Det enda problemet med katter som alla i min omgivning har haft har varit när barnet är större och grabbar katten hårdhänt och katten försvarar sig. Det gör dom dock inte så många gånger innan dom lär sig att det är bättra att akta sig. Ingen har varken blivit sjuk av deras bakterier eller haft problem med att katten lägger sig på barnet. Man tvättar ju sopm du säger händerna efter lådstädninge eller låter någon annan ta hand om det om det är dammigt strö.

Har du en ras som t.ex siames som älskar att ligga i stora högar är väl risken något högre att den lägger sig på barnet men det är ju bara att intye ha dom i samma rum just när barnet sover i början.

Nejnej, vill inte (eller ha inte råd) att skaffa någon ras katt utan de blir någon sommarkatt eller någon som är akut i behov av hem om jag hittar egen lägenhet i sommar :) men tack för svaret :)

Jag har fyra katter, två orientaler (kusin med siameser) en nakenkatt och en huskatt. Alla är riktiga "högkatter" och ligger alltid tillsammans. Och ska väl säga att jag har en dotter på 6 veckor också. Och dom ligger gärna bredvid henne :) Men jag har aldrig sett någon tendens att dom skulle vilja lägga sig på henne. Visst kan dom ligga väldigt nära men aldrig på. I barnvagnen ligger dom gärna längst upp, så att hon nästan få en levande pälsmössa

Jag håller självklart koll på dom så att dom inte av misstag skulle skada henne. Men jag tror att dom är såpass medvetna om att hon är en levande bebis att dom inte skulle göra något som skadar henne. Man får ju tänka på att dom kan vara runt små små kattungar utan att ha ihjäl dom :)

ALLA sa till mig innan min dotter kom att katterna skulle lägga sig på henne och ha ihjäl henne. Men jag ansåg att jag kände mina katter bättre än dom. Men man blev lite trött på att höra på det!

På bilden är min oriental Carl Philip och lilla Ophelia. Philip ÄLSKAR verkligen denna lilla bebis. Hon ligger och fäktar med händerna och ibland nyper tag i hans öron, men han gör ingenting. Utan ligger kvar så snällt :)

Vi hade två katter när ettan kom, visst håller man ett extra öga på dom när dom är kring en bebis men det var ingen fara. Inte så hysteriskt som vissa får det att låta. För en gravid är det avföringen hos katter som kan innehålla en bakterie som inte är bra. Men det ska också gå bra om man är noga med hygienen.

Tror knappast att någon sitter med näsan i kattlådan när man byter i den. Och vem tvättar inte händerna efter att ha grejjat i kattlådan även utan att vara gravid? Tror absolut inte att det är någon fara, speciellt inte om du är van vid kattens bakterier innan du blir gravid. Egen tanke är att man bör ju ha byggt om något sorts försvar emot den sort av bakterie för att skydda sig själv.
Tror man nojar lite för mycket.. Ha inte näsan i kattlådan så r det nog lugnt ;)

Du har alltså ingen katt nu?
När det kommer  bebisar hem till oss så bryr sig bara en av katterna om barnet. hon springer efter och vill nosa och undrar varför den låter och vill hjälpa bebisen att sluta gråta. Något som kan bli problem. Tror det är viktigt att börja i tid. har barnet ett rum så är det inte okej för kattern att gå in dit som de vill. alla barn grejjer ska vara kattfria. det får alltså inte använda barnets grejjer. På så vis förhindrar man att katten kommer vilja hoppa upp i vagnen/sängen/babysittern. Sen tycker jag självklart att katterna ska få umgås med barnet men det ska vara på barnets/föräldrarnas villkor när den är så liten.

tanke på kattlåda och gravisa så är det väll utekatters avföring som kan vara dålig i och med parasiter m.m

Jo har en katt nu, men den bor med mamma och är ute katt så hon kommer inte följa med om jag flyttar utan då kommer jag skaffa en annan. Antagligen en på några år som är van att vara inne :) eftersom de kommer bli till lägenhet..

Men en till fråga då, har man tid med katten när man fått barn?

Det beror ju på hur katten är i sinnet. jag tycker ju att en art ska ha en av samma art som vän. Då har dom mycket utbyte av varandra när man är borta och när man är hemma och kanske har fullt upp.
Precis som om man redan har barn när man får barn så får man sätta av lite tid för sina djur. Jag har inte barn själv men har folk runt mig med barn. Ibland kan djuren bli lite svartsjuka och tjuriga i början när det inte är iFokus längre. Men brukar gå över. Sitter man och ammar så kan man ju fortfarande ha en katt nära sig. så det är ju något man kan börja med innan bebisen kommer. låta djuret ligga brevid istället för på en o.s.v Så som du önskar att djuret ska vara när du har barn, det förändringar som krävs ska man oftast börja med redan innan barnet kommer ut. Det blir en omställning. Är du osäker tycker jag det är bättre att du kanske väntar med katt.

Jag skulle föreslå att du väntar med att skaffa katt tills efter bebisen är född så du vet om du orkar med det eller inte.

Jag håller definitivt med #9 Innan man fått förta barnet har man ingen aning om hur det är att ha en liten egen bebis att serva dag som natt. Jag tror absolut att merparten av kattägare som får bebis inte tycker att det är jobbigt med katten, men det finns en risk att katten kommer vara lite jobbig i början och att bebisen är extra kvävande. Då kan man behöva lägga all fokus på bebisen. Jag skulle inte orkat med katt när min dotter var nyfödd. Jag älskar katter men just då var jag glad att jag inte hunnit skaffa någon.

