Jag har nyligen blivit medlem här på gravid och vill gärna presentera mig. Är 30 år, sambon 31, vi bor i ett litet hus på landet med en katt och en hund.

Nu till den stora anledningen till mitt medlemskap här: Jag och min sambo väntar barn!

Förra månaden när befruktningen ägde rum hade vi slarvat väldigt mycket med samlivet, vi var båda stressade och tänkte att ja ja, vi har tid på oss och vi behöver inte känna någon press och då hände det

I mitt förra förhållande hade jag flera missfall och ett utomkvedshavandeskap, det var ca 5 år sedan det tog slut, det var inget bra förhållande, jag mådde dåligt och han behandlade mig uselt. Vi fick iaf inga barn mitt ex och jag.

Igår ringde jag till bm för att boka tid och hon sa att hon ville att jag skulle få komma in på kontroll så fort som möjligt. Hon ringde upp mig en kvart efter vårt samtal och sa att hon hade ordnat tid till gynekolog samma dag och att hon själv hade en återbudstid en halvtimme efteråt som jag kunde ta.

Så först var vi till gynekologen för att se att allt såg bra ut och det gjorde det, inget utomkvedshavandeskap eller några cystor, jag var så lättad så jag nästan grät. Vi fick titta på skärmen när han gjorde ultraljud och han pekade på något som han sa var ett litet hjärta som pickade, det var underbart att se. Han sa att iom att hjärtat slog så var det 90% chans att vi får behålla barnet, att det inte blir missfall (om jag nu inte hörde fel).

Så litet det lilla fostret var där på bilden, jag känner så mycket kärlek samtidigt som jag är orolig för missfall. Vi är bara i vecka 6 ännu, det är så tidigt.

Efter gynekologen var vi på inskrivning till bm. Vi fick svara på frågor i ett test som handlade om alkohol och sen pratade hon väl mycket om rusdrycker. Kändes lite fånigt iom att jag dricker så lite alkohol och skulle inte smaka en droppe när jag är gravid men det är klart för hur skulle hon veta om jag talar sanning, det är väl hennes skyldighet. Hon var tyvärr en väldigt grinig bm…

Vi fick en återbesökstid om 2 veckor, då ska det tas blodprover och bli mer frågor.

Jag känner mig förväntansfull och har faktiskt börjat planera om småsaker som jag inte kommer att kunna göra förrän barnet är fött fast jag sagt till mig själv att inte ta ut för mycket i förskott, då blir sorgen bara så mycket större och gör så mycket mer ont.

Jag har haft ömmande bröst och varit illamående men det har börjat gå om helt, jag hoppas det inte är på grund av minskade graviditetshormoner i kroppen.

Är det någon som känner igen minskade graviditets "symtom" så här tidigt? Skriv gärna och berätta!

Som ni säkert förstår så är jag nyfiken på allt som rör graviditeten och mitt lilla knytt i magen, det här är så spännande och roligt. Men det kanske lägger sig med tiden och man "vänjer sig"?

Ta väl hand om er allihop och skriv gärna en rad!

Kram