Vänd dig till din Mödravård Central för att få hjälp.

Beroende på din ålder kontakta ungdomsmottagningen eller din barnmorska (om du inte har någon Barnmorska så ring vårdcentralen som du brukar gå till) dom remitterar dig till en kvinnoklinik (KK).

Okej tack för svaren!

Ska ringa på måndag, eller iaf försöka..

Berätta gärna för killen din, efter som många ändå mår dåligt över en abort men inte alla!

sen kan de vara skänt å ha stöd med.

Lycka till!

#4 Han vi om det, vi har diskuterat fram och tillbaka väldigt mkt om hur vi ska göra, redan innan vi visste att jag var gravid.. hade misstankar om det.

Dock befinner han sig i Norge och ska vara där i 2månader till och jag i Sverige, så helt lätt är det inte just nu. Men det löser sig nog..

Hoppas det går bra för dig! Som ovan så är det ungdomsmottagning eller mödravård du ska kontakta. Abort kan sen ske på lite olika sätt beroende på hur långt gången man är i graviditeten.

Berätta gärn ahur det går, om du har frågor och funderingar så är nog alla här villiga att ställa upp!

Nu har jag varit i kontakt med dem, ska på första mötet den 14onde. Får se hur det går, hoppas verkligen att det är en kvinnlig läkare jag får.. kommer kännas jobbigt om det är en man pga tidigare upplevelser..

Sen får man se hur det går.. är fortfarade osäker på om det är helt rätt beslut jag tar.. men det borde det vara..

Hej fridaas.

Jag gjorde en abort för nästan exakt 8 månader sen…

Tycker och tror att om det inte känns 100% rätt att skaffa ett barn nu så ska du vänta. både för din skull och för din relations skull.

För min del var det ett helt igenom gemensamt beslut med min pojkvän. Och oavsett vad som händer så har du ju Pojken att luta dig tillbaka mot och få stöd av!

Lycka till vad som än händer!!

/Amanda

De som inte vill ha eller inte är mogen för det,får barn. Men de som värkligen vill ha barn och suktar efter ett barn….de får inga barn eller har problem att få barn! Världen är RUTTEN!

Vet en tjej som gjorde abort när hon var 19, nu kan hon inte få några barn alls :( Hon ångrar sig enormt. Så det är inte helt riskfritt! Men självklart ska man göra det som känns rätt för en själv och hoppas att det går bra.

#10 och vissa kan göra abort hur många gånger som helst utan att det påverkar ens chans att bli gravis. Det är enormt individuellt. =)

#11: Ja risken är ju inte så stor, men det finns alltid en liten risk tyvärr! Men oftast går det ju bra för dom flesta!

Det påverkar ju mer ju senare det är i graviditeten när man gör abort också.

Vi har diskuterat, vänt och vridigt, gråtit och skrattat över det hela.. Men var ändå ödet som fick bestämma helt och hållet.

Har nu försökt ringa kvinnokliniken i några dagar och det enda jag får höra i luren är att deras telefontider är fulla och att jag ska återkomma senare, så har det varit redan då de precis öppnat sina telefontider.. så det är inte meningen att vi inte ska behålla.

Och för första gången är jag faktiskt lugn och inte lika ångestfylld som tidigare. Visst är det tidigt, vi har bara varit tillsammans i 4månader lite drygt, men jag vet att det kommer funka och att vi kommer bli bra föräldrar som älskar vårat barn och även om det inte var planerat kommer det vara efterlängtat den dagen som den tittar ut

#14: Vad kul att ni ska behålla :) Grattis och lycka till!

#14 Oj, vad jag känner igen din historia! Det var en väldigt svår och rent djävlig tid för mig innan vi bestämmt oss för att spara barnet och jag kommer ALDRIG ångra det beslutet! Det är det bästa beslutet jag fattat även om vissa rent praktiska detaljer inte hunnit falla på plats då jag nyss blivi arbetslös. Vår dotter var inte planerad, men ack så välkommen och högt älskad!

GRATTIS!

#14 Åldern kanske har viss betydelse i det hela, men absolut inte helt. När jag var 21 blev jag gravid med en kille jag varit ihop med i 3månader. Vi hade i princip redan flyttat ihop (vi kände bara på nåt sätt att det stämde emellan oss), och jag visste ju att jag "snart" ville ha barn. Visst diskuterade vi lite om vi skulle behålla eller inte, men att behålla kändes ändå självklart på nåt sätt.

Den killen och jag är iallafall fortfarande tillsammans och har nu tre barn (10år, 7,5år och 5månader). Kan ju även tillägga att våran väg från att det graviditeten började och fram till förlossning inte var lätt! Det var måånga gånger man funderade på vad man gett sig in på, var på väg att bli ensamstående osv. Mycket disskutioner, mycket gräl, olika åsikter m.m. m.m. trots allt så känner man ju inte personen speciellt väl efter 3månader även fast det kan kännas så (han var iallafall helt främmande för mig innan). Och under graviditeten när hormonerna spelar en ett spratt så gör det ju inte saken lättare.

Så man ska aldrig säga aldrig!

Stort lycka till med allt!!!

#15 Tack så mkt :)

#16 Tack, tror inte heller att vi kommer ångra oss. :)

#17 Jo det var lite därför vi tvekade för att vi enbart varit tillsammans så kort tid och enbart känt varandra sen i februari, men jag hoppas på att det kommer funka och han har världens tålamod som tur är. Men jag tror det kommer funka och så länge den tron finns kommer det göra det :)

Jag önskar er lycka till!! Ni fick erat svar nog där…då det inte gick att komma fram via telefonen….till kvinnokliniken.

#19 Ja så känner vi nu med, att det måste ha varit ett tecken. Om man nu får tro på ödet annars tänker jag tro på det ändå

#20 Så klart man får tro på ödet

absolut ett tecken! Stort lycka till!

Lycka till