Jag tror det är jobbigt att studera på gymnasiet samtidigt som man har barn. Det är lättare på universitet osv. Men vad du kan göra är ju att kolla upp om du kanske kan läsa några kurser på distans för att slippa halka efter för mycket. 

Jag tror, för att det ska gå så smidigt som möjligt, är bra om du kan få med din mamma (pappa också för den delen) på "tåget" så du kan få fortsätta bo hemma. För dina pengar du får som föräldraledig kommer inte räcka långt, och soc är inte roligt att gå till. Men om du bor hos dina föräldrar bör du ha råd med blöjor, mat till bebisen och hyra. 

Sen när bebisen är ett år kan hen börja på förskolan och du kan fortsätta dina studier. 

Nu låter jag väldigt positiv, men ska jag vara ärlig är det bästa att vänta till iaf gymnasiet är avklarat. För risken finns att du inte orkar lika mycket sen, efter sömnlösa nätter osv, och då försämrar dina betyg så du inte kan studera vidare om du önskar att göra det. 

Väljer du att behålla kommer du nog till stor del tvingas bli beroende av människor i din närhet, t. ex dina föräldrar, och det är också något du måste ta ställning till. 

Jag förstår att du älskar barn, men nu är kanske inte det bästa tillfället?

Jag tycker att #1 har skrivit mycket bra saker.

Försök att tänka från barnets perspektiv, för det är ju ändå barnet som är viktigast. Kommer det här barnet få födas in i den bästa miljön du kan erbjuda? Det är viktigt med en trygg bostad för barnet så fundera över om ni har någonstans att bo, både nu och efter föräldraledigheten. Tillräckligt med pengar för att kunna försörja barnet, både under föräldraledighten och efter (att man har arbete eller tillräckligt med inkomst efter föräldraledigheten att du kan betala, hyra, mat, kläder och allt annat som barnet behöver) är också superviktigt. Det är också trevligt om du även har lite pengar kvar till dig själv efter att allt till barnet är betalat så du också kan få en ny tröja någon gång ibland… När du lagt 5000kr på hyra, 1800kr på mat och 1200kr för ditt barns kostnader varje månad är det förstås kul om du har några kronor kvar att spendera på dig själv också. (Matkostnaden och barnkostnaden är från konsumentverket, en genomsnittlig månadskostnad. Hyran tog jag bara ur luften)

Kan du erbjuda ditt barn det som verkligen är bäst för barnet, eller kommer du kunna erbjuda ditt barn något mycket bättre om du väntar 4,5 år med att skaffa barn? Det kan bara du svara på, ingen av oss här inne. Du känner din livssituation bättre än någon annan.

Allt går bara man vill. Vill man verkligen slippa gå om gymnasiet så behöver man inte det… Tycker du ska prata med dina föräldrar. Sedan kan du alltid prata med de på din skola, om de kanske kan lägga upp en speciellt "program" för dig? 

Vad läser du för linje? :) 

Men det bästa är att vänta såklart. Går också första året på gymnasiet, så förstår att det är ett tufft beslut

#3 jag går vård och omsorg. Tack alla för era åsikter, min pojkvän har redan lägenhet som är betald vi behöver ej lägga något på det. + att vi får 3700/ mån

Pluss lite grann av föräldrarna

#4: Vad menar du inte behöver lägga något på det, betalar ni ingen hyra? Har ni varken värme eller vatten? Och Tv, internet, telefoni? Hemförsäkring? Radiotjänst?

#4 - Vaddå får av föräldrarna? Dom vill kanske inte försörja både er och erat barn (som för övrigt inte ens är ett barn än, inte ens ett foster, bara ett embryo)

Låt mig gissa. Killen går på soc?

