Vet inte om jag skulle våga föda hemma, om det skulle hända något. Kanske blir det för långt till sjukhuset och barnet/mamman inte hinner räddas.

Jag har fått mina tre på BB, och har aldrig slagits av alternativet även om det var ganska mycket diskussioner om det när jag fick min yngste för fyra år sedan.

Nu har jag enbart positiva erfarenheter av BB, varken stress eller jobbiga folk har drabbat mig vid mina förlossningar tvärtom. Det har varit lugnt och tryggt även på BB.

Nu är det väl inte tänkt att jag ska ha fler barn, men jag tror inte att hemmaförlossning hade varit något för mig. Sista gången föddes han t ex med navelsträngen om halsen och kom ut som en grå säl, fullständigt livlös och bars genast ut till läkare. Det hade kanske varit lite jobbigt om man fött hemma, nu fanns alla resurser och jag var fullkomligt kolugn hela tiden. (Kan nämna att allt gick bra och att han är totalt utan men över detta).

Mjaee, jag väljer nog BB tror jag…

Jag har alltid funderat på det där med att föda hemma och skulle gärna vilja göra det när/om det blir aktuellt.

Jag fattar inte varför så få gör det, folk är nog för rädda idag. Allt är ju farligt nu för tiden tyvärr.

Nä det va bättre förr på den fronten som jag uppfattat det

jag har funderat lite på det faktiskt.. nu med första barnet vågar jag inte.. men går allt utan problem & sånt så kanske nästa.. hatar sjukhus…

Kul att ni dammade av denna gamla tråd. :)

Tycker förlossningen ska vara trivsam och trygg, och har man tex haft en lyckad första förlossning så känns det ju rätt skönt att slippa allt vad heter sjukhushets.

Och ja, det är rätt lustigt att folk är såna motståndare till det. Att föda barn är ju faktiskt väldigt naturligt och går sällan fel. har man då bara en barnmorska med så borde det ju för det mesta vara lugnt. :)

Jag hade nog inte vågat att föda hemma. Om det skulle hända bebisen något eller om det skulle behövas ett akut snitt tex, så kan behandlingen komma igång direkt.

Jag har vistats väldigt mycket på sjukhus som barn och även en hel del i vuxen ålder och sjukhus känns nästan som ett andra hem. Även om det är förknippat med många obehagliga minnen känns det ändå säkert. Sen är man väl rätt så itutad att föda på sjukhus är det ända rätta. :P

jag håller med inlägg 1. låter skönt att kunna föda hemma men tyvärr har jag ju 12mil till sjukan så det blir jobbigt om något händer så jag måste ha en massa sjukhus utrustning.

i tanken god, men tänk om gnt skulle hända?

däremot vattenförlossning, DET hade jag gärna använt mig av.

Jag skulle vilja föda hemma, om det gick fort och bra och sedan åka till sjukan. Men det blir isåfall ett framtida projekt och inte med barn nummer 1 :P

hmmm, det gör förbannat ont att föda, och vill nog ha lustgasen iallafall att roa mej med.. så en naturlig förlossning, utan droger, är jag inte helt pigg på..

jag har förlossningsskräck, så att föda hemma vore verkligen en mardröm för mig. :O

Jag skulle gärna ha fött hemma!! Avskyr sjukhus så till den milda grad så att kroppen knyter sig bara jag kommer in på ett… har tyvärr ganska trista erfarenheter av BM, både före och efter förlossning, förutom en som förlöste mitt första barn (hon löste av precis när han skulle ut) men de andra har varit riktigt dominanta kärringar som bara tagit över och bestämt hur jag skulle ha det… inte så trevligt.

Alltså skulle jag med glädje fött hemma om jag ens fattat att det gick :) sista barnet var det aldrig aktuellt då de plötsligt på ett av mina veckoUL bestämde sig för att akutsnitta. Och bebisen växte inte som hon skulle så det funderade vi inte över och dessutom har vi haft lite för långt till sjukhuset.

Jag vill inte föda hemma. Har så nära till sjukhuset att jag lika gärna kan åka dit och söla ner deras lakan. Kolla in www.fodahemma.org om ni är intresserade!

