Vad skönt för er. Hoppas ni snart får komma hem.

Så skönt att höra! Hoppas verkligen att det går snabbt och bra nu för er så ni får komma hem väldigt snart :)

Vi hoppas på det med. :) Kirurgerna borde komma in snart (om dom inte redan vart här, en sovande pappa + bebis och en amanda som hängt i tvättrummet till och från kan lätt göra att vi missar vad dom säger) och medela vilken tid ambulasen kommer och hämtar henne imorgon. Hoppas ingenting har ändrats så vi måste vara kvar här.

får man fråga varför ni inte fick använda flaska? förstår varför de ger rådet att inte använda men att säga att man inte får tycker jag är att ta i?

Fick ett tokigt råd att Tilde skulle ammas och att de inte fick gå en minut över 3h mellan målen även hemma när vi kom hem. Kändes nästan som att de mena att jag skulle ställa klockan så vi inte sov över hennes mål mat. Vilket resultera i stress för mig som mamma och extrem trötthet då jag vakna med ett ryck efter ca 2h och började ta upp tilde för att väcka henne, vilket tog ca 30 minuter att få henne riktigt vaken. Dock har hon pappas morgon humör och blev hysterisk och bara gallskrek, inte ens mammas bröst med god mat kunde lugna så då satt jag där full av hormoner, nyförlöst, ledsen, stressad och trött, tröstade min ledsna lilla flicka tills hon var så pass lugn att hon kunde äta mat för att sedan ha svårt att somna om. Sen började karusellen om igen.
När jag berätta om mina hemska nätter för anhöriga så sa de åt mig att sluta, låt henne sova!
Jag börja låta henne sova och visst sover hon över måltiderna! (hon är 5v och sover ca 5h på natten) men hon äter tätt innan hon ska sova (av sig själv) och även på morgonen när hon vaknar och följer sin kurva.

Napp skulle vi inte heller ge, efter hon fick napp började mina bröst äntligen läka och sluta göra så fruktansvärt ont av allt fel snuttande och hon lärde sig ta bröstet rätt och blev bättre amning för oss båda! :)

Man känner sig själv och sitt barn bäst och magkänslan ljuger väldigt sällan! :)

För att dom ville att jag skulle amma (tror jag, alla sa olika saker..) och då fick vi inte använda flaska. Jag bestämde mig för att skippa amningen och försöka igen när vi kommer hem. Att mata genom spruta eller kopp gjorde ju att hon bara åt ca 5ml och sen spotta så vi fick ta resten i sonden. Inte naturligt någonstans. Bättre hon äter upp allt och inte får något i sonden. Läkarna sa iallafall att jag hade rätt när vi väl erkände att vi börjat med flaska.. typ 2dygn senare. Snuffsan mådde ju bra :)

Det där med tider har vi med, varannan timma ska lilltjejen ha mat. Helt sjukt tycker jag det är, dels ska vi upp och fixa (och i detta lilla rummet vaknar vi båda två av larmen vi ställt), sen väcka novalie som nu tack vare flaskan är glad och ser fram emot maten, men före det var hon bara arg på oss, sen somna om för att se att om 1,5 h är det dags igen. 

Hemma tänker vi inte göra så. Då får hon käka när hon vill. Spelar ingen roll vad läkarna säger. Märker vi dock att det inte skulle funka och att hon går ner mycket i vikt så kör vi på med varnann timmma eller något sånt. Men annars så får hon bestämma. Det är ju så det ska vara. Jag hade blivit vansing om någon väckt mig och tryckt i mig mat liksom.

Varför fick ni inte ge napp? 

Visst gör man det :) Man läser ju hela tiden om läkare som gör fel. Så varför skulle dom som gör alltng som står på papper och inte går på känsla göra rätt när vi som faktiskt känner barnet och ser henne 24/7 ha fel när det kommer til sånna här saker.

Napp och flaskmata rekommenderas ju inte de första 2-3 veckorna då det kan störa amningen, dom suger inte på samma sätt på napp/flaska som dom gör på bröstet och kan därför bli "tuttförvirrade" och vägra bröstet.

konstigt för napp har dom gett henne från typ första/andra dagen. 

