haha, snygg bild. Hormonmonster har jag varit i perioder under de 7 månader jag hittills vart gravid. Ibland skäms man verkligen över hur man beter sig och då kan det vara skönt att veta att det är "bäbbens fel" och inte man själv som blivit störd. Så när dammtussarna ("dammtussarna" går att byta ut mot valfri hushållssyssla eller valfritt störmoment) blir för irriterande brukar jag säga till min stackars man att "bäbbe vill att han ska städa annars börjar bäbbes oskyldiga mamma gråta". Sen går jag till skafferiet och goffar i mig choklad tills jag blir snällare/mindre gråtmild.

Min familj förstår mig inte alls. Min bror sa nått som va så hjärt-skärande till mig i helgen. "Du är bara arg på mig nuförtiden" Ja blev helt stum när jag hörde det för jag uppfattar inte själv hur hemsk ja kan vara. Och sen kollade han på mig med världens mest besvikna min o vände o gick.

#2> Du kanske får förklara för honom att det tyvärr inte är ditt fel, att du är intagen av en utomjording som får dig att fundera onormalt i 9 månader. Tyvärr är det ju så det känns ibland. Som om man inte har ett smack koll på vad man ibland häver ur sig.

Det kan ju låta för enkelt att skylla på utomjordningen, men tyvärr är det så enkelt att det är dess "fel".

Idag är jag lite lugnare….. gubben är inte hemma,sonen är hos en kompis tösa har varit snäll så kan inte skälla på nån.. *S* fast.. disken va inge skoj

Ja jag börjar gråta varje gång då jag ser något gulligt på tv. Det räcker med en liten reklamsnutt (tex den nya reklamen då man ser ett par som skall skiljas ifrån och dom är så kärleksfulla och vill inte säga adjö och helt plötsligt så kommer det ett tåg och kvinnan försvinner och mannen klarar sig och blir helt förkrossad att kvinnan har blivit påkörd).

Men annars så stör jag mig rätt så bra på små saker, typ hur min sambo steker maten eller hur min bror och han sitter och äter. Jag hör allt och ingenting just nu….. grrrrr…

#5 haha känner igen mig. vet inte hur många gånger jag har gråtit idag utav att titta på tv :D

När jag väntade mitt andra barn var jag gräslig! Kunde få sådana extrema utbrott över absolut inget alls, typ att jag tappade något, så bebisens storebror har säkert fått skador för livet… men det vände tack och lov när de där första veckorna (kanske 12??) var över :)

Jo då är det bara att råkna ner veckor när ens humor lugnar ner sig lite =P

grrrrrrrrrrrrrr,är så arg på oförstående karlar o ungar som inte förstår jag orkar så mycket just nu JAG ÄR TRÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖTT

#3 Tyvärr så är det som att förklara för en vägg. För jag förklarade för honom och sen så nån vecka senare så skrek han på mig att ja e dum i huvvet och en massa andra saker bara för att ja hade bett honom sänka ljudet på datan 2 gånger och den andra gången så lät jag inte jätte jätte glad men jag hade ju faktiskt sagt till en gång innan. Så sa han att så fort han säger "hej" till mig så svarar ja med "dra åt helvete" och va ja vet så har de aldrig hänt. Så jag frågade både min man och mamma och pappa och de blev aslack på bror min för jag har absolut inte vatt otrevligare mot honom än vad som behövs för att han ska fatta. Så pappa hade värsta snacket med honom om att han är 24 år och bor hemma utan jobb. Han borde ta sig i kragen. Så till slutsatsen, det är inte jag som är ett hypermonster, de e han som är konstig. (med backup från mor,far och man.)

nu kommer ja o klagar igen… grrrrrrrrrrrrrrrr mitt humör idag har inte varit  o leka med.. sura grannar som man försöker vara trevlig imot men som fick sig en skopa stoooor utskällning……  de var värt klappande hjärta o hes röst.. nu är ja lugn *S*