Jag skulle tro att det är väldigt vanligt. Jag var ganska orolig när jag väntade mitt första barn. Men det finns inget man kan göra för att påverka åt varken det ena eller det andra hållet. Händer det så händer det. Missfallsrisken är ju ganska stor de första veckorna om man ska vara krass. Men du passerar just gränsen då den känsligaste fasen är över, så har det gått bra hittills finns alla förutsättningar för att det ska gå vägen för dig :)

Det du kan göra nu är att försöka slappna av och glädjas över din graviditet, även om det är svårt när man oroar sig. Men det ligger liksom utanför din kontroll så jag tror att du kan finna lugn i att tänka att det inte är något du rår över. Släpp fram glädjen och förväntan istället :)

Och som sagt, den känsligaste perioden är över!

jag är i samma v som dig o jag är inte rädd alls.. =) men det är olika men tänk inte så utan klart din bebis klarar sig =)

Min bästa vän sa något till mig som lugnade mig (Hon är också gravid, mycket längre gången än mig dock):

"Jag läste överallt om människor som fick missfall, varför skulle just jag vara yttligare en till när det hänt runt omkring och på internet?"

Jag läser ju nästan dagligen om människor som får missfall eller som tror att dom ska få missfall. Men jag blev riktigt lugn av det hon sa.
Varför skulle just jag få missfall?

Dessutom, sker ett missfall, händer det oftast mycket tidigt, och då beror det oftast på att barnet är så missbildat att kroppen stöter bort det. Det finns en anledning liksom.  

Men det händer nog inte för dig som kommit förbi vecka 12! Var glad istället

Kan tillägga att jag läste en kommentar här på gravid.ifokus, 
"Du väntar ett barn, inte ett missfall"

#4 så tänkte jag när jag berätta på fb om min graviditet o folk bara varför berätta redan du kan ju få missfall o en kompis skrev just den menningen.. hon väntar barn inte missfall…=)

#5 Vilket är så sant! Även om man kanske kan ha med att risken finns, så ska man ju inte gå och vara orolig över det. Oftast klarar bebisen sig igenom hela graviditeten, annars finns det en anledning till att den inte gör det. 

Jag är i v.7+6 idag och vi har redan köpt vagn (Inte hämtat den, men vi ska köpa den billigt av en vän), vagga väntar hos min mamma, och vi har bestämt att vi ska köpa en spjälsäng av en annan vän.
Tycker inte att man ska vara så himla rädd, bara ha med att det finns en liten risk.

Jag är i vecka 13+3 och har varit jätte orolig för missfall mycket för att jag haft innan, och vi verkligen verkligen vill att det ska gå vägen!

Jag har haft ganska mycket problem hela tiden så jag var hos läkare som faktiskt gjorde ett ul för att lugna mig lite och allt såg så bra ut och jag kunde lugna mig lite.. Så nu pratar vi mycket om vad vi behöver köpa och att vi inte ska allt på slutet utan börja redan nu.. Så ja jag köpte en bilbarnstol igår..

Och första kläderna är köpta via nätet!

Lycka till med din graviditet och försök njuta! 

Jag är oxå orolig, alla i min omgivning är sådana hårdingar så dom går inte att prata med:P Jag är väldigt rädd för hur jag skulle kunna hantera sorgen vid ett missfall, eller snarareett MA. Ett missfall som man märker med blödning ochh sådant känns konstigt nog inte alls lika skrämmande. Det jag är rädd för är att vid mitt UL i v 17 få veta att barnet varit dött sedan någon av de första veckorna. Den tanken skrämmer skiten ur mig!!! Så lurad man måste känna sih dessutom när sådant händer.

#8 Men om man har "växtvärk" kan det väll inte ha blivit så? 

Jopp, hoppas bara det är ovanligt. Har inte hittat några siffror.  Ledsen att hitta en sak till att oroa dig med:P

Jag har också varit orolig och eftersom jag är en sådan människa att jag hela tiden tror att allt kan drabba mig så kan jag inte intala mig något annat. Men det känns bra nu när bebis sparkar så mycket för då känner man hela tiden att h*n lever :)

jag har börjat känna min bebis så jag är ej orolig längre :)

Oroade mig massor med första barnet. Det gjorde att jag tillslut gick ner mig i en depression. Prata med din barnmorska om det, det är vanligt att oroa sig men man ska ta oron på allvar. Det är inte meningen att du ska behöva gå omkring och må dåligt.