Därför tyckte jag det var konstigt att vi inte fick mata med nappflaska. Helllre att hon får i sig maten nu och ökar i vikt än att jag ammar, bröstpump har jag ju hemma om amningen aldrig skulle funka.

Det var konstigt med nappen!

Men absolut viktigast att hon får i sig mat och går upp ordentligt i vikt :)

Det där med napp tror jag är individuellt från barn till barn. Jag tyckte det var skönt med napp, alla mådde bättre, märkte ingen "tuttförvirring" alls! :-)

Napp ger dom till förtidigt födda bebisar för att få igång sugreflexen. Om de tex bara sondmatas kan den reflexen avta :-)

Jaha då är jag med,  Tack för det svaret. :)

Vad skönt att hon mår bättre :)

har för mig att alla barn på neo får napp? vet att svägerskans dotter kom med akutsnitt (inte för tidigt) hon fick napp direkt.

#5 Nä för att då sa de iprincip att amningen inte skulle funka som den ska o.s.v Jag upplevde att det blev lättare plus att jag slapp ha ont :)

Vår son gick ner alldeles för mycket i vikt. Hur mycket vi än övade så fick han inte in rätt teknik på att amma. Sista dagen på bb fick vi amningsnapp och sonen fick rätt på det direkt. Han hade inte vanlig napp och blev inte matad med flaska. Försökte ta bort amningsnappen men det gick inte alls så vi använde en sådan under hela amningstiden vilket gick hur bra som helst.

Amningsnapp har jag hört om inte inte köpt. Men nu funderar jag på om jag ska skippa att både amma och pumpa. Köra på ersättning under hela tiden. Ska ta upp detta med läkare och be om ett sånt piller som stoppar mjölkproduktionen. Känns säkrast och bäst för Novalie. Vi hade ju ändå behövt kombinera med ersättning då jag inte kan pumpa ut så att hon blir mätt en hel dag.

#15 du gör som du vill, men vill bara flagga om att de finns mycket gott i bröstmjölken för din lilla tös. Du behöver kanske inte ge bröstmjölk alla mål.
Exempelvis har jag varit jätte sjuk med feber och snorsom forsar och en hals som var som ett sår. Sambon prata med bvc om hur vi ska göra med Tilde mer än att hålla god hygien. Då sa de att pga amnningen kommer jag inte smitta Tilde. Hon blev heller inte sjuk trotts att vi legat ihop under hela tiden jag varit sjuk :)

Men det är ju jätte viktigt att DU känner att du orkar och vill och inte bara för att någon säger att du ska amma/pumpa.

Jag vill pumpa och allt det där.. Men jag är rökare så vill inte ge henne min mjölk när det finns annat. Men ska prata med personalen, vi har gett min hittils och dom vet att jag röker. Ska se vad dom tycker är bäst.

Varför slutar du inte röka då? Det är ju skadligt för henne oavsett om du ammar eller inte. Jag antar att du var rökfri under graviditeten, varför satte du då igång igen när hon var född? Efter nio rökfria månader kan väl suget inte ha varit särskilt stort?

För att det inte är så lätt och sluta när man rökt i över 10år.  Och nej jag var inte rökfri under graviditeten.

Jag vet att det inte är lätt att sluta röka. Jag har dock varit en av dem som blivit med barn och som lyckats. Jag var också rökare i 10 år. Spelar ingen roll hur mycket någon tjatar på en att sluta, man måste vilja själv. Jag vet också att du #19 troligtvis kommer få mycket skit för att du rökt under graviditeten. Men klarar man inte av det efter att gett eet en ärligchans så gör man det iinte. Att sluta är inte lätt och även fast jag varit rökfri i 8 månader snart så önskar jag fortfarande att jag bara kunde få tända den där cigaretten. Fåta bara ett bloss till och en cigg till sen ska jag lägga av. Jag lyckades för jag skulle aldrig stått ut med att se min sambo ledsen och besvikeb och jag hade verkligen lovat att jag skulle sluta. Men som sagt bara en cigg till! Jag tvingade min sambo att sno med ciggen oå morgonen innan han åkt till jobbet. Jag sjukskrev mig en vecka och jag gav sambon bankkortet för att jag ibte skulle kunna röka eller köpa cigg. Så jäkla illa var det. Men jag är rökfri idag men det ända jag vill helt ärligt vill är att röka. Saknar det som synden.

