Jag läste mycket om dyktekniken och övade, annars förberedde jag mig inte så mycket alls. Jag förberedde mig mest mentalt och tänkte positiva tankar, att jag klarar det, att allt kommer gå bra, att min kropp kan föda barn, att jag ska behålla mitt lugn och peppade mig mentalt.

Och Buddhistisk meditiation liknar dyktekniken jättemycket, så är du bekant med den typen av meditiation "har du ditt på det torra", så att säga :) Om det är en teknik du tänk prova vill säga!

Jag läste mycket om förlossningar och om dyktekniken, men jag övade väl inte direkt. Gick en profylaxkurs runt vecka 30 som var guld värd! Kändes som en jättebra förberedelse även om vi inte använde oss utav det vi fick lära oss när vi väl var där :P

Jag förberedde mig inte alls. Var livrädd för förlossningen så jag sköt upp allt. Min barnmorska sköt upp samtalet inför förlossningen så det hann jag inte med innan det var dax att föda

Jag är också i v. 35. I går förberedde vi oss tillsammans genom att packa BB-väskan. I dag ska vi sätta in babyskyddet i bilen. Visst, det är bara praktiska förberedelser men jag tycker att det förbereder en mentalt också.

Jag har läst på en del om dyktekniken och gått på förlossningsutbildning på sjukhuset. Jag har inte gått någon profylaxkurs eftersom jag hellre vill prova dyktekniken, och de två metoderna går ju stick i stäv med varandra. 

Jag har skrivit ett förlossningsbrev, inte bara för personalen på sjukhusets skull utan det hjälper också mig att föreställa mig hur det kommer att bli.

Utöver det tänker jag mest på tiden efter förlossningen. Jag tyckte t.ex. att föreläsningen om amning var mycket mer intressant är förlossningsföreläsningen. Jag ser hellre fram emot det som kommer efteråt. Jag har svårt för att föreställa mig förlossningen eller oroa mig för den. Det känns liksom inte som någon idé att oroa sig för någonting innan man varit där. Jag tänker mest att om alla andra klarar det är det klart att jag också gör det.

Förresten Zorita, jag såg i BF-listan nu att vi har ju BF samma datum :)

#5 Ja det har vi ja! Spännande! :D

Nu blev jag påmind att jag måste ta tag i packandet av den där väskan, hyrande av TENS och skrivning av förlossningsbrev. Kanske ska ta det på lördag efter vi har besökt BB.

Ah justja sen måste jag få sambon att fixa nånstans att stoppa hundarna under tiden. Det är jag kanske mest stressad av: att vi ska behöva åka iväg mitt i natten och så har hundarna ingenstans att ta vägen. Dagtid kan vi alltid köra dem till en hundgård, men jag tror inte de tar emot besök mitt i natten!

Jag hörde med mina föräldrar om de kan åka förbi hemma och plocka upp våran luspudel när vi åker till bb. Den här tråden gör mig lite stressad. Jag har liksom inte gjort nått.

#6 Ja, det kan ju bli lite besvärligt med hundarna. Mina föräldrar har nycklar hem till oss, så om vi måste åka lämnar vi bara hundarna hemma. Mina föräldrar vill att vi ringer när vi åker oavsett tid på dygnet, men om vi åker på natten kan de vänta och komma och hämta dem på morgonen. Så vi behöver inte tänka så mycket på hundarna. Mina föräldrar vet var alla deras saker finns och kan själva packa deras mat från frysen. Det känns skönt att slippa bekymra sig för dem.

Vad skönt! Vi har inga som kan ta hand om dem i närheten. Möjligtvis kan en kompis komma över, men han kan då som mest ge dem en promenad och lite mat. Så då får de vara ute i trädgården tills vi kommer tillbaks. Inte optimalt, men det finns inte så mycket att göra åt det. Kan vi lämna hundarna på hundhemmet är det förstås bäst, men som sagt vet man ju inte när det sätter igång.

Han kanske kan lämna hundarna på hundhemmet annars vid lämplig tid på dygnet, så behöver de bara vara hemma själva under natten. Ni vet ju inte hur länge ni blir kvar så det kan ju vara lite jobbigt att behöva oroa sig över hundarna.

Det kan han inte, han har varken bil eller körkort, så i så fall får de vara där och han kommer och besöker dem under dagen/dagarna. Men de är ju trygga och så, det är mest grannarna jag oroar mig för.

Okej, men då ordnar det sig nog i alla fall. Man får göra det bästa av situationen helt enkelt :) Det hör ju inte var dag till att man åker iväg och föder barn. Hundarna får stå ut en gång!

Jag packade bbväskan när det var någon månad kvar tror jag.. Men tycker inte att jag direkt använde så mycket av det jag hade med mig. Ville helst leva och dö i skjortan på bb då den var så skön ;) Jag förberedde mig genom att läsa om dyktekniken som jag övade på hela dagen då jag hade värkar med stigande smärta.. Funkade i början men inte sedan. Kunde inte slappna av. Gick en föräldrakurs då andra sa att vi borde göra det. Filmen om förlossningen lugnade konstigt nog mig så det var ju bra. Mest orolig var jag för illrarna.. Mina föräldrar skulle ta hand om dom och ena illern är inte att lite på. Man måste känna honom för att kunna handskas med honom. Efteråt fick jag veta att han huggit sig fast i pappas hand ;) men det gick ju bra till slut iaf! Jag läste mycket på nätet men tog hela förlossningen som den kom.

Perineummassage? Vad gör man det för?

För att få upp flexibiliteten och förhindra att man spricker. Studier har visst visat att det hjälper, så lika bra att testa tänkte jag :)

Där ser man, inte hört talas om det förr.