Vi har gjort lite som vi vill och känner för.
V.6 någonting berättade vi för närmaste familj, främst min och närmaste vännerna som man inte skulle kunna hålla saker hemligt för. "varför vill jag helt plötsligt inte smaka på vinet som de tagit med till middagen som de vet att jag älskar? varför står det vitaminburkar Gravid i köket" o.s.v

sen tänkte jag gå ut med det i v.12 någonting men det blev inte så då jag hade blödningar så jag tror jag gick ut med det när blödningarna var borta och fått ett UL i v.14

Kläder har jag köpt lite hit och dit, främst fint begangat vart eftersom jag hittar något. Tips! ha list på vad ni har i vilken storlek så är det lättare att köpa eller avstå från att köpa ;)

v17 åkte vi med sambons bror + sambo till Ullared och köpte allt vi kan tänkas behöva som vi inte redan köpt.

Runt vecka 18 köpte vi vår vagn, en Kronan duo. Det var 2012 model som skulle säljas ut och vi fick ett jätte bra pris på vagnen vi både ville ha.

v20 gjorde vi RUL

V21 köpte vi Babyskydd på mellandagsrean

1feb Flyttar vi så inga mer inköp till bebisen förens efter flytt då blir det planering av Bebis rum och köpa det sista som spjälsäng och lakan m.m från ikea. Men kommer inte måla bebis rummet förens den lilla har tittat ut. Svägerskan måla om 3 gånger för att hon under graviditetens ändra sig helatiden och slut resultatet stämde inte med tösen som titta ut, så det målade om igen ;)

Går in i vecka 23 imorgon.

#1 Tack för svaret :) Det låter ändå som ett rätt bra upplägg.

Jag är ju troligtvis i v. 5 nu, fick precis reda på det själv. Vi berättade redan nästa dag för min syster, min sambos syster och min närmsta vän. Det berodde helt enkelt på att det var de personerna, av vår närmsta krets, som vi träffade den dagen. Imorgon ska vi berätta för mina föräldrar. Jag vill inte berätta över telefon utan vill ta det när vi träffas. Min sambo får välja när han vill berätta för sina föräldrar, det gör ingenting för mig om han berättar tidigt eller sent. Sen är det nog ingen mer som jag vill berätta för så här tidigt.

Det låter så roligt att få börja köpa kläder och saker. Det är ju då man verkligen gör sig redo känns det som. Men än känns det lite väl tidigt. Kläder kan jag tänka mig att man börjar köpa före saker i alla fall. Bra tips det där med en klädlista. Det blir nog lätt annars att man samlar på sig mer än vad barnet nånsin kommer hinna ha på sig :P Jag är inte så petig med flick- och pojkkläder men kanske att man avstår klänningar om man inte vet kön. Fick/ville ni veta vilket kön det var eller har ni köpt "neutrala" kläder? De flesta babykläder tycker jag är rätt könsneutrala, färger bryr jag mig inte alls om utan tycker de flesta färger är fina på alla, men det är väl just klänningar då.

Tufft med flytt mitt i, men det ska nog gå bra. Det måste ju vara spännande att få flytta dit ni ska få barn. Vi flyttade till ett hus i höstas så barnrummet har vi lämnat tomt sedan dess, alla andra rum är möblerade vid det här laget. Det kändes lite konstigt att spara ett rum när vi inte ens visste om vi skulle få barn men vi hoppades ju på det.

Vi frågade men hon kunde inte se för att bebisen ville inte riktigt visa upp sig. Men hon sa att fick hon vara med och slå vad skulle hon säga att det är en flicka. Hon baserade nog det på att det inte fanns någon tydlig pung/snopp att se. Så vi vet egentligen inte alls men jag har känt på mig att det är en flicka och precis föra RUL ändrade sig sambon till flicka. Vill gärna veta vad det blir för något innan.

Jag har en del flick kläder och en del pojkkläder. Lättare att klä en tjej i pojkkläder än en pojke i klänning. Men det vi har som är extremt könsbestämt har vi fått eller köpt billigt begagnat. Tex har två jätte fina klänningar som aldrig är använda men fick dom av min svägerska.
Hittar jag något jag verkligen verkligen vill ha till bra pris kan jag köpa. Men sparar alltid prisuppgift så jag kan sälja vidare om jag inte kan använda det själv.