Jag gav det en ärlig chans, va nära på att svimma, och sen var jag rent ut sagt förjävlig mot alla. Tillslut fick jag i princip inte sluta för en på psyk. Barnmorskan sa också åt mig att fortsätta då jag skadade barnet mer när jag var utan. Jag var verkligen ett monster. Jag har slutat med många grejer i mina dagar, men ciggen kommer jag nog aldrig sluta med. Beundrar de som kan sluta. Och skulle jag få skit av någon för att jag rökt under graviditeten så får jag ta det. Ungen är frisk (förutom tarmarna, men det är inte pga av rökning) och jag är inte en sämre mamma för att jag har en last.

Känner verkligen igen mig! Jg har slutat sen det blev plus på stickan men visst är det jobbigt ibland. Jag rökte dock mest på jobbet och om man var ute så jag var aldrig nån storrökare. Ett paket räckte i ca en vecka. Längtar tills jag kan ta mitt första bloss igen men skall hålla mig tills jag börjar jobba efter litens ankomst. Det är jävligt tufft och då rökte jag inte ens mkt! Vi fick förresten veta att vi väntar en liten son på VUL i veckan och att allt är ok med liten.

Grattis liltith till pöjken. Min plan är att hålla mig borta från ciggen. Får se hur länge det går. Jobbigt det låter men mår ungen bra så är det ju värt allt.

Jag slutade innan vi började försöka med barn efter över 10 års beroende. Ibland är det lite hårt, men har man rätt kunskaper så kan man lyckas! Jag var ett monster i 2 veckor dock haha. Men det är väldigt skönt att äntligen vara fri, och jag rekommenderar det verkligen :)

Jag rökte Typ 2paket om dagen före jag började försöka och sen när jag plussa blev det runt 10 varje dag. Man var dum som började, men det var ju "coolt" på den tiden. Grattis till pojken :)

Eller rättare sagt efter jag försökt sluta blev det runt 10. Första dygnet var jag rökfri och det är som en dimma. Var mer död än levande. Lämnade min sambo arg som ett bi mitt i våran bowling turnering och att jobba den dagen minns jag knappt hur det va.

Ja det slår till olika vid den där första tiden utan nikotin. Ibland är det lätt, ibland hårdare. Efter 72 timmar är allt nikotinet ute, men det gör det ju inte alltid lättare. Då får man bråka med hjärnspökena i stället :) Ja det ångrar man ju sen, den där första ciggen. Skit smakade den nog också…

Grejen var ju att jag va inte utan nikotin, tuggade tuggumin men det hjälpte inte, sen fick jag reda på att man inte fick tugga heller och då brast det.

Ah ja, tuggummina är hemska :/ Jag försökte med dem innan några gånger och mådde jättedåligt. Samma med plåster. Det låter säkert helfel, men det är lättare att sluta utan "hjälpmedel". Studier visar också att de som slutar cold turkey håller sig rökfria i större omfattning. Men sånt får man ju inte veta eftersom det tjänas rätt mycket pengar på nikotinpreparat. Men det är verkligen svårt. Man måste ställa om huvudet från att tycka om cigaretterna till att se dem för vad de är, acceptera att nikotinet gör en stressad och att man faktiskt blir lugnare och gladare utan dem. Och för att göra det måste man verkligen vilja sluta samt ha mycket stöd från omgivningen osv. Jag vet ju att om jag tar en cigg nu, eller om 20 år, så är jag fast i skiten igen. Man blir aldrig ickerökare igen, bara fd rökare. Med tiden vänjer man sig bara. När jag slutade trodde jag aldrig att det skulle gå över, men nu 9 månader senare tänker jag på cigg kanske 1 gång i månaden. Att avstå är lika jobbigt som att inte svepa en flaska Absolut ;) Vore kul, men jag vet ju konsekvenserna. Nu ska jag inte sitta och vara moraltant eller så. Jag ville mest säga att det går när man själv är redo för det :)

