Samma här. Blir så nervös att tänka på den. Usch längtar inte alls faktiskt. Men jag hoppas den går bra och inte gör allt för ont (smärta är det värsta jag vet, men vem tycker inte det?)

Sen får man väl hoppas på att bedövningarna hjälper också..

jag är i v 38 men är inte alls nervös eller orolig, har pratat mycket om den med BM vänner och med mor min…. tror det hjälper att prata om det…

Att prata om förlossningen är bra för att ventilera sina tankar och känslor. Att planera kan man också göra men det är inte alltid det blir som man hade tänkt :)

Med mitt sista barn hade jag planerat att den gången skulle jag inte ha så ont så jag skull ta bedövningsmedel. Med dom andra barnen hade jag inget alls, inte ens lustgasen. Jaha, så var det då dags och jag vankade på förlossningen med värkar och satte mig sen i tv-rummet. Då kände jag att det började göra ont så när barnmorskan kom fram och frågade hur det var så bad jag om att få en petidin. Jag gick in på rummet och fick sprutan, men det var ju krystvärkar jag hade så sprutan hann inte börja verka innan sonen var ute :) Så jag hade bara ont i 20 minuter vid den förlossningen.

Förlossning kan bli så olika från person till person och gång till gång så man får nog se hur det blir för just en själv. Har hört att första barnet kan vara extra jobbigt

Vi ska gå en profylaxkurs tillsammans ( http://barnmorskepunkten.se/forlossning.html ) för att gå igenom hur en förlossning kan gå till med dess olika stadier och förbereda oss mentalt. Den är 3 gånger och 2,5 h varje gång. Massa tid till förlossningssnack och inget annat som distraherar! =)

Det finns väl massor av saker att förbereda sig på. >Vad jag läst mig till på olika forum och så så är största ångern av de som fött att de inte var förberedda nog. Så beställ hem massa förlossningsböcker och läs läs läs, se till att mannnen är inläst han med och att han vet vad han kan göra. Gå på profylaxkurs är ett måste för oss, självklart ska iaf vi förbereda oss mesta möjliga.

Som min mamma sa, är man förberedd går det på "2 puffar". Lite förenklat kanske, men att det går lättare är nog ingen överdrift iaf. :-)

Jag förberedde mig inte ett dugg mer än att jag läste på lite om de olika faserna, hur en förlossning kan starta och ytters lite om smärtlindring. Min förlossning gick jättebra och jag ångrar mig inte att jag inte var mer förberedd. Jag tog det som det kom

Jag har föreberett mig genom att gå igenom hur jag vill ha det före, under och efter förlossningen med min sambo som ska vara med och skrivit en förlossningsplan. Har också ställt in mig på att allt kan bli helt annorlunda än vad jag tänkt och har också läst på om dem olika faserna man går igenom under förlossningen.
Har beställt hem en bk och dvd om Annas profylax (andning och avslappning) som jag och sambon ska öva på tillsammans.

Jag är inte ett dugg oroad inför förlossningen, tvärtom väldigt peppad och längtar efter att få uppleva detta och är övertygad om att allt kommer att gå hur bra som hellst! :)

Förbereda sig? Vad är det? Hehe. Med facit i hand var jag och sambon väldigt oförberedda inför min första förlossning. Och sen att han kom 18 dagar för tidigt gjorde ju inte saken mer förberedd. Men det slutade bra iaf =)