Ett tips kring kläder är att inte fokusera på kläder i storlek 50 och neråt.
Många barn har 50 precis när det föds, vissa kan sen inte ha storlek 50 när det kommer hem från BB. Har hittat beg. kläder i i fint skick för 10-15kr/st jag + fått gratis. Är det så att vi får barn för tidigt så man behöver storlek 50 och ner har jag tänkt att den får ha för stort på sig första tiden på bb och så ber jag någon gå och köpa något i mindre storlek till oss om vi själva inte har möjlighet att köpa.

#3 Jag skulle också vilja veta könet om det går. Men om det inte syns är det ingen katastrof heller. Jag kan inte alls säga vilket kön jag skulle föredra så just vilket kön det är känns inte som den största spänningen. Men visst vore det kul att kunna kolla på alla sorters kläder och fundera mer på ett namn. Hur tidigt började ni fundera och diskutera namn? Eller har ni haft något favoritnamn sen långt innan?

Det låter smart hur du tänker med storlekar. Hittar man billigt kan man ju köpa några stycken uppsättningar i upp till 50, enklare sparkdräkter eller så. Men jag kommer inte gå och köpa dyra, nya kläder i så små storlekar. Hemma hos mina föräldrar finns två fulla resväskor med kläder sen jag och min syster var små också. Vi gick igenom den en gång och kastade allt som var slitet, fläckigt eller kändes för 80-tal, men det finns massor med fina, knappt använda kläder kvar. Det ska bli kul att titta igenom den en gång till nu längre fram, när man vet att man kommer att få användning för dem.

Vad det gäller prylar så hade jag en lista över saker jag kände var nödvändigt att ha och den prickade jag sedan av allt eftersom. Ramlade jag över något passande till bra pris köpte jag det, utan att bry mig om vilken vecka jag var i. Hittade till exempel en jättefin begagnad vagn+tillbehör för ynka 400 kr när jag var runt vecka 12. Men de flesta dyrare saker spanade jag in och inväntade tills slutet av graviditeten med att köpa, mest för att se om det dök upp extraerbjudanden eller liknande.

Kontroller får man ju (i alla fall här) tider för. Det enda vi valde var tid för föräldrakursen, vi gick i sjunde-åttonde månaden.

Berättade nästan direkt för min mamma, syster och bästa vän. Sedan berättade jag för en av mina arbetskamrater strax därefter eftersom jag mådde så dåligt och det kändes skönt att hon visste varför jag var tvungen att till exempel gå undan ibland. Sedan berättade karln för sin familj runt vecka 12 och efter det berättade vi inte mer men några stycken frågade (eftersom det syntes) och då svarade vi ärligt. Efter rutinultraljudet berättade vi för "alla".

#5 Det låter smart att göra en lista och sedan helt enkelt köpa det man tycker om och behöver. Inte bry sig så mycket om just vilken vecka man är i.

Ja, kontroller behöver man väl inte hålla reda på själv, annat än att komma dit då :)

Det verkar ganska vanligt att mannen berättar senare för sin släkt än vad kvinnan gör. Jag sa till min sambo att han får bestämma själv när han vill berätta. Han berättade för sin syster samtidigt som jag berättade för min, men det var bara bra tyckte jag för hon är nog en av dem i släkten som ser mest fram emot ett barn. Men min sambo ville att vi skulle berätta för mina föräldrar före vi berättar för hans, och det tycker väl jag också för vi står närmare mina föräldrar. De är nog dem som kommer bry sig mest.

#6 Jag är personligen mycket för listor

Fick ett missfall alldeles före den här graviditeten och då hade vi båda tidigt berättat för våra respektive familjer. Jag tyckte det var självklart att berätta tidigt igen, men mannen ville vänta tills det kändes mer säkert. Jag står väl närmre min familj och ville att de skulle veta igen, oavsett vad som hände.

