För förlossningsrädlsa finns hjälp att få, aurorasamtal tror jag det heter, prata med din bm vid inskrivningen. Och ett tips är att sluta läsa skräckhistorier på nätet, då skrämmer du bara upp dig själv. Visst finns det förlossningar som går sämre men de flesta går faktiskt bra! Men de hör man inte mycket om. Ont gör det men när de väl lagt barnet på ens mage är det som bortblåst!

Ang. kön så skaffar man ju barn för att det är barn inte för om det är en tjej eller kille. Jag ville inte ta reda på kön innan heller utan det får man ju se när den kommer ut samt att det är ju en del av väntan och att få fundera på alla tecken och cravings, vad det kan tyda på. Jag fick en dotter först och nu ligger den en liten grabb här brevid i soffan. Tyckte det var lite läskigt först för hur gör man? Han har ju snopp lixom…men det var inte svårare det! Men jag förstår inte hur karlar står ut med att ha en stor pung mellan benen…verkar ju asjobbigt…

Det är ju bra att du planerar för jobb och inkomst innan och en viktnedgång underlättar ju för dig på alla sätt.

Lycka till!!

#1 Jaså, det är ju bra att veta. Jo, jag försöker at tinte läsa, har läst en del bra förlossningar ockå som lugnat mig och när jag hört folk som fött o sen direkt efter sagt att "dte va faktiskt inte så farligt som jag trodde" när dom vart sååå rädd innan. Och att det är så värt det! Det är inget man inte STÅR UT med… Så jag försöker intala mig det :p Men blev riktigt avskräckt när hon som vi känner sprack upp helt, uhhh! Det är det jag är mest rädd för… Och att sy o allt, uh.

Ja precis, jag kommer nog inte heller kolla upp könet innan men det återstår att se. Och som sagt, jag kommer säkerligen inte bli besviken men jag är en girlygirl så det är väl därför ag längtar efter en dotter o kunna köpa rosa prinsessaker haha ;D Haha ja de är ju det, man förstår sig ju lättare på flickor än pojkar också eftersom man sjlävä r tjej ;D Hahaha ja, jag håller med! Vi får stå ut med förlossningar men det är iaf bara några gånger under livet och mens en gång i månaden men tänk o ha den där dygnet runt haha, är glad att jag är tjej ändå ;D

Jo, precis :) Men som sagt jag längtar till döds men jag kommer ångra mig om jag inte underlättar för mig så gott jag kan innan! :)

#0 jag känner väldigt mycket igen mig i vad du skriver. men jag blev gravid (oplanerat) och behöll fast jag var LIVRÄDD för att gå sönder under förlossningen. men jag genomgick aourorasamtal och det blev bättre. och jag gick inte sönde rnågonting, inte ens några bristningar i underlivet.

ville så gärna ha en flicka, men jag var helt säker på att det var en pojke jag väntade. Jag hade en Elias i magen, men ut kom en Elva och ushc och fy, jag blev faktiskt besviken att det var en Flicka och ingen pojke. Men det gick över ganska fort, någon dag eller så.

om du är riktigt orolig så kanske du kan få göra snitt, men det är mer problem med snitt än vaginal förlossning..

lycka till!

#3 Jaså, jag trodde i stort sett alla sprack en del och behövde sys inte att man kunde klara sig utan. Då känns det ju lite bättre… Sen beror det ju på sjukhuset dom kan ju va jäkligt bra på att göra så det spricker så lite som möjligt… Men dt vet man ju inte.. :p Skönt at du slapp detta då! :)

Vad går det här aurorasamtalet ut på, eller hurg år det till liksom?

Haha okej, ja det blir väl så, man blir nog glad i vilket fall i slutändan! :)

Jo jag vet innan tänkte jag det att jag ska göra snitt. Men, det är nog inte så kul heller, visst gör det inte ont just då men äckligare :S Och det lär nog göra ont sen o inte så kul med ett ärr över magen. Jag har i ala fall bra gener då både mamma o mormor har haft snabba, lätta förlossningar så jag hoppas jag klarar mig bra :)

Och efter att någon berättade hur man hör när man spricker där nere, som et gummiband typ, DÅ blev jag livrädd!!