#17: angående rökning och amning! :-) Det rekommenderas ATT man ammar när man röker. Varför då kan man ju fråga sig? Alla gifter för du ju över direkt i barnet via din mjölk, såklart. Jo, för att hon får i sig alla gifter ändå av att bara bo med dig. Det är otroligt skadligt och farligt för små barn att bo med rökare och de utsätts för så mycket gifter och riskerar så många olika följdsjukdomar av detta. I bröstmjölken finns lite skydd mot dessa sjukdomar, det finns skydd mot astma och skydd mot allergier. Därför är det bättre för ett barn att ammas samtidigt som det bor med en rökande förälder än att bara bo med en rökande förälder, helt utan det skydd som amningen ger. Att pumpa är aldrig så effektivt som att amma direkt från bröstet och man får i princip aldrig ut ens i närheten av det barnet kan få ut på egen hand av amning. Att bara pumpa är ofta påfrestande och mjölken kan lätt börja sina eftersom bröstet inte töms effektivt så som när barnet ammar. Så jag förstår att det är tufft för dig, att pumpa är verkligen inte lätt! Men det är som sagt bättre för Novalie om du fortsätter, men det vore bättre om du försökte amma från bröstet f.för annars kommer det kanske snart inte fungera längre med pumpningen, det är lätt hänt. Jag har inte läst hela tråden så jag har säkert missat något nu, men försök lägga henne till bröstet istället. Ersättning skyddar inte alls från din rökning så det är verkligen, tyvärr, det absolut sämsta alternativet nu när hon bor i en miljö som är så skadlig för henne. Så kämpa på så mycket du orkar, det kommer gynna henne!

Jaha det visste jag inte. Vi försöker amma, men som jag tror jag skrivit så har det liksom rubbats eftersom jag var tvungen att neka henne bröstet i början. Nu när hon får har vi inte kommit in i det. Det går liksom inte, sen är jag inte riktigt avslappnad och bekväm med att folk springer fram och tillbaka i vårt rum och det tror jag spelar in mycket. Tvekar inte en sekund på att det inte kommer funka hemma. Sen tror jag att jag måste pumpa någon sekund före vi ammar, ska testa det. Mina bröstvårtor är liksom inte ute annars. Klart det blir svårt att amma då. 

Men hon måste ändå ha ersättning då jag inte får ut så mycket mjölk, även det beror mycket på att jag är för stressad av att vara här. Pumpade lite när jag var hemma en snabbis här om dagen och det gick mycket bättre än det gör på sjukhuset. 

Sen den här pumpningen gör att jag mår otroligt dåligt, tror det är hormonerna. Jag kan må rätt okej, och sen så fort jag börjar pumpa så fylls hela kroppen med ångest. Jag börjar svettas, bli törstig och mår otroligt illa. Det är helt sjukt. Men pumpar ändå, vill ju inte att mjölken ska sluta produceras. Hon verkar ju tycka om den det lilla matvraket :)

#31: Förstår att det är skitjobbigt för dig! Det är toppen att du kämpar och fyll på med ersättning det som behövs. All bröstmjölk du kan ge henne är bättre än ingen alls. Och det är med inåtvända bröstvårtor har du helt rätt i, det är bra om man pumpar lite innan så de kommer ut ordentligt innan man lägger barnet till bröstet, annars får barnet svårt att få tag. Kämpa på! Du gör säkert ett toppenbra jobb!

Liten följdfråga på det där med bröstvårtorna….hur mycket behöver dom sticka ut för att man ska kunna amma?