#7 Även om det "bara" är ett embryo som du skriver så brukar iallafall jag benämna det som mitt barn i magen. Låter så konstigt att benämna mitt embryo tycker jag iallafall…

#9 Nu pratat vi inte om det i din mage, som ska få utvecklas till ett barn, utan om ett embryo som en 17-åring funderar på att behålla för att hon känner att hon inte vill "döda det". Så tidigt är det ingenting att döda, så enkelt är det. Det är en chans till ett eget liv, inget eget liv än. Poängen är att för dig är det en blivande bebis. För TS är det inte det just nu.

Ja min pojkvän har en gratis lägenhet för att han bor långt här ifrån och går skola här så har fått en lägenhet pga det..

#10 jag skrev bara vad jag tycker. Du tycker olika, så enkelt är det.

#4 Vård och omsorg är ett enkelt program o läsa på distans. Jag läser också vård och omsorg :)

#11: Bjuder dom alltså på tv, internet och radiotjänst också? I vilket fall, tänk långsiktigt nu. Om du inte får bo hemma, då dina föräldrar inte valt att ta in ett spädbarn i deras hem (vilket de inte alls måste acceptera), är det då tillåtet att du bor med din pojkvän i hans lägenhet? 3700kr i månaden är inte speciellt mycket att leva på för 2 vuxna och 1 barn, även om du får bo där klarar ni er på det? 1800kr för mat, 1200kr för barnet, busskort, mobiler, kanske nya skor till någon, ett par nya byxor.. Hur sjutton tänkte ni ha råd? Och allt som barnet behöver redan innan det är köpt, har ni en bra buffert nu? Konsumentverket räknar på att alla inköp barnet behöver och det barnet kostar under sitt följande första levnadsår går på 30.000 - 80.000, har ni pengar sparade så ni kan skaffa det barnet behöver?

När han pluggat klart, vart ska ni bo då? Har ni lägenhet att bo i eller kommer ni hamna på gatan? Har ni råd?

Tänk långsiktigt och inte bara inom det närmaste året, för ditt barns skull. Det är barnets behov du måste sätta i första rummet.

#14 Tror man bara får bo i sådana lägenheter fram till 21 års ålder

Exsistensminimum för 2 vuxna UTAN barn ligger på 6 360kr. Ni har ungefär hälften av existensminimum och tänker att ni ska försörja er själva och ett barn dessutom, är det verkligen ett klokt val?

# 10 Jag är inte abortmotståndare, jag har själv gjort en abort, på både gott och ont…. Det är lika jobbigt känslomässig att genomgå om man är 40 eller 17…. Samma frågor man brottas med även om det "bara' är ett embryo eller "chans till liv".

Så länge du har lägenhet och pengar så du har råd med ett barn så kan jag inte se några problem. pengar måste du ju alltid ha när du har barn. mediciner till exempel då kan man inte stå där å vara pank..  Men jag undrar hur lägenheten kan vara gratis?

Han är från lettland och hans biologiska pappa bor där och dom har kommit överens om att går han skolan och sköter sig så betalar han lägenheten tills han går ut skolan och skaffar jobb.

Ska du bo med han då menar du? eller gör du redan det?

Jag bpr typ hos har redan, är bara hemma någon dag i veckan..

Hur går det för dig? Har du varit och pratat med någon på ungdomsmottagningen? :)

Ska dit på måndag

Hej tjejen , jag vart mamma när jag var 16 år , och det kom med världens käft smäll ärligt talat , jag hajade inte att jag var gravid fören jag skulle föda , jag födde hemma , från att helt hata små griniga snoriga äckliga glin ( då alltså ) till att få hålla i sin egen knodd och världen runt om existerar inte .. helt amazing.. Jag har rått andra unga tjejer att vara väldigt försiktiga med sex o noga med skydd , för jag har aldrig fått uppleva friheten under ung vuxen tiden , MEN, jag har klarat studier helt galant även fast man har en liten hemma , dock tog jag ut hela min mamma ledighet och hoppade av skolan så man bara kunde fokusera på familjen, ett år senare fick jag dagis plats och DÅ kunde studierna börja , visst det har varit kämpigt , men tro mig , det är inte omöjligt . Men det är viktigt att du har mycket folk omkring dig som familj o vänner , du kommer nog behöva det ni väljer att behålla det , bara graviditeten är en kämpig process. Hoppas allt löser sig oavsett vad ! Jag tror på dig , KRAM

