Det kan vara ganska svårt att få kejsarsnitt beviljat och du behöver ha en ordentlig anledning för att få det. Är du förlossningsrädd brukar de alltid i första hand rekomendera och erbjuda aurorasamtal och terapi för rädslan långt före de beviljar kejsarsnitt. Det kan variera lite men överlag är det väldigt svårt att få.
Har du en svår tidigare förlossning kan du få kejsarsnitt utan problem däremot, men som första förlossning är det svårt utan som sagt rejäl anledning.

Kejsarsnitt är en stor operation där man går in och skär i kroppen och kan man föda naturligt så som man är skapt för så föredras alltid det. Det kostar också mindre pengar att föda vaginalt vilket även är en bidragande faktor givetvis..

Ja man måste ha en speciell anledning.

Jag skulle dock aldrig välja det om det inte finns några hinder för mig på något sätt att föda vaginalt. Jag fick många komplikationer efter mitt snitt och det tog många, många månader innan min kropp kändes okej igen. Det är trots allt en stor operation.

#2: Jag förstår att det var skitjobbigt för dig!! Många gånger är det jobbigare för mamman efter ett kejsarsnitt än efter vaginal förlossning. Inte alltid men oftast. Det medför också risker för barnet att förlösas med kejsarsnitt.

.

#4: Jag tolkar det som att du är förlossningsrädd med andra ord? Då rekommenderar jag dig att gå i terapi för din rädsla, gärna redan innan du blir gravid. Att jobba på sina rädslor, oavsett vilka de är(!), är alltid nyttigt. Det är inte hälsosamt att gå omkring och vara rädd för något och verkligen inte om det påverkar ditt liv.

Googla på aurorasamtal + där du bor eller sök hjälp genom 'vanlig' terapi för din rädsla!

Vad är det du är rädd för?

.

#7: vad är det du har då menar du? Är det förlossningen du är rädd för eller vad är det? Det låter i vilket fall som att du oavsett behöver hjälp att bearbeta din rädsla! Snitt är inte en lättare väg ut än vaginal förlossning, det är en annan väg men minst lika svår. Eller lätt, beroende på hur man ser det! Att föda barn är toppen, du borde peppa dig med positiva berättelser. Det finns hur många kvinnor som helst där ute som älskar att föda barn. Många gör det ju dessutom flera gånger och har 4 barn eller ännu fler, och om det var skitjobbigt att föda barn skulle ju folk inte göra det om och om igen..

#8 Fast de som tycker att det är skitjobbigt gör ju oftast inte om det heller.

#7 Men om du inte ens vill bära ett barn så blir det ju svårt att få ett biologiskt. Om jag förstår rätt så är själva förlossningen inte det stora problemet då?

.

#9: javisst lär det vara så! Snittet i Sverige är väl 2,5 barn per person? Så de flesta gör ändå om det, om man läser av snittet :-)

#10: vad är det som skrämmer dig med att föda vaginalt som du tror att du slipper av att föda med snitt?

Eller så väntar jag med barn tills jag är 40år och ful/hängig. Då spelar det ju inte så stor roll.. Det är ju bara en kropp och vid den åldern har jag väl redan fått vart snygg länge

Är du rädd att bli ful av att föda barn? Sen oavsett hur man ser ut kan jag tänka mig att om du är i ett så seriöst förhållande att ni vill skaffa barn ihop så lär han älska dig oavsett hur du ser ut! Inte för att man automatiskt blir ful när man får barn, men ändå.. Det behöver inte ens synas på kroppen alls.

.

För det första så har jag hört många som fött med snitt som berättat att deras underliv förändrades efter snitt. För det andra behöver underlivet inte förändras alls bara för att du föder vaginalt. Slidan är skapt för att föda barn, men visst kan den förändras men behöver absolut inte. Själv skulle jag säga att mitt underliv är nästan exakt detsamma som innan jag födde barn. Enda skillnaden är att jag är lite tightare nu än förr vilket gör nöjesfältet ännu roligare än vad det var innan.

Camia7 varför tar du bort dina inlägg, tråden blir helt obegriplig.