Jag skulle aldrig vilja föda hemma, däremot skulle jag kunna tänka mig åka hem rätt snabbt efter förlossningen, specielt med andra/tredje/osv. barnet.

Skulle nog inte vilja föda hemma. På sjukhuset har man ju ändå allt som behövs….och sedan tycker jag att har man ont ska man vara på sjukhuset.

Jag har övervägt det! :) Drömmen är att föda hemma i lugn miljö med dämpad belysning och skön musik… Med en barmorska som man redan träffat. Men nu gick ju första förlossningen otroligt smidigt. Var bara på sjukhuset en timme innan lillan föddes utan komplikationer eller smärtlindring. Ville åka hem så snabbt som möjligt.

Tyckte det var svinjobbigt att åka in till sjukhuset när värkarna gjorde som ondast. Kanylen man MÅSTE! (på mitt sjukhus) ha på handryggen var störande och att man måste vara kopplad till CTG (även om allt ser bra ut) gjorde att man inte kunde röra sig så fritt som man ville. Dessutom var "min" barnmorska otrevlig och kom med sura kommentarer. Tex insisterade hon på att jag skulle pröva lustgasen, jag testade några drag men tyckte att min andning tog bort mer smärta. Hennes snäsning: -Nej så är det inte! Du har fel! När sen flickan var ute ville personalen att man skulle ringa på dem vid amningen. Men jag tänker att OM  man har problem eller frågor vet man att hjälp finns. Om allt funkar kan man väl bli lämnad ifred?(Vet att de flesta har bra erfarenheter av sjukhus & personalen, jag slaktar inte alla barnmorskor. Det jag finner störande är säkert en trygghet för många)

Anledningarna till att även 2:an föds på sjukhus är att man måste betala själv för att barnmorska ska assistera vid hemfödsel. En del landsting ger bidrag, men inte mitt & jag vill inte föda oassisterat. Sen är det ju det där att något KAN alltid gå fel och man behöver snabbt läkare. Bor en bit från sjukan.

Sorry för långt och svamligt inlägg. Men ja! Jag kan tänka mig det :)

Jag valde att föda vår dotter hemma. Det var ett rätt lätt beslut och något jag aldrig ångrat, tvärtom så var det så det anturligt blev. 

Sjukhus stressar och komemr ofta med idiotiska påhitt (ta hål på hinnorna, vet ni att det är onödigt i de flesta fall och sker då bara för att uppmuntra modern genom att förlossningen sätterfart mfl.)

Jag ville födda hemma i lugn och ro, i trygghet utan kamper, utan att behöva engagera mig i att åka iväg, att kämpa för att ingen ska begå vöergrepp… 

Ja här hemma var det lungt. Innan skulle det tydligen försvaras för alla, eller snarare alla hade rätt att utala hur hemskt farligt det var. Nåväl så tycker jag att det var tryggt ochd et var vad som räknades. 

Vi hade ingen barnmorska närvarande, jag ville vara den aktiva i förlossningen, inte lämna över mig i händerna på någon annan. Visst innebar det mer jobb, mycket mer att läsa, men det var vår förlossning, inte någon annans. Jag valde att bada, att sova, att föda i badkaret. Ja jag valde utifrån vad min kropp ville och utifrån den kunskap jag ahde.

Barnmorskor väljer ofta utifrån vad som är lämpligt, inte för att det är säkrast utan smidigast. Och jag skiter faktiskt i om någon behöver kräla på golvet om de vill lyssna på hjärtljud, then they may do so.

jag har fött bägge mina barn på sjukhus o det har varit jättebra! jag har ju iof inte använt mig av smärtstillande(tyckte att jag klarade mig utan) men upplevde ingen som helst stress plus att personalen var väldigt proffisionella o empatiska.Jag skulle tveklöst fortsätta föda på BB om jag skulle ha flera barn.

#17> Intressant att höra! Det där är precis så som jag tänker och resonerar. Tror just den där tryggheten som hemmet ger kan göra mycket för smärtan och upplevelsen av förlossnigen.