Jag är emot att barn skaffar barn. När man är 17 år ska man inte vara beredd på att bli mamma. Så är det helt enkelt om du frågar mig. Då tänker inte jag på ekonomin som många här verkar göra utan på dig och ditt liv. Ekonomin löser sig alltid om man vill. Det är inte lätt nej, verkligen inte, men det går! Min mamma levde under existensminimum med mig och mina bröder under hela vår uppväxt. Hon fick sin första som 17 åring. Något vi rekomenderar? Nej verkligen inte. Men det går. Men, jag rekommenderar inte att du behåller embryot, för det är ingen bebis än. Men om du gör det önskar jag dig lycka till…

Tack alla ni, jag har inte riktigt bestämt mig än över hur jag ska göra, men lutar mer mot abort just nu vi får se på måndag då jag varit på ungdomsmottagningen.

#25 själv kan jag inte alls se saker så svart och vitt. Jag vet många som inte alls skulle bli bra föräldrar som tonåringar, men ser jag till tex min mamma och pappa som var 18 resp 19 när de frivilligt skaffade sitt första barn (en av mina bröder) så har jag inget någonstans att klaga på. De har varit (och är) fantastiska föräldrar som 2 år efter första barnet fick sitt andra barn och när mamma var 26 fick hon mig och då hade de även byggt ett hus. Unga föräldrar, fortfarande gifta och mår bra och ingen av oss barn har något alls att klaga på! :) Så visst beror det på! Men är man inte redo att "offra" sin ungdom och ta klivet in i föräldrarollen så gör abort. Det underlättar verkligen att ha lite framförhållning innan man sätter ett liv till världen. Både för ens egen och för barnets skull.

det är en sitvation som är svår har själv varit i dina skor (TYP) för 4 år sedan då jag var 17 jag valde att göra abort jag och min kille som fortfarande är tillsammans bodde hos våra fräldrar men även om det skulle hänt nu skulle nog resultatet bli desamma då vi har vikariat vi vet för lite om framtiden.

 men det är inte lätt kan fortfarande inte prata med min kille om det utan att börja gråta jag var deppad i säkert ett år och spenderade 2 månader på en soffa och lysnade på ljudbok efteråt orkade inget annat. men känner endå att jag gjort rätt. bättre att jag lider lite en mitt barn för jag kan inte erbjuda de jag tycker ett barn ska få.

Tack så mycket alla ni.

hur gick det?

Hur gick det??

Jag har varit på rådgivning och på gyn mottagningen nu förra veckan och pratat, gjort ultraljud osv, men valde att tänka på saken lite mer men tror de blir och boka tid för en abort.. jag klarar nog inte av det just nu men skola och knappt några pengar.. men hade varit underbart och kunna behålla det men jag måste föra det bästa för både mig och barnet. Hade inte blivit någon bra uppväxt tror jag..

#32 Vad glad jag blir att du tänker så förnuftigt och osjälviskt 🙂 Tyder på stor mogenhet. Heja dig! Du blir en bra mamma en dag - bara inte just nu.

Håller med # 33 , du har så mycket kvar i livet som du kommer vilja göra , jag tvekar absolut inte på att du hade klarat det ! Jag står fast för det jag sa . Men du är fortfarande ung och måste få känna på att leva som en vuxen innan du låser dig , tro mig det kan vara guld värt att vänta , men bestämmer du dig för att behålla det ändå så tycker jag ändå att du är en kämpe

Nähe .. mitt hela inlägg kom inte med , tänkte tillägga att du har en mogen inställning för att vara så ung , det ska du ha stort plus för . Glöm inte att du är samma BRA människa vad du än besluter dig för , glöm inte det ! Stor kram

♡