Van att serva små barn dygnet runt och då även ha hund och katt som jag måste ta hand om. Barnen ha inte varit mina men en period tror jag faktiskt dom va de. Då jag tog hand om dom 24/7 i 3månader, dock va dom över ett halvår men innan de så tog jag hand om dom 24/7 fast i mindre skala för då va både sjukhus och mamma inblandad.

#11 Vi är alla olika. Jag gav bara min åsikt. Kan vara skönt att få lägga all kärlek och fokus på ett nyfött barn. En sak är ju om man redan har hund/katt när man väntar barn, men jag skulle nog aldrig vilja skaffa ett nytt husdjur under graviditeten.

Okej :) tack för alla svar :)

ja jag tror det är viktigt att bygga upp en relation och ha tid med det

Vi har en devon rex som har varit (är!) en ängel, och bryr sig inte det minsta om vad barnen gör, mer än ett litet 'meow…' om de drar henne i pälsen, mest bara ett 'hörru, kom och hjälp mig', och aldrig ens en antydan till att ta tag i det själv.

Det enda är (förutom att säga till barnen när de leker för hårdhänt med henne) är att se till att hon inte får ligga i liften/sängen/vagnen, så skulle man inte behöva oroa sig.

Denan diskution är intresant, har inga barn ennu men det komemr nog bli innom en 5 års perjod. OM jag får bestämma. =) och vi har en underbar Cornishrex dam här hemma som jag misstänker kommar tycka bäbisen är varm att ligga på. Hon ligger på min bröstkorg om nätterna och jag är litr orolig att hon ska lägga sig pe de blivande baret och mysa när jag inte ser.

Men att första tiden inte låta katten var ensaman med barnet och se hur hon regerar. Sen vill jag nog att barnet sover presis bredvid mig så ajg har lte bätter koll.

Planering är bra. Sitter själv i barn tankar och reflekterar varje dag över mina cornish rexar beteende och om det är nått jag inte skulle acceptera kring en eventuell bebis. Tänker att den dagen jag får reda på att jag och sambon väntar barn, att redan då göra de förändringar jag vill ha i hemmet för att inte stressa upp katterna och skapa mer avundsjuka än det redan antagligen kommer uppstå :)

Det är en typ av toxin (gift) som katter bär på som kan påverka barnet men även vuxna, det gäller inte bara lådan utan även själva katten, tvätta händerna om du tagit i katten. Problemet är att det lättare drabbar barnet när det ligger kvar i magen om mamman blir "smittad". Toxinen påverkar hjärnan, och syns inte utanpå, men kan påverka mkt på det psykiska och neurologiska. Var försiktig. "galna katt-tanter" är ofta påverkade utav detta toxin, och dom kan knappast sorteras som normala :-)

Det är inte så vanligt i sverige och det gäller främst utekatten som springer löst. Googlar man så hittar man fakta om katt och graviditet och vad man bör tänka på. Så ingen ide att bli skrämd i onödan.

Men bäst att vara på den säkra sidan och vara försiktig? Jag har själv två katter, men jag tror min kropp är mindre mottagbar mot toxinet eftersom jag haft katt sen barnsben, men för säkerhets skull får sambon ansvar över lådan nu när jag är gravid :-)

Men bäst att vara på den säkra sidan och vara försiktig? Jag har själv två katter, men jag tror min kropp är mindre mottagbar mot toxinet eftersom jag haft katt sen barnsben, men för säkerhets skull får sambon ansvar över lådan nu när jag är gravid :-)

Nu vet jag inte riktigt på vad du tänker på. För det är inget man kan plötsligt bli resistent mot? toxoplasmos är en infektion man kan få från en prasit som utsöndras i katters avföring. Katten måste alltså ha parasiten för det första för att kunna bli farlig för en gravid kvinna. På samma sätt som  hon kan få den genom att äta råttkött eller smittad frukt, sallad och bär. Det är alltså vanligare att få det från livsmedel än sin katt. Därför anser jag att det inte är någon ide att bli rädd i onödan och självklart ska man vara försiktig. Anser att man ska vara lika försiktig när man handskas med djur/människors avföring oavsett om man är gravid eller inte och tänka hygieniskt.

Jag har läst någonstans att om man haft katt i många år så är kroppen mer van vid alla typer av bakterier och smittor som djuren kan bära på, till skillnad från någon helt ovan som exponeras, som lättare blir påverkade av alla nya bakterier? Det lät rimligt när jag läste det? Borde det inte funka delvis som smitta mellan människor? Om min sambo tex blir magsjuk blir jag sällan smittad då jag är van vid hans bakterier. Eller har kattens toxiner inget med immunförsvaret att göra? Jag utgår från vad min mamma lärt mig, och det borde väl finnas en anledning till att dom t.o.m står varningar på kattsandspåsarna…

Jo fast det gäller ju bara om du utsatts för samma. det bildas nya helatiden därför blir man förkyld och annat flera gånger under sin livstid.
Men parasiter är det ju lite annat med. du kan ju inte bli imun mot löss, mask o.s.v

Sen att du blir van med de du lever meds bakterieflora är ju en helt annan sak. :)

Jo parasiter är lite svårt att hålla sig borta från, jag trodde inte toxinet kom från en parasit utan något ämne i själva kattens kropp. Men nu fattar jag! :-)

Nä det kommer från en parasit som kan finnas i livsmedel. Här i sverige är det inte så vanligt att man hittar den i svenskt kött. :)