Men som sagt, jag ska "testa" föda första barnet på sjukhuset. Men kommer antagligen ge hemmaförlossning en chans på ev 2a barnet när nu det blir.

Jag skulle kunna tänka mig att föda hemma om det var garanterat riskfritt för barnet och det går ju inte att garantera…

Skulle aldrig kunna förlåta mig själv om jag gjort ett val för min egen skull och sen det händer barnet något eller att det inte klarar sig.

Det kan ju födas med navelsträngen runt halsen och behöva akut hjälp att komma i gång och såna kunskaper har ju inte jag.

Så jag tror jag försöker ta mig till sjukhus när det blir aktuellt!

Jag läste nyss i en forum om en hemmafödsel (som hände någon vecka sen) som slutade sorgligt.
Det stärker ännu mer min val att hellre ta mig till sjukhus än riskera ett liv i onödan.

#20> Vad jag hört är det extremt vanligt, typ 1 av 3 barn som föds intrasslade i sin navelsträng. Men det behöver inte betyda att barnet därmed inte kan andas. Oftast är det enkelt att bara trassla upp navelsträngen så är det inget problem. Just att det skulle bli kritiskt pga det är visst inte lika vanligt. Men visst ligger det något i det du säger, man skulle inte vilja vara skylldig till att något illa händer.

jag skulle aldrig kunna tänka mig att föda någon annanstans än på sjukhuset.

Hejsan!

Tycker detta ar ett spannande amne eftersom vi skall forsoka foda hemma, forutsatt att allt gar bra och jag overlever utan smartlindring (har dock TENS)

I Holland dar jag bor, foder 1/3 kvinnor i sitt hem, utan direkt smartlindring i form av drog/medicin. Man far hjalp att forebereda sitt hem med diverse prylar och grejer som behovs for att ta hand om nyploppar bebis och ' nyploppad' mamma. Barnmorska och dennes assistent finns pa plats under hela forloppet. Nar barnet a fott, forutsatt allt har gatt bra, sa lamnar barnmorskan over till nagot som kallas 'Kraamzorg'. detta ar en slags sjukskoterska som tar hand om mamman och barnet i ca en vecka direkt efter fodseln.

Denne skoterskan visar hur man ammar, hur man tvattar sitt barn, hjalper till att byta bandage och ser till att man far i sig mat/dryck. Hon skoter aven lattare hushallsarbete da mamman och bebisen vilar upp sig.

Den har artiklen kan vara intressant att lasa om man funderar pa att foda hemma: http://news.bbc.co.uk/1/hi/health/7998417.stm

http://news.bbc.co.uk/2/hi/uk_news/7999540.stm

#24 Oj, det var många hemma födslar! Men det verkar ju vara mer "beprövat" eller vad man ska säga, de verkar använda sig mycket av det. Så när man ringer dit och säger att nu är det nog på gång, så kommer barnmorskan o assistenten åkande? Det måste ju vara en ganska stor kostnad igentligen? Helt klart intressant! Men själv är jag lite feg o vill gärna ha en läkare nära om det skulle behövas för barnets skull.

Lite ot: Är det ditt efternamn? Max? Himla snyggt isf!

Kul att fler är intresserade av hemmafödsel. Dock vill jag faktiskt modifiera mina inlägg nu när jag fått mitt första barn. Jag kommer aldrig att föda hemma, det är säkert. Jag blev förlöst med ett akutsnitt efter att ha kämpat 27 timmar utan lycka. Barnet sjönk aldrig ner och jag öppnade mig  knappt (var bara 5-6 cm öppen efter alla dessa timmar). Så jag inser att jag aldrig hade klarat mig om jag hade försökt föda hemma.

Det är nästan så att jag antagligen inte ens kommer testa föda naturligt nästa gång utan kommer få ett planerat snitt, då det var så traumatiskt och smärtsamt. Jag har helt enkelt insett att att föda naturligt är inte för mig, min kropp är uppenbarliegn inte gjord för det.

Visserligen blev jag igångsatt, något som min kropp antagligen inte var redo för. men chansen är gigantisk att jag även blir det nästa gång, då det ligger i släkten att bära över. Mitt barn föddes 2 veckor och 3 dar över bf.

