Rädd för blodprov...
Jag är livrädd för andra MVC mötet… Då ska jag ta blodprov, och jag är så sjukt nålrädd (Inte piercingar, bara sprutor och blodprov…)
Det är konstigt, tog hål i min egen näsa för inte så länge sedan och det var liksom inga problem, men när det gäller blodprov blir jag nervös en månad i förväg!
Hur ska jag göra för att vara mindre rädd?
Får ont i magen av att tänka på det, trots att jag fått emlakräm (Bedövnings-salva) med mig att sätta på 2 timmar innan blodprovet ska tas, och jag vet att det inte gör ont… Men jag är ändå så otroligt rädd och nervös!
Någon som vet hur många blodprover som behövs ta under graviditeten? (I armvecket alltså, i fingret är det ingen fara)
du kan be dom ta i handen om det känns bättre.. :P det är inte så farligt o dom brukar kunna lösa det på bästa sättet för dig
Aa, men hur många tar dom i armen då?
(Vet inte om jag hade tyckt att det skulle vara värre i handen dock.. :/)
#2
I harmen har jag tagit 2 hitills.
Första gången var det 3 rör tror jag och det sista 1 rör.
Det sista var att kolla blodgruppen igen, men jag vet inte om det är för att jag är A negativ som man gör det igen.
Är i veka 30, och 2 sånna hitills.
Lycka till!!
Jag&Lillen
![[Sarah E]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Normalt sett gör man bara ett stick tror jag och det är vid inskrivningsbesöket. Då tar de tre rör precis som Jag&Lillen säger, men de sticker bara en gång och det känns just ingenting när nålen sitter där.
Tycker själv att det är lite obehagligt och jag har den strategin att jag tittar bort när de sticker…
dem säger att om man kan tatuera sig så klarar man av nålstick…
men det är fan inta samma sak!!!
Senaste tatueringen hamnde i ljumsken, men det är fanimej värre att ta blodprov! man kan inte använda armen på ett dygn!
vilket är underbart när man har två hundar att ta hand om!!!
#5 EXAKT! Jag har aldrig tatuerat mig, men jag har piercat mig flertal gånger, av en piercare, av vänner och av mig själv, men det är ingenting jämnfört med att ta blodprov.
Har för mig att jag är Rh positiv, och hoppas därför bara på ett blodprov, det klarar jag av för lill*ns i magen skull 
Skönt att det är fler som känner som jag!
Det är så svårt det där när man är rädd, man blir inte riktigt helt logisk då! Även fast det gör ondare att pierca sig än att ta blodprov (ingen gör speciellt ont), är det ändå skitjobbigtom man är rädd!
Jag kan ju säga att jag 1000 gånger hellre föder barn, ja till och med 2-3 barn på raken, än att gå till tandläkaren :P
.: Dance like there is no tomorrow :.
[Lyssna på någon av mina låtar -
”Jag är en liten bajskorv” på Spotify]
Spruträdsla och rädsla för blodprov är ju en slags mild fobi. En rädsla som egentligen är helt obefogad och har tagit stora proportioner. Det bästa du kan göra är att försöka låta bli att tänka på det. Bryt tanken så fort den dyker upp i huvudet. Hitta på något knep för att kunna sluta tänka på det. Tänk på något som är stort för dig. Bebisen? Väl där så kan du avvara en sekund av ditt liv för något du inte känner dig bekväm med. En sekund är ju ingenting. Sen vips så är det över!
Med Vänliga hälsningar
Myra Dessjack Medarbetare på Reptiler
Jag avskyr verkligen sprutor/blodprov, känns som att det är det jag alltid fasar för när man ska besöka läkare osv.
Blir rent kallsvettig, yr, illamående och darrig i rösten när jag vet att det är sprutor eller blodprov på gång! Jätte obehagligt!
Men när jag var gravid med sonen så försökte jag verkligen att se framåt, att det var för hans och vårt bästa, så jag fick sitta och tänka på det och titta bort! Och sedan bara pina igenom det :)
Mvh,
-C
Starta ny diskussion