#13 Vet du, man behöver inte skaffa barn alls. Det är en möjlighet också.

Camia7: Varför har du tagit bort dina inlägg? Vill du att tråden ska tas bort? Jag begriper ingenting, och säkerligen ingen annan heller.

Jag som är skiträdd för att föda vaginalt pga enorm rädsla att spricka mycket kan ju dela med mig lite av mina tankar.

Det som hjälpte mig att bli av med lite av rädslan var att få veta att nästan alla spricker lite 9/10 faktiuskt. Det är nämligen så att vävnaden är gjord för att lätta spricka och LÄTT LÄKA. Därmed är det inte alls samma sak att spricka i underlivet som om ens hud på armen slets sönder t.ex. 

Det andra som peppade mig att våga är ju riskerna som förknippas med snitt för barnet. ( riskerna för mig skiter jag fullständigt i!) men man vill ju alltid sitt barns bästa.

Dessutom var jag innan övertygad om att förhållandet skulle förstöras om vi inte kunde ha sex på mycket lång tid efteråt. Båda tycker nämligen det är en väldigt viktig del av förhållandet. Det visade sig inte vara något större hinder att få vara utan sex en period haha, det var inte så viktigt som jag hade fått för mig och som någon nämnt innan blir det nästan bara bättre efetråt när man väl läkt;)

Oj blir man tightare efteråt? Jag hoppas på motsatsen!

Jag förstår inte heller nåt av denna tråden? Om du inte vill att folk ska läsa/ komma med råd, varför skriver du då på ett öppet forum?🤔

Jag tycker det är jättedumt att man ska behöva ta värsta striden för att få igenom ett kejsarsnitt. Överallt blir man bara hänvisad till förlossningsutbildnigar och liknande i ett försök att bli övertalad till en vaginal födsel. Det tar på krafterna att behöva kämpa och aldrig bli tagen på allvar. Nånstans tycker jag att både vården och utomstående borde ha mer respekt för den enskilda kvinnan och hennes önskemål. Förlossningen ska ändå va en bra upplevelse. Bara för att det är naturligt med vaginal födsel så betyder det inte att det är något för alla. Jag har bara hört bra om kejsarsnitt från min familj och både bra och dåligt om vaginal födsel. Sen finns det alltid dom som har haft ett förjävligt snitt också, man kan ju inte förutse hur någon födsel ska bli. Men där borde man ju själv få känna efter hur man vill ha det utan att behöva bli kritiserad för sina önskemål. Själv vill jag ha kejsarsnitt under narkos, får se om dom går med på det tillslut, man måste tyvärr ligga i lite vilket man inte alltid orkar. Om inte annat får man väl hoppas att bebisen ligger fel så att man "måste" bli snittad, det hade ju varit det lättaste för att slippa tjafsa.

Tycker nästan att den här tråden är för dum för att kommentera men gör det ändå. Camia vill du vara snygg skaffa då inga barn om det bara kommer göra dig ful. Föda vaginalt är väl inte bara för att det är naturligt. Snitt medför mer risk och hur vet du att vaginal födesel inte är för dig om du intw provar. Är det bättre med snitt verkligen?

#23: du skriver som argument att förlossningen ska vara en bra upplevelse. Nu visar forskning och undersökningar att snitt inte påverkar hur man känner för förlossningen, den blir alltså inte mer positiv av ett snitt. Det argumentet håller alltså inte eftersom det inte stämmer överens med de undersökningar som gjorts. Sen är snitt en operation, vilket självklart bör undvikas om möljigt! Att det dessutom är mer riskfyllt för mamman, att det begränsar hennes möjlighet att skaffa många barn i framtiden, att det är farligare för barnet och kan ge barnet andningsproblem och problem senare i livet är också argument för att iaf försöka vaginalt till en början och bara använda snitt som nödlösning. Jag tycker att vården är snälla och beviljar massor med snitt! Fler föder med snitt nu än någonsin även på vaga grunder, för att de är schyssta även om de vet att det inte är det bästa. Att dessutom hänvisa till terapi är toppen och något alla börja göra för sina irrationella rädslor! Man ska alltid försöka jobba på sina rädslor, oavsett vilka de är. Att inte ta emot vård och terapi för förlossningsskräck är jättedumt, när man väl blir erbjuden och hjälpt!

