Jag hade bestämt när vi började försöka bli gravida att så fort jag får ett plus på stickan så slutar jag rida. Men sen när plusset väl kom så kändes det så overkligen och avlägset, så jag fortsatte rida som vanligt. Dock lite mer eftertänksamt och tog inga onödiga risker som att hoppa eller rida på läskiga platser.

Sen i början av juli blev jag sparkad av min häst i magen och det fick mig väl att vakna upp och inse att jag inte bara har mig själv att tänka på. Och den ångesten som sparken gav ville jag inte utsätta mig själv för igen och förmodligen skulle jag känna likadant om jag av någon anledning åkte av min häst. 

Först var det jättelätt att inte rida, när sparken var så färsk i minnet, men sen har det blivit bara svårare och svårare. Flera gånger när jag arbetat min häst från marken har jag varit på väg in i stallet för att hämta sadel för att jobba ordentligt, men varje gång har jag kommit på att jag lovat både mig själv och sambon att inte rida mer.

Redan när jag plussade började jag kolla på fodervärdar. Kontaktade tre stycken då och en av dem har hållt kontakten nu i två månader och de har varit ute och provridit två gånger. Båda gångerna innan de kommit har jag fått världens ångest och vill verkligen inte lämna bort min häst. Men sen när de har åkt så har det känts så himla bra, jag vill verkligen lämna bort min häst till dem.

Klart det kommer att bli jättejobbigt när han väl åker, han är ju ändå min allra bästa vän, men samtidigt kommer jag att fokusera helt på bebisen då. Då blir det barnvagnshopping och allt annat skoj. Dessutom kommer det blir så himla skönt att inte längre leva på marginalen varje månad utan faktiskt kunna unna sig saker och ha pengar kvar när månaden är slut.

Jag red som vanligt i början, (hade en varmblodstravare som jag tränade både hoppning och trav med). Kommer inte ihåg riktigt hur länge jag red (är 9år sen), men så länge det kändes bra iallafall. Red lite lugnare på slutet eftersom det började kännas obehagligt i magen när den hade vuxit sig stor.

Tyvärr efter jag fått barn så blev häst intresset lidande, och är så fortfarande .

Jag tycker att man ska rida som vanligt så länge det känns bra!

Jag minns inte hur länge jag red, tror det var nån gång fjärde femte månaden. Har man egen häst som man känner innan o utan och mår bra tycker jag man kan fortsätta men man ska vara medveten om riskerna man utsätter sitt ofödda barn för, trillar man av eller nått annat händer finns risk för missfall och skador på barnet.

Jag skulle aldrig rida på ridskola eller okända hästar.

Nu är alla mina hästar sålda…

Jag red fram till v.38 givetvis bara korta skrittturer på slutet, men jag tävlade hoppning fram till v.20 innan det vart för jobbigt och jag inte tordes något mer…

Visst finns det risker, men det finns det överallt, man ska inte sluta leva sitt liv bara för att man är gravid..
Man kan lika gärna krocka med bilen, störta med ett flygplan eller bli överkörd då man promenerar..

Men det är ju såklart olika för alla, jag mådde ju oförskämt bra då under min första graviditet så för mig var det inga problem..
Det är upp till var och en hur man mår och hur mycket man tycker att man orkar…

Ja red in i 6månaden men tävla i trav ända in i 7mån.. Träna hästarna i vagn ända in i slutet.. (tävlar trav)

Jag rider och ska fortsätta hoppträna i höst, gick in i vecka 20 idag. Tävlingshästen måste hållas i form! Och så länge jag mår bra och magen inte är ivägen så kommer jag att fortsätta, så lätt blir inte hästarna av med mig. ;)

Härligt att så många fortsätter att rida! Min BM gnällde så fort hon fick höra att jag höll på med hästar. Men nu är det slut med ridningen på hemma plan iaf, lämnade iväg min ridhäst och en av mina ponnyer till fodervärd igår. Men jag ska nog allt ta och smita hem till en kompis och rida nån av hennes gamla stabila tjänare =)

De är dessutom inte lika jobiga att klättra upp på ;-)

Jag red ganska länge med första barnet 7 månaden tror jag..Men med andra blev det bara till 4 månaden iom att min Kropp/ rygg krånglade rejält.

#8 fy inte roligt alls!

Jag red ända in i nionde månaden på min varmblodstravare. Min bm hade inget problem alls med att jag red. Bra att röra på sig.

Har men inte svårare att föda när men rider eller har ja fel???

jag red till v 37. Inga problem, slutade när hästen tyckte jag blev för tung (gick upp 25 kg). Mådde bra hela tiden. Vet inte om det hade med ridingen att göra men jag öppnade mig inte under förlossningsarbetet, låste mig på något sätt. När jag fått epidural öppnade jag mig på 20 minuter och fick lov att förlösa med ryggmärgsbedövning.

Nu planerar vi nummer 2 och jag kommer att rida så länge jag kan igen, naturligtvis handlar det inte om hårt arbete men det känns inte fair att ställa av hästen i ett halvår.