Det kan vara känslan av när mjölken rinner till som du får denna ångest som du upplever samt alla hormoner som strömmar genom din kropp, kan tänka mig att även om det gått bra har du varit orolig för din tös och undrat hur allt ska bli när hon kommer ut och sen att inte gilla sjukhus det gör sitt också, låter som min sambo och du är lite lika där (han fick sån ångest av sjukhuset att han gick och packa bilen, samt tog sig en cigg, även han har svårt att sluta även fast han vill).
Jag blir svettig och jätte törstig varje gång jag ska amma, svettningarna har börjat gett sig men törsten! Kan dricka en sjö!

Varför blir man så törstig då? Sjukaste jag vart med om. Jag sitter liksom med en tillbringre vatten, kaffe och festis. Slukar allt innan jag ens pumpat klart. Hoffe får springa som en tok och fylla på.

#35: Jag vet inte exakt vad det beror på, men det är vanligt och nästan alla upplever det. Direkt när mjölken rinner till brukar törsten komma. Många blir också hungriga! Känslan av törst dämpar sig lite med tiden, när barnet blir äldre.

jag vet inte om jag har rätt men om jag tänker på det så att hålla kroppen igång behöver den vätska, för att producera saker behöver den extra vätska och sen när barnet äter så suger den ur vätska dvs behöver man fylla på för att tillgodo se kroppens behov?

Så om jag dricker mer under dagarna kanske jag får mer mjölk då? För just nu så verkar det bara bli mindre och mindre. De två senaste dagarna har jag fått ut ca 20ml.. på hela dagen.

Det är jätteviktigt att både äta och dricka mycket för att hålla produktionen igång. När du pumpar töms inte bröstet effektivt så det är lätt hänt att det börjar sina. Om du lägger henne till bröstet och låter henne amma direkt från bröstet kommer produktionen öka. Amma ofta, speciellt så natten men ofta under dagen också. Hur ofta pumpar du? Fortsätt pumpa även fast det inte kommer mer mjölk om du vill öka produktionen, så att du kan amma och pumpa mer. Varje gång du pumpar, sitt och pumpa ytterligare typ 10 efter att mjölken slutat rinna. Om du gör det varje gång och gärna mitt i natten också då mjölkproduktionen styrs som mest på natten, så kommer du märka en ökning inom 2-3 dagar. Man ökar genom att försöka kräva ut mer än vad som finns, om och om igen, då producerar kroppen mer för att du (ditt barn) ska kunna få det som efterfrågas. Så kräv mer av kroppen (och ät, drick och sov bra) så ger kroppen dig mer. Dock får man som sagt sällan ut i närheten av det som finns i bröstet och det är svårt att tömma brösten med pump! Men kämpa på :-)

Amningen går ju som sagt inte.. än. Sjukt frustrerande för oss båda tror jag. Märker att hon vill och tyr sig till bröstet, men mer än så blir det inte. Ska faktiskt be om hjälp nu tänkte jag. Dom har tidigare erbjudit sig hjälpa till men jag har inte vart bekväm med det sen har jag tänkt att klart som fasen detta ska funka. Nu får det vara nog. Hjälpen finns så lika bra att ta den.

Jag pumpar med jämna mellan rum på dagarna, dock ingenting på natten. Ska sätta igång med det. Brukar fortsätta ett litet tag efter mjölken slutat komma, men inga tio minuter. Ska testa det sen. Tack för tipset. Och dricka ännu mera ska jag göra. Det dumma är att man glömmer av att man är törstig/hungrig.. ja till och med kissenödig här på sjukhuset. Får nog börja sätta alarm så jag får i mig vätska. 

Tack för den infon, tror det kommer hjälpa väldigt mycket :)

Det kommer säkert gå skitbra, heja dig!

vattenflaska vid varje amning hjälper mig att inte glömma att dricka :)
ta hjälpen. amningen funka bättre för mig när jag tog emot deras hjälp

Hur hjälper dom än då? Visar dom eller hur funkar det?