Jag tycker dock att när man väl mottagit den hjälp som erbjudits och fått gå och prata med någon och genomgått terapi, då kan man få välja om man fortfarande är livrädd. Att neka hjälp tycker jag är skitdumt, men att få hjälp och sedan ändå vara rädd är okej, det kan man inte hjälpa om man väl försökt jobba på det men inte lyckats. Sen tycker jag det är fantastiskt att vi har så många bra läkare och har så goda möjligheter till kejsarsnitt när det är nödvändigt.

Kan bara hålla med #25.

Jag tycker många gånger att det verkar som att folk inte förstår vad ett snitt verkligen innebär. Det är inte en lätt lösning eller genväg som de verkar tro. Man blir skuren i sju lager, det är djupt! Det finns en risk för att ärrvävnaden som bildas efteråt växer in i och över tarmarna. Livmodern blir skörare och kan spricka vilket kan bli till ett livshotande tillstånd. Man kan få infektioner i såret, sårrupturer mm som inte är att leka med.

Det är heller inte bara att skutta omkring som om inget hänt dagen efter, det är i stort sett samma restriktioner som efter andra operationer i buk/magområdet. Man måste ta det lugnt i sex månader efteråt så att kroppen ska kunna läka, promenader är vad man får göra. Inga tyngre lyft, i princip är det bebisen man får bära. Jag kunde inte ens köra barnvagnen för att det gjorde så ont.

#27 Ja min läkare berättade att kejsarsnitt är en av de största bukoperationerna man gör då nästan allt annat görs med titthål nu för tiden.

Men vi har tydligen fått väldigt olika råd om hur aktiv man får vara efter ett snitt. Jag fick höra ingen träning eller tunga lyft på två månader och efter det inget träning som är "skuttig" som aerobics eller joggning förän ca 4-6 mån beroende på ens eget skick. Men det sista var pga risk för framfall och inkontinens så det borde ju gälla oavsett förlossningssätt.

Jag tycker inte heller man ska vara rädd för snitt om man behöver ett för man får oftast bara höra om hur fruktansvärt det är. Jag hade ont i en vecka och var begränsad av det i ca 2-3 veckor sedan kände jag mig i ganska god form ( ja jag sprang ju inte runt precis men det är väl inte många som gör så snart efter en födsel heller, och att hosta gjorde ont ett bra tag efteråt) Och man slipper ju alla ev. problem med smärta vid toabesök.

#28 Jag hade oerhörda smärtor vid toabesök, vågade knappt gå och kissa över huvud taget för att det gjorde så ont. Det var riktigt fruktansvärt. Ingen har kunnat säga vad det beror på (ingen har heller velat göra någon undersökning). Efter ca sex hemska månader gick det över.

Naturligtvis mår inte alla dåligt efter kejsarsnitt, men det vore dumt att ignorera riskerna.

#29 Stackare. Du verkar verkligen ha fått det jobbigt efteråt:(

#30 Jag fick nog de flesta komplikationer man kan få så därför tycker jag att det är vansinnigt när folk vill ha kejsarsnitt för att de är rädda för att spricka, se fula ut osv. Det finns långt mycket värre saker att drabbas av än sånt.

Jag kommer såklart göra snitt igen om det blir nödvändigt men jag hoppas innerligt att jag slipper.

Jag gjorde akut kejsarsnitt för snart 3 månader sedan och det är INGET jag rekomenderar till andra. Var fruktansvärt obehagligt och jag kunde inte gå på ca 2 veckor och det hemskt! :S Den värken i ryggen efter att man inte kan sträcka på sig och inte sova rakt!! Nej ush .. synd vissa önskar det, jag hade önskat jag födde "normalt". Känner mig lite snyltad på min förlossning!

