Hmm, det verkar vara lite olika på olika platser, men om du ogillar din barnmorska så gå till någon annan, du har rätt att byta! Själv jag har trivts med min från första stund (går in i v.34 imorron) och vi bokade in alla besök redan på träffen efter RUL. Först var fjärde vecka, nu var tredje, sen varannan sen veckan före bf, dagen för bf och veckan efter bf.

Det jag reagerade på när jag läser det du skriver är att det ska ta 10 v innan du får reda på ditt dåliga järnvärde! Om proverna togs vid inskrivning så ska det dröja högst någon vecka innan hon fått in provsvar. Jag hade också jättedåligt värden. Barnmorskan ringde upp efter ett par dagar och rekommenderade mej börja med medicin. Då var jag kanske i vecka 10-11. Det är ju jätteviktigt, man mår ju superdåligt av att vara trött hela tiden! Det är normalt att inte träffa barnmorskan sedan förrän i v24 någon gång. Efter det brukar man få komma med jämna mellanrum. Konstigt att hon inte gjort upp tider med dej eller sagt åt dej att ringa och boka tid om hon inte själv gör det!

Förresten, varför väntade hon så länge med att meddela ditt dåliga järnvärde? Det får man ju reda på på en gång…

Jo jag har haft turen att träffa en barnmorska vid sidan om. Som är helt underbar. Nu har jag bara träffat henne 2gånger, och då har jag inte vetat att det är henne jag ska träffa. Men hon brukar svara när jag ringer mottagningen och kommer ihåg mig, frågar hur jag mår mm. Henne gillar jag. 

Nu känns det som att det är för sent att byta. Är ju inte lång tid kvar. Men ångrar att jag inte bytte när jag började ogilla min riktiga barnmorska.

Det där med järnvärdet vet jag inte varför hon väntade så länge med att berätta. Tyckte också det var konstigt. Jag mådde ju verkligen piss under den tiden. Fick ta fem-minutare mest hela tiden i snön i 25minus på jobbet för att jag var så yr. 

Hon har ju både mobilnr och adress så att få tag i mig är inte omöjligt. 

Tur yrseln är lite bättre nu iallfall, järntabletterna hjälper en smula :)

#4 - Det är en fjärdedel kvar av graviditeten och du kommer antagligen träffa henne tätare, så för sent är det aldrig. Du bestämmer ju själv naturligtvis men för mig är det viktigt att jag trivs med vårdpersonalen. Kommer byta på förlossningen om jag inte trivs med dom.

Jag gillade inte min barnmorska i början. Men hon har blivit bättre under tiden jag har gått där. Vi har väl helt enkelt lärt känna varandra.

Jag hade med väldigt dåligt blodvärde (77) och det fick jag reda på undertiden hon tog proverna. Hon stoppade de i en liten apparat som visade resultatet direkt. Jag fick börja med järntabletter med en gång.

Sen har hon varit väldigt duktig på att hålla kontakt med mig och bokat in flera möten i förväg och ringt däremellan om det har varit något.

Det låter ju inte bra att du inte fick veta om ditt dåliga järnvärde på så lång tid.

#3 det kan vara järnförådet som var dålugt det kollar man med blodprov i lab. Men det tar ju knappast 10v. Tycker hon borde skickat brev/ringt och medela så fort hon fått provsvaren! Järnföråd och järnvärde är olika men beroende av varandra. Spelar ingen roll hur mycket tid det är kvar. Är man inte nöjd har man alltid rätt att byta! Tanke på att mödrarvården är frivillig är det upp till dig att boka besök. Nu brukar många bm boka in besök löpande vart eftersom. Men eftersom du ska boka besöket kan du passa på att byta barnmorska till de besöket? :)

Jag hade något på 60 tror jag hon sa. Och sen hade jag tydligen något extra slag på mitt hjärta som hon också väntade så länge med att berätta.

Jo, men med tanke på att det endast är cirka 5v kvar tills jag ska göra kejsarsnitt (dom skulle plocka ut henne i v36 sa dom) så känns det som att det är sent. Självklart hör jag av mig till motagningen om jag får stora problem före det. Och jag jobbar i 3v till tror jag det blir, så det blir svårt för den delen också att sätta in onödiga möten. Med tanke på att jag jobbar när dom har öppet. Jobbar jag dessutom inte på samma ort (vilket ofta händer) blir det svårt att ta sig dit. 

 Men ska boka tid för blodprov och det där så man får det gjort. Hoppas på den snälla barnmorskan då, vars namn jag aldrig minns men röst jag känner igen :)

Men det är väll typiskt, att man aldrig minns namnet på de bra :) Hoppas du känner dig bättre mottagen på förlossningen ich barnavdelningen. För ni blir väll kvar ett tag på sjukhuset efter snittet?

