Jag berättade direkt efter att jag testat positivt.

För alla? Har ju berättat för blivande mormor, morfar å farmor å farfar… Men resten känns lite läskigt… :)

Ja i stort sett. Beror ju på när jag träffar personen.

jag berättade i v 4 för jag kräktes som en gris så därför ville jag att alla skulle veta.. men inte för tidigt att säga det runt  v7-8

#3 hmm… Jag kanske ser det som större problem än jag borde… Bor bara i ett så litet samhälle, så vet en vet alla inom ett par dagar. ;) #4 det är klart, blir svårt å skylla på magsjuka efter ett par dagar… Är ännu så länge glad som slipper illamående… :)

jag bor med i ett liten håla… ja det är svårt för jag kräktes i 17v o mådde illa i 41 v

Jag berättade för min far i vecka 8. Jag hade inte tänkt göra det då, men jag kräktes och var så trött att han blev orolig för mig.

Jag ser det såhär: Efterssom missfallsrisken tyvärr är stor innan vecka 12 så kommer jag att vänta med att berätta för "världen" att vi väntar nr:2. Jag vill inte behöva förklara för alla och göra folk besvikna om det inte går vägen. Dock förstår jag dem som berättar tidigare. Man måste ju få sörja om det nu blir ett missfall och då kan det ju vara skönt att inte vara ensam med det.

…men sen är det ju såhär…det är barn vi väntar, inte missfall!

Berätta om du känner för det, det tycker jag!

Jag och min sambo berättade för dom närmsta nästan direkt efter att vi fått ett +. :D

vi ringde blivande faster eftersom min man berättade för henne att jag åkt in akut till sjukhuset utan att veta vad det var med mig. men när vi väl kom från akuten visade sig att jag var gravid, de testade mig. då var jag i vecka 7. ryktet spred sig fort. mina föräldrar fick veta det i vecka 9 och efter det visste min släkt på min sida. ryktet spreds dock fortare på min mans sida. :)

Berättade för familjen i vecka 11-12 men vänner å bekanta fick inte veta förns i vecka 18-19 efter första riktiga UL-et.. :-D Av någon anledning blev jag me hemlighetsfull än min sambo för han ville berätta för alla på en gång! :-D

Tass * har inte barn eller är inte med barn, men vill bara läsa denna spännande tråd!*

Vad roligt att så många ändå vågar berätta tidigt. Jag är ju jäkligt nervös över det själv, men vi har börjat berätta för våra närmsta. Det roligaste var när vi berättade för blivande farbror, visade sig att de väntade och var i EXAKT samma vecka som vi. Haha, hur lyckas man? Vi har inte ens pratat om att skaffa barn än! Hihi…. :)

#12. Ja visst är det roligt. Jag och min syrra har endast 8 dagar emellan våra tjejer. Vi hade inte heller pratat med varandra om detta.

#13 det är ju bara så häftigt! Måste vara meningen. ;) känns skönt å veta att man kommer ha någon mer att bolla med under de kommande månaderna. :)

#12 Det är otroligt! Så roligt att ha någon att följas åt med! Är det era första barn?

#15 ja, det är det, för oss alla fyra eller hur man ska säga. :) även om man har pappan till stöd hela tiden så känns det väldigt skönt att ha någon mer som bekräftar att man inte är knäpp när man känner sig konstig. Ska bli kul och se hur nära födslar det blir i slutänden. :)

Berättade i vecka 7, jag har ett arbete som kräver omgående omplacering pga av fosterskador då jag arbetar med farliga kemikalier och ska jag berätta på jobbet, ja då berättar man självklart för alla andra =) Så jag blev ju "tvingad"…. Sen får man se det så att om något skulle gå fel, då hade i alla fall jag berättat det för folk och då hade de ju fått veta i vilket fall att jag varit gravid.. Sen bildar jag ju proppar vilket innebär fragminsprutor två gånger om dagen vilket också gör att folk vet…

Berättade för familjen med en gång som jag plussade (v4-5), väntade till v12 med att berätta för övriga. Kändes som en bra vecka att berätta, fast många hade redan gissat Kan ju bero på att jag mådde så grymt illa!

Idag berättar vi för alla närmaste, å nästa helg får närmsta vännerna veta det. :) dessutom kommer vi ju överraska dubbelt då vi är två par i familjen som "droppar bomben" just idag. Hihi! :) God jul alla!

#19 Vilken lycka! Så spännande!

#19 spännande! Hur gick det?

De blev lite snopna. Men annars gick det bra. :) nu återstår att berätta för vännerna på nyår. ;) men då har det ju nästan gått 9 veckor iaf.

jag berättade på julafton

hade köpt varsin body till familjen (3 st) eftersom jagi nte visste hur jag skulle säga det :) de blev jätteglada ^^

lycka till

För familjen berättade vi i v. 8 eftersom vi skulle vart i väg och träffat släkten samma helg, men började blöda massor. Läkaren bad oss stanna hemma den helgen och då var vi tvugna att förklara varför vi inte kom :P Annars ville jag vänta till RUL för att vara säker på att allt såg bra ut.

Resten berättade vi för alla andra i 6:e månaden (bebis låg långt in mot ryggraden och min mage syntes inte med kläder på, var lite roligt att efter flera timmar senare frågade dom om vi skämtade att jag var gravid :P

Vi berättade för närmsta familj vid 8 veckor och till allmänheten efter 12 veckor :)

#24. Du kan verkligen inte ha fått någon stor mage då! Låter ju nästan riktigt bekvämt. :) tycker redan jag börjar se svullen ut om magen, så att klara mig till 6e månaden med att berätta kan jag nog glömma. Måste nog berätta även för jobbet snart… Är så vansinnigt trött och kan inte fokusera på det jag gör. Zzzzz…

25# jag gjrode som du.. nästan

berättade i vecka 11 och idag gick jag ut med det på facebook (vecka 12)

#26

Ja det var rätt bekvämt med liten mage, blir lite lättare att röra sej :P