Men förlåt… men ursäkta mig! Men detta med att se ful ut… om jag spricker i underlivet och blir sydd och ser lite hejsan hoppsan ut efter en vaginal födsel är väl ändå att fördra istället för det ärret man får på magen efter kejsarsnitt? Ibland har man inga val men om jag fick välja har jag nog ett smått sarjat underliv som jag och min sambo ser men inte alla andra. Tänk om såret sedan blir infekterat och blir ännu större och ännu fulare… eller att gud förbjude att något går fel på operationsbordet. Är det då värt det? För att man helt enkelt inte vill se ful ut i underlivet som ändå ingen ser. Ska man ens få skaffa barn då? Enligt mitt tycke så har man inte riktigt växt upp. Nu trampar jag säkert någon på tårna.

Snittet syns ju lika lite för allmänheten som underlivet (det sitter ju inte på Magen utan nedanför troslinjen), så det är väl lite samma där om man ska tänka på utseendet. Inget av det blir väl snyggare/fulare än det andra. Men är man medveten om riskerna och har fått ta del av informationen som finns ang snitt så tycker jag att det kan va smått kränkande av vården att fortsätta försöka övertala en till vaginalt. Jag har en närstående som hade en helvetesförlossning vaginalt med första barnet och trots det knappt fick ett snitt beviljat den andra graviditeten. Hon blev knäpp tillslut av ångesten och tiden som bara tickade på i takt med graviditeten, hon började överväga att plocka ut barnet själv med kniv…i sista stund fick hon snittet beviljat efter att närstående till henne hade bönat och bett till vården. men tänk va mycket oro och grov ångest vården hade kunnat bespara henne om de bara hade accepterat hennes önskan från första början. Så onödigt att dra det så långt, kan ju inte va bra för bebisen i magen med en ständigt stressad mamma heller. Jag tycker fortfarande att det ska va upp till varje kvinna att bestämma över sin egen förlossning utan att bli idiotförklarad och ifrågasatt. Tycker väl egentligen inte att man ska Behöva förklara sig om varför man vill ha det si eller så.

#34: Verkligen inte inte bra med långvarit stress och ångest! De borde erbjudit henne vård, aurorasamtal t.ex. Varför fick hon inte det? Det brukar ju vara standard.

#35 hon fick en hel del hjälp vad jag kommer ihåg, mer exakt vad det var vet jag dock inte. Men tyvärr hjälpte det inte för henne

Fast det är inte alls någon garanti att man får bikinisnitt vid kejsarsnitt. Det är olika. Det säger väl sig själv att alla inte bara rakt av kan få välja fritt. Men i situationer som du beskriver #34 tycker jag också det ska vara fritt val och det är det väl också i många fall.

#34
Är du på till exempel ett badhus kommer ärret ju att synas i duschen och omklädningsrummet, men inte ditt underliv. Går man i bikini kan ärret synas, beroende på hur det är lagt.

Mitt ärr är inte rakt och en bit syns ovanför troskanten.

Nu är det ju så här att ärr i muffen bryr jag mig inte om! På vissa blir muffen större efter förlossning och på andra blir den mindre eller ingen skillnad ! Nu är det så att alla vill kanske inte chansa!. Vad händer om förhållandet till pappan till barnet/barnen inte håller? Ja då står man där som ett hål och ingen vill vara där! Nu kommer folk att tjattra om att killar som är såna behöver man inte bry sig om men jag har inte träffat någon som inte bryr sig om hur muffen är och jag har träffat många kan jag säga och alla man har pratat med det om har haft samma åsikter gammal som ung! De där med snygg.. Ja jag vill vara snygg hela livet! Vill inte ha hängpattar vid 30års ålder eller bristningar över hela kroppen och hängmage och åderbrock lite här och där.. Nej tack!! Ett ärr på magen kan jag lätt stå ut med! Jag visar mig inte i bikini eller lättklädd så för mig gör det inget och ärren nu för tiden är jätte fina som en.tjej längre upp i tråden skrev om att bli sövd.. Det ska jag också kräva för jag vill inte vara vaken när dom gräver där. Vill inte heller bli förlamad ifall ryggbedövningen sätts fel. Jag tänker dock inte kräva allt det när jag blir gravid för jag måste ha papper på att jag får kejsarsnitt och bli sövd annars blir det inga små