Så jag kan bara tänka mig den fasa att föda hemma för min del. Det hade blivit ambulans till sjukhuset när jag väl givit upp… Trist att mina planer blev så annorlunda mot vad jag ville/trodde.

mm..jag misstänkte nog att du skulle ändra dig efter förlossningen..jag skulle aldrig chansa..för får man som i ditt fall en väldigt jobbig förlossning så kan det faktiskt sluta i katastrof.

#25- Ang. Max, Det skall bli namnet pa var pojk nar han landat! :)

(Helena var upptaget)

Manga hemmafodslar blir det absoluti Holland, om man tanker pa att detta lilla landet har runt 16 miljoner invanare. Barnmorskorna ar val utbildade och tranade att hantera alla slags situationer som kan uppsta vid fodsel. Skall erkanna att jag nog aldrig skulle overvagt prova att foda hemma om vi inte bodde sa nara till sjukhus. Ca 4-6 bilminuter l ivag igger ett jattesjukhus, sa det underlattar ju lite om nagot skulle ga snett.

Daremot har jag fatt jattemycket negativa kommentarer fran bade mamma och storasyster angaende att foda hemma. Bada fodde pa sjukhus med Epidural eller Entonox.. Ingen av dem forstar hur jag ens kan tanka mig att foda hemma. … Det kanns lite trakigt faktiskt.

Jag vagde upp mojligheten att fa vara i mitt egna hem, utan att behova stressa in pa sjukhus (som om jag vore sjuk, jag ar ju faktiskt gravid, ett av dem mest naturliga tillstanden man kan hamna i..ha ha) Kan se mig sjalv vanka runt i smarta, men samtidigt kunna lyssna pa min egen musik, plocka ngt ur kylen om jag skulle vilja det, studsa runt pa min birthing ball, stretcha ut pa min yogamatta, ta ett varmt bad/dusch, traska in i Max rum for att paminna mig om varfor jag gor det har.. Att ha en barnmorska som finns tillhans nar jag maste borja pusha, som 'kanner mig' alltsa, som jag traffat minst en gang under min graviditet-lugnar mig oxa.

Och tank vad skont for lilla Max att (forhoppningsvis) fa ploppa in till varlden i sitt eget hus, dar det ar varmt och luktar 'hemma' och man kan fa bli badad och nedstoppad nastan direkt med mamma och pappa?

Allt detta gor att det kanns naturligare for mig att prova pa att foda hemma, nar jag nu, tack gode gud, har haft en frisk-problemfri graviditet och darfor for mojligheten till detta.

Da vi I Holland betalar en valdigt hog, obligatorisk sjukforsakring  (minimum 1000SEK/manad)sa ingar alla kostnader for ''Barnmorskearbetet''

Efter maaaaaassssa lasning och research pa internet, forum, artiklar, sa verkar det som att den mest smartsamma biten ar nar man skall oppna sig, cervixen.Bl.a Epidural och att bli dragen ur sitt hus ar visat att sakta ner denna fasen, och det skrammer livet ur mig! Tank om jag beger mig fran en miljo jag trivs bra i, in till en helt okand miljo med starka lampor och folk runtikring, och hela oppningsarbetet stannar! Smartan finns ju fortfarande kvar och jag onskar att det hellre gar snabbt an alldeles utdraget… huuuhhh…

Samtidigt kan jag helt utan att skammas ett dyft saga att gor det for javla ont, sa tanker jag inte vara nagon martyr, utan da blir det hupshejs intill stora sjukhuset och in med Pethidine eller vad som finns.. Man vet ju aldrig hur det gar, och da jag ar forstfoderska sa har jag INGEN aning om hur jag kommer att kunna hantera denna smartan..Dock kanner jag att det borde vara lattare att hantera en smarta som ar 'positiv' las ' ens barn pa vag ut' lite lattare att sta ut med an nagon sjukdomssmarta som man inte vet varfor den uppstar.. Jag HOPPAS detta tankesattet kommer att hjalpa oss nar vi val sitter/ligger/star dar och skall foda..

