jag 25, kommer vilja ha första barnet vid 26 (vi bebisplanerar) och sedan vill jag gärna ha barnen tätt så kanske vid 28år ålder för andra barnet.

Jag tycker man kan räkna lite, jag vill ju gärna att mina barn ska ha mor o farföräldrar och om man har tur vill dom detsamma för sina barn och då är det kanske orättvist mot dom att skaffa för sent så man hinner gå ur tiden av ålder innan dom har fått barn. Tex min kompis i högstadiet tror vi va 14 hennes pappa va 67-70 och halvsyster var runt 40. Hon skämdes väldigt över att hennes pappa va så gammal. Jag ser fördelar och nackdelar med båda själv vill jag inte ha barn efter 29 men det lär ändras sen kanske jag skiljer mig och vill ha ett barn med mitt livs kärlek? Eller så får jag svårt att bli gravid och får vänta för det och dra en gräns då.

Jag vill personligen inte ha barn innan 30. Har alldeles för mycket att fokusera på nu i livet och vill ha de första åren som egen människa till mig själv. Kommer inte bli redo på många år att börja hänge mitt liv till någon annan ^^

Det är inte lätt att svara på, jag kan bara säger hur jag vill ha det. Hur andra gör är upp till dom men jag tycker att man ska tänka lite hur man vill orka och kunna vara pigg och fräsch med/för sina barn. Är man runt 40+ och skaffar FÖRSTA barnet så tycker JAG att det är lite knas, då är du 59 år när hen tar studenten tex.. Så vill inte jag ha det, men alla är vi olika och har olika förutsättningar! En del vill ha tidigare men har svårt att bli gravida och åren går innan plusset kommer och då säger jag inget men att medveten vänta med att skaffa första tills man är 40+ tycker jag är knas. Har själv släktingar som haft svårt och närmat sig 40 innan det tagit sig och det säger jag ingenting om! Jag kommer inte ändra åsikt om detta, som någon skrev här att de flesta som tycker så är unga. För när jag är 40 år är min dotter 19 år så då kommer jag verkligen inte börja om, jag hoppas om jag har lyckan på min sida vara klar med barnafödandet när jag är 30 år.

Som med allt finns det fördelar och nackdelar med allt. Optimalt är det ju absolut inte att skaffa barn efter att man har blivit 40. Då tänker jag på både barnets och mammans hälsa. Men för övrigt så finns det säkert en massa positiva saker med att skaffa barn då man är i den åldern. Man kanske är som förälder förståndigare och vet vad man ger sig in på, förhoppningsvis. Man har kanske hunnit leva loppan och göra de saker man absolut ville göra men inte kunde göra om man hade haft barn osv.  Det handlar ju inte mera om en väldigt ung tjej i 17 års åldern som ännu kanske inte har hunnit med mycket i sitt korta liv. Det handlar om en kvinna som har levt ett långt liv och som förhoppningsvis vet att det här är något som hon verkligen vill.

Oberoende så har vi ju faktiskt inte rätten att döma, varken unga eller gamla mammor. Vi kan ha åsikter men det är kanske bäst att hålla sådana för oss själva om någon i vår vänskapskrets är i en sådan situation. De här gamla eller unga mammorna kan råka bli de bästa föräldrarna någonsin samt leva ett väldigt långt och gott liv.