Haha det är himlans typiskt det där med namn, men hoppas det är hon som svarar när jag ringer. En liten chans finns det ju :) 

Alla jag träffat hittils i Uppsala har vart jätte bra och har bara hört gott om den avdelningen så det ska nog inte vara några problem :) 

Aa vi ska vara kvar, en månad ska vi räkna med iallafall.

Gillar heller inte min barnmorska då hon vid flertal tillfällen kallat mig fet.

Ta inte åt dig, du är gravid inte fet.  Min kallade mig underviktig och massa och hetsade om att äta hela tiden. Sen upprepade hon typ 5gånger under 30min "OM det går bra med erat barn.. OM". 

Det är sjukt hur det kan finnas barnmorskor utan vett.

#13 men fy! Som blivande förälder vet man redan att saker kan ske oavsett om man väntar ett barn med eller utan känt "fel". Ibland går det inte som det ska även fast det inte ens finns en förklaring. Tror varje förälder är väl medveten om detta och inget man behöver påminnas om, snarare att personal o.s.v är öppna om man själv vill prata om sin oro i fall allt inte går som det ska. Tänker själv ofta på att mitt barn kanske inte är friskt eller att den kanske inte klarar sig. Har inga tecken på att det skulle kunna bli så. Bara vetskapen att folk runt mig råkat ut för detta. Skulle min bm börja säga om och inte vara positiv och hoppfull hade min oro stigt något enormt. Tror vi alla vet att stress inte är hälsosamt för någon.

Ja men precis, alla vet ju att det kan gå "fel" eller vad man ska säga. Man är ju inte dum. När hon sa detta så var det precis i början när vi fått reda på att tarmarna låg utan för lillmagen på Lillan, då var vi ju redan rätt hispiga. Både jag och min pojkvän bara satt där som två nervvrak och lyssnade när hon babblade strunt. 

Jag tänker också på att barnet kanske inte är friskt, det gör nog alla. Men ingen annan ska försöka sätta in de tankarna i ens huvud.

Första graviditeten bokade jag och min barnmorska in alla tider direkt på grund av att hon bara var tillgänglig två dagar i veckan.

Den här gången har jag en annan och med henne har jag bokat ett nytt direkt efter varje besök.

Tycker inte heller om min barnmorska hon tjatar om att jag ska gå ner i vikt och e helt panndöd om man frågar henne nåt, känns som jag kan mer än hon

Ska du går ner i vikt när du är gravid? Det låter vell knasigt? 

Tycker nog att vi ska sluta lyssna blindt på våra barnmorskor och följa hjärtat istället. Känns som att endel bara förvärrar mer än förbättrar.

Jag är rädd för att mitt barn ska vara cp skadat, men det beror på att alla mammor här oavsett över eller under 40 för kolla i vecka 8 om det är ett friskt barn eller inte, därför har man också blivit nojjig över om barnet är cp skadat eller inte. Jag gjorde aldrig den undersökningen för jag tycker att det är befängt att ens erbjuda den. 

Detta med vikten blir jag inte klok på. Blir knäpp på skiten snart och har lust att bara lägga ner. Sånt tjat från alla, spelar nog ingen roll hur man ser ut så är det något det ska klagas på. Försöker tänka på att jag iallafall varit jäkligt duktig på att sluta röka, och har inte rökt på 6 månader den 5 maj. Så kommenterar hon vikten någongång nästa möte så kommer jag bli tokig.

#18 ja hon tycket det för jag var överviktig innan jag blev gravid, hon blir nästan lyrisk varenda gång jag gått ner, jag har kräkt hels graviditeten men det tycker hon e bra för det gör ju att jag går ner, skitsamma att det sliter på mig:/ fast hon lyssnar jag knappt på längre när det gäller vikten för hon kallade min kompis som oxå e gravid överviktig o hon har gjort en gastic by pass operation o e underviktig

Men snälla du! Byt bm ögona böj, den där skiten ska du inte ta bara.

Instämmer, byt! Att bli glad när någon halvt kräks ihjäl sig det är faktiskt inte okej.

Om det är någongång under sitt liv man ska försöka skita i att banta är det ändå under graviditeten. En semester från dieter och vikt i nio tio månader kan vi väl ändå få ha. Jag hat bestämt mig bm får säga vad hon vill på torsdag om hur överviktig jag är det skiter jag i. Kan inte göra något åt det. Att kräkas och ibte få behålla näring alls kan inte vara roligt. Jag hade så i två veckor max tre och det räckte för mig. Hade inte ens önskat min fiende den känslan så att hon säger så skulle jag bara inte ta.