Drygt två månader kvar å jag känner mig trött, sliten o stor som ett hus redan… När alla andra går i väg på lunch så känns det som om jag måste springa ett maratonlopp för att hänga med, får nog bli matlåda i fortsättningen…

Har kunnat sova ganska bra ett par nätter nu men mardrömmarna vill inte ge med sig.

Dottern tycker jag är tråkig som inte vill leka utan bara slappa i soffan…