#39 jag tror tyvärr inte det går att få igenom ett kejsarsnitt pga utseendemässiga skäl, än mindre INNAN man ens är gravid. Svårt nog att ens få igenom det för dom som man kan tänkas har en "bättre" anledning

Ja men det är ju skräck, förlossningsrädsla. Ska kolla på närmsta bb eller vart går man? Om de gärna ger en det eller om det är svårt att få där, det är ju olika i hela landet. På vårdguiden står det att om skräcken inte har blivit bättre efter samtal får man kejsarsnitt.. Men ja det kan dom ju bara skriva…

Jag är själv gravid och skall ha min lilla vilken dag som helst nu. Av allt jag har läst (ex stora boken om barn mm man ska nog hålla sig undan från google och läsa böcker helst skrivna av läkare) så är kvinnokroppen bättre byggd att klara en vaginal förlossning och att de allra allra flesta blir som vanligt efteråt i vaginan, det är så bra läkkött till skillnad från andra kroppsdelar som inte är gjorda för den ansträngningen. 

Om man är rädd om utseendet känns det som att själva graviditeten i sig torde vara värre än förlossningen. Min kropp ser inte alls ut som den gjorde innan med bristningar på både mage och bröst (dessa kanske bleknar men det är inte säkert) brösten kommer att hänga efter. Så är man väldigt nogrann med sitt utseende och vill inte förändras så skall man nog undvika en graviditet helt och hållet. 

Jag hade förlossningsrädsla (mest för smärtan) och har fått toppenhjälp på MVC.

#39: det hörs att du är ung! Du kommer aldrig stå som ett hål förstår du väl. Om du skulle känna att du blivit slapp efteråt gör du såklart bara knipövningar så är du tight igen. En helt onödig rädsla och inget du kommer få snitt för. Hängpattar har absolut inget med förlossningen att göra så det får du inte heller snitt för, aldrig i livet. "jag vill inte ha hängtuttar" -"ja men då får du snitt såklart!" . Inte en chans, hur du föder påverkar inte tuttarna. Bristningar på magen och kroppen har ingenting, åter igen, med förlossningen att göra. Det är graviditeten som kan ge dig långa tigerränder på magen du aldrig bliv av med. Hur du föder påverkar det inte. Om du är rädd för FÖRLOSSNINGEN så gå i terapi för det. Det låter som du är rädd för graviditeten först och främst. Om du inte vill chansa och kanske "förstöra" dig kropp med GRAVIDITET (har inget med förlossningen att göra) går det bra att adoptera om man ändå vill ha barn men inte vill förstöra sin figur.

#39 För detta får du verkligen inte snitt, det är inte förlossningsrädsla utan bara ren fåfänga. Låter som att det bästa för dig är att inte skaffa några biologiska barn, adoptera låter som alternativet för dig i så fall.

Håller med andra i denna tråden, det e graviditeten som förändrar kroppen mest, jag har fått bristningar o hudförändringar i ansiktet o blivit fräknig på axlar o rygg. Nä så om man e rädd om sitt utseende så bli inte gravid

Du kan också få de underbara åderbrocken genom att vara gravid. Hängtuttar får du köpet och massor med bristningar. Jag skulle rekommendera dig att köra med dubbla skydd resten av ditt liv om du vill fortsätta vara snygg och vill du ha barn så adoptera dem istället. Sen tror jag att du skulle behöva bli en aning mera mogen i tankesättet innan du ens funderar på att skaffa barn. Och killarna du snackar med om detta så kallade hål lär inte vara torra bakom öronen ännu.

Jag må va elak men det var rent ut sagt patiteskt tänkande! Håller med alla ovanstående om att bristningar o allt annat man får efter man fått barn är ändå en charm i sig o det ska man inte skämmas för, det ska man va stolt för! 

Nog ingen bra ide för just dig o va gravid om du tänker i dessa banor o va snygg hela livet. Önskar dig lycka till.