De beror på vad problemet var. För mig ville hon inte ta ena bröster och släppte lätt de andra. Så då var jag på bb och ringde på min klocka så de kom in och jag bad om hjälp. Då fick jag lägga hene till bröstet Och de berätta hur kag kunnde göra annorlunda (hade henne för långt upp och hon skulle ligga mer emot mig på sidan. Helst hud mot hud. Filten jag hade runt henne gjorde att jon blev för varm och somnade osv. Sen när hon inte tog den andra titten fråga de om de fick rör mig och hjälpte tilde att försöka ta bröstet. Men tilde hade svårt att greppa ändå men gick mycket bättre med deras hjälp. Men eftersom hon behövde råmjööken så fråga de om jag kunde handmjölka och eftersom jag tyckte de var svårt så frågade de igen om de fick röra mig och hjälpa att hanfmjölka. Upplevde det hela väldigt respektfullt. De frågade innan hela tiden om de fick hjälpta till och visa. Handmjölkningen låter nog värre än vad de var. Det kändes väldigt befriande att äntligen få till amningen. Men man ska veta att de tar tid att få till amningen. Även om det fungerar för mig så önska jag att vissa saker fungerade bättre och då är hon 6 veckor. Men man lär sig i takt med sitt barn och var inte rädd att be om hjälp :) Finns fin hjälp och bra hjälpmedel att ta till om det behövs

Bra att det diskuteras amning. Jag är ibte orolig för min kommande förlossning utan jag är orolig för just amningen.

#45: Om du har frågor kring amning, var inte rädd att starta en egen tråd och be om erfarenheter eller tips och råd! :) Du kommer säkert få mycket svar!

Okej då vet jag det, tack :) Hoppas det upplevs lika respektfullt för mig. Försöker peppa mig om att be om hjälp. Ringer på klockan.. och när dom väl kommer så har jag fegat ur och ber om mer blöjor eller liknande istället. Detta måste ju komma igång snart. 

Igår blev jag så ledsen när jag pumpade för femtioelfte gången och ingenting kom.. på hela pumpningen.

Pumpade ut 25ml innan idag.. har försökt pumpa flera gånger sen dess och ingenting kommer. Verkar bara som att det kommer en gång per dag och då räcker det inte ens till en måltid åt henne. Ibörjan kunde jag pumpa ut 130ml, också bara på en pumpning sen kom det ingenting när man förökte de andra gångerna. Nästan jämt var det så. Nu har det bara gått utför. Bh:arna (som var min vanliga storlek före jag blev gravid) har blivit förstora. Tur det finns donerad mjölk här, och väldigt synd att man inte kan köpa det när man kommer hem.

#47: Enda sättet att inte få helt slut på mjölk är att fortsätta pumpa, mer och mer och längre stunder. Förstår att det är fruktansvärt påfrestande psykiskt men om du vill amma så är det det enda sättet. Sen tar det 2-3 dagar innan mjölken kommer, så man måste fortsätta i minst 3 dagar med det. Och be om hjälp så snart du kan! Man kan öka produktionen från i princip 0 upp till vanligt igen. Våga be om hjälp, de kan sin ska och har hjälp massor med mammor förut!

tänker att om du även låter lillan snutta även om det inte kommer mycket så hjälper hon ju dig att få igång amningen. Våga be om hjälp, du är inte ensam med ditt problem och det är inget konstigt att be om hjälp eller att de inte fungerar som man vill.

Jag hade också problem med amningen, särskilt under första veckan då vi var på sjukhuset. Jag hade visserligen mjölk men hon var för svag för att orka äta (gulsotet ställde till det) och så tror jag att jag höll henne fel.

Det tål att sägas att det jag var mest rädd för innan förlossningen var att bb-personalen skulle hålla på och dra och klämma på mina tuttar!! Så jag var också rädd för att be om hjälp med detta… Men när jag äntligen tog hjälp så att amningen kunde komma igång var lättnaden mycket större än obehaget. De visade mig hur jag skulle hålla och hjälpte mig att "rätta till" om Tuvis fick fel grepp. De förklarade även hur det skulle se ut när hon hade rätt grepp och kom med massvis av bra tips som underlättade just för oss 🙂

Så var inte rädd för att be om hjälp! Lycka till!!