Tydligen sa borjar man inte forran nu presentera Sterila Kvaddlar i Holland.. men det finns inte tillgangligt an.. Har hort det skall fungera utmarkt, Nagon som har erfarenhet?

En annan sak som later skrammande, i England sa fods nastan ( det gar uppat for varje ar) vart tredje barn i Kejsarsnitt! Vad hande med oss kvinnor? Varfor tror vi inte att vi klarar foda barn langre…?Inte kan sa manga graviditeter vara riskfyllda sa barnet maste opereras ut?

http://news.bbc.co.uk/2/hi/health/5019734.stm

Jag har hort flera barnmorskor diskutera angaende detta.. Manga med teorin att det kostar mycket mindre for sjukhusen att ta in ' patienter' snabbt, forlosa barnet, och skicka hem kvinnan igen samt att det ar forlossningar som sjukhusen tjanar pengar pa, sa varfor skall man lyfta upp och Promota hemmafodslar med hjalp av fullt utbildad barnmorska?..

Det ar valdigt intressant att lasa hur detta fungerar i olika lander.

I vilket fall tror jag pa att man kanner sjalv vad som passar en bast, dock ar jag foresprakare av att ta reda pa sa mycket information du kan innan du gor ett val, for oftast ar allt bestamt at dig, i forvag.. Och ett annat tillvagagangssatt kanske skulle passat dig/er battre.

Gar allt som planerat tanker jag absolut posta har i forumet igen, och beratta hur det var, och blir det inte sa, sa later jag er veta det med..

Hej sa lange.

Lycka till med Max oavsett hur du gör. Känner du att du vågar föda hemma och kan "äga" konsekvenserna om det går fel ska du så klart köra på hemmafödsel. Se bara till att ha vett nog att fatta när/om du måste åka till BB och att du är rejält påläst. Då ska det nog gå bra om du har en vanlig lätt förlossning. :-)

Förresten heter min son åxå Max, eller Maximus rentav. Gulligt! :-)

# 29

Tack for lyckonskningen- vi far se hur det gar. Konstigt nog kanns det som mer hassle att forsoka planera in att foda pa sjukhus, an hemma, tack vare systemet har som mer an fullt ut stodjer hemmafodsel.

Diskutera smartlindring ar heller inte alltid superpopulart, sa man blir liksom paverkad av miljon man lever i..

Max ar ett kanon namn! Hur tufft som helst och funkar overallt i varlden. Vi funderade pa Maximilian, Maxwell, Maxim, och Maximus men i kombination med Michael som andra namnet blir, sa tyckte vi det blev lite langt. Darav Max.

Gissa vilka bocker vi redan har fatt skickade till oss av Mormor? haha

Max Nalle, Max Potta….

TENS tyckte jag iaf om så långt i förlossninge som det hjälpte. på slutet (när jag var 5 cm öppen och fick kejsarsnitt) hade jag den på full styrka och drog inte ens ner den mellan värkarna. Men innan det hjälpte den. Likaså var värmekuddar bra för ryggsmärtan.

Ifall nagon ar nyfiken:

det blev INTE hemmafodsel. Inte pga eget val utan darfor att jag hade varkar som hette duga i 48 timmar, och oppnades inte, bara en cm. Kunde inte sova om natterna utan var i konstant smarta i magen, INTE ryggen som jag hade hoppats eftersom jag hade fixat TENS apparat. Den hjalpte nada.

Det blev hela fadderuttan,tvartemot vad vi onskat:

Sjukhus

Spracka vatten

Epidural

Igangsattning med Oxytocin

Och en haaaaarlig kateter.

ohhh och inte att forglomma, episiotomy!

12 timmar senare var Max ute. Pust o stank.

:)

#32 Typiskt att det inte blev som ni ville.

Grattis till grabben!!!

När är han född? Längd o vikt? Jag är nyfiken!

#32 Vilken sötnos!

Jag har både positiva och negativa minnen från sjukhus. Jag har tillbringat nästan ett år på sjukhus på grund av en sjukdom jag led av. Visst mådde jag ruttet när jag var där, men jag har stort förtroende för personalen som ju faktiskt fick mig att må bättre och bli frisk mot alla odds.

