Hur vet du att ditt bäcken är trångt? 🙂

ett stort huvud kan bero på flera olika saker, så det behöver absolut inte drabba ditt barn, men en liten risk finns förstås att det är ärftligt.

För att jag har känt efter, haha ^^ Förlåt men är väldigt okunnig inom detta område men det är dock något jag tänkt på då jag gärna vill ha barn om något år och vill helst undvika kejsarsnitt :/

Hur kan Du känna det? Du vet att slidan och livmodern är inte detsamma som hålrummet i bäckenet? Om Du inte har röntgensyn. Ett smalt bäcken utseeende-mässigt ger inte litet hålrum i bäckenet. Och tvärtom. 

Detta med stora barn eller inte är nog svårt att förutse. Min pojkväns tidigare barn har varit stora, men jag har en liten kropp och fick normalstor son på övertid. Om barnet skulle växa och bli för stort, så säger barnmorskan till. Och först då blir ev. kejsarsnitt aktuellt. Men normalstora kvinnor föder 4.5-5 kilos klumpar med, så det går. 

Det finns utöver genetik en rad orsaker till stora barn. T ex graviditetsdiabetes och övertid.

Ingen fara på taket, det känns trångt om man försöker känna efter 😉 om jag t.ex. känner efter själv så tycker jag inte jag hittar ett enda ställe nertill där ens en knuten näve får plats för alla ben som är i vägen. Ändå har gynläkare kommenterat att jag nog har lätt för att föda för jag verkar rymlig. Vart fan då undrar jag inom mig 😃 Ser jag till släkthistoriken så har ingen nånsin på nån sida haft problem med vaginala förlossningar i min släkt, och själv är jag ganska lång (173) och har stora fötter (40) vilket ofta har ett samband.

Det är extremt ovanligt att ha ett såpass trångt bäcken att man behöver snittas. Under en graviditet förändras kroppen så mycket, fogar luckras upp, muskler mm förändras och gör sig redo att få ut ett barn. Det som nästan alltid orsakar att ett barn fastnar är värksvaghet! Eller att barnet ligger tokigt.

Det är just hålrummet i bäckenet jag pratar om :) Som #4 säger finns det inget ställe på mig som en knuten näve skulle få plats heller haha! Jag är ganska liten, 161cm lång och det har aldrig fötts någon med kejsarsnitt i min släkt men min sambo är som sagt född med kejsarsnitt så det va därför jag undrade :) Tusen tack för era svar ! ^^

Absolut inget jag skulle oroa mig för! Det är kvinnorna i din släkt och deras förlossningar du ska kolla på, framförallt din mammas och din mormors, det är så det nedärvs. jag är 158 cm och födde vaginalt utan problem :) Dessutom vidgas bäckenet under graviditeten och förlossningen.

#4 Fast min mormor är 151 och har fött fem barn vaginalt så det hade jag inte heller hängt upp mig på. Jag är 154 (vi är kortisar nästan allihopa) och hoppas på att kunna föda nästa vaginalt :)

Ja självklart kan kortisar också föda vaginalt oftast :) finns dock vissa samband med de runt 150 och skostorlek max 35 eller vad det nu var som har en liiiten ökad risk för trngt bäcken. Totalt är det bara ca 0,4% av sveriges kvinnor som är för små i bäckenet. Något högre risk för utländska kvinnor. Oddsen att man tillhör den där lilla droppen i havet är knappt befintlig :) Så när bebisar "fastnar" och inget händer är det väldigt sällan rent anatomiskt, utan värkarna är effektlösa. Om bebisen mår bra löser man det lättast med dropp, inte snitt. :)

Oj, jag skulle tagga #5, haha. 

Ja, det är ju inte ofta man hör om kvinnor som är för trånga. Inte jag i alla fall :)

Och så skulle jag vilja tillägga TS att kejsarsnitt inte är så illa faktiskt, om det nu skulle bli så. Jag är nöjd med mitt och är inte rädd för att göra om det om det krävs :)

Sen när det gäller storlek på barn så haka inte upp dig så mycket. Vi räknade med att få en ganska stor bebis då vi låg ganska nära 4 kg själva. Men fick igångsättning 5 dagar innan beräknat och fick en plutt på 3194 gram. De vill säga strax över 3 kg bara. Och ingen i min familj (så vitt jag vet) har fått såna små bebisar. Så de behöver inte betyda något heller. 

Om du blir gravid och är orolig så prata ut om det med din barnmorska. Man ska kunna få komma till specialistmödravården osv, om man är orolig. Och är du orolig för sådant så har du säkert goda själ att få hjälp att komma till specialister istället. 🙂

Och som sagt, det som hände på din killes sida är oväsentligt för din del. Du ärver ju inget från honom. *Fniss* Det är din egen släkt som räknas. =)

Jag fick snittas, är inte så jobbigt som man tänker sig innan, pga för liten bebis så stl är inte viktig ;) Försök att inte oroa dig, det går liksom som det går. :) när den dagen kommer så kommer du bara tänka på bebis o dess bästa! ♡

Åh tack för alla svar! :) Vad skönt att risken för det är så liten då :D Jag tror inte heller att jag kommer bry mig om kejsarsnitt i stundens hetta om det skulle behövas men jag tänker en del på det nu då jag är livrädd för operationer osv haha. Åter igen, tack

Om man behöver snittas akut så är dom väldigt vana vid att hantera att man får totalpanik, många reagerar instinktivt när det blir bråttom. Dom är väldigt bra på att lugna. Du har hela tiden med dig någon vid ditt huvud som ser hur _du_ mår.

#12 Jag är även en av dem som avskydde mina kejsarsnitt. Har protesterat in i det längsta båda gånger, och jag grät av frustration, ilska osv när jag fick veta att jag alltid kommer få kejsarsnitt.

#13 Just det där är något jag minns med värme, hur personalen verkligen brydde sig om mitt välbefinnande och inte bara det medicinska. Speciellt narkosläkaren, Mikael, han var så himla bra. Blev nog lite kär i honom, haha.

Dom har en baktanke med att vara så snäll 😉 dom håller pli på blodtrycket och är beredd med medel ifall man blir svimfärdig.

Jo, det är klart :)
Men jag fick verkligen en bra känsla i magen där inne, och Mikael var sådär genuint trevlig. Det var han redan på infomötet dagen innan. 
Jag var konstigt nog inte det minsta nervös inför mitt snitt, och det kommenterade han flera gånger, haha. Blev en skojig stämning istället för nervös, hur bra som helst.

Underbart! Precis som det ska vara 👍

Just narkosläkare verkar vara ett trevligt släkte :) har träffat på många via jobbet och ingen av dom har varit det minsta otrevlig eller svår att ha och göra med (till skillnad från många andra läkare…)

Även min narkosläkare var super! Alla var väl trevliga men han var den enda som verkade tala till mig och höll mig lugn :) Var ju beredd på snitt tidigt på dagen för bebis var stressad. Så de nämnde det redan på tidig kväll, snittades 01. Men fick ändå några sekunders panik när de sa "nä nu snittar vi han orkar inte mer". Alla började springa runt o jag var trött ledsen o hade ont. Fick några sekunders panik, hyperventilerade o tårar kom. Men ryckte upp mig fort och hängde med. Sprang med mig i korridoren och allt precis som på TV. Kändes overkligt. Hade varit så himla rädd för snitt. Stod t.om i min födesleplan att jag var rädd för att snittas. Tycker de kunde tagit upp det lite mer när de märkte att risken fanns för snitt. Men nä. :P Så glad min sambo var med ♡