Ett tips som är extra bra om man inte vill köpa saker tidigt i graviditeten är att spara undan så mycket pengar man bara kan under tiden. Det är dyrt med allt man ska köpa till ett barn om man lägger ihop allt. Man har ju inte alltid tur eller vill köpa begagnat och då springer pengarna i väg. I sommras spara jag undan över 20000kr som gått mest till bebis inköp och räddat vår ekonomi när jag inte kunnat jobba pga förkylningar som jag fått massor av under min graviditet. Känns inte lika surt att lägga pengar på saker man kommer behöva eller vill ha när det inte påverkar ens ekonomi på samma sätt som om man inte hade sparat undan pengar.

#7 Där är jag likadan som du. Jag är också en listskrivare. Jag har nästan alltid något lista som ligger hemma med saker som behöver göras. Det sköna med att skriva en lista är att man kan släppa det ifrån huvudet så fort det finns på pappret. Mycket avstressande :)

Vad tungt för er att få ett missfall först, jag beklagar. Skönt att höra att det har gått vägen nu i alla fall. Det måste vara ännu värre om man har svårt att bli gravid igen.

Jo, det är väl just därför många väntar. För att det kan bli jobbigt om det inte går vägen och man måste ta upp det med "alla" också.

#8 Ja, mycket pengar lär det ju gå åt. Vi sålde vår lägenhet med rätt stor vinst innan vi köpte huset. Nu har vi ju såklart ett ännu större lån på det här huset men pengarna ifrån vinsten har vi kvar. För oss ligger alltså valet i hur mycket av lånet vi ska betala av och hur mycket av pengarna vi ska spara på kontot. Sen får vi ju såklart spara pengar varje månad också. Vi har ju ganska många månader på oss att spara.

Jag skulle personligen betala av så mycket som möjligt på lånet då det är pengar man egentligen inte har och med ränta blir det bara mer pengar i slutändan :)

#10 Ja, absolut. Räntan på lånet är ju högre än räntan man får på sparpengar. Så har man pengar så att det räcker är det ju bättre att betala av. Men vi får ju ändå göra en avvägning exakt hur mycket man ska betala av hela tiden (förutom den regelbundna avbetalningen då) för man kan ju inte betala lånet så fort man har lite sparpengar. Det måste ju finnas pengar kvar också. Vi har satt upp en gräns för hur mycket sparpengar vi anser att vi behöver med hus, kommande barn, bilar och hundar, och allt som överstiger det går till lånet.

Idag hittade jag faktiskt den första saken till barnrummet, trots att det är löjligt tidigt att börja handla. Jag hittade en jättefin begagnad gungstol till riktigt bra pris. Jag ska se om vi kan hämta den idag. Egentligen är det mer ett köp till oss själva än kommande barn eftersom vi kan ha den på verandan sen :)

Strax efter jag plussat köpte vi de första bebiskläderna. Bara jag och sambon visste då att jag var gravid och det kändes så speciellt att få kolla och känna på bebisgrejer med bara honom och jag fick världens lyckorus efteråt Vi började fundera på namn redan då men har fortfarande inte enats om något speciellt.

När jag var runt vecka 12-13 berättade vi för våra familjer (föräldrar, syskon och morföräldrar). Killens familj fick veta först även om vi står båda familjerna lika nära.

Någon gång därefter började vi röja i det blivande bebisrummet. Ingen av oss använde det rummet så de gamla kontorsmöblerna åkte ut och vi målade om och köpte en gungfotölj.

Runt vecka 15 eller 16 avslöjade en klasskompis att jag var gravid så då fick hela klassen veta det. Då insåg vi att det var dags att berätta även för arbetskamrater och kompisar. I vecka 18 gick jag ut offentligt (på facebook) eftersom fler och fler avslöjade mig Annars hade jag tänkt vänta till efter ultraljudet.

Efter ultraljudet runt vecka 20 köpte vi spjälsäng, skötbord och en byrå att lägga den växande högen med bebiskläder i.

Nu är jag i vecka 26 och är på jakt efter en bra barnvagn+bilbarnstol till ett bra pris. Annars är vi i stort sett förberedda inför bebisens ankomst. Smått och gott som nappar, barnvakt och sådant har vi köpt lite efterhand och när vi har fyndat det på rea. Vi fick även en hel del kläder, snuttefiltar och bitleksaker etc. av familjen i julklapp.

Personligen tycker jag det är rätt mysigt att kunna gå in i det blivande bebisrummet och bara längta efter och tänka på bebisen