Jag tycker inte att sjukhus känns stressande och det kan vara skönt att ha kunnigt folk omkring sig.

# 33 Max vagde 4160 gram, foddes 4e Juni men tyvarr sa mater dem inte langden pa nyfodda har i Holland, aven om vi fragade om det.. Nu i vecka 9 ar han 62 cm och dem tror han kommer bli runt 1.90 cm nar han ar fardigvuxen.. haha :)

# 34 Ja, det kandes skont att vara i 'trygga' hander dock sa var det laskigt nar dem satte in Epiduralen, for den stotte emot nagon slags nerv i ryggen som gick ned mot hoften. Jag blev livradd, men hon lyckades ratta till det..

Fick mkt bra hjalp av en skoterska att andas ratt, jag hade ju inte tagit nagra kurser…. :S

Nu ar han i vilket fall har o alla e glada o nojda, OCH dem 7-8 forsta veckorna med kolik har aven dem forsvunnit! YES YES YES!

Bifogar bild pa lilla familjen :)

Vilken fin liten familj :) Max är supersöt!

Men vad gör man då om man t ex behöver sys efteråt och så ligger man hemma? :S Jag som har sån förlossningsskräck vill inte göra det nånstans…. Men hellre på sjukhus då! Eller ja, hemma skulle ju va mysigt o skönt men skulle inte våga riskera detta.

#37 undrade jag också.. Kanske åker in efter förlossningen och undersöker sig själv och barnet?

Jag har svårt att förstå hur man kan välja en hemma förlossning, när det kan innerbära att det barn man bär dör. Förr i tiden när kvinnor födde hemma dog både kvinnor och barn i mycket större utsträckning, än vad de gör idag.

Hur kan en födsel i trygg hemma miljö betyda mer än liv och död?

Min son hade inte funnits idag om det inte varit för den sjukvårdsteknik som finns att tillgå på sjukhusen.

Det finns så mycket som kan hända, som jag hoppas att man är medveten om när man gör ett sådant livsavgörande val.

Mitt första barn föddes i sätesbjudning. Som tur var barnet litet, men trotts det så var de tvungna att klippa upp hela mitt underliv för att hon inte skulle skulle få syrebrist av den långdragna förlossningen. Gudskelov så gick allt bra. 

Det var många kvinnor och barn som strök med förr i sätesförlossningar, och det är ju bara en risk av många.

Så jag blir lite upprörd äver den romantiserade bild många har av hemma förlossningar.

Det är ju klart att man måste få välja själv hur man vill ha det.

Men det är ett val som skall göras ansvarsfullt och med medvetenhet om vad det är man ger sig in på.

Jag avundas Alla som kan få göra det.

För mig så känns det som det naturligaste valet att få föda hemma.

Dock kan jag inte få uppleva det tyvärr.

Dock anser jag efter det vi fått varit med om så tycker jag inte sjukhuset är säkrare knappast och snarare tvärt om.

Då jag/vi redan fått uppleva vår mardröm på förlossningen och sedan inne på BB avdelningen.

Så även om jag måste åka in för att få förlösa vårat barn så ger det mig mer rädsla och ledsamhet en vad det skulle göra om jag fick föda hemma.

Jag kommer inte att kunna lita på någon där efter våra upplevelser tyvärr.

Så har det känts för mig/oss ända sen mardrömmen hände.

#39 Om barnet ligger i sätesbjudning föder man inte hemma. Jag tror inte det är någon hembarnmorska som hade gått med på det även om mamman propsade på eftersom det innebär en hel del risker.

För att man ska få föda hemma måste man vara omföderska, haft tidigare normala förlossningar och en komplikationsfri graviditet. Man måste också ha intyg av en läkare som säger att graviditeten är normal osv.
Om förlossningen blir långdragen eller om den visar tecken på att inte förlöpa normalt åker man in till sjukhus. Bara för att man har "bestämt" att man ska föda hemma blir det ändå inte alltid så.

Jag tror att det är väldigt få hemmaföderskor som inte är pålästa om riskerna.