#4 oftast så spricker man mer om förlossningen går snabbt. om det går lite långsammare så hinner underlivet töja ut sig och risken blir mindre att man går sönder. det berättade min bm för mig. min förlossning gick långsamt och jag krystade i en timme.

vanligen så kan man få lite bristningar som ibland sys och ibland så spricker det lite, men inte så mycket att man får jätteproblem. det är väldigt ovanligt. sen så läker man fort i underlivet, det läker ihop fortare än vad en buköppning gör.

#6 Okej, ja då är det ju positivt om det går sakta! Dock kanske inte värkarna, jobbigt o ha det för länge… Så ja, då kanske jag vill ha en seg förlossning. För mamma o mormor gick det fort, fast vet inte om det gick fort när ungen skulle ut men dom hade inte värkar mer än 8 timmar som mest tror jag.. 3 timmar allt som allt på någon.. Så det vore j nåt :p

Okej :)

sen så är det ju inviduellt hur det går också. men det går nog säkert bra för dig. det kan gå illa, men det kan det ju göra med allt annat också :)

#8 Jo det är klart.. :) Får väl tänka så.. Jag kan ju skada mig i en bilolycka vilken dag som helst som troligtvis är 100000 ggr värre än en förlossning. Så ja, får försöka intala mig sjläv att det kan gå så bra som möjligt…. :p Bara man slipper komplikationer ska man väl ändå vara glad!

Vad jag känner igen mig i det du skriver! Har visserligen aldrig känt mig rädd för förlossningen, men i allt annat :)

Toklängtade också efter barn, och jag tyckte inte att boende, ekonomi och arbete hade någon större betydelse, men idag är jag så himla glad att vi väntade tills vi har jobb båda två, god ekonomi och ett hus där jag kan inreda ett barnrum precis som jag vill.

När vi väl började försöka få barn kändes det så himla jobbigt att det inte funkade på flera, flera månader. Men sen plötsligt så hade jag en sticka med ett plus i handen, helt oväntat eftersom jag var bombsäker på att vi inte prickat in ägglossningen.

Kände också som du vad gäller kön innan jag blev gravid. Ville verkligen ha en tjej (det vill jag fortfarande). I början av graviditeten ville jag veta vilket kön det är, för jag kände att jag behövde tid på mig att "acceptera" om det är en pojke. Men nu när det närmar sig ultaljudet så känner jag att det faktiskt inte spelar någon roll alls vilket kön barnet har. Självklart önskar jag mig fortfarande helst en flicka, men jag är inte "rädd" för att få en pojke längre.

Men det där med att det är en mäktig känsla att vara gravid stämmer inte riktigt. Visst var det skithäftigt de första dagarna efter plusset, men sen har jag bara tyckt att det är pest och pina med illamående, trötthet och allt annat jobbigt. Blir säkert lite mysigt när magen växer och man kan känna barnet, men de typ 15 veckorna innan det är inte det minsta roliga.

Hoppas allt går bra för dig när tiden är inne! Tycker att du gör helt rätt i att skapa de bästa förutsättningarna för ditt kommande barn!

#10 Hehe okej :) Jo, det är lika bra att ha det bra förspänt liksom.

Jo, jag funderar nu på att jag kommer vilja veta kön inann men känenr även att det vore kul med en "överraskning". Det roliga om man får veta är att man kan inreda o köpa grejer som passar det könet redan innan : )

Nä det förstår jag ju att det är jobbigt också men som många sagt tror jag det är en underbar känsla ändå att känna att man har något inne i sig.. När o om illamåendet lägger sig lite o man mår någorlunda bra tror jag att det är ganska häftigt ändå :D Pappan får ju inte alls samma band…

#11 Trots mitt illamående i början och krämporna hit och dit (pga. mitt ryggproblem) och att det ibland kändes hopplöst.
Så finns det verkligen inget finare och häftigare än att vara gravid. All spänning, förväntan, förändring - det går inte att beskriva.